Jo vi blir piggare . Men än är det mycket som saknas. Jag gick ner till ladugården och hämtade äggkorgen. Gick ner till hönshuset. Matade och vattnade hönorna och ströade värpredena med nytt hö. Så gick jag uppför den lilla backen från hönshuset och för att lämna av äggen. Backen är väl knappt 50 meter. Jag blev tvungen att vila 2 gånger??? Som sagt jag skyndar långsamt. Men visst det känns som att det blir bättre.
Kattungarna har inte fått ögon än. Dom är ju inte ens en vecka gamla . Men nu är "Kissongen" hungrig jämt och så vill hon gå ut. Fast bara snabbisar för helst ligger hon i korgen som jag ställt bredvid min TV/virk-fåtölj. När hon skulle få sina ungar var jag ju ganska sjuk. Så då räckte det med att jag hängde ner handen i kartongen och klappa henne lite på huvudet, för att hon skulle vara trygg förvissad om att matte var i närheten.
När jag var ute på förmiddagen sjöng det från vartenda träd och buske. 5 ståtliga tranor flög över huvudet med kursen inställd på Östansjö (tror jag) . Tror dom kommer tillbaka ikväll för att plaska lite i strandkanten. Moälven har en trång passage precis nedanför oss och där är det öppet vatten. Svanar, canadagäss, tranor och en mängd andra sjöfåglar har samlats där nere. Så jag måste säga att emellanåt göre sig koltrast, bofink, talgoxar och andra "kvitterpippin" inte något besvär då det trumpetas, kvackas och skriks (kan man kalla canadagåsens läte för skrik?) ljudligt... Ja utan förstärkare.
Men det är en härlig tid vi har framför. Bara orken återvänder till vårbruket kör igång.
Igår kom två av barnbarnen hit och jag fick gå ut på bron och prata en stund. Och se Lucas ögon stråla av omsorg när han frågar :- Mormor är du sjuk? Naturligtvis svarade jag att snart är jag så frisk så du får komma in. Men dessa ögon ger styrka och varmaste kärlek. Jag vet att Siri längtar sig galen efter att få komma in och se kattungarna....
Denna vecka har det blivit två kalvar, en kvigkalv och en tjurkalv. Vi har sån tur att personalen är frisk och kan sköta ladugårdsarbete, både inne och ute. LO orkar vara nere och "finlira". Men det mesta av grovarbetet står Drängen E för. Han ska även fixa helgen. Jag satt och tänkte på att kanske, kanske jag skulle ta och prova..... Men då kom ångesten, då hjärnan vet hur trött jag är bara av att laga middag, då orkar man inte bära 28 mjölkhinkar och mjölka 4 kor (tror jag). Men kanske jag kan hälsa på hönorna.
Undra om jag skulle ta och göra en sockerkaka.... Ägg har jag ju liksom. Ska kolla mjöl och strösocker också. För resten tror jag att jag har i mina gömmor. Nu ska jag bara uppbåda orken... Nej elände smör???? Undra om jag kan övertala Z att hämta???? Förstår ni hur orkeslös man faktiskt är. Denna covid sätter sig och biter sig fast på varenda liten nerv så att dessa "drar åt sig öronen" så fort man vill ha lite action....
Sen är det ju bara hockey på TVn..... Modo har ju spelat klart, men helt plötsligt ska man titta på alla andra lag som ska spela sig kvar och spela sig upp och kämpa för att inte ramla ur. Tänk om jag orkade komma igång och virka ändå? Liiiiite less på hockey är nog ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar