Flagg- och klövdag? Lite vårfeeling också.

Tänk att det är flaggdag idag. Svenske konungen fyller år och vi har ju ordnat flaggstången så att nu är det flaggdags. Sol, blå himmel och en härlig vind som griper tag i den svenska fanan. Det är riktigt vackert. Jag myyyyyser.

Klövverkning dag 2 är i full gång . Anders och Naomi gör ett fantastiskt jobb med koklövarna. inte speciellt mycket stök och bök i ko-leden. Dom går lugnt in och ur klövverkningsstolen.  Min uppgift är att se till att det finns lagad lunch (idag blev det lax, halvljummen potatissallad och kall senapssås. Gooott om jag får säga det själv) och så det där vanliga "papprandet".
I tisdags dräktighetsundersökte vi ett antal kossor och de flesta var dräktiga ( bortåt 15 st). Men i morse klickade jag in dräktigheterna i datorn. Det är bra att vara beredd när det är dags för sinläggningar och sånt. De flesta är 2,5 - 3 månader på gång så vi har en härlig seg sträcka fram till att fodret ska sänkas och allt det där. Man blir så "putt" på sig själv då man missat en betäckning och så står där med en ko som snart ska kalva och sinläggning ska ske med reafart. Men så är det med de kor som går med tjuren och smyger i "nattens mörker". Trots allt är man inte i ladugården 24/7 ….

Lyckliga jag som äntligen får syn på vårens budbärare.... En tussilago knarrar sig upp genom det torra, gråbruna fjolårsgräset. Tänk att man blir glad varje vår då man får syn på den lilla gula blomman. Utanför ladugården där värmen går ut från maskinrummet, där är det tropisk värme så maskrosorna står solgula, frodiga och har väl snart blommat klart. Det är fusk. Det måste vara den där lilla, lilla kämpande äkta hästhoven som fått jobba sig till sin  nya soldyrkande position.

I dag är det ju inte bara kungafödelsedag utan även sista april och Valborgsmässoafton. Blir nog inga eldar eller väldigt få i covid -19s "kölvatten".

Jag vet att farbror Kristoffer skulle ha satt på sig sångarmössan, stoppat stämgaffeln i jackfickan och farit till en brasa för att han och manskören stämt upp i "Vintern ra…." och "Sköna maj" säkerligen i 3-4 olika mansstämmor. Farbror Kristoffer hade en härlig basröst .

Jag får väl lyssna på TVn för att komma i stämning.... Tror vi har eldningsförbud också. Annars har vi världens finaste rishögar nere vid älven. LO har ju röjt så bra där nere. Dom brinner nog inte klart första kvällen. Och gå brandvakt i flera dygn känns inte så där väldans....

Nu väntar 3 helgdagar och arbete bland kossorna. Känns skönt, men jag skulle tro att jag måste ha lite administrationstid också. Varför kan man inte bara få vara bondkärring ?

 Har foderlistor som ska knackas in och så torde vara lite räkningar som ska betalas. Finns nog några mail som ska besvaras och så ska jag göra i ordning så att jag kan rösta i kretsrådsvalet... I år är ju allt sånt via webben.

 Lite ovant är det att knacka in sig på datorn och sitta och lyssna till NM- VD och ordföranden plus några till som redogör för vår mejeriförenings ekonomi och framtidsplaner. Man kan pausa dom och ta sig en kopp kaffe närhelst man önskar. Men lite tråkigt är det då man sitter där i sin ensamhet. När man har Kretsrådsmöte brukar man ju få träffa en hel del goa ko-llegor och få sladdra lite så där på sidan om. 

Att få sig en pratstund med andra bönder det är rekreation och en lisa för själen det också. Typ som att hitta vårens första Tussilago.

Arbetsveckan är igång

Idag hade vi en träff klockan 08.30. Jag har tingat en fårklippare, ett proffs. För LO har nog att göra ändå och så ovanpå det, krånglar knän och rygg. Så denna gång tänkte jag prova nått nytt.

Proffs var det minsann . Kommer från Härnösand . Det tog 45 minuter och sen var 5 tackor klippta. Då hängde han upp och plockade ner (efter klippningen) en sele som avlastar hans rygg.  Gick alldeles helt perfekt. Bättan kom fram och ville bli kliad runt halsen, på kinderna, fram på bröstkorgen och på ryggen.... Ja förresten över hela hon. Det fastnar nog mycket kliande hö i den långa ullen, så jag har full förståelse.

Så nu går 5 tackor i fårhagen som verkar njuta av sin vårfrisyr. Bättans lamm Elsa kunde verkligen inte förlika sig med sin nyfriserade mor.... Modern såg konstig ut .

Sen har vi märkt kalvar. Vi fick skicka några avvanda tjurkalvar idag och imorgon åker några småherrar också... 

Livet rullar på här på Änget Gård. En av ankorna har lagt sig på ägg och vi får se om hon åter ruvar fram små ällingar.

Så pratade jag med han som kör livdjursbilen. Vi pratade om hur det förändrats när det gäller hur man använder styckningsdetaljer nu för tiden.

För inte alltför länge sen använde man högrev till köttfärs. Man styckade fram märgpipa  sån där bit med en genomsågat märgben i mitten). Ytterlår styckades i Grytstek, Sjömansbiff och Rumpstek. Det är ju en "vältränad" och hård köttbit som passar lååååååångkok. 

Numera är ju  nästan högreven  en köttbit som kan användas i de exklusivare köken. Ytterlår kan med fördel malas till köttfärs, bli fin kebab eller såsiga grytor och så ugnsstekar.....

Sidköttet närmare magen, hade jag otvivelaktligen malt ner och siktat på fina julköttbullar... Men nu ska det vattnas i munnen när man läser "Flankstek".

Ja alla nymodigheter är ju av godo då köttet kanske blir högre värderat.... Men nu till en annan poäng.... Varför ska alla ha färskt kött? Det ska vara hängmörat och ligga i köttdisken för allmän beskådan... Varför inte köpa fryst kött? Köttet möras sig väldigt bra i frysen också. En saltrulle (det hårdaste köttet på ett nötdjur) mörar till sig och är underbar att steka i skivor efter ett halv år eller så.  Jag är ju uppvuxen med att frysboxen ska vara full och man ska gå ner i källaren och "stå på huvudet" i en stoooor och kall box för att söka rätt på en isande kall entrecote. Den tinar man upp och tillagar efter konstens alla regler.... Moderna hushåll ska ha en färsk och hängmörad entrecote som ska vara exakt storlek för söndagsmiddagen, 250 g per portion. Blir det en bit över fryser man in den och får, när den tas fram, en seg och äcklig middag . Dessutom färskt kött håller inte så länge i kylen , om man inte vacuumförpackar den förstås.

Om slakterierna fick sälja fryst kött skulle dom kunna slakta i en jämn ström och slippa "toppar och dalar" i sin försäljning. Men när man flyttar till lägenhet, hur stort frysfack finns det då ?

I morgon blir det foderräkning och onsdag-torsdag kommer klövverkaren. Så veckan är fulltecknad.

Nu ska jag bli husfru igen.

Datorer är inte min starka sida

Tack vare äldste sonen fick jag igång kontakten med yttervärlden på denna dator...Vad som hänt begriper jag inte. Men det fanns ingen wifi-uppkoppling. Vi har suttit här och försökt klura vi "gamlingar" , men tillslut blev det till att ringa den ständige datasupporten i denna familj - Peo.
Med några blickar ( det blev messengerkontakt då jag inte fick igång videosamtal på telefonen)  på några sidor och så några tryck här och där ( jag begrep inte mycket) så vips så blev det åter kontakt med yttervärlden.... Vad lärde jag mig av detta? Ring Peo på en gång .

Vad har vi roat oss med denna vecka kan man ju undra. LO reparerade flaggstångsgranen som frusit fast och gnuggat isär några kopplingar så den slocknat. Efter några timmars joxande lyste granen så grannt igen.... Fick faktiskt lysa den natten. Men på morgonen släckte vi den och stoppade ner den i kartongen och ställde in den till sommarförvaring.... Sen blev det vimpel upp. Är ju ingen flaggdag än. Men sista april och första maj , då blir det nog flaggan i topp. Sen har det varit som vanligt, lite skitkörning, koskötsel, kalvmatning, lite papprande och jag såna där vanliga bondeföreteelser. Nu till veckan blir det mer jobb. Fårklippning och så klövverkning... Och så är det ju sista april på torsdag.... Alltså kortvecka för somliga.

Medan vi höll på med flaggstången så tyckte Kissongen (ja det är ett fånigt kattnamn jag vet, men hon vill lystra till det när man ropar) att hon ville ha en lite bättre utsiktsplats och äntrade traktorn och smidigt hoppade upp på taket. Tänk sån utsikt hon fick.... Och ingen marodörhund kunde nå henne heller. Fast inte är hon rädd för gårdshundarna, varken stor eller liten. Men hon ville kanske känna sig dominant. Det är roligt då katter och hundar vill vara med. I morse tänkte Tufse följa med ner till ladugården. Men han stannade strax ovanför maskinhallen. Det är jag nog glad för, man vet ju aldrig om han ställer sig på byvägen och blir påkörd.

Jennie har en katt som heter Mozart och han följer jämt med dom på promenad. När dom kommer och hälsar på här sätter han sig på broräcket eller ute på altanen och inväntar "sin familjs" hemgång. Det händer också att han smiter in genom nån dörr som är öppen. Men då reagerar alla djur som bor hos oss,

Hittade en bild på mor som jag glömt bort. Oj så hon gillade kalvar ( ja och kor också) . Ett tag brukade jag skoja med henne och ringa när vi fått en kalv...… Det blev flera samtal ( minst 5 några gånger) vissa dagar. Och hon skrattade lika gott varje gång. Har man ett intresse är det svårt att klippa alla band bara för att man blir pensionär eller så. En gång bonde, alltid bonde rätt in i själen.

Tänk det kommer på mig ofta, ofta hur mycket jag saknar att ringa henne.... Bara sladdra en liten stund om allt och inget. 

Var ute och plockade lite på altanen..... Ska faktiskt berätta att jag beställt nya gardiner ( är nog "gardinolist" tror jag) dit ut bara för att de gamla blivit så solblekta och trasiga av vind, hund- och kattlek.

Men jag ser att det är till att ta fram skurborste och såpvatten för att rengöra alla stolar och fåtöljer. Många fåglar brukar tydligen husera på "vårt sommarviste" under vintern.... Jo jag har hört skator skratta och små talgoxar kvittra där ute så jag är inte oförberedd precis. Grejerna står ju framme och är lätt att skita på. Men det blåste lite för mycket så jag gick in igen. 

Pelargoniorna som står i lillstugan har börjat blomma, så nu får våren ta och komma hit fort så jag får ställa ut dom på altanen.

Det här är egentligen vår lediga helg för Z är hos sin morbror och då i och med att vi har 2 drängar som kan jobba helgdagar så planerade vi in en ledig helg i månaden. Men en dräng är sjuk så vi får se hur morgondagen ser ut. Idag försöker jag inte göra nått som har med ladugården att göra. Okej vi gick ner för att äta frukost och ta medicin som står därnere alltid. LO satte sig att kolla lite kolistor och planera vilka han ska flytta över till VMS 1 där vi har de kor som mjölkar mer och som äter mycket kraftfoder.... Har båda robotarnas kraftfoderstationer kopplade till 1:ans sida . Så när det är tomt i kraftfoderstationen längst ner så startar skruvarna och fyller på käk i 3 stationer och båda robotarna. Så man måste ha åtgång så att det inte tar slut när korna ska mjölkas. 

Jag känner hur viktigt det är med ledig tid. Detta trots att jag satt mig själv i lite av karantän. Ni vet man har lite ont i halsen lite hostig, huvudet känns tungt och man får coronavibbar. Ställer in både sammanträden och tandläkarbesök.. Men man behöver sån där tid då man inte behöver göra alla måsten utan bara vara..... Man kan gå ut med hundarna, fundera om man verkligen behöver middag, se på en film, slöa, virka...…. Okej då, skura stolar på altanen, för det vore ju skönt att ha nått att sitta på när solstrålarna flödar och lyssna till allt fågelkvitter som nog är en lisa för själen. 

Kanske är bäst att jag tar mig i kragen och fyller upp en hink varmvatten och lite körsbärsblomsdoftande skurmedel och masar mig ut på altanen..... Får ju inte lata till mig allt för mycket bara för att jag har en ledig dag...

Söndag och då kan man ta lite vila mitt på dan.

Varmt välkommen tycks Harry, Duke of Sussex , säga där han står i dörröppningen. Solen liksom smeker hans vita fjäderskrud .Han är grann och framför allt snäll. Han har bara 8 ladies att ta hand om numera. De tre ankdamerna får Draken ta hand om själv men dom kamperar ihop bra hönsen och ankorna.  Men bara jag får mitt nya hönshus (när nu det blir) ska jag ha fler hönor..... I det kan jag nog ha 40  st. För det är stort.... Undra om jag har några snickargener efter far och farfar????

Det får bli en senare fråga. Vi har ju som sagt helgpassen och tänk att jag tycker det är riktigt njutbart att få mjölka, mata kalvar och de andra smådjuren.... Trots lite förkylningssymtom mår jag som en "prinsessa". 

Blackie ska ju ha sin extra tilldelning. Måste ha en trång hink så bara hans huvud får plats. Tänk så fåren försöker dumma sig och försöker  norpa hans giva. Men pållen kan minsann säga ifrån...… Snällt men bestämt.

Idag har den mesta snön försvunnit. Så nu tror jag man lätt kan ställa undan alla snöskyfflar och plogar. Jag gillar alla årstider. För dom har alla sin tjusning och det är enkelt att hitta nått som motiverar att man kan sitta på altan eller bron och njuta. Undra om jag dessa dagar framåt kan tänka mig att ta tag i och rensa bort all vinterbråte på altanen? Vi får se vad morgondagen bjuder på.'

Så här ser det inte ut jämt. Men Vipp och Melia har faktiskt funnit varandra. Rex däremot gillar inte dessa ungdomliga ruschar genom huset och slagsmål som man tror att dom ska bita halsen av varandra.  Han säger ifrån på skarpen. Melia börjar förstå att den gamle ska nog få vara ifred.

LO hade Vipp borta i ungdjursavdelningen för att börja träna lämpliga vallningsobjekt för valpen. Kalvarna måste vara riktigt hundvana då hon ska få testa. Det blir ju inte så ofta LO är där borta i och med att vi har anställda som är där. Jag lovar det är inte enkelt att försöka mjölka kossor med Vipp springande fram och tillbaka på foderbordet. Om man är  ensam där borta förstås. Men då LO skulle skrapa boxarna så passade han på att ta Vipp till hjälp. Var så roligt för efter ett tag intog Vipp sin favoritplats..... Han står och kikar in i första kalvboxen genom en glipa bredvid boxdörren. Den är så bred att han får in näsan och kan åtminstone snusa på den kalv som vågar sig fram för att kolla vad sjutton som sticker fram.

Så här såg det ut igår, ner mot älven  och sinkobetet. Bara lite snö kvar då.... När jag tagit detta foto upptäckte jag ett rådjur som gick där och betade i sin ensamhet..... Tror dom varit 3 eller 4 som kommit fram till ladugården för att nalla lite ensilage denna vinter. Undra om det varit nån lokatt framme eller nån annan olyckshändelse?

Idag känns det som att det finns hopp om en vår , åtminstone här i Västerhus. Som sagt man får hoppas att covid-19 släpper sitt grepp om vår älskade moder Jord. Det är så skrämmande med all information om döda och svårt sjuka. Sen slår coronan till i nästa land och så tar den över hel kontinent.... Man undrar hur den uppkommit ? Är den orsakad av mänsklig hand eller? Att tänka sig för hela tiden att ska man verkligen åka till den affären eller hälsa på den personen. Man ska tänka karantän i allt.

 Men samtidigt att vi lär oss av denna tid..... Allt resande är inte av godo. Hoppas vi lär oss att semestra inom landet mer. Hoppas att vi kan njuta av svensk sommar helt ut. Jo den kan vara både kall och regnig.... Men jag vet att det finns dagar som är fullkomligt underbara med både värme och rofylld vila på altanen. Handen på hjärtat, torrsommaren som vi hade för någon sommar sen, hur många uppskattade denna värme och gräsbrandrisk, torra brunnar och dålig växtlighet, kor som mådde pyton av all värme? Förra sommaren var precis som svensk sommar ska vara. Lite kylig, lite regnigare och ibland soligt het, skördarna var bra på de flesta ställen och gräsmattorna behövde inte klippas alltför ofta.

Nu inväntar vi LO, som gör premiärtur på cykel, så att vi kan äta middag. Idag enkel med ugnsstekt falukorv med ananas och pärmos. Gör också en svampstuvning och färska grönsaker. Men en blåbärspaj är också klar.... Klart det kan vara lite festligare med efterrätt så här på en söndag. 

Nu har jag haft 2 dagar med sprudlande matinspiration..... Bådar gott inför våren. 

Sitter och dagdrömmer lite

Kunde inte låta bli att visa en höstbild från Sundsnäset . Kan vara 1965 eller så. Vi hade en hund som hette Tussi, en lapphund. Hon följde min far överallt. När han körde traktorn till affären i Torsbacken eller Björnsjö, kunde hunden smyga iväg och springa bredvid traktorn.... Hon älskade att jaga. Fågel och mink var hennes specialitet. 

Ja inte ska man sitta här och vara nostalgisk. Jag gillar att ha hund..... och katt... Har nog haft såna djur hela mitt liv. Ja kor också. Har faktiskt alltid haft kontakt med kor...

Jag har nog svårt att leva utan att ha djur runt om.

Jag satt igår och kollade genom en "minnesbank" jag laddat med en massa foton. Både såna vi själva tagit och såna jag scannat in och se vad jag hittade. Min farfar var snickare och hade tillverkat denna cykelhäst med vagn. Det är min far Helge som sitter på hästen och faster Gertrud som får åka. Denna bild hade farmor som förstoring både på Sundsnäset och på  väggen i rummet på ålderdomshemmet. Hur många gånger har jag inte stått vid den och drömt om att ekipaget funnits kvar. Hästhuvudet använde vi som käpphäst ett tag min syster och jag, medan vi bodde på Sundsnäset. Men det försvann när vi flyttade tror jag. Detta foto gillar jag för det visar ju att bondungar fick leka även förr i världen. Fst dom minsann fick börja hjälpa till i betydligt lägre åldrar än nu. Jo bondungar får nog finna sig i att kunna mjölka kor, hjälpa till med kalvningar/lamningar, köra traktor, stapla höbalar, ta cykeln och åka iväg med fikapåse eller leka "levande mail" - Maten är klar!!!!!!                                                  

Hittade fler bilder också. Detta är min farfar och hans 3 äldre systrar. Anna , Hulda och Helga (sittande). Farfar hette Erik Alfred och beundrade sina systrar över allt. Anna det var "söstra miiin i Västerhus" det. Den marken arrenderar vi och huset finns kvar och är mycket fint renoverat. Hulda dog när hon var dryga 30 år men hon var gift, inga barn och bodde visst i Gideå. Helga hon blev "grosshandlarhustru" uppåt Piteå hållet. Hon fick 3 barn tror jag varav sonen hette Helge . Det fanns en yngre bror också, men han förolyckades i unga år.

Ett äldre foto med farfar Erik och systrarna Helga och Anna. Ibland funderar jag på om ändå inte farfar "hyllade" sin äldsta syster genom att kalla sin äldste son Helge. 

Farfar var ju snickare. Bland alla saker som sparats i mitt hem så fanns hans anteckningsbok där han skrivit ner alla priser på olika saker han tillverkat. Fönster och möbler. Jag lovar, han var lika dålig affärsman som jag.

Tänk om man skulle hitta något han tillverkat? Tror jag har två köksstolar som han kan ha gjort. 

Pappa byggde hus och stoooora vattendammar, innan han blev bonde 1954. Han var med och byggde vattendammar uppe i Ramsele. Dom är nog fortfarande i gång.

 Men han finsnickrade en del också. Har ett syskrin som jag är så rädd om. Sen älskade han naturliv, jakt och fiske. Här har vi gått upp till "Lammatjenna", som ligger söder om Ledingssjön. Där finns det näst intill svart abborre och gäddor. En gång fick vi en gädda där på 5 kg. Mamma var lite skeptisk till att tillaga den. Kunde ju vara "myrsmak" åt fiskköttet. Men som vanligt kunde mamma få till sina underbart goda stekta gäddbitar med smörsmak och massor med gräslök över. Det är nått jag ångrar att jag inte lärde mig... Ingen kan steka gädda som hon....

Nu har jag skenat iväg i dåtid. 

Nutid så fick vi en kalv igår. Blev en fin kvigkalv 2517 som heter Loreen. Mamman heter 998 Loreen och är född 26/5 2012...… Jo jag bytte namn  bara för att fira den svenska vinsten. Och så fick vi in nytt namn i besättningen.  Alltid roligt att förnya sig. 

Det är vi som har helgpassen så nu får vi hoppas att det fortsätter vara lugnt och ingen mer utgödsling som krånglar.

Till middag försöker jag med en stek som min svärmor Doris brukade göra..... I stekgryta, med kryddor och lök och så står den och puttrar en lååååång stund. Det är få numera som kan få till en stek som svärmor.

Hoppas det är en frisk helg för Er alla.

Covid 19 tider

Dystrare tider är det svårt att minnas. Allting går ut på att man  tvättar händerna och använder handsprit varje gång man går in på affären och när man kommer ut och sätter sig i bilen igen. Tvättar händerna när man vaknar, ska åka iväg nånstans, tvätta händerna när man kommer hem. Tvätta händerna …….

Man ska hålla sig för sig själv.... Som bonde är ju det faktiskt inget nytt. Man är ju ganska isolerad på gården då man jobbar hela dagarna. Många dagar pratar man bara med maken och kanske nån av de anställda. Tidigare levde väl mjölkbilschaufförerna lite farligt då bonden kunde stå och lurpassa på dom bara för att få nån att prata väder och vind med. Liten ljusglimt har det väl varit då man fått träffa barnbarnen. Men det är ju mindre av den varan, nu då det är covid 19 överallt. Jag träffar på dom nån gång ute , men det är inte ofta.... Inte så ofta jag skulle vilja.

Hör på TV att den kan vara på nedgång för denna "covid 19 våg". Fast man ska nog inte ropa hej riktigt än.

Men jag lever lite som vanligt. Åker och handlar det som behövs (kanske mer sällan och planerar så att man gör bort fler ärenden samtidigt). Annars är jag hemma och försöker jobba på och motivera mig att det blir bättre till sommaren... 

Nu höjs röster för att alla som är varslade och de arbetslösa kan få ersätta all utländsk arbetskraft som inte kan komma in i landet på grund av stängda gränser . Men hur många av de friställda kan och har lust att plocka jordgubbar, gallra morötter, sätta potatis,plantera skog, mjölka kor, stängsla och en massa andra arbeten som snart svämmar över på våra jordbruk landet runt ? Det är ju faktiskt så att vi bönder inte kan betala så höga löner som folk i allmänhet är van vid. Man kan jämställa lönen med en undersköterskas...… Alla undersköterskor som verkligen kan det här med att jobba har redan arbete upp över öronen . Så det är nog lite mer akademiker, researrangörer, turismarbetare och sånt som har blivit friställda och söker arbete????

Jag lovar inget ont om dessa människor som utan tvekan är jätteduktiga inom sina gebit...… Men kan dom nått om jordbruksarbete???? Jag tänker mig själv in i situationen att jag skulle försöka ta deras olika arbetsuppgifter, tror inte jag skulle klara mig så där värst bra. Så varför ska jag se ner på mitt jobb som att vem som helst kan bara komma och ta över.... Jo jag ska ha ordentligt skrivna rutiner och märkt varenda ko. Klart jag inte kan sätta en akademiker (alltså nån helt utan jordbrukarkunskap)  att jobba för fullt från första stund. Jag öppnar dörren, ber denne att lämna portfölj och slips utanför och knuffar in den nye arbetaren i ladugården och sen smäller jag igen dörren och springer hem???

Men hur lång tid får en introduktion ta??? Nu är det mitten på april och vårbruket väntar runt hörnet. Då gäller det att alla vet vad som ska göras. Bonden vill börja köra traktor och han/hon har många timmar framför sig bakom ratten och har inte sån där jättelust att hoppa ur traktorn och laga, förklara, instruera. Sen att sätta en novis på traktorn är ju bara att glömma.... Det är en konst att få till en fin såbädd så att fröerna hamnar på rätt djup, får rätt mängd gödsel så att dom gror efter konstens alla regler. Till vintern behövs all mat till djuren så att dom mjölkar och växer bra så att landets innevånare får den mat som behövs för att hålla igång sjukhus, ålderdomshem, skolor, fabriker, buss, transporter, tåg mm. Så det är ingen lek det bonden håller på med.

Det finns säkert många som skulle vara jätteduktiga att jobba, men säsongen börjar mycket snart. Att lära upp drängar och pigor på nån vecka är inte enkelt.

Gnäller jag? Sitter själv i den båten att en av våra drängar är fast i Sudan. Och när han kan komma tillbaka vet vi inte.

Den 11/4 fyllde vår egen "brandman Sam" 4 år.... Han heter ju egentligen Aron , men Sam är hans idol just nu. Tycker det är så roligt för jag har alltid firat 11/4 för det var min mammas födelsedag också. 

Fy så jag saknar alla barnbarnen.... Ja barnen också såklart. Är ju tur att Zebastian bor här, så man har nån ungdomlig kontakt.

Dom i Skellefteå skickar kort emellanåt så vi får njuta av glada och strålande bebisögon . Att vi får se lite av deras utveckling så här på avstånd. Men jag saknar sååååå mycket att få hålla i dom. Två barnbarn bor ju på samma gård som vi, så dom kan jag vinka till och prata med ute. Tre pojkar har jag på södra sidan Moälven, så dit smiter jag när jag har nått litet ärende så att jag åtminstone kan stå på deras bro och heja lite.

Tänk att man blir så beroende av dessa "raringar".

Nu ska jag ta mig ut en sväng och gå med Melia…… Ska hämta upp "lille Skutt", vår ladugårdsbil. För LO vill cykla hem efter hans kvällspass.

Långfredagen 2020

Strålande sol, fast det blåser en del. Matade får och häst och stod ute . Tänk sån tur att jag har en täckväst att krypa in i. Där i fårhagen ser man hur avundsjuka kan ställa till det. Blackie får lite "specialfoder" för han är trots allt 26 år och behöver lite extra för att  hålla hullet i form. ( Vi ger Granngårdens orginalmusli som han älskar). Man tar en hink med kross och kraftfoder blandat till fåren, traskar in i hagen och häller ut i högar. Borde ju vara så då att fåren nöjer sig med detta för dom får massor, mycket mer per skalle än Blackie som får ca 5 dl av sitt..... Men icke då. Fåren måste stoppa ner sina nosar i hästens hink..... Det är alltså bara att stå där och passa och försöka fösa undan ullisarna och låta pållen få sin stund där i hinken. Fåren bryr sig inte om blåst, hästen kan nog bevaka sin hink men om fåren attackerar från alla håll har han inte en chans... Den enda som tycker det är blåsigt och kallt är alltså jag. Men vad gör man inte för sin "stolte springare". Men när Blackie tömt sin hink kan han hjälpa fåren "tömma" deras högar. För dom har minsann kvar. Det går så när man gapar efter andras godsaker.... Man glömmer bort sina egna.
Ja det är ju helg och vi sköter kossorna själva. Även anställda måste ju vara lediga nån gång.

Melia växer och hittar på bus. Kattungarna , som tack och lov flyttar till veckan, har ett sjå att hålla sig undan vår lilla marodör. Vissa stunder under dagen ( och ibland kvällstid) får hon "nått fnatt" och springer både efter katterna och alldeles ensam utan någon egentlig förklaring. Ser ut som ren livsglädje. Men hon sover lugnt hela natten och så får hon vara i buren medan vi är nere i ladugården och jobbar. Så hon behöver nog sina glädjerus för att klara vilostunderna. Men alltmer ser man hur "gammelhundarna" börjar accepterar den lilla bitska tösen.

Nu är jag i alla fall hemmavid och det luktar påskskinka i hela köket. Klart vi ska ha skinka även denna påsk. Gott tunnbröd (bakat hos Lintågan), "blanan" ska röras ihop, VB-paj ska tillverkas (ugnen är ju upptagen av skinka just nu) och liten Janssons ska gräddas under morgondagen. Blir inget stort påska-kalas inte. Men jag är övertygad om att lite måste man unna sig ändå. Men vi är bara 3 som "firar" här hemma i år. Nått jag inte är van vid alls. 

Men i dessa Covid- 19 tider är det nog viktigt att tänka sig för och hålla på det som sägs från högre makter. Nu har det börjat komma sjukdomsfall även här i Ö-vik. Vem vet man är kanske redan smittad och bara känner liiiiiiten förkylning eller ingen alls. För handen på hjärtat, vi är nog många som går och känner efter, Har jag inte lite ont i halsen ändå? Huvudet känns det inte lite tyngre än vanligt? Men så länge man kan stövla runt bland kossor och kalvar, får och höns, så tror jag inte att man är speciellt dålig. Dagens John-Erik-citat :- Man ska int´ gnälle!

Bästa rådet jag hört är faktiskt : Håll huvudet kallt, hjärtat varmt och tvätta händerna.... Jag försöker handla , fast mer sällan. Har en flaska handsprit i bilen och en på diskbänken. Hälsar inte på hos nån. Det svåraste är ändå att försöka att inte träffa älskade barnbarn så ofta och då kanske ute eller på avstånd. Älskade Aron fyller 4 år i morgon och vi kommer inte åka dit och gratulera…. Fast jag lämnade paket igår.....

Till alla och envar:- Sköt om Er. Ät gärna mycket ägg och skinka men håll er till svenskt!

GLAD PÅSK!

Redan april

Vintern börjar släppa sitt grepp..... Fast gräsmattor och åkrar är snötäckta än. Vägarna är däremot nästan bara.

Jag hr inte varit motiverad att skriva på grund av vissa händelser. Men ofta, ofta har jag skrivit blogg i huvudet.... Där ingen annan än jag kan läsa. 

Men tro inte att dessa månader varit händelselösa. Över allt lyser ju förskräckliga Corona.... Covid 19 som man får lära sig att detta virus heter.

Händerna är torra av all handtvätt och kräver tuber med handsalva för att inte spricka. 

Men det största som hänt är att vi fått en ny familjemedlem.

Melia hämtade vi förra helgen nere på Öland.... Ja jag vet att jag är liiiiiite galen, men strax innan jul såg jag en tik som var dräktig 3 veckor och var nötvallare. Även pappan stoltserade med dessa kunskaper så jag nappade och började messa med hundägaren. Jag blev helt såld och ställde mig på kö för en tikvalp...… När jag bestämt det frågade jag bara så där  svepande vart hon bodde någonstans. Fick Öland till svar. Kanske lite långt men valpen kan ju vara den vi sökt så.....

Jag läste  den 30 januari att tiken Mellie fått 6 fina valpar. 4 tikar och 2 hanar..... Fick efter några dagar ett mess där det stod att vi skulle få köpa en tik..... Hurra så glad vi blev.

Ja sen vet ni Corona slog till. Fast vi har inte varit sjuka. Men då vi planerat att mellanlanda i Stockholm så har vi gått och funderat om våra resplaner skulle gå i kras. Men den 27/3 bilade vi, LO,Z och jag,ner till huvudstaden. Bilen packade vi med ätbart och handsprit. Vi stannade bara en gång för att få sträcka på benen. LOs syster och make var pigga och som vanligt gästvänliga.

På lördag åkte vi ner till Öland. Spända på hur vår valp skulle se ut och bete sig. Vi kom på att det var 37 år sen LO och jag åkt över denna bro sist ( och enda gången).

Lite  annorlunda med väderkvarnar och låga ö-träd. Men  tänk så olikt och vackert det är i vårt avlånga land. Men nog märktes det att många hörsammat att man borde hålla sig hemma. På väg mot Kalmar tror jag att vi var ensamma på vägen i flera mil. Vi varken mötte nån bill eller blev omkörd av nån.

Med Melia i knäet åkte vi åter till huvudstaden. Blev en hel del trevligt prat med Melias matte , men det var lika lång väg tillbaka så det var bara att kliva in i bilen och köra norrut igen. Vi köpte hamburdare i Oskarshamn och valpen gillade verkligen den. Vi delade hon och jag. Men annars sov hon eller låg och tittade i min famn. 

 Under söndagen så tillbringade vi förmiddagen tillsammans med LOs syster och hennes 2 barn med familjer och grillade goda korvar.. Den tredje sonen bor inte i Stockholm utan i Vimmerby.... Från Norrköping ner till Kalmar lärde vi oss att alla avtagsvägar leder till Vimmerby???? Nästan.

Vi lämnade ett soligt Stockholm och när vi kom  4 mil söder om Sundsvall började det snöa och det höll i sig till nån mil ovan Höga Kusten bron. Där var det ungefär lika mycket snö som när vi lämnade hemmets härd.

Nu innan denna helg har de bestämmande gått ut med att vi inte ska resa inom landets gränser heller . Så jag är tacksam att vi kunde hämta hem Melia . Och jag lovar vi har varit så försiktiga.

Nu ska Melia få växa upp och förhoppningsvis bli en duktig vallhund som kan hämta kor, ankor och får och som kan leka med barnbarnen. Som kan bli en fullfjädrad familjemedlem, som kan bli en god arbetskamrat.

Nu inväntar vi att få uppleva hur Coronan tappar sitt grepp över vårt land och förresten hela världen. Att det släpps på karantänen och folk kan börja leva som vanligt igen. Ja vi får gneta på i avskildhet och invänta först påsk och sen vår, med allt vad det innebär. För på en bondgård blir det inte så många förändringar.

 ,