Lite till vill jag ändå få njuta sommarfeelingen. Men nu börjar det bita till lite på natten... Fast vi har inte fått frostgrader än. Men inte alls långt ifrån. +2 kan ha varit nattens bottennotering
Morgondimman lättade ganska snart . Jag erkänner att jag faktiskt tog långärmat och långbyxor på. Så fick jag åka "limmon" (stavas Berlingo eller lille Skutt, vårt bilsmeknamn) ner... Jag har bestämt att jag ska gå ner och upp alla gånger så att Melia ska få "lufta" sig också. Men i söndags morse gjorde jag nått jag inte trodde jag skulle göra. Jag vet ju att en 2 dm lång bit saknas nånstans i mitten på gallret över gödselrännan i ungdjursavdelningen... Där kommer jag aldrig att fastna. Jo tjena.... Med raska steg gick jag för att hämta fler kalvmjölkhinkar och "genade" över rännan… Jag trampade fast foten , men då jag tippade framåt for foten lös och jag kämpade för att stoppa fallet. Stapplade så framåt något steg , men jag gav upp och tänkte att inte ta emot raset med handleden. Slog i vänster knä i en plåt och huvudet slog lite lätt i väggen ( blev ingen stor bula). Det tack vare att jag bromsade med armen och fick ett jack vid armbågen som blödde nått alldeles.... Det gjorde ont i huvudet och knäet så jag satt och ojade mig och skrek ilsket att jag minsann skulle vilja göra kaffeved av detta hus.... Ja gallret går ju inte att göra nått åt, eller?
Dålig vinkel , men inte mindre ont för det. På kvällen svällde knät ordentligt och värken kröp ända upp i ljumsken. Men idag (tisdag) känns det bara svårt att böja och gå i utförslut. Så jag har nog gnällt i onödan.
Jag har alltid "närt en önskan" att hinna fota tranor, både på marken och i luften. Men jag tänker bara och utför aldrig för det kommer alltid nått emellan.Varför vet jag inte men dessa fåglar är så vackra tycker jag. Jag vet att dom inte är lika vackra i våra sädesfält eller potatisåkrar där dom kan förstöra en hel del, men ändå lite fascinerande är dom med sina långa ben och ståtligt spatserande. Nu flyger dom över vårt hus i mängder. Bilden här ovan är bara en bråkdel av hopen som flög över denna gång. Ingen plog ännu. Men jag tror dom övar. Trumpetar och flyger runt , runt uppåt för att hitta rätt vindar och sen bege sig mot Östansjö för kvällsvilan. På morgonen hör jag när dom kommer in för landning....
Hoppas dom stannar ett tag till och garanterar att min sommar bibehålls ett tag till.
Idag blir det tunnpannkaka. Tänk jag tänker alltid på mamma när jag står där och steker . Hon gillade att göra såna. Gjorde också många.
En dag gjorde hon pannkaka och bjöd John-Erik på. Hon hade stekt 17 stycken som alla försvunnit till J-Es tallrik och omvandlats till energi i hans mage. Mamma hade smet kvar till 2 och hon sa till honom att dom ville hon ha själv. Varvid J-E myntade ett uttryck som jag använder ofta …. "Man ska int pack ti sä…. "Man ska slute mäns matn ä go".... Mamma skrattade ofta åt det . Tror att han menade att han ätit klart, men man skulle kunna ta det som att mamma inte behövde 2.
Fy så jag saknar mamma, det gör jag alla dagar...... och naturligtvis John-Erik. Tror det är 39 år sen han dog. Minns att jag ringde hem till mamma från Nya elevhemmet på Nordvik och fick dödsbudet..... Det finns ingen gravsten eller grav kvar, men jag bevarar hans minne ändå . Tror mina nära nästan känner honom lika bra som jag.
Ska ha årets hallonsylt och grädde till... Tar nog fram hjortronsylten också för det gillar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar