Ibland så händer det saker

 Igår kväll hittade jag dessa på altanbordet. Peo med söner har varit här några dagar. Albin och Axel har badat och Aron hade med sig sina jobbarbyxor och har man jobbarbyxor och handskar ja då är det väl helt självklart att man jobbar eller hur?

Jag log en del åt dessa fyra skruvar. Aron han tömde sina fickor innan han gick hem för dagen. Min far Helge han brukade säga att det var nått han värdesatte hos de som arbetade i hans närhet för han gjorde så själv. När man går hem för dagen tömmer man fickorna, för allt sånt tillhör ju bygget eller den arbetsplats man håller till på. Tycker det var så gulligt. Jag har i och för sig en annan aspekt på ficktömning..... Hur många har tvättat arbetskläderna med diverse kvarglömda saker i fickorna. Knivar, skruvmejslar, spik, skruvar och bultar, mobil, torkpapper och massa annat som saboterar tvättmaskinen.

Tredje silon är fylld och nu håller de på med torrhö.... Jo vi idkar barnarbete, fast han är inte ensam jämt. Just denna bild finns LO på stegen för att kolla höfördelaren, som inte vill gå så där tillövers. Men Z sliter på mycket bra. Drängen är ju med hela tiden också. Fast vid detta tillfälle var han hemma hos sina barn och väntade på att jag skulle komma och byta av honom. Blev nått fel på ensilagevagnen och då behövs flera händer som kan skruva.

Vi sysslar med lite "kalvplock" några gånger i veckan (7 st blev det förra veckan) . Blir fina kvigkalvar  och en och annan tjur.

Så idag, medan hövagnen rullade och hökanonen mullrade och blåste, så fick jag främmande. Alltså hur roligt som helst.. I min ungdom under 70-talet brevväxlade jag med lite folk över hela världen. Indien, Egypten, England och Ghana. Men den trognaste var en norsk tös som heter Jorunn från Drammen. 1973 kom hon och hälsade på hemma i Leding. Jag fick lära mig vad en "vaskeklut" är, "tyttebärssyltetöj" (dvs lingonsylt) hade vi ofta på matbordet. Hon var som en frisk fläkt den sommaren och lämnade många glada minnen efter sig. Hon hörde av sig nånstans uppe i Nordnorge och berättade att hon skulle åka ner till Umeå och sen fortsätta förbi Ö-vik på sin resa hemåt... Jo dom ska hem via Danmark. Men hon undrade om hon kunde komma och hälsa på tillsammans med sin man Tom.

Självklart blev jag glad och välkomnade dom varmt. 47 år sen och hon är sig lik. Samma friska fläkt och glada samtal. Vi har suttit och tittat på kort på älskade barn och barnbarn. Pratat om våra föräldrar och syskon. Berättat om hur 47 år kan fördrivas med jobb, familj och boende. Tänk så fort tiden går när man har roligt.

En underbart trevlig stund. Som jag sa när dom åkte att min sommar har blivit förgylld. Lite bilder tog vi och naturligtvis tänker jag hålla kontakten. Är ju så roligt att se att människor inte förändras , även om åren går.

Stunderna mellan lassen å fixade jobbarna så att hönsen fick komma ut till sin nya hönsgård.... Harry "second Duke of Sussex" syntes trivas bra ute i grönskan. Det ska bli nättak över hela gården också. Vill inte ha nån hök som inkräktar , likväl som att grindarna ska var så pass rejäl att räven inte göre sig besvär heller. Nu får vi bara vänta tills tuppen börjar låta sin röst bli hörd över nejden...

Måste avsluta med en kalvbild till. En söt liten Drina med det allra perfektaste lilla hjärta i pannan. Nu ska jag hoppa i säng. Förstår att det är de glada norska besöket som kommer att finnas på näthinnan innan John Blund tar över.