Oktober med spöregn. Jag vet att jag inte är ensam i landet om detta väder. Idag har det varit vått hela dagen. Men med ett välplanerat innejobb har jag inte varit speciellt störd av rotblötan, Jag räknade löner och så kom "foder-Kalle" med dator och skrivare i full kareta.
Jag tänkte få presentera 6 nya "medarbetare" här på gården. Ringa, Benita, Greta, Ringa, Juva och Vega är deras namn. Tänk köpa in 6 djur och inget av namnen finns i ladugården sen förut. Två SLB och så är det 2 SRB och sist 2 lite blandade (med SRB). Vi har dom på bås just nu men snart ska dom in i lösdriften. Dom ska få byta plats med några sinkor som behöver magrare kost. Men det är lugna och gemytliga töser. Riktigt fina . Trots att det är "rö-kor". Såna är jag uppfödd med och jag måste påpeka att tidigare upplevelser med såna har kanske inte varit riktigt på topp. De "rödingar" vi hade kunde verkligen ordna högt blodtryck och sur min .Fast vi haft haft och har fortfarande röda i vår besättning . Jag ska villigt erkänna att avelsarbetet troligen gått framåt vad gäller humörbiten i alla fall.
I lördags firade vi Albin, mitt äldsta barnbarn. Blev tacos och så tårta. Man fattar inte hur fort tiden går egentligen. 10 år till då har han körkort, tagit studenten och kanske har jobb eller så är det högre studier som gäller... Oj oj och jag är fortfarande 43??????
Sen måste jag väl också berätta att under veckan som varit så kom 4 kalvar, 2 av var sort och det tisdag och torsdag. Helgen var kalvningsfri. . Men så har det fötts 2 kvigkalvar idag måndag ??? Vad är detta??? Ska jag skylla på klimatförändringarna???? Eller kan det vara korna som börjat förstå att matte och husse börjar bli till åren komna och behöver helgerna utan extra överraskningar så att det mer liknar rekreation att göra helgpassen??? Utav dessa kalvningar är det bara en äldre som kalvat , de andra är kvigor... Jag vill ha mjölk till kalvdans snart , men denna kossa är sinbehandlad och kvigornas mjölk ska räcka till deras egen kalv.
När det inte kommer några överraskningar så kan Melia hänga med husse nästan hela tiden.
Hon får följa med och utfodra kvigor som är kvar ute på betet. Sen kan hon få hjälpa till med att rulla ut en bal i gamladugården (kan aldrig vänja mig vid "ungdjursavdelningen") . Hennes uppgift (om hon får göra arbetsschemat själv alltså) är att gå framför balrullen och nypa nyfikna i näsan.... Man ska inte lägga näsan framför utrullande bal eller hur hennes ordspråk kan låta.
Hon är liten än men jag tror att hon jobbar på att klättra uppför "respektstegen". På kvällarna får hon följa husse och lycklig, göra kvällsrundan. Då gäller foderbordspatrullering i mjölkladugården. Man måste se till att äldre kossor som är vana att se svart/vita jyckar, begriper att nu snart är det den lilla bruna som regerar. När hon kommer hem igen, har jag aldrig sett en hund ta sträckan "hallen - TVsoffan" med så få glädjeskutt som möjligt ( Carl Lewis ta dig i brasan). Hon landar galant bredvid mig och kramar länge, länge...... Goshunden våran. Det är svårt att förstå att hon kommer att bli Melia -"kossornas skräck" inom nått år. Eller jag kanske ska skriva Mel the meanest cattledog with the happiest tail. Ja eller nått sånt. Trevlig familjehund är hon i alla fall..
9 oktober blommar fortfarande nyponrosen...Vore den inte så taggig skulle jag nog plocka in dom och sätta i vas, men den doftar ju så enormt så man får väl ont i huvudet. . Men jag har respekt för dessa . Mor och far beslöt att klippa ner hela häcken med nyponrosor där hemma i Leding, nån gång under förra århundradet (en fras jag längtat efter att skriva).... Det slutade med taxiresa till akuten för far som , när han skulle plocka bort de avknipsade kvistarna, fick flera taggar i fingret. Efter nån dag då han inte lyckades plocka bort alla, började ett blå-lila streck krypa uppför handleden på väg mot armvecket och via axeln försöka ta sig till hjärtat och förgifta honom för gott. Blodförgiftning är inte att leka med. Därför har jag stor respekt för dessa väldoftande, men ack så mordiska blommor.
I morgon tänker jag mig till Björna och kyrkogården med ljung. Alltså den skulle dit för flera veckor sen. Men förkylningar, regn och annat arbete har fått ta över. Men i morgon , äntligen. Blir inte ofta jag åker upp till föräldragraven. Syster och jag delar dessutom på dessa resor.
Jag minns dom inte bara där utan dom finns i tankarna varenda dag. Dyker ofta upp tanken att hur skulle dom gjort, sagt, tänkt. Dom finns med i allt det dagliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar