Dystrare tider är det svårt att minnas. Allting går ut på att man tvättar händerna och använder handsprit varje gång man går in på affären och när man kommer ut och sätter sig i bilen igen. Tvättar händerna när man vaknar, ska åka iväg nånstans, tvätta händerna när man kommer hem. Tvätta händerna …….
Man ska hålla sig för sig själv.... Som bonde är ju det faktiskt inget nytt. Man är ju ganska isolerad på gården då man jobbar hela dagarna. Många dagar pratar man bara med maken och kanske nån av de anställda. Tidigare levde väl mjölkbilschaufförerna lite farligt då bonden kunde stå och lurpassa på dom bara för att få nån att prata väder och vind med. Liten ljusglimt har det väl varit då man fått träffa barnbarnen. Men det är ju mindre av den varan, nu då det är covid 19 överallt. Jag träffar på dom nån gång ute , men det är inte ofta.... Inte så ofta jag skulle vilja.
Hör på TV att den kan vara på nedgång för denna "covid 19 våg". Fast man ska nog inte ropa hej riktigt än.
Men jag lever lite som vanligt. Åker och handlar det som behövs (kanske mer sällan och planerar så att man gör bort fler ärenden samtidigt). Annars är jag hemma och försöker jobba på och motivera mig att det blir bättre till sommaren...
Nu höjs röster för att alla som är varslade och de arbetslösa kan få ersätta all utländsk arbetskraft som inte kan komma in i landet på grund av stängda gränser . Men hur många av de friställda kan och har lust att plocka jordgubbar, gallra morötter, sätta potatis,plantera skog, mjölka kor, stängsla och en massa andra arbeten som snart svämmar över på våra jordbruk landet runt ? Det är ju faktiskt så att vi bönder inte kan betala så höga löner som folk i allmänhet är van vid. Man kan jämställa lönen med en undersköterskas...… Alla undersköterskor som verkligen kan det här med att jobba har redan arbete upp över öronen . Så det är nog lite mer akademiker, researrangörer, turismarbetare och sånt som har blivit friställda och söker arbete????
Jag lovar inget ont om dessa människor som utan tvekan är jätteduktiga inom sina gebit...… Men kan dom nått om jordbruksarbete???? Jag tänker mig själv in i situationen att jag skulle försöka ta deras olika arbetsuppgifter, tror inte jag skulle klara mig så där värst bra. Så varför ska jag se ner på mitt jobb som att vem som helst kan bara komma och ta över.... Jo jag ska ha ordentligt skrivna rutiner och märkt varenda ko. Klart jag inte kan sätta en akademiker (alltså nån helt utan jordbrukarkunskap) att jobba för fullt från första stund. Jag öppnar dörren, ber denne att lämna portfölj och slips utanför och knuffar in den nye arbetaren i ladugården och sen smäller jag igen dörren och springer hem???
Men hur lång tid får en introduktion ta??? Nu är det mitten på april och vårbruket väntar runt hörnet. Då gäller det att alla vet vad som ska göras. Bonden vill börja köra traktor och han/hon har många timmar framför sig bakom ratten och har inte sån där jättelust att hoppa ur traktorn och laga, förklara, instruera. Sen att sätta en novis på traktorn är ju bara att glömma.... Det är en konst att få till en fin såbädd så att fröerna hamnar på rätt djup, får rätt mängd gödsel så att dom gror efter konstens alla regler. Till vintern behövs all mat till djuren så att dom mjölkar och växer bra så att landets innevånare får den mat som behövs för att hålla igång sjukhus, ålderdomshem, skolor, fabriker, buss, transporter, tåg mm. Så det är ingen lek det bonden håller på med.
Det finns säkert många som skulle vara jätteduktiga att jobba, men säsongen börjar mycket snart. Att lära upp drängar och pigor på nån vecka är inte enkelt.
Gnäller jag? Sitter själv i den båten att en av våra drängar är fast i Sudan. Och när han kan komma tillbaka vet vi inte.
Den 11/4 fyllde vår egen "brandman Sam" 4 år.... Han heter ju egentligen Aron , men Sam är hans idol just nu. Tycker det är så roligt för jag har alltid firat 11/4 för det var min mammas födelsedag också.
Fy så jag saknar alla barnbarnen.... Ja barnen också såklart. Är ju tur att Zebastian bor här, så man har nån ungdomlig kontakt.
Dom i Skellefteå skickar kort emellanåt så vi får njuta av glada och strålande bebisögon . Att vi får se lite av deras utveckling så här på avstånd. Men jag saknar sååååå mycket att få hålla i dom. Två barnbarn bor ju på samma gård som vi, så dom kan jag vinka till och prata med ute. Tre pojkar har jag på södra sidan Moälven, så dit smiter jag när jag har nått litet ärende så att jag åtminstone kan stå på deras bro och heja lite.
Tänk att man blir så beroende av dessa "raringar".
Nu ska jag ta mig ut en sväng och gå med Melia…… Ska hämta upp "lille Skutt", vår ladugårdsbil. För LO vill cykla hem efter hans kvällspass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar