Jag har gått länge och funderat på att bråka lite om höjda elkostnader och naturligtvis även hemska dieselkostnader. Vem tjänar på dessa??? El-bolagen funderar nu på att hävda "force majeure" för att komma undan alla bundna avtal som naturligtvis är till stor nackdel för nämnda bolag.
Måste citera Hamlet (ja Sheakspeare snarare) "Nått är ruttet i det Danska riket".... Men byt ut danska mot svenska.... Vi kan ju faktiskt producera all el som behövs inom landet om det behövs. Ja handelsavtal med övriga EU jag vet. Men nu får jag väl ta tag i frågan om kärnkraft eller inte....
Jo jag tror på att kärnkraft är räddningen. Det är ju nästan 70 år sen de första kärnkraftverken drog i gång. Men av 12 st så är 6 igång 2020 .
Sen jag sett stora vindkraftfält uppe i Jämtland inser jag att det är nått som verkligen förstör natur och miljö. Jag vet att ett reaktorhaveri är livsfarligt . Men ska man inte lita på att de är betydligt säkrare än vad till exempel Tjernobyl var?
Vindkraftverken är stora, kan ramla sönder och håller kanske 4 år????
Hur många timmar blåser det så pass att det kan generera ström?
Sen all omställning till ett elektrifierat samhälle skapar ju ännu större el-behov och är det billaddarna som ska ha först eller är det fabrikerna som ändå ska hålla uppe svensk produktion och arbetslinjer.
Ska lyssna på politikerdebatten och driftsäker el.
Men först måste jag berätta om Morbror Sven 97 år som somnade in igår 8/9lugnt och stilla.
Jag samtalade med honom för ca 1 år sedan och vi diskuterade då-tid och nu-tid och skämtade och hade en trevlig stund i telefonen. Jag satt ett parkeringsgarage inne i Ö-vik och hade egentligen bråttom hem.. Men jag fick en trevlig stund som jag kommer minnas länge.
Han var väldans musikalisk. Spelade både fiol och dragspel mycket bra. Bodde i Husum ca 3 mil norr om Örnsköldsvik. Jobbade som Kronofogdeassistent och var gift med Ingrid. De hade 3 barn (alltså kusiner till mig). Han älskade dessutom att skriva små berättelser och minnen från sin barndom och uppväxt. Han fick åtskilliga publicerade i ÖA som trevliga kåserier.
På nedre bilden visas alla syskonen Sjölund samt min äldsta kusin som hette Marianne. Hon var bara 9 år yngre än min mor, som betraktade henne som en syster.
Moster Astrid, Moster Jenny, Morbror Erik, Moster Ragnhild, Moster Frida
Lilla kusin Marianne står där i mitten.
Morbror Axel, kära mor Siri och så Morbror Sven.
Åtta syskon som nu alla gått bort. De blev åldriga alla förutom moster Astrid som dog 1986 bara strax över 70 år (tror jag).
Torparungar som fick lära sig att hjälpa till hemma från barnsben. Sköta hem, djuren och jordbruk. Vet att dom ofta var hemma och hjälpte till vid slåttern. Men min mor som var yngst (hette Ottilia i andra namn för att visa att hon var nr 8 i syskonskaran), betraktades som klen och fick sköta hushållet. Hon lovade dyrt och heligt att hon skulle minsann inte bli bonde..... Men ack vad hon bedrog sig. Hon gifte sig med min far och blev bönder 1954. Morbror Erik blev också bonde och tog över hemstället.... Morbror Axel följde i sin fars fotspår och jobbade vid järnvägen. Moster Astrid gifte sig med en lokförare och flyttade till Norrköping. Moster Ragnhild gifte sig och flyttade till Bjästa och jobbade som sömmerska (ofta pälsar). Moster Frida gifte sig med en som också jobbade vid järnvägen som konduktör. Moster Jenny gifte sig och blev missionär och åkte till Kongo i flera perioder. Och så Morbror Sven som utbildade sig och började som landfiskalsbiträde (tror jag ) och så till slut kronofogde-assistent.
Det är tråkigt att deras historier kanske tynar bort . Men så länge man bevarar deras minnen så känns dom nära och deras lärdomar finns kvar.
Vet ni jag tror att dessa förfäder ändå skulle ha diskuterat dagens el- och dieselpriser nått alldeles ingående. För det var nått de kunde allihop, att diskutera. Det lärde deras mor (min mormor) dem. Hon var från "röda Ådalen"...
Åter till gården. Så föddes hon, Dockan som jag väntat på. Skriver jag att jag längtat efter en sån som hon så händer väl nått tråkigt. Jo det är en renrasig SLB/Holstein ... Bara så ni vet.... (Ha ha)
Nu närmar sig höst och alla djur ska in. Hö och ensilage är bärgat . Gödsel ska spridas och plöjas ner. Men då morgonsolen börjar värma en så känns det så "nedrigt " att man måste gå och gnälla om dyra el- och diesel-priser. Deppa över tråkiga Klimatkompensationsuträkningar som inte säger nått. Lyssna på politiker som INTE debatterar det viktigaste -MAT.
Jag brukar försöka stanna upp och njuta några sekunder av glittret i kraftfodersilosarna som man möts av. Eller tänk att dimman lättar och visar gröna träd och blått vatten. Lämnar kvar frisk och lätt-andad luft.
Allt för denna gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar