Nu har det regnat och varit gråväder en hel massa dagar. Men idag bröt solen fram och vi fick njuta en stund av blå himmel och vackraste solstrålar.
Tänk man blir genast lite gladare. Men nu talas det om lite mer kyla och faktiskt föredrar jag det, speciellt om det tar och snöar lite istället för detta blötregnande. Blir backen vit så kan man tycka att även en gråvädersdag lättar upp humöret. Då snön gör hela "världen" ljusare.
LOs syster har varit och hälsat på nu under skollovet. Hennes dotter Pauline med 3 söner (Noah, Collin och Leo) var också med. Tänk att infödda Stockholmare också gillar att hoppa i hö. Pauline var ju många somrar hos sin mormor och morfar (alltså mina svärföräldrar) och hon vet ju tjusningen med bondebarnslivet. Det är så roligt att hon vill visa sina goa söner samma.
Igår fick vi en go present..... 2289 Dagmar kalvade och hon har fått stå på bås ett tag då hon stöp över gödselskrapan, skrapade sig rejält och fick fula sår på juvret och låret. Hon var ju konstaterat dräktig så vi önskade att vi skulle klara henne. Veterinären tvivlade faktiskt. Det har varit sårbehandling på hög nivå.. Men hon mjölkade ändå, om än lite. Vi sinlade henne lite tidigare och tänkte att såren nog läker bättre om de får vara lite mer orörda.
Så för ett par dagar sen hade hon fyllt juvret så pass att våra anställda flyttade in henne till kalvningsbox för säkerhets skull.
Och så igår fick hon den svarta kalven. En fin kvigkalv.... Men jag måste erkänna att vi nog tyckte att hon var fet, trots att hon inte fått nått kraftfoder utan bara levt på "vatten och hö"..... LO och Erik knallade dit innan middagen bara för att kolla allt allt stod rätt till. När dom kom fram till boxen såg LO att det låg en stor "påse" bakom kossan och en till kalv fanns däri.... Helt orörlig...... Nej tänkte LO och hoppade smidigt (hmmm knappast) in i boxen och i princip slet sönder påsen så att fostervattnet stänkte runt..... Kalven, som var mycket vitare än den första, fnös till så att hon fick rent i näsan och andades som om hon aldrig gjort annat..... Kossan måste precis ha fått fram kalv nummer två då "grabbarna" öppnade dörren till kalvningsavdelningen..... Tänk att det gick så bra. Två stycken Dagmar eller ska en av dom få byta namn till Dana? Ja vi får se. Jag och LO har helgpassen så jag ska fundera ett tag hur jag ska göra.... Som sagt två kvigkalvar..... Jättesöta.... Hon är vid normalhull nu. Kalvarna är inte de största men fullt normalstora.
Idag har jag faktiskt planterat om några blommor. Detta är nog mina mest kära plantor. Dom ser kanske inte ut mycket för världen. Men dom betyder mycket för mig. Jag har fått skott från min mamma som i sin tur fått skott från sin mamma....
Min mamma (som lärt av mormor naturligtvis) kallade den för "Oxtunga". Men tydligen heter den antingen "Målarpensel" eller "Elefanttunga"...Det är en liljeväxt som ska ha sparsamt med vatten. Jag har dom i ett "soluppgångsfönster" så dom ska inte ha sommarvarm plats. Brukar få 4-6 blad och så kommer fina sidoskott som man kan plantera i egen kruka som jag gjort på bilden...
Som ni ser blommar en av dom. Jag fick några nya plantor så om någon vill ha så får man höra av sig. Liksom jag har kommit på att blomplatser är en bristvara. Men utifall nån tror att jag skulle understå mig att kasta ett skott, så kan ni glömma det. Näst intill slänger jag nån orkidé hellre ....
En ung mormor Kristina, på den övre bilden, vacker tycker jag. Började som vallpiga i unga år för att senare gifta sig och bli torparfru . Morfar arbetade som rallare och kom hem vartannat år... Hon fick 8 barn, med två års mellanrum. Ragnhild, Astrid, Jenny, Frida, Axel, Erik, Sven och Siri (som blev min mor, hajar ni Siri - Iris). Skötte jordbruket, barnen och hemmet. Kunde allt- mjölkade, kärnade smör, gjorde ost, lagade mat, bakade bröd, vävde, gjorde spånkorgar. Fick nog göra en del av vårbruk och höskörd ( tror hon till att börja med kanske delvis fick hjälp av sina bröder till "karlgörat")
En liten anekdot kan jag ju förmedla och det var när morfar kom hem så sparkade dom undan köksmattorna och dansade fartfyllda polskor över köksgolvet. Hon var en arbetsför och duktig kvinna. Gladlynt och skinn på näsan. Gillade att diskutera politik. Var alltså född i "röda Ådalen"... En sån som jag idag skulle benämna "powerkvinna".
Jag fick aldrig träffa henne. Hon led av demens sen senare delen av 50-talet och dog 1962 . Min morfar dog 1957 (tror jag) så dessa två är liksom lite okända för mig. Än viktigare är det att sköta om blomman "Oxtunga" (tror nämligen inte att mormor visste hur en elefanttunga såg ut) och på det viset vårda minnet av min mormor.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar