Idag har vi haft Kretsmöte och varit uppkopplad via länk och lyssnat på VDn , Ordföranden i NM och Han som vet åt vilket håll pengarna ska rulla inom vår mejeriförening. För det är ju det Norrmejerier är, en ekonomisk förening. Liten , ja, men vi ska stå upp mot och jämföras med stora Arla, som är ett multinationellt företag, med minst 45 gånger så många leverantörer som vi...
Jag är stolt över mitt mejeri. Jag vill göra gott här i Norrland. Med kossor som håller landskapen öppna och mättar en hel massa munnar i mitt närområde och kanske ända ner till huvudstaden.
Lite less blir jag på folk när de misskrediterar den jordbrukspolitik man drivit under många år, som lett till stora enheter. Vilket många kallar fabriker och pratar om mjölkningsenheter (dvs kossorna).
Jag tror och vet att bönder ser korna som levande varelser och som vi sköter efter allra bästa förmåga. Jag ser dom inte som djurenheter (tycker det låter så opersonligt, nedvärderande mot en levande varelse).
Jag och LO kan hålla ett antal 1000 individer med de mjölkprodukter och kött de behöver för att klara sitt leverne. Utan att de behöver hoppa i ladugårdkläderna när de kommit hem från sitt pass på kontoret, i lärosalen, i lastbilen, på sjukhuset mm, för att mjölka lilla kossan som står där bakom husknuten. Eller så slipper de tänka på att de måste odla potatis, säd, lök, rotfrukter, äpplen och allt annat som behövs för en familj att klara en karg och svår vinter. Vi klarar det genom att vi kan jobba på gården tillsammans med några anställda, fast med arbetsscheman som nog inte alla skulle acceptera. Vid närmare eftertanke väldigt få...
Självklart ska alla som vill få ha sin egen trädgårdstäppa och odla vad dom vill. Jag har full förståelse för att det kliar i odlarfingrarna hos många och att få plocka egenodlade potatisar och gurka är nog en dröm för många. Men det är få som kan odla åt många fler än sig själva. Jag har morrat över detta tidigare, jag vet.
Men jag blir så ledsen då bondens slit 24/7 nervärderas så till den milda grad att ingen orkar jobba längre. Det tar snart slut på bondekåren. Idag fick jag ju höra hur svårt det är att köpa ett jordbruk idag. Få om ens nån bank lånar ut pengar till unga, arbetshungriga med bondesjäl.
Hur har samhället tänkt klara sitt matintag om ingen odlar, mjölkar och sköter djur efter konstens alla regler?
Med de priser vi har på varor som vi måste ha för att klara att få fram mjölk och kött till befolkningen förlorar vi allt mellan 50 öre till 1 krona per liter vita droppar. Det slår lite olika på vilket kraftfoder och grovfoder vi har. Vilka skörde- och lagringssätt vi har, vilka kor vi hyser och en massa annat.
Alla vet ju hur dieselpriset höjts, men även kraftfodret har rusat i höjden. Nu tänker nån men skit i kraftfodret och ge djuren hö och löv som förr i världen. Dom överlevde på det då. Men då kan jag berätta att våra djur är så avlade att dom skulle inte klara att mjölka på bara "gammal matsedel". Nä stötta unga jordbrukare. Se till att alla våra bondgårdar kan fortsätta och producera mat som ska rcka åt alla. Om vi får stängda gränser av någon anledning behövs inhemsk matproduktion. Då räcker det inte till vad som kommer fram idag..... Och det tar månader och flera år att höja produktionen så att det matchar behovet... Kan "Moder Sveas alla barn" leva på inget så länge?
Men nog om detta. Idag har vi sorg. Vår älskade Tord, vår kattmamma har somnat in.14 år gammal. Hon har fött otaliga kattungar och fångat massor med råttor. Älskat att gosa och varit en helt underbar ladugårdskatt. Hon föddes i ladugården , men efter några år, en svinkall jul, bestämde hon att hon skulle flytta upp till huset vårt. Det gick till som så att en yngre hona ( det är Kissongen det) följde med hundarna upp varje kväll, för att sen lunka ner till kossorna. Men LO tyckte synd om henne då det var vinter och kallt, så han plockade in henne och där stannade hon. Närmare jul så upptäcker vi att Tord började sova ute på altanen på kvällarna och det var ju lika kallt för henne så hon kom också in under LOs försorg.
Nått eller några år stannade hon i huset fast hon svepte ner till ladugården troligen varje dag. Så en dag ville hon stanna där nere. 2 honor gillar nog inte att ha samma revir. Sen har hon bott där. Kommit in i fikarummet och gosat. Suttit bredvid mig på fönsterkarmen och velat ha en skinka skiva eller en ostbit. Sen har hon hållit till ute på "balkongen" . Gått ner till kossorna och fångat äckliga råttor ( fast det är nog jag som tycker det) . Hon har snällt dragit upp dom på balkongen för att skryta över sin jaktkunskap.... Och för att hennes ungar ska fortsätta följa på hennes jaktmarker.
Nu har hon somnat in däruppe på balkongen i sin sovkorg. Hon kommer att saknas...
Nu måste jag ta mig ner till hönsen. Har ju inte varit nere nått än idag då jag suttit på kretsråd och haft "bätterkläa" på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar