10 april och faktiskt hopp om liv.

 Tänk att vi är feberfria idag både LO och jag. På 14:e dagen... Alltså nästan feber i 2 veckor. Ljuset i denna tunnel är under 37 grader. Man känner i kroppen att idag är febern på väg att släppa sitt grepp. Men orken den lyser än så länge med sin frånvaro. Fast tränar man några minuter mer varje dag, så är vi nog "fit for fight" närmare nästa helg (eller julen -21).

Jag åkte ner till ladugården och anmälde in några kalvningar och så 2 kor som ska till kadaver....Jag jobbade 7 minuter, men det tog nog 35 minuter. Hjärnan ska också starta igång och det är betydligt värre att få snurr på den efter så många dagars inaktivitet.

Kissongen har ju gått runt och tjocknat till allt eftersom och igår fick jag sitta hela dagen med handen i kartongen som sällskap åt henne. Men jag orkade till 21.30 och då gick jag och lade mig. I morse fick Z gräva fram henne ur "skoskåpen" innan jag klev upp. Då gick visst vattnet. Efter nån timme så hoppade hon , för 12:e gången; ur kartongen och vaggade in på toan. Jag hängde på och då såg jag att 2 ben stack fram. Hon lade sig och jag drog i takt med värkarna och fick fram en blöt unge åt fel håll. Har sällan sett en unge komma med bakbenen först. Fick ta i lite extra för huvudet satt lite fast.. Lade henne och den nyfödde i kartongen och hon slickade den ren och så vilade hon. Nya värkar och kattunge nr 2 kom, åt rätt håll och enkelt. Men jag såg hon fortsatte vara orolig och plötsligt hoppade hon ur kartongen, så att de båda nyfödda fick en liten flygtur. Hon gick bredbent och en fostersäck stack ut med en till bakdel. Jag gick fram och lade mig på golvet med ett papper och drog fram unge nr 3. Där blev jag tvungen att snabbt ta sönder säcken så att fostervattnet inte åkte ner i ungens lungor. Den hade nog inte klarat sig då kissemamman inte ville slicka den....

Katthonan hoppade tillbaka i kartongen och jag lade den senaste ungen dit som bara kippade efter andan och tänkte vad händer nu? Men då kom modersinstinkterna fram och den 3:e är nu tvättad och ligger och smaskar med sina två syskon.

Även kattfödslar kan vara dramatiska. Jag vet att jag känner mig ganska så trygg eftersom jag varit med om ett antal. Men varje unge som föds är ju exklusiv och är inte den andre lik. Nu får vi glädjas av 3 st busar i sommar... Hoppas att vi klarar blomkrukorna denna gång. Den senaste ungen lyckades "gödsla ihjäl" min monstera med fler blommor.

Om ni tittar till vänster om TVn så ser ni de nyinköpta "grönsakerna". Tycker dom täcker krukorna bättre. Fördelen med ungar i maj-juni är att dom kan vara ute på altanen mer. 

Aprilväder är väl ändå nått alldeles. Blå himmel och snösmältning. Nästa stund kräksnöar det och blåser  så pass att SMHI hävdar klass1 varning. Sen slår det om och koltrastar, bofinkar, talgoxar och alla andra kvittrar ikapp för att överrösta canadagäss och svanar som trumpetar hej vilt...Så kuttrar duvorna och  småfåglarna harklar sig och tar i ända från tårna ( eh klorna). Vår är nått alldeles . 

Nu ska jag ta och fixa lie spagetti. Gjorde en laddning köttfärssås igår som nog räcker flera mål. Matlusten har inte kommit tillbaka riktigt än. Ska man bli frisk måste man ha nått som kroppen får kraft av. 

I morgon ska jag nog försöka sitta lite längre vid bokföringsdatorn och jobba....

I morgon ja, då fyller Aron 5 år. Min mamma skulle ha fyllt 94 år. Det är så bra att ha Aron den dag man är inlärd på att käka tårta.

Undra vad hon skulle ha sagt om hon vetat att 10 barnbarnsbarn skulle vara redo att uppvakta denna dag. Hon älskade nämligen uppvaktning, men i lagom mängd. Och barnbarnsbarn har nog varit nått alldeles.

Nu ska jag fortsätta piggna till... Till alla och envar. Nu vet jag hur jobbig covid är. Vi har ändå haft en "lindrig" släng och kunnat vara hemmavid och klarat oss själva (med hjälp av Z och nån som handlat åt oss). Har ni symtom ? Testa och sprid inte smittan. Det kan orsaka död för några som inte orkar, som kanske har sämre lungor och så vidare. Håll i och håll ut!!!