Flaggdag och sista april

 Sista april och Valborgsmässoafton. Äntligen får jag dra upp flaggan... Det känns skönt att orka... Nä det är inte jobbigt att dra upp den och så. Men när man inte kan motivera sig att göra nått då känns det som en ren bedrift.

Som ni ser så har inte löven börjat spricka fram än. Men snön är borta och snart exploderar hela naturen i ett färgsprakande knak. Hela Västerhus kommer att bli grönt, gult, blått, lila och alla de färger blommor och gräs har. Fåglarna kommer att fortsätta drilla, kvittra, trumpeta, skrika och mitt i allt detta tänker jag njuta av underbar natur. 

Drängen har faktiskt roat sig med att stängsla i väntan på att helgen ska dra förbi så att han kan komma igång med dyngkörningen.. Vi är väl så förutseende att vi inte kör gödsel denna helg.. Många är väl ute och grillar korv då det är sista april. Ja och man måste väl ta i beräkning att nästa röda dag också kanske firas av många, fast på hemmaplan. I och för sig är det svårt att demonstrera och få nått slags gehör om man står där på sin tomt och viftar med nått slagfärdigt plakat.... Men kanske, kanske nån hör.

Undra förresten vad jag skulle ha för demonstrativ text på mitt plakat????

ROPEN SKALLA, KÖTTKORV TILL ALLA....

MJÖLK ÄR LIVET.....

SVENSK NÄRPRODUCERAD MAT, EN  SVENSK RÄTTIGHET ....

Alltså jag är inte så bra på att skriva slagfärdiga demonstrationsplakat. Men jag blir så bedrövad då vi matas med reklam om all denna köttfria mat. Köttbullar som "dom har tage bort kötte" från. Köttfri pyttipanna. Köttfria tacos. Må bra och ät sojakorvar, avocadoröra, ekologisk frukt från Nya Zeeland och all annan import som är så himla klimatsmart.. 

Eller kändisar som smyger in i ladugårdar nattetid och sen upplever det som att bonden har misskött sina djur så att personen i fråga slutar äta kött. Och sen får prata fritt om det i media som om personen i fråga talar ut sanningar??? 

Alltså såklart folk får äta vegetarisk hur mycket dom vill. Det är upp till var och en. Jag tycker själv att sallader och rotfrukter till maten förgyller hela matstunden.  Men varför ska det svärtas ner om jag äter en god köttbit till min sallad? Varför är jag en sån fördömd människa som håller kor och mjölkar bort kalvens mjölk för att hälla i min egen strupe? Ingen som ser allt jobb jag som bonde lägger ner på att vårda och pyssla om mina djur? Ingen kändis som dyker upp när bonden håller på hela natten med en krånglande utgödsling, en kalvning som kanske krånglar, en mjölkningsrobot som trilskas..

Skolorna basunerar ut en och två vegetariska luncher per vecka..... Dom dagar då det ska serveras kött/fisk/fågel finns alltid ett vegetariskt alternativ? Men vid de vegetariska luncherna finns aldrig ett "köttigare" val?

I dessa Coronatider så fick jag igår höra om barn som börjar skoldagen 8.30, äter lunch 10.15 och sen sätter sig på bussen efter skoldagens slut 14.00 och har en timmes bussresa hem innan möjlighet finns att hitta ett kylskåp med mat??? Dom kanske hunnit få ett mellanmål som består av en HALV banan???

Jag vet att barnen ( som är vår framtid) behöver riktig mat för att växa och och kunna hålla kvar koncentrationen för att lära sig allt dom ska för att kunna ta över vårt samhälle när dom blivit stora (och vi gamla).

Gärna mjölk som dryck, köttbullar och potatis och naturligtvis en god sallad till då blir magen glad. Barnen blir intelligenta och orkar med studier och alla sina fritidsintressen. Jo jag vet att det finns laktosintolerans och gluten allergier, men det är inte så många och självklart får man anpassa maten efter dom eller hur?

Jag har problem med att enligt media så är jag helt fel ute när jag vill ha köttbullar, kotletter, kycklinglår och sånt.... Jag har problem med att utmålas som djurplågare och vara ondskan personifierad som inte förstår att djur har också känslor. (Fast jag har sett Fablernas värld)

Nu ska jag gå ut och planera för middagen... Vad äter man på Valborg? Varför inte grilla korv? Ska packa korgen och försöka få lite "brasfeeling". Jag lovar att inte sjunga. Men inom mig kommer jag nog att minnas fabror Kristoffer som vid den här tiden på dagen, nog redan satt på sig sångarmössan och börjat sjunga upp sig inför framträdandet med manskören. Dom skulle nog ha startat med "Vintern ra..." och kanske avslutat med "Sköna maj". Där emellan har det nog kommit en massa vackra toner ur deras strupar.

Och vet ni, i morgon bitti tänker vi gå till ladugården.... Hoppas vi orkar med alla helgpassen.....

Ja det är våren som närmar sig

 Jo vi blir piggare . Men än är det mycket som saknas. Jag gick ner till ladugården och hämtade äggkorgen. Gick ner till hönshuset. Matade och vattnade hönorna och ströade värpredena med nytt hö. Så gick jag uppför den lilla backen från hönshuset och för att lämna av äggen. Backen är väl knappt 50 meter. Jag blev tvungen att vila 2 gånger??? Som sagt jag skyndar långsamt. Men visst det känns som att det blir bättre.

Kattungarna har inte fått ögon än. Dom är ju inte ens en vecka gamla . Men nu är "Kissongen" hungrig jämt och så vill hon gå ut. Fast bara snabbisar för helst ligger hon i korgen som jag ställt bredvid min TV/virk-fåtölj. När hon skulle få sina ungar var jag ju ganska sjuk. Så då räckte det med att jag hängde ner handen i kartongen och klappa henne lite på huvudet, för att hon skulle vara trygg förvissad om att matte var i närheten. 

När jag var ute på förmiddagen sjöng det  från vartenda träd och buske. 5 ståtliga tranor flög över huvudet med kursen inställd på Östansjö (tror jag) . Tror dom kommer tillbaka ikväll för att plaska lite i strandkanten. Moälven har en trång passage precis nedanför oss och där är det öppet vatten. Svanar, canadagäss, tranor och en mängd andra sjöfåglar har samlats där nere. Så jag måste säga att emellanåt göre sig koltrast, bofink, talgoxar och andra  "kvitterpippin" inte något besvär då det trumpetas, kvackas och skriks (kan man kalla canadagåsens läte för skrik?) ljudligt... Ja utan förstärkare.

Men det är en härlig tid vi har framför. Bara orken återvänder till vårbruket kör igång.

Igår kom två av barnbarnen hit och jag fick gå ut på bron och prata en stund. Och se Lucas ögon stråla av omsorg när han frågar :- Mormor är du sjuk? Naturligtvis svarade jag att snart är jag så frisk så du får komma in. Men dessa ögon ger styrka och varmaste kärlek. Jag vet att Siri längtar sig galen efter att få komma in och se kattungarna....

Denna vecka har det blivit två kalvar, en kvigkalv och en tjurkalv. Vi har sån tur att personalen är frisk och kan sköta ladugårdsarbete, både inne och ute. LO orkar vara nere och "finlira". Men det mesta av grovarbetet står Drängen E för. Han ska även fixa helgen. Jag satt och tänkte på att kanske, kanske jag skulle ta och prova..... Men då kom ångesten, då hjärnan vet hur trött jag är bara av att laga middag, då orkar man inte bära 28 mjölkhinkar och mjölka 4 kor (tror jag). Men kanske jag kan hälsa på hönorna.

Undra om jag skulle ta och göra en sockerkaka.... Ägg har jag ju liksom. Ska kolla mjöl och strösocker också. För resten  tror jag  att jag har i mina gömmor. Nu ska jag bara uppbåda orken... Nej elände smör????  Undra om jag kan övertala Z att hämta???? Förstår ni hur orkeslös man faktiskt är. Denna covid sätter sig och biter sig fast på varenda liten nerv så att dessa "drar åt sig öronen" så fort man vill ha lite action....

Sen är det ju bara hockey på TVn..... Modo har ju spelat klart, men helt plötsligt ska man titta på alla andra lag som ska spela sig kvar och spela sig upp och kämpa för att inte ramla ur. Tänk om jag orkade komma igång och virka ändå? Liiiiite less på hockey är nog ändå.

 

10 april och faktiskt hopp om liv.

 Tänk att vi är feberfria idag både LO och jag. På 14:e dagen... Alltså nästan feber i 2 veckor. Ljuset i denna tunnel är under 37 grader. Man känner i kroppen att idag är febern på väg att släppa sitt grepp. Men orken den lyser än så länge med sin frånvaro. Fast tränar man några minuter mer varje dag, så är vi nog "fit for fight" närmare nästa helg (eller julen -21).

Jag åkte ner till ladugården och anmälde in några kalvningar och så 2 kor som ska till kadaver....Jag jobbade 7 minuter, men det tog nog 35 minuter. Hjärnan ska också starta igång och det är betydligt värre att få snurr på den efter så många dagars inaktivitet.

Kissongen har ju gått runt och tjocknat till allt eftersom och igår fick jag sitta hela dagen med handen i kartongen som sällskap åt henne. Men jag orkade till 21.30 och då gick jag och lade mig. I morse fick Z gräva fram henne ur "skoskåpen" innan jag klev upp. Då gick visst vattnet. Efter nån timme så hoppade hon , för 12:e gången; ur kartongen och vaggade in på toan. Jag hängde på och då såg jag att 2 ben stack fram. Hon lade sig och jag drog i takt med värkarna och fick fram en blöt unge åt fel håll. Har sällan sett en unge komma med bakbenen först. Fick ta i lite extra för huvudet satt lite fast.. Lade henne och den nyfödde i kartongen och hon slickade den ren och så vilade hon. Nya värkar och kattunge nr 2 kom, åt rätt håll och enkelt. Men jag såg hon fortsatte vara orolig och plötsligt hoppade hon ur kartongen, så att de båda nyfödda fick en liten flygtur. Hon gick bredbent och en fostersäck stack ut med en till bakdel. Jag gick fram och lade mig på golvet med ett papper och drog fram unge nr 3. Där blev jag tvungen att snabbt ta sönder säcken så att fostervattnet inte åkte ner i ungens lungor. Den hade nog inte klarat sig då kissemamman inte ville slicka den....

Katthonan hoppade tillbaka i kartongen och jag lade den senaste ungen dit som bara kippade efter andan och tänkte vad händer nu? Men då kom modersinstinkterna fram och den 3:e är nu tvättad och ligger och smaskar med sina två syskon.

Även kattfödslar kan vara dramatiska. Jag vet att jag känner mig ganska så trygg eftersom jag varit med om ett antal. Men varje unge som föds är ju exklusiv och är inte den andre lik. Nu får vi glädjas av 3 st busar i sommar... Hoppas att vi klarar blomkrukorna denna gång. Den senaste ungen lyckades "gödsla ihjäl" min monstera med fler blommor.

Om ni tittar till vänster om TVn så ser ni de nyinköpta "grönsakerna". Tycker dom täcker krukorna bättre. Fördelen med ungar i maj-juni är att dom kan vara ute på altanen mer. 

Aprilväder är väl ändå nått alldeles. Blå himmel och snösmältning. Nästa stund kräksnöar det och blåser  så pass att SMHI hävdar klass1 varning. Sen slår det om och koltrastar, bofinkar, talgoxar och alla andra kvittrar ikapp för att överrösta canadagäss och svanar som trumpetar hej vilt...Så kuttrar duvorna och  småfåglarna harklar sig och tar i ända från tårna ( eh klorna). Vår är nått alldeles . 

Nu ska jag ta och fixa lie spagetti. Gjorde en laddning köttfärssås igår som nog räcker flera mål. Matlusten har inte kommit tillbaka riktigt än. Ska man bli frisk måste man ha nått som kroppen får kraft av. 

I morgon ska jag nog försöka sitta lite längre vid bokföringsdatorn och jobba....

I morgon ja, då fyller Aron 5 år. Min mamma skulle ha fyllt 94 år. Det är så bra att ha Aron den dag man är inlärd på att käka tårta.

Undra vad hon skulle ha sagt om hon vetat att 10 barnbarnsbarn skulle vara redo att uppvakta denna dag. Hon älskade nämligen uppvaktning, men i lagom mängd. Och barnbarnsbarn har nog varit nått alldeles.

Nu ska jag fortsätta piggna till... Till alla och envar. Nu vet jag hur jobbig covid är. Vi har ändå haft en "lindrig" släng och kunnat vara hemmavid och klarat oss själva (med hjälp av Z och nån som handlat åt oss). Har ni symtom ? Testa och sprid inte smittan. Det kan orsaka död för några som inte orkar, som kanske har sämre lungor och så vidare. Håll i och håll ut!!!

Rapport från en sjukling.

 Självklart har vi covid-19. Sånt kallas "Murphys lag" och båda två samtidigt. Precis innan påskhelgen då vi hade tänkt sköta ladugården så drängen skulle få ha lov.... På veckorna kan ju Idris och Alexandra jobba under dagen  i alla fall. Men denna helg tar han dag för dag.... Som det känns idag vet i sjutton när jag orkar tänka jobb.

LO och jag har legat/suttit i soffan och glott på TVn . Zappat runt och sökt efter nått vi inte sett eller se det som ser intressant ut. LO jagar hockey , cykling och fotboll, medan jag gärna söker efter "Mord och inga visor", NCIS och varför inte den där söta serien från England med en familj med 8 barn och en massa får.

Känner mig otroligt less på nyheter om covid och alla som blir jättesjuka och det beror inte på att jag saknar medkänsla för de som blir så sjuka. Nä då man själv är mitt upp i så är det jobbigt att höra hur besvärligt det kan bli. Man liksom känner efter med skräck, kan jag andas, lungorna vill hänga med ett tag till, hjärtat slår lugnt och så vidare....

Men jag måste ner till kontoret och fixa lite datorjobb. Det är ju så med att vara egen företagare, vem kan hjälpa mig med sånt där finlir?

Vi är otroligt bortskämda med allt jobb drängen fixar och övriga anställda också såklart, ni ska bara veta. Men jag rapporterar ju på mitt sätt kalvningar och avyttringar av djur . Och det är nått jag inte lärt någon eftersom jag inte behövt . Som att hantera moms och skatter .... Undra om jag ska ha en kurs för de berörda när jag blir frisk igen? Missar man rapportering så blir det ekonomiska sanktioner och smäll på fingrarna. Vart finns covidmedkänslan?

Jag ska inte klaga. Jag laddar för att ta bilen ner, sätta mig vid datorn och knappa lite. Sen blir det desinfektion av tangentbord och alla ytor jag den "pestsmittade" berört... Vill inte smitta någon. Tänk om nån personal blir sjuk? Hur gör vi då? Att ringa in en vikarie är inte enkelt på en bondgård. Nä värna om underbar personal, det är det enda vi kan göra.

Fy så dyster jag låter. Just nu har jag lyckats baxa in påskskinkan i ugnen. Tänker få den klar och griljera i kväll (ska ha både handskar och munskydd). För lite påsk-feeling vill jag ju ändå ha . Z är ju lik frisk som  en duracel-kanin, tack och lov. Men är man hängig själv drar man gärna med andra i omgivningen.

2 kalvar har fötts denna vecka och vi har sålt 5 tjurkalvar. Så jag måste ner och rapportera. Tyvärr släpar förra veckans 2 kalvningar också... (suck)

Till middag idag ska jag nog slå till med en Janssons.... Om jag orkar. Har ju hela dagen på mig.... 

Blir det inte värre än så här så kommer vi nog att klara även detta.... Men jag läste om en som efter 12 dagar blev så sjuk att sjukhusbesök behövdes ????? Oj oj . Jag ska inte läsa, bara hoppas och tro att det går över mycket snart.

Den som lider mest av oss är stackars Melia som inte har minsta förståelse för att husse inte åker ner till ladugården. LO måste gå ut och "spela tennis" med våran blivande mästervallare, som uppvisar "myror i hela kroppen". Det vill säga hon är arbetssugen nått alldeles. För att hon ska kunna komma till ro, måste hon få några svettbildande "tok-ruscher" så att hennes puls pyser ur öronen. Tänk om man ändå hade hennes energi eller åtminstone nån procent av den.

Nu ska jag vila och sen ....  åker jag ner, då ingen är nere i ladugården.