Funderingar och gråväder

 Hade fullmäktigemöte igår via datorn. Visst är det alltid trevligt att få lyssna och diskutera ditten och datten med vettigt bondefolk.

Det är lite mysigt ändå att sitta där , hänga med i all information och ha sitt egna "liv" runt om. Man hinner fixa snabblunch och räkna maskorna som man lägger upp till en ny grytlapp. Jo jag tycker att jag ska virka nått som man inte behöver bry hjärnan så mycket med.... Hjärnan behöver man till att förstå vad VD:n och ordförande pratar om. Ja ekonomen och resten av fullmäktige har också viktiga inlägg som kräver en hel del hjärnkapacitet.

Det pratades mycket om släpslangar, lösdrift, kovälfärd och metangasusläppsåtgärder. Mejeriproblem, världsmarknadsläget, matpris och konsumenter som sviker ICA och COOP till förmån för de billigare Lidl och Willys.

Vi funderade på varför kolinlagring i vall inte räknas i klimatkollen utan kossan naturliga metangasusläpp är minst 62% och det med basta . Ingen diskussion!!!

Varför är livsmedelsförsörjningen den största klimatboven? Kors metangasutsläpp bryts ner på naturlig väg, bevisligen inom 10-12 år. Medan Thailandsresan, vars utsläpp finns kvar länge, länge.

Matpriserna får inte stiga, för då kanske konsumenten inte har råd med sina semestrar... Nä nu är jag elak.

Vi behöver mat och Norrland har alla förutsättningar att producera animalisk mat med hög kvalitet. Men tydligen ska bakterier ta över proteinmarknaden och fasa ut köttbönder. Kallas visst "precisionsjäsning" och kräver 1700 gånger så mycket mindre mark???? Bakterierna livnär sig på väte eller metanol, vatten koldioxid och lite gödsel. Då får man fram ett mjöl som innehåller 60 % protein.

Det blir alltså bakteriepannkaka eller bakteriegröt som huvudmåltid i framtiden.

I all denna diskussion funderar jag:- VART FINNS BONDEN i allt? Det bönder gör, verkar ju bara vara ett enda miljöförstörande? Alla bönder vet att en glad välmående ko ger fin mjölk tillbaka. Kons välfärd ligger varje bonde varmt om hjärtat. Men man hör aldrig vad en trött ,utarbetat och sliten 24/7 arbetande bonde ger? Vet svensk befolkning vad som krävs i arbetstid för att få fram  frukostmaten, grädden till födelsedagstårtan och en massa andra matvaror som folk är vana vid att hitta i affären? Och till en billig penning? 3000 mjölkbönder, dessutom får jag inte glömma bort ett antal kött-och gris-bönder eller höns och ägg- bönder samt sädesodlare,  har som  "kall" att  få fram alla dessa produkter på ett nyttigt och djurvänligt sätt.

I vårt älskade Norrland finns många små bönder med uppbundna kor (som sköter om sina djur efter konstens alla regler).  I Norrland finns också lite större gårdar, oftast med lösdrift. Men de små har ju inte ekonomi att ha anställda, så dom är ju bundna till gården alltid. Vi med robot vet ju att det kan gå månader i lugn och ro och sen kan det bli några nätter med larm och sömnbrist. Man har ständig jour.

Djurvälfärden är mycket viktig, men den måste täckas upp av "bondevälfärd". En glad bonde kompar bra  tillsammans med en glad ko eller gris med knorr.... Eller hur?

Gråare värld får man leta efter. Allt går i grått. Vädret och livet i sig. Svärfar är fortsatt på sjukhus och har problem med att äta och framför allt svälja. Men helt plötsligt pratade han om julmat, fatost, blana och revbensspjäll.... Vilken dröm det vore om han kunde äta detta. Tänkte på det, här har jag lärt mig att koka fatost som mor gjorde, men om inte SO ska ha, vem ska jag då använda den åldriga kunskapen till? Vem ska jag lära fatostkokningens hemligheter?

Två kalvar föddes förra veckan och det trots att jag var sjuk... Ska inte gnälla alltför mycket, det var en helt vanlig förkylning. Men tänk hur "klen" man känner sig numera då feber och hosta sätter igång. Men en kalvningsförlamning blev det . Fick en flaska på lördag.  Den kossan hade svårt att komma upp på benen så det blev en kalkstav först och ett nytt veterinärbesök med medföljande kalkflaska till.

Men nu så står hon på benen i alla fall.

Nu äntligen har jag fått upp ljusstakar och stjärnor. Och äntligen lyser flaggstångsgranen.... 

Dyster och grå dag....

 Gråväder och bara lite snö. Förkyld och allmänt deppig. Igår var vi på begravning efter svärfars fru Hjördis. En ljus och fin begravning,

Men man blir alltid nedstämd. Svärfar har legat på sjukhuset sen vi kom hem från Lycksele (han fick åka in på söndag morgon och vi kom hem vid 13.00 typ). Men i morse blev LO och E (min svägerska) inringda och nu sitter dom där och väntar. Svärfar är så trött och han har blivit så tunn....

Man känner sig lika hängigt grå, som gråvädret utanför. 

Så här mycket har Pippi vuxit och jag är ganska säker att det kommer att bli en höna av henne. Hon brukar hålla sig i sitt egna kryp-in. Men då nätet var trasigt kryper hon in till de stora hönsen emellanåt.

Men hon försökte krypa tillbaka i morse när jag var där (har satt nytt nät och försökt täcka hålet)  och fastnade trots att hon tagit sig igenom tidigare (för stora nätmaskor) . Då kom en elak brun höna och skulle hacka Fy så arg jag blev. Schasade bryskt undan vampyrhönan och hjälpte Pippi i säkerhet... Gav henne extra mycket brödsmulor bara för att den elaka hönan skulle få mindre... Jag har misstänkt nån av de vita hönorna, men detta var en brun fuling...

Inte enkelt att vara hönsbonde heller. Tur jag har få.

Vi har faktiskt fått lite snö nu. På bilden är det bara frost. Har väl kommit några centimetrar, 3 kanske. Svägerskan med make vittnar om snökaoset  Stockholm där dom bor. Där har det fallit 40 centimeter och på vissa ställen ytterligare mer. Jag har full förståelse för problem i biltrafiken och järnvägarna. Vinterdäck behövs även på SL-bussar och även på många stadsboende bilar. Varför har man slutat med snöplog på loken, som det fanns förr i världen? Bara undrar?

Det här med julande, det kommer nog att vara tyngre i år än tidigare. Den riktiga julglädjen verkar dröja. Men jag fick en påse från en väninna, som överlämnades med ord som "så du inte ska vara ledsen". Visst är kossekannorna söta. Jo jag blev gladare och tittar på bordet med ett leende. Duk och blomma närmar sig jul i alla fall. Stoppade in julgardinerna för ett uppfräschande bad i tvättmaskinen. Tänkte som så att en röd gardin som jag har i vardagsrummet har jag nog tvättat så ofta så den färgar inte av sig???? Jo du de andra , som har vit botten , blev rosa. Jag tvättade dom en gång till , men dom är lika rosa ändå..... Då gjorde jag som så att jag slängde dom och beställde nya på rea nånstans. Alltså de gamla var ju köpt på Rusta för mååååånga år sen. Så jag måste förnya mig.... Eller hur?

Men som sagt ingen bra dag idag. Alldeles för snuvig och jag fryser och är allmänt nere. Sitter och väntar och skulle kunna göra massor, men vill inte. I morgon går vi på helgskiftet i ladugården, kanske blir lite bättre då.

Ska göra en ny brasa i kaminen för det är lite ruggigt kallt faktiskt. 

Lantmannadagar och Fars dag

 Har kommit hem från en trevlig ledig helg i Lycksele och "Lantmannadagar". Åkte upp i fredags och hem idag (söndag).

Vi har bott på hotell Lappland i Lycksele . Massa vacker natur runt om, men tid att njuta av den kanske inte riktigt var schemalagt. Fredagen började med middag och gemenskap med övriga lantmän och  lantkvinnor. Lördag morgon presenterades dagens program. En hel del företag med koppling till norrländskt lantbruk hade intagit olika rum och stod där med smakprover och massa information som nog kanske borde förbättra en massa ute på gård och äng om man är lyhörd. Det ska en lantman /lantkvinna vara.

Smakade renkorv och skinka från Nyhléns Hugosons och Scan, pepparkaksfil från Norrmejerier, pepparkaka med ädelostkräm från Arla. Musli , svensk conchiglie (durumvete-pasta), korvbröd och chia-bröd från olika Lantmännen bagare. Och en massa annat. Plockade reklampennor , kepsar och mössor med reflextråd. Hittade Växas bord och fick tag på "ett måste" , den större brunstkalendern. Pratade med Hushållningssällskap om markkartering.... Tittat på en fin mindre eldriven traktor och en STOOOR Valtra. Ja ni förstår säkert att dagen fylldes med en massa järngympa och mycket prat.... Och magen... I vart och vartannat rum fanns det kaffe med dopp... Och då menar jag dopp. Kladdkakor i formar som man var tvungen att fundera på hur man skulle kunna dela den med nån för stoooora kanelbullar och fyrkantiga bitar citronkakor säkert snudd på tunnlandsstora låg på var sida. Personal kom och såg till att faten var fyllda hela tiden. Jag åt bara en kanelbulle.... Men lite ångrar jag ändå att jag inte smakade en citronkaka........ sch och kladdkakan också för den delen.

Lunchbuffé och sen knatade man på lite till för vetskapen att man fick sitta klockan 14.30 då en paneldebatt var utlovad. Mycket intressant med både politiska och företagarinslag. För att hålla mig skärpt så hade jag virkningen med....

På lördag kväll blev det en tre-rätters middag. Först fick vi en god västerbottenostsoppa med både svamp och stekt fläsk i. Kom inte med på bild. Men varmrätten var stekt småpotatis och svensk ryggbiff, rödvinsås och "gröning" till. Efterrätten vaniljpannacotta, hjortron och nån jordgubbssås till.

Men efterrätten fick jag snabbsluka för jag satt med ryggen mot scenen och ville naturligtvis inte missa......

...några av min ungdoms favoriter.... The Boppers , som höll låda 1,5 timmar... Gubbarna kan rocka loss än. Men en låt förstörde dom lite.. "Under the Boardwalk", ni vet den med The Drifters från 60-tal. Den plågades fram och även om den mörka basrösten fanns där så blev det inte bra. Ja till och med Bruce Willis framför den helt underbart.

 Men jag fick ändå höra en massa andra godbitar. Jag lovar mina fötter hängde med i takten hela tiden.... Fast jag tillhör dom som gärna sitter och lyssnar . Ställer mig inte framför scenen... Det får andra göra. Är väl en sån där stämningsneddragare.... Men så är jag funtad. Vill titta på scenshowen.... Tittar och njuter av piano-liret i multum-rocktempo eller kollar in gitarrsträngarnas "kliande" och fingrarnas grepp för att få fram de mest klatschiga tempoändringar... Se glada sångare som klämmer i av hela sin själ.

I morse åt vi en underbar hotellfrukost och så packade vi bilen och drog hemåt.

Skog, skog,, skog . Nån by, skog, skog, skog, sväng av och in på en ny väg med rätt nummer och inget samhälle att köra igenom förrän Björna kom. Och så hemkomst till vår gård som välkomnande, badade i sol. Med oss i påsar hade vi godaste fika att bjuda älskade barn och barnbarn på för det är ju fars dag idag. Jag hissade flaggan på en gång jag kommit hem.

Naturligtvis går mina gratulerande tankar till min egen far. Det är sååå länge sen han lämnade oss men finns väl bevarad i mitt/vårt hjärterum. Om ni undrar vad han håller på med på nedre bilden så smälter han tenn. Det är en nyårsafton och då brukade vi alltid "lö" Det vill säga vi smälte tenn och tänkte ut en bra önskan inför det nya året och så tippade vi "degeln" innan tennet stelnade igen rätt i snön. Då blev det fina "krusidull-figurer" som man kunde försöka tyda som svar på önskningen.... Man kunde se allt möjligt. Sen kan man ju tyda det mesta på ens eget sätt.

Men jag ber min käre far om ursäkt för det hann bli mörkt innan jag mindes att flaggan hängde kvar. Bara att klä på sig och hoppa i stövlarna och gå ut och hämta. En dödssynd enligt far att flaggan hängde kvar i mörkret. Och över natten???? Nä fy fy.   Han var signalist och sergeant i det militära och kunde detta med flaggningsregler. Vilket han drillade oss barn med. Ja han var ju van att drilla meniga i större kompanier, så två döttrar var väl ingen match.

Fast nu har dessa regler nog försvunnit lite i den svenska folksjälens glömskande hav.... Eller?

Lämnade ladugården till Drängen och vår nya Piga och vet ni, inte ett larm från VMSarna. Ett tag funderade vi på om dom där hemma stängt av modemet...

Dom har skött sin uppgift med bravur. Vi har vilat och haft det lugnt och skönt med vetskap att våra djur blir omskötta med god hand. Mel, Vip och hemmakatterna har dottern haft ett extra öga på.

Men när man kört över järnvägen och svängt höger på Ängetvägen och så ser man dessa "blånader" så tänker man oftast att varför lämnar man detta vackra? Men jag tröstar mig med att det är bättre att åka bort nån gång emellanåt så man inser hur gott det är att komma hem.

Idag blir det funderande, glada kalvningar, men så tar sorg över....

 Ska börja och gnälla lite. Alla har väl hört om stackarn som blivit dödförklarad här i Örnsköldsvik. Nått liknande har vi drabbats av fast åt andra hållet. Vi försöker få ID-kort till Z. Man behöver ett ID-kort så man kan fixa BankID mm. Vilket är en nödvändighet för att bevisa sin existens.

Jag inbillade mig att det var som förr i världen, att man kan gå in på sin bank med ett foto i näven och på det viset få ett ID..... Men ack nej. Det finns 2 möjligheter:

1. Man kan härifrån åka upp till Umeå och där söka ID-kort om det är på nått bank- eller skatte- huvudkontor. Då är det säkerligen en massa underskrifter och intyg som ska följa med i portföljen.

2. Polisstationen i Örnsköldsvik, men då ska det vara vårdnadshavarnas underskrift. Vi som familjehem ska intyga och även ha ett intyg att lämna in där det intygas att vi har personen boende hos oss. Myndighetsperson ska skriva intyg.

Krånglar nått så ska en nämnd avgöra om ID-kort är nödvändigt.

Med denna redogörelse vill jag bara påpeka att vi har hållit på drygt en månad nu och fortfarande inte fått nått ID.....

Men en människa kan helt ovetande om sin allt för tidiga frånfälle helt plötsligt fått personnummer, BankID, konton, kreditkort, löneutbetalningar, spärrade och familjen kan få samtal om personens beklagansvärda död. Trots att personen ifråga ätit sin frukost och fått i sig morgonkaffet helt som vanligt....

Hur är detta möjligt då det knappt går att få ut ett ID-kort till en fysisk person som står livs levande framför.

Jag har varit till polisstationen så många gånger inom en kort tid att dom genast plockar fram pappersbunten som detta fall berör (alltså IDkorts-ansökan).

Är det bra att man är så igenkänd när man stövlar in på stationen frågade jag? Men tänk hur trevliga poliser är trots allt de får stå ut med.... Inget ont över dessa. De gör sitt jobb.

Vi får ett par  eller fler kalvar per vecka. Sinkorna går fortfarande ute på sinbetet. Det är så enkelt att få hem dom därifrån. Kalven är ren och fin och har oftast fått sig en rejäl första hutt. Kossan knallar snällt bredvid kalvtransporten och vet att nu får jag komma in till godaste ensilage och kraftfoder.

Och så blev det nästa dag (fredag)

Jag tänkte få berätta om morgonens kalvningar. Såg en kalv som låg alldeles stilla ute på sinbetet. LO hade observerat den och då stod en ko bredvid. Men då den blev lämnad ensam så trodde vi att den kanske var död. Jag slängde på mig en jacka och knallade iväg för att kolla (hoppet överger en aldrig). Kajor. skator och andra asfåglar stod runt kalven. Jag skyndade mig dit och skrämde bort dom, fast i tron att kalven inte levde.

Väl framme vickade kalven på ena örat. Ett glatt livstecken. Jag går fram till henne (för det är en kvigkalv) och böjer mig ner för att se hur slö hon är. Kalven studsar till och bestämmer sig för att stånga sig fram genom mina ben...Men en gammal bondkärring springer man inte över så lätt. Jag brottar ner kalven och tar av mig min jacka för kalven är blöt och skakar av köld.

Längre ner på betet strövar en ko med en till kalv och den skuttar och har sig. Tvillingar? Men jag står där ute med kalven inrullad i min jacka och väntar tills en traktor lagats och dom har kört in mat till mjölkkorna. Tillslut ringer jag backup, för jag fryser som bara den. Dottern J kommer ilande med min ladugårdsväst så jag kan få tillbaka min varma jacka???? Som naturligtvis är blöt för små kalvar kan kissa tydligen. Hade en mössa i fickan som var totalt indränkt....

En av de sinkor som står vid stängslet ser smalare ut än de andra.

Hon hade lite blod på svansen så vi bestämmer att hon är moder till den kalv som låg ensam.

Så blev det 2 nyingar till att vårda ömt. Dora (min polare) och Stina heter som två. Observera bara en vanlig fredag förmiddag. Nu (idag lördag) har vi tagit hem de kvarvarande 6 sinkor för idag blåser det och känns som att vintern tänker krypa över oss snart.

Jag blev väldigt glad för att allt gick så bra.

Men sen blev det sorgligt. för strax efter att vi kommit hem så ringde svärfars frus dotter och berättade att Hjördis somnat in.

                                                            Så här vill jag minnas henne....

Svärfar hade varit och klippt håret i torsdags och köpt en ny keps. Finskjortan var på så han skulle se stilig ut. Han hade beställt färdtjänst för att åka och hälsa på sin fru, som flyttat till Rosenbacken för ett par månader sen. Istället får han åka och ta ett sista farväl av henne tillsammans med hennes dotter.

Min svärmor dog redan 1998 , men det gick många år och sen träffade han H som visar sig vara en ungdomsförälskelse från nån gång i slutet av 40-talet.

H och SO gifte sig 2011 och har bott här i "stärbhuset" sen dess. Men på slutet har H behövt så mycket hjälp att hon fått flytta till Rosenbacken (åldringsboende). Meningen var att svärfar skulle flytta efter så fort nått rum blev ledigt.

Vi har varit så glada att dom haft varandra . Musiken och den kristna tron har förenat dom båda. Paret har varit ute och sjungit på ålderdomshem och i små församlingar. 

Så vi har sorg här på gården. 

                                     Men beviset att "gammal kärlek rostar aldrig" har vi sett. 

                                                                        Hon fattas oss.

Bara en massa festligheter.

 Tänk så tiden rusar. Jag har hunnit fylla år, 62 år blev det denna gång. 

Vackraste blommor, presentkort och en klocka.... Med stegräknare och sömnkoll????? Tänk det räknas inte när man somnar på soffan framför TVn? Och ändå sover jag sååååå gott då.

Peo och pojkarna kom och hälsade på, på dagen. För  på fredag åkte han "over there" och var borta 10 dagar. Samma fredag kom Andreas med familj ner från Skellefteå och då blev jag firad på lördag.

Och på söndag åkte vi till en restaurang och åt tillsammans med Jennie och hennes barn samt Andreas  med  familj.Stackars Erik var så förkyld, men han jobbade hemma ändå. 

Åker nån förbi Själevad och känner sig hungrig kan jag rekommendera Pizzeria Okej som intagit gamla macken. Det smakade smaskens. Fast vi åkte hem och åt efterrätten. Kände för glass och gott kaffe i hemmets lugna vrå.

Agnes och Ingrid ska ha mjölk till frukost. Och det ska vara rejäla grejor, inget 1,5% där inte. Dessa godingar åkte hemåt på måndag .

Nästa födelsedagsbarn är Andreas som fyllde 34 år ???? Vart tar tiden vägen?

Och så kommer nästa födelsedag och det var igår 10/10 då Albin mitt äldsta barnbarn fyllde 12 år. Han önskade sig pannkaka, sylt och glass till middag. Självklart fixade farmor såna. Och tänk , nu har min lille gosse vuxit sig lika lång som mig. Hjälp, jag som alltid tyckt att i min släkt ( hemma i Leding med omnejd) var jag ganska lång.... Nu växer barnbarnen om mig en efter en...... Dröjer inte många år förrän även Ingrid och Agnes hunnit om mig.....

Detta var pannkaksbordet, vi vuxna satt i köket och åt potatisgratäng och kyckling.... Gick ner det med. 

Givetvis knäckte vi en tårta som slutkläm.... Nästa födelsedag är på söndag då Ingrid och Agnes fyller 3 år. Vi kan inte vara med där uppe och fira. Men jag hade önskat att vi kunnat det. Vi får åka upp senare. Men paket ska vi skicka upp till gulljäntorna.

Som ni ser är det bara nöjen vi ägnat oss åt dessa veckor. Gödselkörningen har rullat på. Kor har kalvat och vi har skickat ett antal till slakt.... Nu ska vi försöka få hem kvigor från alla olika beten. Gå igenom och se utifall Sir Kjell har gjort sitt jobb. Om han fixat det, är det 20 dräktiga till som ska kalva från mars och framåt...... Jag ska inte klaga  på Mr Änget heller för han har ett antal som är konstaterat dräktiga också framöver... Kan bli ett 80-tal kalvningar under vinterhalvåret.... Så brist på arbete har vi nog knappast.

Nu börjar det skymma så snart kan jag gå ner för att stänga in hönsen. Det går inte att komma när det fortfarande är ljust för då vägrar ett antal av dom att låta sig jagas in.

En kväll när jag kom ner till hönshuset hade kycklingmamman och Pippi tagit sig ut från sitt kryp in och låg så förnöjt i ett av värpredena. Hjälp tänkte jag då jag vet hur grymma någon/några av mina hönor kan vara men morgonen då jag kom för att släppa ut dom kvittrade Pippi och blev väldans sur do modern stack ut för att söka godiset jag brukar ha med mig. Pippi kunde inte ta sig upp till utgången.... Men modersinstinkterna tog snabbt över (godiset var visst slut) och hönan kom in igen för att hålla sin kyckling sällskap.

Morgonen efter, tro´t eller ej, då hade dom båda flyttat tillbaka till den lilla buren???? Nu håller dom sig där.

Så ska Smulan ha lite kväll gos och naturligtvis kvällsvickning. Hon har blivit opererad så att tarmen inte kryper ut. Men vi har varit inne 2 gånger för hon fått förstoppning. I fredags bad jag "gullavacker" att stygnen skulle tas. Nu funkar allt som det ska. Jag hoppas att det fortsätter så.

Katten är så fin och passar för mig när jag ska bokföra... Hon sitter på min axel eller uppe på stolsryggen och myser när jag sitter och svettas med siffror och kontonummer. Hon ser säkert när jag gör fel och ligger där och flinar bakom min rygg..

Det är ofta dimslöjor på morgonen. Tycker det är vackert. Alla höstfärger gör sig så bra i morgonljuset.

Nu blev det lite jordbrukssnack men vi har ett familjejordbruk och då finns det en familj att ta hänsyn till också. Vårt liv kretsar ju runt gården och allt arbete som finns vardag som helg. Familjegemenskapen finns som ett enormt stöd och ung som gammal gör det dom klarar av och är intresserad av.

Jag vet att med tiden kommer vi att ha traktorförare och kofösare att lita på... Siri hon säger att när hon fyllt 10 år ska hon hjälpa till att hämta kossor med kalv. Albin funderar på att komma och hjälpa till i ladugården. Så där är det till att skaffa nån bra ladugårdsutrustning. Axel har lust att snickra.... Ett nytt hönshus eller grishus?

Lucas han kan nog instruera mig hur jag ska få igång våra stora traktorer, tills han når ner till pedalerna själv, då kan jag gå hem och koka kaffe eller nått. Aron vill nog snart börja köra han med, har ju lite försprång på benlängden. Ingrid och Agnes verkar gilla kossor i alla fall.

Ja det finns nått att hoppas på. Men jag önskar att det blir lite bättre förutsättningar och att det blir mer uppskattat arbete för att vara bönder....  Trots allt är det ett 24/7 jobb....

Snart har september också stegat iväg...

 "Regntunga skyar vart än jag ser, nån sol finns ej mer utan dig"..... Så allvarligt är det inte. Jag saknar nog ingen , men regngrått ändå....

Gick ner till hönsen för att stänga in dom för kvällen. Har nån försökt jaga in höns som inte tänkt sig gå in? Jag gick till datarummet istället och matade katten ... Var tvungen att gosa med henne en låååång stund. Hon är nog bland det gosigaste jag vet. På onsdag ska hon till veterinären för operation. Ingen stor operation, men dom ska nästa fast tarmen med nått stygn. Trots medicin kommer tarmen utkrypande nån cm. Ser läskigt ut men katten bekymrar sig inte. Sen när mörkret kom krypande och det regnat en skvätt fick jag in hönsen. Var bara en kvar ute..

På tal om höns, Visst är mitt lilla Gullefjun sööööt.. Men Siri har bestämt ett bättre namn på den... Pippi ska den heta. Om det är en tupp eller höna får vi vänta med att avgöra. Ska jag vara ärlig är jag nöjd med en kyckling. Har inte plats för fler. Denna måste växa helt färdigt innan jag vågar släppa in den till mina "varulvshöns"..... Litar inte på dom, då de redan har hackat ihjäl 3 st (som var något yngre och av annan sortshöna) och har svårt att låta tuppen få några stjärtfjädrar. Han lufsar runt utan de där vackra långa stjärtfjädrar tuppar brukar ha...... Om jag visste vem eller vilka som är de skyldiga så tror jag att det skulle bli coc-au-vin fast med höns som huvudingrediens... Fast så grymma som dessa misstänkta är så blir det nog ett långkok... Är nog elakt sega tror jag.

Ska jag "spä på" med mer sött så kan jag ju alltid klämma till med Snövit. Igår eftermiddag fick vi nöjet att hämta henne och modern ute på sinko-betet. Hon var inte planerad än på några veckor. Men visst verkar hon helt och fullt "färdigbakad". Tycker jag gått och kollat efter juver på våra sinisar... Men 2283 Pia hon har dolt sitt juver väl. Vädret var i och för sig grått och mulet igår. Men ingen kyla och absolut inget regn. Tror det är så bra med utekalvningar under dessa förhållanden. Undra hur många gånger jag glorifierat såna. Speciellt denna sommar då kossorna lydigt följt oss hem och in i kalvningsboxen som om dom alltid gjort så.

Det börjar kännas som höst i alla fall. Träden gulnar , men jag väntar minsann på rönnbärsträdens röda löv....För jag ser inga rönnbär i år???? Ska det bli en vargavinter??? Och med hot om el-stopp och bränsleskattehöjningar känns det ännu grinigare... Undra om nu vår nya högerregering kommer att lyfta denna börda från svenska medborgares redan ok-tyngda axlar?????

Förra veckan lejde vi tvättare. Dom höll på i 3 dagar och spolade med sina högtryckstvättar. Oj så rent och fint det blev. Notera mina fint målade, blåa väggar. Målade dom för drygt 20 år sen.... Bra färg eller hur?

När dessa målades lyssnade jag på Paradiset av Liza Marklund..... Mitt i ett saftigt mord på nån kaj, där hjärnsubstansen flöt ut över backen kom en av snickarna och frågade mig om lutningen på trappen upp till datorrummet var bra?????? Jag skiter fullkomligt i trapplutningar  när såna läskiga mord ekar i öronen...Tror jag tittade på den stackars snickaren med fullkomligt nedlåtande ögon och jag morrade nog också lite så där frånstötande.

 Men trappen är fortfarande helt perfekt, precis som målarfärgen på väggen. De håller...

Väsch däg söm ha fott se myche snatterbär

 Detta tror jag att någon från förr i tiden skulle ha yttrat om de sett mina stora syltgrytor idag.

Kanske jag ska börja med översättning.:- "Lyckliga dig som har fått ihop så mycket hjortron"...  Alltså jag ska inte ta åt mig plockar-äran. Det är helt och hållet Zs förtjänst. Han var hos sin morfar under allra bästa hjortronmognartiden, gick och plockade varje dag. Han fick ihop 10.6 kg till oss???? Vi stoppade det i frysen så att jag kunde koka en lämpligt grå och mulen höstdag. Idag är en sån dag.

Det regnar och molnen hänger så pass så det är tur att trädtopparna kan stötta upp dessa. Än så länge har vi fått 35 mm blötvara. Jag var tvungen att ta på mig regnrocken för att gå till hönshuset. Men idag känner jag som så att "what ever" , jag har godaste guld i grytan som strålar lika varmgult som solen... Norrlands Guld kallas ju hjortronen också. Och regnet behövs. Det ska visst komma ännu mer närmsta dagarna.

Röstade gjorde vi i söndags. Har inte kommit på det där med att förtidsrösta än. Men jag tycker det är lite "värdigt" att rösta på "dagen D".  Det liksom ingår i min plikt eller rättighet gentemot våra demokratiska lagar och förordningar. I Sverige har vi ju den möjligheten att göra vår röst hörd, förhoppningsvis utan fusk.

I hur många fler länder finns den möjligheten?

Sen har jag glömt att berätta att jag fick lite äkta kultur att avnjuta för några veckor sen. Vi, 3 generationer töser, åkte in till Örnsköldsvik och avnjöt Nordiska kammarorkestern under ledning av Tomas Djupsjöbacka. Han både dirigerade och var cellosolist.

Först var det bara "blåsarna" som satt på scenen och spelade ett stycke... Jag ber om ursäkt , men den upplevde jag som att dom skulle stämma ihop musikinstrumenten... Förlåt.

Sen kom alla stråkar in och spelade ett stycke av en yngre Bach som var för cello och stråkorkester. Det satt en tant mitt i som satt och nickade och höll takten med huvudet.. Funderade en liten stund vad hon gjorde utan nått stråkinstrument i näven , men hon spelade Cembalo .. Och som sagt dirigenten körde cellosolo, samtidigt som han dirigerade alla de andra med snabba knicks med huvudet och lite handviftning och en massa leenden riktat åt de som skulle klämma i lite till eller hålla igen så att solisten kunde komma fram, med stråken... Ja även Cembalo-tanten fick någon nick och varma leenden. Det var vacker musik.

Till slut kom alla instrument på plats och de spelade Symfonin nr 103 som kallas "Pukvirveln". Ni skulle bara hört pukans åskdånande muller. Dovt och virvlande. Mäktigt värre. Men slita ögonen från dirigenten var helt omöjligt. Han trippade och dansade, viftade och pekade, nickade och styrde sin kammarorkester till storverk. Jag viskade till Siri att han höll taktpinnen som Woldemort höll sitt trollspö... Mellan långfinger och tummen så där fjäderlätt men ändå kraftfullt.

Oj så jag njöt. Detta var kultur ut i fingerspetsarna.

Min älskade lilla Smulan har fått problem. Hon har fått analsäcksinflammation och tarmen har inte lust att stanna inne där den ska vara. Vi åkte in till veterinären som försökte "stoppa" tillbaks den. Men när vi kom hem så ploppade den ut igen. Men nu åker den ut ibland och sen när jag hälsar på henne nästa gång är den på plats. Men jag har beställt tid för ett kirurgiskt ingrepp så att den håller sig på plats.... Lilla Smulan är ju så fin och gosig kisse, så vi är ju rädd om henne. Nu tänker väl nån att varför "görme" (göra sig besvär på norrländska) . Köp en ny.... Men det blir i så fall ingen Smulan. Nä nu ska detta ingrepp testas först.

I måndags kom ett gäng från Växa hit och håller på att städa ladugården med varmvattentvätt. Det ryker och ångar som bara den. Mina blåmålade väggar får åter sin valda färg tillbaka. Nu syns färgen till och med bättre då vi bytt lampor som inte gör alla färger till en gråskala, förutom vår himmelsblåa färg. Dessutom så är träväggen som jag valde rödrävsröd, fast den såg gråröd ut tidigare. Nu är den riktigt fint röd. Tänk vad val av lampor kan göra. Ska visa bilder sen. Blir sååååå fint.... Sen vad börsen tycker om att även förlora malen, vet jag inte. För det kostar en hel del. Men vad gör man då man inte har varken ork eller tid.... Viktiga är att det blir rent och fint. De blir klara idag i alla fall.

Nä nu ska jag ta och göra nått husligt. Undra om jag ska ta och baka bullar??? Nått att fira med nu då ladugården är nytvättad...

En dag i moll

 Jag har gått länge och funderat på att bråka lite om höjda elkostnader och naturligtvis även hemska dieselkostnader. Vem tjänar på dessa??? El-bolagen funderar nu på att hävda "force majeure" för att komma undan alla bundna avtal som naturligtvis är till stor nackdel för nämnda bolag.

Måste citera Hamlet (ja Sheakspeare snarare) "Nått är ruttet i det Danska riket".... Men byt ut danska mot svenska.... Vi kan ju faktiskt producera all el som behövs inom landet om det behövs. Ja handelsavtal med övriga EU jag vet. Men nu får jag väl ta tag i frågan om kärnkraft eller inte....

Jo jag tror på att kärnkraft är räddningen. Det är ju nästan 70 år sen  de första kärnkraftverken drog i gång. Men av 12 st så är 6 igång 2020 . 

Sen jag sett stora vindkraftfält uppe i Jämtland inser jag att det är nått som verkligen förstör natur och miljö. Jag vet att ett reaktorhaveri är livsfarligt . Men ska man inte lita på att de är betydligt säkrare än vad till exempel Tjernobyl var? 

Vindkraftverken är stora, kan ramla sönder och håller kanske 4 år????

Hur många timmar blåser det så pass att det kan generera ström?

Sen all omställning till ett elektrifierat samhälle skapar ju ännu större el-behov och är det billaddarna som ska ha först eller är det fabrikerna som ändå ska hålla uppe svensk produktion och arbetslinjer.

Ska lyssna på politikerdebatten och driftsäker el.

Men först måste jag berätta om Morbror Sven 97 år som somnade in igår 8/9lugnt och stilla.

 Jag samtalade med honom för ca 1 år sedan och vi diskuterade då-tid och nu-tid och skämtade och hade en trevlig stund i telefonen. Jag satt  ett parkeringsgarage inne i Ö-vik och hade egentligen bråttom hem.. Men jag fick en trevlig stund som jag kommer minnas länge.

Han var väldans musikalisk. Spelade både fiol och dragspel mycket bra. Bodde i Husum ca 3 mil norr om Örnsköldsvik. Jobbade som Kronofogdeassistent och var gift med Ingrid. De hade 3 barn (alltså kusiner till mig). Han älskade dessutom att skriva små berättelser och minnen från sin barndom och uppväxt. Han fick åtskilliga publicerade i ÖA som trevliga kåserier.

På nedre bilden visas alla syskonen Sjölund samt min äldsta kusin som hette Marianne. Hon var bara 9 år yngre än min mor, som betraktade henne som en syster. 

Moster Astrid, Moster Jenny, Morbror Erik, Moster Ragnhild, Moster Frida

Lilla kusin Marianne står där i mitten.

Morbror Axel, kära mor Siri och så Morbror Sven.

Åtta syskon som nu alla gått bort. De blev åldriga alla förutom moster Astrid som dog 1986 bara strax över 70 år (tror jag).

Torparungar som fick lära sig att hjälpa till hemma från barnsben. Sköta hem, djuren och jordbruk. Vet att dom ofta var hemma och hjälpte till vid slåttern. Men min mor som var yngst (hette Ottilia i andra namn för att visa att hon var nr 8 i syskonskaran), betraktades som klen och fick sköta hushållet. Hon lovade dyrt och heligt att hon skulle minsann inte bli bonde..... Men ack vad hon bedrog sig. Hon gifte sig med min far och blev bönder 1954. Morbror Erik blev också bonde och tog över hemstället.... Morbror Axel följde i sin fars fotspår och jobbade vid järnvägen. Moster  Astrid gifte sig med en lokförare och flyttade till Norrköping. Moster Ragnhild gifte sig och flyttade till Bjästa och jobbade som sömmerska (ofta pälsar). Moster Frida gifte sig med en som också jobbade vid järnvägen som konduktör. Moster Jenny gifte sig och blev missionär och åkte till Kongo i flera perioder. Och så Morbror Sven som utbildade sig och började som landfiskalsbiträde (tror jag ) och så till slut kronofogde-assistent.

Det är tråkigt att deras historier kanske tynar bort . Men så länge man bevarar deras minnen så känns dom nära och deras lärdomar finns kvar. 

Vet ni jag tror att dessa förfäder ändå skulle ha diskuterat  dagens el- och dieselpriser nått alldeles ingående. För det var nått de kunde allihop, att diskutera. Det lärde deras mor (min mormor) dem. Hon var från "röda Ådalen"...

Åter till gården. Så föddes hon, Dockan som jag väntat på. Skriver jag att jag längtat efter en sån som hon så händer väl nått tråkigt.  Jo det är en renrasig SLB/Holstein ... Bara så ni vet.... (Ha ha)

Nu närmar sig höst och alla djur ska in. Hö och ensilage är bärgat . Gödsel ska spridas och plöjas ner. Men då morgonsolen börjar värma en så känns det så "nedrigt " att man måste gå och gnälla om dyra el- och diesel-priser. Deppa över tråkiga Klimatkompensationsuträkningar som inte säger nått. Lyssna på politiker som INTE debatterar det viktigaste -MAT.

 Jag brukar försöka stanna upp och njuta några sekunder av glittret i kraftfodersilosarna som man möts av. Eller tänk att dimman lättar och visar gröna träd och blått vatten. Lämnar kvar frisk och lätt-andad luft. 

Allt för denna gång.

Lite augustihändelser

 Hejsan hoppsan och så är augusti snart över också.. Men go`väder har vi fortfarande. Kortbyxor funkar alldeles utmärkt ännu.

Nästa att plocka är några plommon. Undra om det kan bli en burk plommonmarmelad. Skalet är lite beskt på plommonen men Med "lite socker i botten så går medicinen ner". Kan ju alltid prova.

Nu har det varit såna där dagar då det drar åt alla håll. Vi har kört in ensilage 2:a skörd klart.

Och inte lite krångel, då en traktor blånekade att fungera. Vår största Ferguson fick tjall på hydraliken och jag vet inte allt. Så de blev hänvisade att köra Valtran till allt. Slå, Stränga och hämta med vagn. Tur det var bara en liten silo kvar. Jo den bråkade även när de fyllde den stora, men om jag  inte minns helt galet fick dom till den så att den gick att köra med emellanåt i alla fall.

Men nu är ensilaget klart. Bara lite balning kvar. Fast i morgon ska drängen öra upp den trilskande MFn till Vännäs för det är tydligen allvarligare reparationer som gäller.

Vi har mellan skördar plockat kalvar. Visar bara några. Sen har vi......

plockat körsbär. Dom var riktigt goda. Eländiga är att det fanns massa bär högst upp, dit man inte når utan nått att klättra på.

Sen har vi hunnit med ett akuten-besök då Z stukat foten nånting alldeles.

Nu tycker jag att det borde få lugna sig en aning. Kanske vi börjar kunna hinna i fatt allt annat jobb som borde bli gjort innan snön...... Ve och fasa , gillar inte att tala om vinter och kyla när det är sånt vackert väder ute. Fast vi fick ju en alldeles ordentlig  regndag i lördags (tror jag det var). 56 mm regn fördelat på natt-morgon och eftermiddag.

Man intalar sig själv att regn behövs.... Fast när man står där och funderar på om man verkligen behöver gå utanför dörren, för regndropparna är så stora att det räcker med 2 som faller i huvudet för att man ska känna sig duschad.

Men jag gillade den regniga dagen. Jag blir alltid så sömnig då och kommer nått åskinslag ser mina ögon ut som plustecken....

Det har flyttats om kalvar i ladugården och ut både på beten och till "Plattan" . Där hamnade ett gäng "nyingar" som ska träna sig att vara ute.  Så ska vi anmäla slaktdjur och livkalvar. Innan höstens dörrstängning (alltså installning) bör vi ha platser för nya vintersmåttingar.

Idag hade vi NM-revision så där blev det lite till att pyssla och förbättra. Sen har vi ju lust att få in foderbordsinredningen som ligger och väntar. Men då vi beställt på ladugårdsstädning så kanske vi inväntar den så att allt blir rent och snyggt.

Denna sommar har varit lite mycket faktiskt. Vi har inte varit lediga och åkt nånstans.... Inte ens ut med båten..... Men en ny sommar väntar bakom hörnet (ca 9 månader bort). Så fort denna sommar flugit förbi, borde väl vintern göra likt.

Noterade att våra rönnbärsträd ser lite bärtomma ut?????? Rönnen sägs ju "bara bära en börda". Nä nu, det bådar inte gott för snödjup och vinteroväder....

Går ut på altanen en stund och fyller på sommarförråd som förhoppningsvis "täcker" vintermörkrets dystra tid.