En flyktdag behövs för att vila själen emellanåt

 Alla nyheter pratar självklart om Ukraina och galningen som attackerat dom. Man mår dåligt över alla tårar och berättelser om missiler och markstrider. bombade sjukhus, bostadshus, bombkratrar i gatorna.

Har bilder med mig hela tiden på den lille pojken som försöker vara stark och berättar att pappa måste vara kvar i Kiev för att hjälpa armen, kämpande mot tårar som vill fram... Eller den rara tösen som sjunger en låt från Filmen Frost och hela skyddsrummet tystnar....

Sverige ska nu upprusta försvaret.... Bra säger jag. Men ingen armé vinner utan mat i magen. Bönderna går på knäna, med dessa svindlande diesel- och el-priser, även på andra produkter som behövs typ mineralgödsel och utsäde. Vet flera som ger upp. För vi ser ju inte bara våra egna räkningar från dessa bolag. De som handlar från oss, mejerierna och slakterierna har ju också fått sina "skräckräkningar".... Handlarna likaså. Vart är vi på väg?

LO, jag och ena drängen tog en paus från allt elände och åkte upp på Visarberget där en vacker stuga (Millenium-stugan) står. Flera grillplatser och fikabord står där. Vi konstaterade att det var ett friskhetstecken att det bara var ett fåtal skotrar där upp så här en fredag lunch. Det vill säga att folk återgått till sina arbetsplatser.

Det är en helt underbar utsikt att vila ögonen på. En vacker "pärla" här i Ångermanland. Alltså i vårt närområde. Jag brukar tänka att "när Gud skapade Moälven med omnejd hade han en tår av glädje i ögat" Jag kan inte se mig mätt på den utsikten.

I klart väder, som idag, kan man se toppen på Skuleberget. Högt upp till höger på bilden ser man Bjästabacken och så bakom där sticker berget fram lite längre in i bilden. Det berg , Skuleberget, som de flesta förknippar med Höga Kusten. Känns som en "lisa för själen". 

Nu laddar vi för helgpassen. Vi får se om det blir någon mer skotertripp nu i helgen. Men snön vill gärna töa nu. Jag vågar inte ta sparken nerför backen då gruset kommit fram på flera ställen och det finns nog inte så mycket is under resten  av vägen utan den porösa snön låter nog medarna skära igenom och då blir det nog en härlig kullerbytta för mig..... Åtminstone tvärstopp.

  

I veckan som var blev vi äntligen av med en hel drös tjurkalvar. Det känns skönt för fler kalvar ploppar fram. Denna vecka bara två än så länge. En kvigkalv i början på veckan och idag en stor tjurkalv som tyvärr var dödfödd. Jo då han här ovan Mr Änget är skuld till dessa. Lite stor börjar han bli, så snart ska det nog bli byte. Men han är lugn och harmonisk... än så länge .

Jag kan tänka mig att det finns lika vackra utsiktsplatser i Ukraina också. Undra hur många som är och kommer att bli förstörda? Alla vackra odlingar de har i Ukraina, böljande sädesfält och ståtliga majs- och solrosodlingar? Hur förstörda blir dom? Det var tankar som dök upp i min hjärna där jag satt på bergskanten och skådade ut över en, än så länge, vackert snötäckt älvdalgång...