Nu har det gått några händelserika dagar igen. Har haft ett kort besök igen. Nämligen en kusins dotter.
Glada och trevliga är dom. Skulle försöka sig på Skallberggrottorna sen dom druckit en kopp kaffe hos mig. Vi hade en hel del att prata om. Egentligen är det ganska fascinerande då vi inte pratat så där mycket förut. Men många gemensamma ord följdes och jag hoppas att få träffa dom igen snart... För att inte nämna hennes mor och far. Dom bor inte alltför långt bort, ca 10 mil... Men en bonde har liksom inte tid att åka så mycket.
Nu tänkte vi göra det ändå. Stockholm hägrar. Min svägerska fyller år och självklart försöker vi komma dit för att fira. Det är ju liksom lite mindre restriktioner nu. LO och jag har ju haft covid och så har vi tagit en spruta (nästa i mitten av augusti) . Det blir på en "enskild" plats och inte alltför mycket folk. Så jag känner mig trygg. Vi ska inte stanna så mycket när vi kör. Matsäck och sånt ska packas. Bara nått besök att tanka. Men Melia ska få följa. Hon behöver socialiseras.
Hon är lite mer av en enmanshund och är beroende av sin husse. Där känner hon sig trygg. Och så håller ju LO på att träna vallning med henne och i det läget gör hon ingen som helst nytta hemma på gården. Vip får stanna hemma och rycka ut vid akutlarm.
Det är ju så att är ensilagesilona fyllda (3 st) , hölon är packad och klar, 120 höbalar (plastade) och en hel drös med ensilagebalar som står och väntar på att hämtas. Vi har lejt en som balar åt oss och det som är kvar och ligger nermejad redan (jo det är drängen som slagit) och dessa kan bli ströbalar av finaste sort.
Ett nytt gäng sinkor har kommit ut till sinbetet. Är ju dumt att dom ska "nalla" av mjölkkornas bete. Det har kalvat en hel drös och jag gick ner på sinbetet idag och det är få fyllda juver. Hade jag hittat några så skulle vi ta in dom i morgon fredag. Fyra kvigor är kvar att kalva, men dom är redan inne bland mjölkkorna.
Vi har liksom hunnit med det mesta. I det läget tycker jag att bonden med fru ska ta lite siesta. Var gör man det bäst? Jo i Stockholms skärgård såklart. Undra hur många båtbilder jag hinner ta denna gång?
Jag har älskar vackra segelbåtar . Har aldrig varit ombord på någon. Men jag kan nog sitta på land och drömma. Vet inte om jag skulle tåla "sjögång". Är ju bara van att vara ute i roddbåt .
Tror jag berättat det förut. Men min far gjorde lumpen och hamnade tillslut i Karlskrona där han fick en dröm att bygga en katamaran att segla på Ledingssjön. Han till och med skaffade ritning och gick och funderade på material.... Ritningen hittade vi bland de "heliga pappersamlingar" som fanns i barndomshemmet. Kanske nått barnbarn eller barnbarnsbarn tar över seglardrömmarna. Vem vet.
En sak till som fixats i veckan är hönsens utevistelse. Det är byggt en fin utonhushägn åt dom. Tror den är näst intill räv- och hök-säkrad. Hönsen kluckar förnöjdsamt och tuppen försöker gala, om än hest än så länge. Jag är säker på att det är av ren glädje.
Sedvanlig hö och stövelbild. Naturligtvis måste jag kravla mig upp bara för att sätta mig i höhögen och andas in fräsch hödoft och lyssna till svalornas pipande och duvornas kuttrande. Men jag kände att jag fick minsann jobba för att ta mig upp och även ner.... Ingen har trampat ihop stråna, så det är mjukt och tungt att ta sig fram... Träning behövs funderade bondtanten...
LO är nere i ladugården och talar för VMSarna att dom ska sköta sig, så att stackarna som ska jobba här hemma inte ska behöva slita ihjäl sig. I morgon ska vi åka och inhandla en hundflytväst... Melia ska få en, för vi är rädd om henne. Tror inte att det händer nått om man försäkrar sig innan.
Nästa gång blir det båtbilder, vajande vassruggar och salta vindar . Resfeber, ja som alltid , men jag längtar .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar