Oj så ovant den känns. Vaknade som vanligt innan väckaren skulle ringa. Men då spelade småkronorna mot Finland så vi var tvungna att se den matchen. . . Hurra dom vann. Sen somnade jag igen och sov tills hon var över 8.30. Nu kan man snacka om sovmorgon. Tänk jag har en kvar.
Här ovan måste jag ju bara visa 3:e kvigkalven för denna julhelg. Sen kan jag ju alltid förtälja att nr 4 och nr 5 föddes visst idag. Tvillingkvigkalvar. Det kommer minsann att bli stor övervikt av kvigkalvar detta år.
Frukost inmundigades precis som jag ville (nästan) På fotot blev det knäckebröd och skinka, men jag hade glufsat i mig en tunnbrödmacka först med dito pålägg. Härlig Verum Blåbärsfil och så blev det kaffe till Hälges julalbum. Blev ju tvungen att börja med det albumet då jag fick det i julklapp av Z. Alltså jag har svårt att inte skratta åt alla tokigheter Hälge och Edvin håller på med. Kan det bero på igenkänningskoeficienten då jag vuxit upp med en älgjagande far?
I morgon blir det Fantomen ( som LO läste med liv och lust). Ska dessutom förgylla dagen med barnbarn igen. Då blir det pannkaka till lunch och spagetti och köttfärssås till middag. Sånt äter alla.
Jag beklagade mig över det eländiga änglaspelet som inte ville snurra. Det gick upp ett ljus för mig tidigare idag att jag har ju mor och fars gamla kvar. Tänk om det fungerar? Jag plockade vant ihop det och fram med små julgransljus. Tände och efter en stund ( nån sekund bara) petade jag igång "drivhjulet" och tänk, det började plinga på en gång. Julstämning och barndomsminnen dyker upp med ens.
Det gamla änglaspelet tror jag köptes nån gång under 50-talet. jag har alltid lyssnat till det julplingandet nämligen. Jag har det igång nu bara för att. . .
den 23/12 fyllde ju vår Drottning 75 år. Om jag hade haft tid den dagen och skriva hade jag tänkt berätta om hennes bröllop. 1975 (tror jag det var) i juni så gifte sig vår unge kung med Silvia vacker OS-värdinna.
Vi hade en så kallad byfåne i byn . Alla tyckte han var en sån . Själv sa han att han hade "minner för sä". Men han kunde läsa och räkna. Han gick runt bland bönderna i byn och hjälpte till efter bästa förmåga. Han skottade både skit och snö och hjälpte till med hässjningen och inkörning av höet, han var inte bangen att sätta sig på cykeln och åka iväg och handla.
Men när hans mamma dött så renoverade han sitt hus och skaffade sig TV. En färgTV tror det var nästan den enda i byn.
Han bjöd in alla fruar i byn på TV-stund med kungabröllop, för dom brukade alltid vara snäll mot John-Erik och ge honom god mat och trevliga samtal. Karlarna i byn satte honom i arbete. Så 2 stycken Siri (min mor var den ena), Kajsa,Linnea, Olga, Astrid (min moster som bodde några år i byn) och kanske nån till fick komma dit och bänka sig framför TVn och titta på kungabröllopet i färg. . .
John-Erik hade minsann cyklat till Björna och handlat det godaste fikat "ever". Han kokade världens godaste kaffe och så gick han runt och passade upp byatanterna och lät dom ha första parkett.
Kanske har berättat detta förut. Men jag vill minnas John-Erik ofta och denna jul har det varit hans glädje då han fick "bjuda tillbaka" lite fest till sina grannar (läs grannfruar).
Tänk egentligen vilken "Bullerbystämning" det trots allt var i min hemby.