Men nu sjutton är jag less.

Jag är less på att vara krasslig. Hela förra veckan  hade jag liiiiiite feber, massa hosta och eländig trötthet. Tyckte i fredagskväll att jag kände mig piggare. . . Lördag morgon började ju våra helgpass och jag klarade att mjölka korna, men urinvägsinfektionen satte käppar i hjulet för mina jobbarplaner. . . Alltså man ska ut genom gamla mjölkkammaren, 50 meters gårdsplan in i "nyare ladugården" , uppför trappen och in på toan . Hur fabian klarar man att hålla sig så lång löpsträcka??? Jag kämpade väl ungefär 5 svängar medan jag mjölkade 7 kor. Sen gav orken upp och jag for hem. Resterande helgpass klarade LO av själv med liten assistans från Z. Jag satt hemma med lite feber igen 37,9 . När jag kom upp från lördagspasset frös jag och hade 35,7. Tog nog nån timme innan 37-strecket passerades. Så i måndags tog jag mig i kragen och for till doktorn. Som omedelbart skrev ut pencillin och tyckte synd om mig.... Visst känns det skönt då nån förstår att det fungerar inte att sköta ett jobb så? Nä jag har inte sjukskrivit mig eller så. Nu kan jag ju sitta och bokföra och försöka reda ut papperstrassel i skrivaren och såna där lugnare små jobb.
Nog med gnäll.
I måndags 8/4 så fick 37 bönder ta emot guldmedalj ur prinsens näve. Jag känner flera av dom, men bäst känner jag ju Stefan Lundberg som jag gick tillsammans med på Nordviks lantbruksskola nån gång under förra seklet. Jag är så stolt över honom och de andra med, för dessa guldbönder har gjort ett jättejobb och levererat toppmjölk under så lång tid..... GRATTIS till honom och alla de andra.
Jag hinner aldrig dit själv. Visst kan man ibland känna sig lite "second-bonde". Men jag kämpar väl vidare några år till.
Så blev det torsdag 11 april 
Förra veckan blev det 6 kalvar . Denna vecka (än så länge) 1 kvigkalv och faktiskt fick vi 2 lamm igår kväll.

Bokföringen är klar och inskickad. Nu ska jag försöka sortera papper.
Men först av allt ska jag berätta att den 11 april (idag) skulle mor Siri ha fyllt 92 år. Oj så jag saknar henne.

Men nu ska jag glädjas åt att Aron ( mitt 4:e barnbarn) fyller 3 år .  Han är en glad och go kille med
siktet oftast inställt på motoriserade föremål som traktorer och sånt. Älskar att provsitta alla traktorer, gärna flera varv. Säger farfar att han kanske skulle gå och köra traktor och vill Aron följa så hoppas jag att han har halkfria sockar på fötterna. För det är omedelbar reaktion.
På lördag blir det kalas och då ska farmor och farfar dit.

Efter härlig middag med "Blött brö"( eller doppi grytan)  igår så planerar jag köttsoppa idag. Väntar på att degen ska jäsa så att jag kan "vrida till" en brödfläta som gräddas och säkerligen förhöjer soppmiddagen en aning.
Men jag hoppas att jag får en stunds vila sen för vi ska ha coachmöte i morgon och diskutera tunga och allvarliga frågor. Nej, nej inte så att vi funderar på en avslutning. . . Nä vi tittar fortfarande framåt och en utveckling av företagandet. Fast efter dessa veckor med halvförkylningar som orsakar besvärlig trötthet och tappad geist, så börjar jag tänka på att jag snart är 59. Jag kanske måste dra i handbromsen lite, både för min och LOs del.
Fy en sån dyster blogg det blev denna gång. Men nästa gång kanske jag är gladare.