Rapport från en sjukling.

 Självklart har vi covid-19. Sånt kallas "Murphys lag" och båda två samtidigt. Precis innan påskhelgen då vi hade tänkt sköta ladugården så drängen skulle få ha lov.... På veckorna kan ju Idris och Alexandra jobba under dagen  i alla fall. Men denna helg tar han dag för dag.... Som det känns idag vet i sjutton när jag orkar tänka jobb.

LO och jag har legat/suttit i soffan och glott på TVn . Zappat runt och sökt efter nått vi inte sett eller se det som ser intressant ut. LO jagar hockey , cykling och fotboll, medan jag gärna söker efter "Mord och inga visor", NCIS och varför inte den där söta serien från England med en familj med 8 barn och en massa får.

Känner mig otroligt less på nyheter om covid och alla som blir jättesjuka och det beror inte på att jag saknar medkänsla för de som blir så sjuka. Nä då man själv är mitt upp i så är det jobbigt att höra hur besvärligt det kan bli. Man liksom känner efter med skräck, kan jag andas, lungorna vill hänga med ett tag till, hjärtat slår lugnt och så vidare....

Men jag måste ner till kontoret och fixa lite datorjobb. Det är ju så med att vara egen företagare, vem kan hjälpa mig med sånt där finlir?

Vi är otroligt bortskämda med allt jobb drängen fixar och övriga anställda också såklart, ni ska bara veta. Men jag rapporterar ju på mitt sätt kalvningar och avyttringar av djur . Och det är nått jag inte lärt någon eftersom jag inte behövt . Som att hantera moms och skatter .... Undra om jag ska ha en kurs för de berörda när jag blir frisk igen? Missar man rapportering så blir det ekonomiska sanktioner och smäll på fingrarna. Vart finns covidmedkänslan?

Jag ska inte klaga. Jag laddar för att ta bilen ner, sätta mig vid datorn och knappa lite. Sen blir det desinfektion av tangentbord och alla ytor jag den "pestsmittade" berört... Vill inte smitta någon. Tänk om nån personal blir sjuk? Hur gör vi då? Att ringa in en vikarie är inte enkelt på en bondgård. Nä värna om underbar personal, det är det enda vi kan göra.

Fy så dyster jag låter. Just nu har jag lyckats baxa in påskskinkan i ugnen. Tänker få den klar och griljera i kväll (ska ha både handskar och munskydd). För lite påsk-feeling vill jag ju ändå ha . Z är ju lik frisk som  en duracel-kanin, tack och lov. Men är man hängig själv drar man gärna med andra i omgivningen.

2 kalvar har fötts denna vecka och vi har sålt 5 tjurkalvar. Så jag måste ner och rapportera. Tyvärr släpar förra veckans 2 kalvningar också... (suck)

Till middag idag ska jag nog slå till med en Janssons.... Om jag orkar. Har ju hela dagen på mig.... 

Blir det inte värre än så här så kommer vi nog att klara även detta.... Men jag läste om en som efter 12 dagar blev så sjuk att sjukhusbesök behövdes ????? Oj oj . Jag ska inte läsa, bara hoppas och tro att det går över mycket snart.

Den som lider mest av oss är stackars Melia som inte har minsta förståelse för att husse inte åker ner till ladugården. LO måste gå ut och "spela tennis" med våran blivande mästervallare, som uppvisar "myror i hela kroppen". Det vill säga hon är arbetssugen nått alldeles. För att hon ska kunna komma till ro, måste hon få några svettbildande "tok-ruscher" så att hennes puls pyser ur öronen. Tänk om man ändå hade hennes energi eller åtminstone nån procent av den.

Nu ska jag vila och sen ....  åker jag ner, då ingen är nere i ladugården.