Det brukar ju komma feta rubriker i december där det berättas om dessa gigantiska stöd som bönderna håvar in. Och vad gör dom med dessa pengar??? Vad man ibland förstår från "allmänheten" så verkar dagens bönder sätta sitt "bomärke" på ett papper och skicka in till EU-Bryssel och så sitter vi och väntar på soffan tills det "rasslar på taket" och pengaregnet kommer så att vi kan leva i sus och dus.
MEEEEEEN. . . . . Nu hör ni på en gång för alla.
Dessa slantar är till för att det ska finnas mat i butiker, på sjukhus, skolor och restauranger, till ett bra pris. Bonden måste kunna få överleva då all arbetstid går åt till jordbruket. Naturligtvis att gemene man ska ha råd att handla svenska varor.
Om jag som mjölkbonde får brutto 3:25/liter mjölk när jag skickar iväg mjölken till mejeriet och så blir det med "konsumentsubventionen" ca 1.50 till på plussidan.
. Så ska dessa slantar täcka kornas mat (kraftfoder är dyrt) -1,235 kr dras summan ovan. Sen tillkommer ensilagekostnaden -1 kr/ liter mjölk, ni vet traktorerna slukar diesel och nöter däck,utsäde och gödsel kostar också . Löner till de som arbetar (alltså inte bonden själv) -1,05kr/liter mjölk . traktorn rasar , lätt far det en hel del slantar dit. Veterinärkostnader , lånekostnader på byggnader och maskiner , djuromvårdnad med strö, klövverkning, reparationer av än det ena än det andra, elektricitet.
3.25 + 1.50 = 4,75
- 1,235
- 1.00
- 1,05
- 1,45
Nu fick jag nästan panik, dessa siffror är ju höftade lite från bokföring. Men jag kanske, läs KANSKE sakta, tjänar 0.015 kr/ liter mjölk med dessa "bokföringshöfter".
Sen ska jag som bonde stå ut med åtskilliga kontroller där allt ska vara perfekt ibland utöver det vanliga. Jag ska redovisa varenda utlämnad "mjölkliter och djurklöv". Jag ska finna mig i att när som helst, hur som helst, kan jag bli uppringd och ska nagelfaras in i minsta lilla vrå och detaljerat vrängas ut och in.
Inget snack om saken jag måste jobba mer timmar gratis själv. . . . Sen händer det att jag får bättre betalt , några öre upp, för mjölken. Och då blir jag glad. Men lika ofta ,om inte oftare, får jag mindre. Extra arbete behövs nog.
Att vara bonde, det är att "ta båla nässan och he in i mun." för att citera en bonde från förra seklet.
Vissa månader går inte ihop,helt plötsligt dör några högproducerande kor som ätit i sig plåtburkar eller annat skräp som någon inte orkat ta reda på. Andra är roligare i slutet då alla djur mår bra, får finaste kalvar och mjölkar på.
Men jag har valt detta yrke för att denna arbetsnjutning liksom sitter i ryggmärgen. Jag har känt det som ett "kall". Jag och mina bondekollegor kanske känner ett kall att hjälpa övriga landsmän/kvinnor att få bra och säker mat, i såna mängder att det räcker åt alla. För det är nått vi kan. Andra som inte har den möjligheten har sina samhällsnödvändiga kall. Att vara inom sjukvården, skolan, barnomsorg, polisväsendet, affärsvärlden, transportsektorn. Ja till och med riksdagsledamöter får gärna ta del av vårt slit.
Men för bövelen, varför inte värdesätta våra krumnande ryggar och värkande axlar . Vi sliter för att få produktionen att gå runt. Och får hela tiden lyssna till hur dyrt vi producerar, att vi inte kan sköta djur över huvudtaget. Det är ju en "livsstil" som ska visa på vackra öppna landskap fast inte köra gödsel eller skörda ensilage på helger och semestrar då det inte får lukta eller störa "den lediges Törnrosasömn" .Bondgårdssemester är visserligen på tapeten och då är det ju pittoreskt att kunna vara nära en lantgård och gå runt och njuta av djuren och härlig "Bullerby-sommar". Korna ska beta ute. Men de drar fram flugor och annat insektsskräp. Men givet ska korna vara ute och beta, helst hela året, men inte nära befolkning. Med Allemansrätten i ryggen kan man gå och plocka blommor som man vill. Men varför ska bonden stängsla lite här och där. Och tänk så kossorna bajsat ner????
Ibland känner man sig som Fantomen. Man fixar allt, hjälper alla och ingen rår på en. Ibland känns det som att man inte kommer ur grottan för Wambesistammen har stängt av borta vid vattenfallet, så man är fast i Dom Djupa Skogarna och ingen bryr sig. Wambesi kan importera sin mat från Llongo och Mori. De små bandarerna göre sig icke besvär.
Okej här börjar det spåra ur. Men gör som Fantomen, drick mjölk och var snäll.
Sov Gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar