Man kunde tro att jag kokar soppa på en spik. Men jag grabbade tag i en nötrulle och den smakar riktigt bra. Men tar låååång tid att få riktigt mör.

 Idag kokar jag köttsoppa. Vi har en sån där dag då jag velat stanna kvar under täcket för att hela dagen är inrutad med en massa måsten....Vi hade Norrmejerimöte hela förmiddagen. Jag tycker fortfarande att vår nya VD har ett vinnande sätt. Ett sätt som skapar ett förtroende för det han försöker göra.... Jag tror på honom och på en framtid för Norrmejerier.

Men vi var tvungna att åka därifrån lite tidigare, då LO skulle köra in svärfar till sjukhuset för ett återbesök och sen skulle han ta sig därifrån och vara med på ett sammanträde inne i stan angående nedläggning av en järnvägsövergång från badstranden , ja det är ganska många åretruntboende där nere också. Men då övergången är obevakad, alltså utan bommar så ska den flyttas åt vårt håll och till den övergång som finns på Ängetvägen och som har bommar. Men då ska dom dra den snett över en massa åkermark och den blir inte förstörd påstår "de kunniga vägdragarna". Det blir bara en väg som drar mitt genom åkerplättar som är ca 1-1,5 ha styck vilket betyder att vi ska svänga runt med Butterflyen ( vad kan den mäta? 9 meter enligt expertrådgivaren) eller varför inte strängläggaren (9-11 meter)  eller ytterligare gödseltunnan 18 kubik och utfällda släpslangar 12 meter. Det är inte lätt att vrida runt såna ekipage bara så där.....

För att bli så effektiv som möjligt så tänker de flesta bönder att vi kan investera i större maskiner så kan man köra färre varv på åkern och ta större lass med färre transporter som vinst. Men nä, ett är säkert, mycket smartare för miljön att vi tar en gammal BMare och kör 45 varv till..... Tycker dom ja.... 

Om "de kunniga vägbyggarna" skulle dra vägen upp mot järnvägen och följa den bort mot oss till blir ju åkrarna lite naggade i kanten men det skulle gå att bruka helt utifrån våra förutsättningar. Om vägen blir byggd så behöver vi inte köra upp på stora vägen för att komma åt de åkrar som ligger nedan järnvägen . Men de boende nere vid badstranden vill ha bommar eller eller en tunnel på befintlig plats. Det skulle förstöra minst för alla. 2 hus blir däremot berörda av plingandet från bommarna... Men hur många tåg går det per dygn? Sällan efter 22.00 och före 06.00.... Fast det har hänt att det kommit ett tungt virkeståg vid 04.00. 1988 4 oktober var bommarna nere och jag var orolig för att jag inte skulle komma förbi när vi skulle in till BB... Hör än gnisslet och stånkandet då tåget segade sig förbi....

Men motiveringen för att sabotera prima åkerjord är att man inte kan bygga en väg med alltför stor lutning???? Samt att det är mycket dyrare att sätta upp bommar och ha underhåll på dessa framgent. Än att bygga en väg som behöver en massa fyllning och grävning samt vägunderhåll också framgent.... Fast då planerar dom väl att det ska bli en vägförening som kan "punga fram stålarna ur egen ficka" eller kalla det för bidrag och då tas från en annan kassa....

Nog om markförstöring. Jag har inte fått följa med på den sammankomsten för jag hade Teamsmöte med skolan klockan 15. Hoppas LO kommer hem efter 17 då mötet aviserats slut. För då blir det middag och sen ska han iväg på årsmöte för Vattenföreningen. Jag ska åka och handla....

Livet kan vara på topp, nästan jämt i alla fall. 

Nu tar vi lite mer gårdsfixerade ord. För en vecka sen föddes denna söta tös tror hon heter Diana faktiskt. Dagen efter kom det också en rar kalv. Också det en tjej som troligen får namnet Sandra, om jag inte minns alldeles bortåt skogen.

Men hon ville inte vara med på bild tror jag. Men veckan som varit och trots en helg till så blev det inga nya kalvar... Skulle tro att de flesta högdräktiga planerar att nedkomma på julafton bara för att.

Då det var första advent i söndags så naturligtvis svängde jag ihop mina älskade "Drottning Kristinas julbröd".... Det tillhör vårt adventsfika. Jag ska baka någon kaksort till senare. För visst hör gofika julen till? Nu helt plötsligt får jag vibbar från mammas dignande kakfat (med kronan på verket Wienerbröd och pärlsnittar) och svärmor Doris 9-10 sorter ( hon hade ett recept på formar som var lite sega och otroligt goda, dom med hjortronsylt och grädde???)  Båda hade såna kakor som det bara vattnas i munnen när jag tänker på dom. Men flera olika kakor bakade dom . Så skulle jag fundera ut alla sorter så blir det nog bortåt 18-20 sorter..... Härliga tanke.... Men tänk vilken magknip man skulle få????

Jag har fått upp alla julljusstakar och två stjärnor, men flaggstångsgranen får vänta någon dag till... Kanske jag lyckas övertala LO i morgon eller så. Alltså fast jag bara haft den i ett par år så näst intill kräver jag att ha den uppe för att kunna få full adventsfeeling. 

Nassarna våra lever än och gosar ner sig i höbalar. Dom kan gå in i huset , men dom äter dom bara där och sen njuter dom av frisk luft.... Fast jag begriper inte att dom inte fryser om trynena då det är -15 och ännu lägre.

Nä nu är köttsoppan klar så jag ska nog ta och äta så att jag är startklar när LO kommer hem med bilen. I morgon måste jag avfrosta en frys.... Det har frusit is utefter kanten så luckan nästan lyft... Där har vi en riktig eltjuv.....

Dagens utrop är "Låt brukad mark förbli brukad mark. Maten behövs!!!"

Fårklippning och vackert väder.

 Åter en härlig "vinterdag". Vinter och vinter? Kanske mer en höstdag. Snön lyser med sin frånvaro, men det har varit minusgrader åtminstone under natten. Hönsen har fått vara inne nu. Dom "värpstrejkar", det vill säga det kan vara ruggningstid för dom.

Vi har byggt om lite . Flyttat värpreden och förminskat dom till bara 4 st. Dom har bara värpt i två av dom hela tiden. Sen har det kommit upp  några fler sittpinnar. Men vi kan fortfarande låta dom gå ut en stund under dagen utifall det är varmgrader.

I dag har fåren blivit "julfrisserade". Iain Thompson kom och ordnade tjusigaste frisyrer på mina 6 tackor. Klövarna fick sig en översyn också. Jag blir lika fascinerad varje gång han kommer. 9.15 var han här och då börjar han med att montera upp en ställning som han kan vila ryggen i. (Mycket smart).

Han kollar så att fårsaxen fungerar och är smörjd. Så klipper han och tar klövar på dom  tacka för tacka.. När han är klar och monterat ner hängställningen och packat in allt i bilen stod klockan på 10.12...Med andra ord lite längre tid än i våras. Förklaringen är att ställningen krånglade lite och behövde monteras om?

Vad jag gör? Jag samlar ihop ullen i säckar och pratar på så gott jag kan. Iain är otroligt trevlig att prata med. Har har ju en härlig skotsk accent på sin svenska. Men det gör samtalet bara trevligare. Inte en gång växlar han till engelska under vårt samtal utan han funderar ett tag och så kommer rätt ord. Den klippar`n rekommenderar jag å det varmaste.

Och så måste Bättan bli kliad då ullen är borta. Matte kommer åt så bra då. Ni ska se hur hon kniper med ögonen och njuter...

Så står dom där i morgonsolen välklippta och njuter av en liten portion kraftfoder (liten och liten? tror dom nog får hålla på ett tag). Dom får mestadels bara hösilage och är tillräckligt runda för att klara sig på det. Det ska bli en större grind utanför fårhuset så att det går att köra in med en traktor för att avlämna en bal. Men det blir nästa veckas jobb. Själva vinterhagen är klar och stolparna blev nerslagna (läs nertryckta) igår och nätet står sträckt och klart.... Gossarna använde grävar`n att trycka ner stolparna. "Det man inte har i armen får man ha i huve´t" citat Albin Rapp , Nordvikslärare.

När vi var klar med tackorna kunde jag inte låta bli att "smälla av" en bild på morgondiset och härlig sol. Ja jag är väldigt förälskad i min hembygd... Vill visa allt det vackra jag har runt om mig. Jag värderar alla små foton som jag kan plocka fram på telefonen närhelst jag vill.

Viner snöstormen utanför knuten och det är becksvart, då kan denna bild värma även den frusnaste Iris.

Nått annat som värmer är  dessa två och fem till, som inte är här just nu. Siri och Lucas är lite  förkylda så vi umgås bara ute. Men glada är dom i alla fall. Mormors kvalitetstid !

I morgon fyller Jennie år men det blir inget kalas då dom också är lite förkylda.... Det får bli en annan dag. Men present är redan planerad och klar... Flaggan ska naturligtvis upp i topp.. Sen blir det dags för ljusgranen.... Inte denna helg (som är domsöndagen) men nästa är det första advent????? Adventsstakar och julgardiner ska fram till nästa helg?????

Nu ska jag ta och steka upp lite fläsk, som ska bli dagens middagsbas. Potatis och fläsksås till de flesta (kallar jag husmanskost eller hur?) och jag kommer att slå mjölk i stekpannan, värma upp och avnjuta min favoriträtt med tunnbrödsdopp i i pannan och stekfläsk. Mat värdig en kung, om jag får säga...

Jag skulle kunna äta nuuuuu. Men det blir först till middagstid.

Fars dag med mera trevligheter

 Fars dag är det idag. Tror att det firas alldeles för kommersiellt nu för tiden. Då jag gick i lågstadiet (hemskheter det var under förra seklet, 1967-1970) då fick vi alltid göra en bordsflagga eller rita ett fint gratulationskort (oftast med en flagga på och kanske en eller annan blomma). Troligen skrivet med de snirkliga bokstäver vi fick inpräntade att göra : Grattis på Fars dag.

Jag hissar flaggan idag. Lite bättre än bordsflaggan tänker jag. Firar naturligtvis LO (har inhandlat en tårta), LO ska fira sin far (med blommor och choklad). Men jag får bara fira min Far i tanken, hjärtat.

                                                              Grattis på Farsdag. 

Det är nog från honom jag lärt mig att militäriskt sköta flaggningen. Vi var ju i Härnösand i fredags-lördags och då fanns han minsann i tanken. Han gjorde sin militärtjänst där (undra om det inte är militäranläggningen i Härnösand han stoltserar framför) ,för att sen åka ner till Karlskrona och fortsätta med signalistutbildning. Morse och flaggkoder kunde han minsann. 

Saknaden kommer nog alltid att finnas . Tänk om jag fått berätta för honom om  fredagskvällen.

Vi var ju på St Petri logen i Härnösand och emottog stipendiet från Guldsmeden John Erikssons minnesfond, tillsammans med 3 andra bondepar.

Sitta där under vackraste kristallkronor kändes stort. LOs bordsgranne till vänster var självaste Landshövdingen och jag hade på högra sidan maken till en tös som hämtade bidrag från en fond man kan söka till ungdomsverksamhet. Hon är aktiv inom Friskis och Svettis inom Härnösand. Vi hade väldans trevlig konversation.

Förresten det var trevligt sällskap runt om och överallt. Mitt emot oss satt ett bondepar som fick samma  utmärkelse som vi.

Trerätters middag blev vi bjudna på . Gazpacho med en massa "gör på" , underbaraste röding med grillad kål, broccoli, potatis och hollandaisesås och så blåmögelost, lite knastriga grejer och torkade frukter i kolasås... (Man kanske kunde ha hittat på någon annan efterrätt men jag åt upp allt)

Tjusigt serverat på vackraste tallrikar. Ja inte förrätten, som kom in på en liten skiva sågad björk vilket var häftigt. Men ack så festligt det var. Man känner sig priviligierad som får uppleva en sån tillställning nån gång i livet.

LO tackade artigt och konstaterade att till våren är det 40 år sen vi båda gick ut Nordviksskolans lantbruksutbildning och fortsatte vår gemensamma bana. Nordviks lantbruksskola tillhör Hushållningssällskapets skötebarn. Så det blev lite applåder naturligtvis. När paret mitt emot skulle tacktala så visade det sig att det var 30 år sen de gått ut. En av fruarna i de andra paren hade också lärt sig jordbrukaryrket på Nordvik.....

Fint dressad var vi eller hur ? Notera LOs "koslips". Den beundrades av flera. 

Syster och hennes Lars (stipendiemottagare 2019) var med (syster agerade hovfotograf).

Och så tillbaka till vardagen. Kokläderna på , gosiga kalvar vill ha sin mjölk och några kor står på bås och vill bli mjölkade. I öronen har jag en småromantisk bok  som heter "Den italienska olivlunden" . Tror den räcker även ikväll. Ladugårdskatterna kommer och stryker sig mot mina ben och vill ha lite mat. Tord (katthonan nere i ladugården) följer efter mig bort till gamla mjölkkammaren och vill ha ljummen mjölk....

Livet blir som vanligt igen. Men minnena ifrån fredagkvällen bevaras varmt i mina tankar. Funderar lite på vad vi ska använda stipendiet till...

En vanlig dag på gården

 Idag har jag varit till sjukhuset och gjort ultraljud på hjärtat. Liksom inga problem, det är lite "pyspunka" som inte förvärrats nu heller. Så det är bara att "gå på i ullstrumporna", så att säga.

Hemma har det varit avhorning och så har vi haft en installatör som sätter in en "luftvärmepump". Faktiskt är det ganska varmt just nu. Håller väl på att ställa in den. 

Ingen kalvning vad jag vet. Jag gjorde några snabba ärenden när jag lika fullt var inne i staden. Blev två Apoteksbesök. Skulle beställa både Noroseal och Benestermycin....  Sinläggningspreparat , det senare med pencillin. Knallade glad i hågen in på Apotek Hjärtat som ligger i samma byggnad som Kvantum. Noroseal kunde dom beställa hem , men Benestermycin skulle inte finnas i lager förrän 22 april -22 ???

LO återkopplade till veterinär och hon kollade och fixade hem hos Apotek Örnen... Så det var till att åka till båda ställena....Men dom tar från olika "lager", vilket jag förstår. Men varför prioriterar man inte vad som är viktigt? Benestermycin ska ju verkligen göra ett försök att kossan ska bli fri från elaka celler och så... Men skit samma nu har vi båda preparaten hemma så det är bara till att börja nya sinläggningar.

Sen hämtade jag en beställning (gardinsringar) på Strömsknallen (det tillhör nöjeskontot). Pajade en gardin med öljettringar. Nu tar jag fram saxen och fixar nytt sätt att hänga upp. Men då kom jag på , snart ska ju julgardiner upp. Om18 dagar är det första advent???? Kanske onödigt att byta köksgardin, då julgardinerna ska upp???? Får väl dona och fixa under helgerna istället.  Då inner jag virka gardinkappan som jag påbörjat och som i färgerna ska matcha mina tillklippta lite mer vintergardiner.... Visar nog dom sen, om dom blir bra alltså.

Igår varnades det för snö och ishalka då graderna skulle krypa en liten bit ovan nollan. Jo halkigt blev det men ingen snö alls att tala om. Idag är det fortsatt kyligt och vissa fläckar känner man sig ostadig. För att ta mig till vår källare så brukar jag (när det inte är snö) gå nerför en gräsbevuxen slänt med lite grus närmast husgrunden... Jag skulle hämta några smörpaket och då gled jag hastigt åt sidorna, men jag höll mig på benen. Hade jag varit ko kunde det blivit en fläkning. Tur man är lite lättare än nötterna i ladugården.

Vackert väder eller hur? Kan inte se mig mätt på omgivningen....

Däremot kan jag kanske få slippa vissa reklaminslag. Har ni sett den där om doftblock eller vad det nu är? En karl öppnar dörren till toan och det rasar ut en massa blomster och det är ju en härligt blommig doft. Sen kommer skräcken då det luktar äckligt och en ko backar ut från toan, flugor flyger runt , men hon har relativt rena lår. Då luktar det skunk????? 

Reklam för dessa doftblock????? Jag tycker att kor luktar som dom ska.....

Igår satt jag framför datorn näst intill hela dagen. Det var fullmäktige stämma och vi blev presenterade för den nye VDn. Han ser trevlig ut och har ett mycket förtroendeingivande sätt. Han är lugn och saklig, förklarar och handlar kraftfullt, men på ett lite "faderligt sätt". Man ska väl inte gå på känslor, men man känner ett förtroende spira. 

Vi hade klövverkning nere i ladugården och då jag försöker bjussa på lunch dom dagarna, så fick jag göra nått enkelt. Det blev tonfisksallad och ostmacka. Skärbrädan under använder jag alltid till detta bröd. Gillar den så mycket för snickaren/konstnärinnan som gjort den bor i vår by och är en riktig hejare på samisk snickerikonst. 

Hembakat går alltid hem. Norrmejerier har recept på denna "fläta". Inget socker bara honung som sötningsmedel. Går fort att göra och jag tycker den ser proffsig ut.

Det är roligt att baka, när man har tid. Jag har börjat ladda inför julbaket.... Handlade saffran idag. Och smör har jag i källaren, i frys där. Så när första advent närmar sig, är jag baknings-beredd...

Det verkar vara kottår i år, inte bara en massa rönnbär. Rönnar som bara ska bära en börda (fast jag har hört andra hållet också), gäller det granar också tro? Har ett antal stooooora granar ovanför huset och alla har kottar nått alldeles... Synd att inte ekorrarna upptäckt denna matskatt. Fast vi är väl för undanskymda med både stor väg och järnväg innan vi når skogen.. Kanske katterna är skrämmande också.

Nä nu ska jag till att ordna middag.... Potatismos och ugnsstekt lax med exotisk dressing...... Det känns som ett smakfullt matval idag.

Raraste tvillingkalvar och soooool en stund i alla fall.

 Nu har det regnat och varit gråväder en hel massa dagar. Men idag bröt solen fram och vi fick njuta en stund av blå himmel och vackraste solstrålar.

Tänk man blir genast lite gladare. Men nu talas det om lite mer kyla och faktiskt föredrar jag det, speciellt om det tar och snöar lite istället för detta blötregnande. Blir backen vit så kan man tycka att även en gråvädersdag lättar upp humöret. Då snön gör hela "världen" ljusare.

LOs syster har varit och hälsat på nu under skollovet. Hennes dotter Pauline med 3 söner (Noah, Collin och Leo) var också med. Tänk att infödda Stockholmare också gillar att hoppa i hö. Pauline var ju många somrar hos sin mormor och morfar (alltså mina svärföräldrar) och hon vet ju tjusningen med bondebarnslivet. Det är så roligt att hon vill visa sina goa söner samma. 

Igår fick vi en go present..... 2289 Dagmar kalvade och hon har fått stå på bås ett tag då hon stöp över gödselskrapan, skrapade sig rejält och fick  fula sår på juvret och låret. Hon var ju konstaterat dräktig så vi önskade att vi skulle klara henne. Veterinären tvivlade faktiskt.  Det har varit sårbehandling på hög nivå.. Men hon mjölkade ändå, om än lite. Vi sinlade henne lite tidigare och tänkte att såren nog läker bättre om de får vara lite mer orörda.

Så för ett par dagar sen hade hon fyllt juvret så pass att våra anställda flyttade in henne till kalvningsbox för säkerhets skull. 

Och så igår fick hon den svarta kalven. En fin kvigkalv.... Men jag måste erkänna att vi nog tyckte att hon var fet, trots att hon inte fått nått kraftfoder utan bara levt på "vatten och hö"..... LO och Erik knallade dit innan middagen bara för att kolla allt allt stod rätt till. När dom kom fram till boxen såg LO att det låg en stor "påse" bakom kossan och en till kalv fanns däri.... Helt orörlig...... Nej tänkte LO och hoppade smidigt (hmmm knappast) in i boxen och i princip slet sönder påsen så att fostervattnet stänkte runt..... Kalven, som var mycket vitare än den första, fnös till så att hon fick rent i näsan och andades som om hon aldrig gjort annat..... Kossan måste precis ha fått fram kalv nummer två då "grabbarna" öppnade dörren till kalvningsavdelningen..... Tänk att det gick så bra. Två stycken Dagmar eller ska en av dom få byta namn till Dana? Ja vi får se. Jag och LO har helgpassen så jag ska fundera ett tag hur jag ska göra.... Som sagt två kvigkalvar..... Jättesöta.... Hon är vid normalhull nu. Kalvarna är inte de största men fullt normalstora.

Idag har jag faktiskt planterat om några blommor. Detta är nog mina mest kära plantor. Dom ser kanske inte ut mycket för världen. Men dom betyder mycket för mig. Jag har fått skott från min mamma som i sin tur fått skott från sin mamma....

Min mamma (som lärt av mormor naturligtvis) kallade den för "Oxtunga". Men tydligen heter den antingen  "Målarpensel" eller "Elefanttunga"...Det är en liljeväxt som ska ha sparsamt med vatten. Jag har dom i ett "soluppgångsfönster" så dom ska inte ha sommarvarm plats. Brukar få 4-6 blad och så kommer fina sidoskott som man kan plantera i egen kruka som jag gjort på bilden...

Som ni ser blommar en av dom. Jag fick några nya plantor så om någon vill ha så får man höra av sig. Liksom jag har kommit på att blomplatser är en bristvara. Men utifall nån tror att jag skulle understå mig att kasta ett skott, så kan ni glömma det. Näst intill slänger jag nån orkidé hellre ....

En ung mormor Kristina, på den övre bilden, vacker tycker jag. Började som vallpiga i unga år för att senare gifta sig och bli torparfru . Morfar arbetade som rallare och kom hem vartannat år... Hon fick 8 barn, med två års mellanrum. Ragnhild, Astrid, Jenny, Frida, Axel, Erik, Sven och Siri (som blev min mor, hajar ni Siri - Iris). Skötte jordbruket, barnen och hemmet. Kunde allt- mjölkade, kärnade smör, gjorde ost, lagade mat, bakade bröd, vävde, gjorde spånkorgar. Fick nog göra en del av vårbruk och höskörd ( tror hon till att börja med kanske delvis fick hjälp av sina bröder till "karlgörat")

En liten anekdot kan jag ju förmedla och det var när morfar kom hem så sparkade dom undan köksmattorna och dansade fartfyllda polskor över köksgolvet. Hon var en arbetsför och duktig kvinna. Gladlynt och skinn på näsan. Gillade att diskutera politik. Var alltså född i "röda Ådalen"... En sån som jag idag skulle benämna "powerkvinna". 

Jag fick aldrig träffa henne. Hon led av demens sen senare delen av 50-talet och dog 1962 . Min morfar dog 1957 (tror jag) så dessa två är liksom lite okända för mig. Än viktigare är det att sköta om blomman "Oxtunga" (tror nämligen inte att mormor visste hur en elefanttunga såg ut) och på det viset vårda minnet av min mormor.....