Redan april

Vintern börjar släppa sitt grepp..... Fast gräsmattor och åkrar är snötäckta än. Vägarna är däremot nästan bara.

Jag hr inte varit motiverad att skriva på grund av vissa händelser. Men ofta, ofta har jag skrivit blogg i huvudet.... Där ingen annan än jag kan läsa. 

Men tro inte att dessa månader varit händelselösa. Över allt lyser ju förskräckliga Corona.... Covid 19 som man får lära sig att detta virus heter.

Händerna är torra av all handtvätt och kräver tuber med handsalva för att inte spricka. 

Men det största som hänt är att vi fått en ny familjemedlem.

Melia hämtade vi förra helgen nere på Öland.... Ja jag vet att jag är liiiiiite galen, men strax innan jul såg jag en tik som var dräktig 3 veckor och var nötvallare. Även pappan stoltserade med dessa kunskaper så jag nappade och började messa med hundägaren. Jag blev helt såld och ställde mig på kö för en tikvalp...… När jag bestämt det frågade jag bara så där  svepande vart hon bodde någonstans. Fick Öland till svar. Kanske lite långt men valpen kan ju vara den vi sökt så.....

Jag läste  den 30 januari att tiken Mellie fått 6 fina valpar. 4 tikar och 2 hanar..... Fick efter några dagar ett mess där det stod att vi skulle få köpa en tik..... Hurra så glad vi blev.

Ja sen vet ni Corona slog till. Fast vi har inte varit sjuka. Men då vi planerat att mellanlanda i Stockholm så har vi gått och funderat om våra resplaner skulle gå i kras. Men den 27/3 bilade vi, LO,Z och jag,ner till huvudstaden. Bilen packade vi med ätbart och handsprit. Vi stannade bara en gång för att få sträcka på benen. LOs syster och make var pigga och som vanligt gästvänliga.

På lördag åkte vi ner till Öland. Spända på hur vår valp skulle se ut och bete sig. Vi kom på att det var 37 år sen LO och jag åkt över denna bro sist ( och enda gången).

Lite  annorlunda med väderkvarnar och låga ö-träd. Men  tänk så olikt och vackert det är i vårt avlånga land. Men nog märktes det att många hörsammat att man borde hålla sig hemma. På väg mot Kalmar tror jag att vi var ensamma på vägen i flera mil. Vi varken mötte nån bill eller blev omkörd av nån.

Med Melia i knäet åkte vi åter till huvudstaden. Blev en hel del trevligt prat med Melias matte , men det var lika lång väg tillbaka så det var bara att kliva in i bilen och köra norrut igen. Vi köpte hamburdare i Oskarshamn och valpen gillade verkligen den. Vi delade hon och jag. Men annars sov hon eller låg och tittade i min famn. 

 Under söndagen så tillbringade vi förmiddagen tillsammans med LOs syster och hennes 2 barn med familjer och grillade goda korvar.. Den tredje sonen bor inte i Stockholm utan i Vimmerby.... Från Norrköping ner till Kalmar lärde vi oss att alla avtagsvägar leder till Vimmerby???? Nästan.

Vi lämnade ett soligt Stockholm och när vi kom  4 mil söder om Sundsvall började det snöa och det höll i sig till nån mil ovan Höga Kusten bron. Där var det ungefär lika mycket snö som när vi lämnade hemmets härd.

Nu innan denna helg har de bestämmande gått ut med att vi inte ska resa inom landets gränser heller . Så jag är tacksam att vi kunde hämta hem Melia . Och jag lovar vi har varit så försiktiga.

Nu ska Melia få växa upp och förhoppningsvis bli en duktig vallhund som kan hämta kor, ankor och får och som kan leka med barnbarnen. Som kan bli en fullfjädrad familjemedlem, som kan bli en god arbetskamrat.

Nu inväntar vi att få uppleva hur Coronan tappar sitt grepp över vårt land och förresten hela världen. Att det släpps på karantänen och folk kan börja leva som vanligt igen. Ja vi får gneta på i avskildhet och invänta först påsk och sen vår, med allt vad det innebär. För på en bondgård blir det inte så många förändringar.

 ,