Nu tar vi lite politik....

Nu blir det tätt på given. Funderar idag också på världen, både nära och långt ifrån. Vet inte om jag ska blanda mig i världspolitiken. Vem lyssnar på en bondkärring ? 

Undra hur Sveriges regering motiverar att dom röstar för att sänka EU-stöden till oss bönder? Dessutom vill dom skära ner på de nationella stöden? Det vill säga, de kronor som vi får utöver mejeribetalningen per liter den ska minskas ner? Då undrar jag om konsumenterna vill betala 3-10 kronor mer per liter K-mjölk, ost, fil, creme fraiche, gräddfil, grädde? Hur många kronor upp på kött vet jag inte riktigt, men nog är det åtskilliga det med. Eller ska alla svenska jordbruk läggas ner och vi ska förlita oss till importen? För det är ju sååååå mycket mer miljövänligt att skeppa och flyga, köra lastbil och låta tågen dra utländskt producerad mat. Eller ska det bara finnas några elit-gårdar, där det massproduceras till "den svenska överheten". De orika kan finna sig i att endast få tag på utländska varor.

Jag trodde i mitt stilla sinne att när det började pratas om en ny Livsmedelsstrategi och hur viktigt det är med inhemsk matproduktion, vilket verkligen kom fram nu under covid -19, att nu kommer svenskt jordbruk att äntligen få sitt sanna värde.... Då pratar jag inte om pengar i bondens hängselbyxfickor utan att vi har mat att äta inom landets gränser, till ett bra pris både för konsument och producent.  Som är tillverkat efter konstens alla regler. Hårda regler som säger ingen antibiotika i råvaran, djuren ska må bra (i och för sig så finns det muppar som vill förbjuda sjuka kor över huvud taget, vad man nu ska göra med dom utan att försöka behandla). Vi ska ha säd som är ordentligt odlat med medel som inte skadar miljö och konsumentens magar. Vi ska ha ägg med vackra gulor från höns som vårdats efter konstens alla regler. Vi ska ha vackra åkrar  och sångglada fåglar. Vi ska ha humlor och bin som samlar nektar så att det kommer att finnas honung när förkylningsteet kokas. Fjäril vingad ska kunna ses överallt. Harar ska kunna skutta och vargen ska ströva fritt (hm) mellan skog och byn.

Problemet är ändå att de som producerar maten, de som jobbar 15-20 timmar per dag 24-7 , ofta utan semestrar och lediga dagar inte överlever på de skulor som den rike mannen kastar ner från bordet.

 När "normal-Svensson" åker till badstranden och ligger och njuter av badvattnets kluckande och en mild bris som svalkar den snart solbruna kroppen, på sin betalda semester, finns det "knäppgökar" (FÖRLÅT alla bönder och jordbruksarbetare) som kämpar med att köra in mat till djuren så att dom ska lämna ifrån sig finaste råvaran som hamnar i glasstruten som den ledige badaren säkerligen vill kyla sig med där på stranden. Det finns dom som sitter på en mjölkpall och vaktar en kalvning klockan 03.00 , väl medveten om at det ska mjölkas helst före 06.00 för att hinnas innan mjölkbilen kommer. . Det finns folk som kör dygnet runt med vårbruksmaskiner och skördetröskor, så att det ska finnas mjöl till frukostfrallorna. Tar en jobbsöndag så att alla stängsel kommer på plats då det är lag på att djur ska vara ute på bete (jo jag tycker det är viktigt också för en glad ko som är ute på bete producerar bra sen resten av den tid hon är installad). Där blir det minsann ingen möjlighet att hinna med söndagsgudstjänsten minsann.

Dom kan vi väl dra ner lönsamheten för, det kanske är störande med en traktor som brummar mitt i natten eller som kör mitt i vägen när man ska till stranden för att viiiila sin trötta utarbetade kropp. Har dom ingen lön för mödan , kanske dom ger upp. Mat finns på affären, som många skämtar till det. Då slipper man hemska gödseldofter, brölande kor, slamrande maskiner och sånt.

Är väl inte världspolitik precis men EU tillhör väl ändå en del av den. Nä jag ska nog fundera på nått roligare att tänka på så här i kvällningen.

Vi vallade upp ett gäng kvigkalvar idag från "Plattan" till "Annelis bete", alldeles till vänster om vår gård (om man riktar näsan mot norr alltså) och ett lite äldre gäng ner till "stranden" (det vill säga rakt nedanför ladugården vid Moälven strand). Fy så orättvist tyckte Melia att bara Vip fick jaga på.

Så vi lastade Vip och Melia i "Lille Skutt" även känd som "limmon" och åkte bort till "Boströms bete", där vi har 4 dräktiga damer. Vi skyllde på att vi måste kolla batteriet och tur var väl det för det var helt urladdat. Men där fick Mel och Vip "skojvalla" lite.

Och så avslutade vi den stunden med ett uppfriskande bad. Jaga pinne är också ett stort nöje. Vip behövde verkligen bada då han plurrat i en grop med ensilagepressvatten när han vallade upp kvigkalvarna.... Han delar ju sovrum med oss så den aromen avstår vi gärna ifrån.

Det är konstigt så lugn Melia blir då hon får jobba, om än en kortare stund.

LO och drängen håller på att få till en härlig avlastningsplan, nedanför plansilosarna , där vi kan ställa upp alla rundbalar vi gjort i år. Provmjölkningen har startats ( om än i senaste laget denna månad). Vi drog en snabb resa till staden för att hämta reservdelar till nån krånglande traktor och jag passade på att handla. Hämtade till sist ett paket till dottern och tänk där fanns mjukglass. Fem minuters njutning kostade vi på oss LO och jag.

Nä jag är inte beredd att säga hej då till sommaren

Lite till vill jag ändå få njuta sommarfeelingen. Men nu börjar det bita till lite på natten... Fast vi har inte fått frostgrader än. Men inte alls långt ifrån. +2 kan ha varit nattens bottennotering

Morgondimman lättade ganska snart . Jag erkänner att jag faktiskt tog långärmat och långbyxor på. Så fick jag åka "limmon" (stavas Berlingo eller lille Skutt, vårt bilsmeknamn) ner... Jag har bestämt att jag ska gå ner och upp alla gånger så att Melia ska få "lufta" sig också. Men i söndags morse gjorde jag nått jag inte trodde jag skulle göra. Jag vet ju att en 2 dm lång bit saknas nånstans i mitten på gallret över gödselrännan i ungdjursavdelningen... Där kommer jag aldrig att fastna. Jo tjena.... Med raska steg gick jag för att hämta fler kalvmjölkhinkar och "genade" över rännan… Jag trampade fast foten , men då jag tippade framåt for foten lös och jag kämpade för att stoppa fallet. Stapplade så framåt något steg , men jag gav upp och tänkte att inte ta emot raset med handleden. Slog i vänster knä i en plåt och huvudet slog lite lätt i väggen ( blev ingen stor bula). Det tack vare att jag bromsade med armen och fick ett jack vid armbågen som blödde nått alldeles.... Det gjorde ont i huvudet och knäet så jag satt och ojade mig och skrek ilsket att jag minsann skulle vilja göra kaffeved av detta hus.... Ja gallret går ju inte att göra nått åt, eller?

Dålig vinkel , men inte mindre ont för det. På kvällen svällde knät ordentligt och värken kröp ända upp i ljumsken.  Men idag (tisdag) känns det bara svårt att böja och gå i utförslut. Så jag har nog gnällt i onödan.

Jag har alltid "närt en önskan" att hinna fota tranor, både på marken och i luften. Men jag tänker bara och utför aldrig för det kommer alltid nått emellan.Varför vet jag inte men dessa fåglar är så vackra tycker jag. Jag vet att dom inte är lika vackra i våra sädesfält eller potatisåkrar där dom kan förstöra en hel del, men ändå lite fascinerande är dom med sina långa ben och ståtligt spatserande. Nu flyger dom över vårt hus i mängder. Bilden här ovan är bara en bråkdel av hopen som flög över denna gång. Ingen plog ännu. Men jag tror dom övar. Trumpetar och flyger runt , runt uppåt för att hitta rätt vindar och sen bege sig mot Östansjö för kvällsvilan. På morgonen hör jag när dom kommer in för landning....

Hoppas dom stannar ett tag till och garanterar att min sommar bibehålls ett tag till. 

Idag blir det tunnpannkaka. Tänk jag tänker alltid på mamma när jag står där och steker . Hon gillade att göra såna. Gjorde också många. 

En dag gjorde hon pannkaka och bjöd John-Erik på. Hon hade stekt 17 stycken som alla försvunnit till J-Es tallrik och omvandlats till energi i hans mage. Mamma hade smet kvar till 2 och hon sa till honom att dom ville hon ha själv. Varvid J-E myntade ett uttryck som jag använder ofta …. "Man ska int pack ti sä…. "Man ska slute mäns matn ä go".... Mamma skrattade ofta åt det . Tror att han menade att han ätit klart, men man skulle kunna ta det som att mamma inte behövde 2. 

Fy så jag saknar mamma, det gör jag alla dagar...... och naturligtvis John-Erik. Tror det är 39 år sen han dog. Minns att jag ringde hem till mamma från Nya elevhemmet på Nordvik och fick dödsbudet..... Det finns ingen gravsten eller grav kvar, men jag bevarar hans minne ändå . Tror mina nära nästan känner honom lika bra som jag. 

Ska ha årets hallonsylt och grädde till... Tar nog fram hjortronsylten också för det gillar jag.

En liten solskenshistoria

Måste berätta en liten fin berättelse:

 Igår, måndag, fick vi en kalv till. En fin tjurkalv blev det även denna gång. Vi har fått flera tjurkalvar på raken nu. Inget jag är ledsen över. Min vana trogen räknade jag kossorna. 5 med hon som kalvat???? Alltså 4 kvar???? Men det är ju bara 3, snabbräknade jag. Ringde och bad om öronnumren på de kor som stod och tittade på ko- och kalvhämtarna. Varför jag ringde är ju för att jag stod uppe vid grindöppningen med Melia och var beredd att stoppa de andra korna och stänga efter ko-kalvkaravanen.

Jag skrev upp numren i telefonen så att jag skulle ha svart på vitt när jag kollade i datorn. Har ju en "sinkogrupp" där jag flyttat över de som går på sinbetet. Ordning och reda, trodde jag. Jag sätter mig vid VMS-datorn och kollar och mycket riktigt skulle det vara 4 kvar... 997 fanns inte på min nyskrivna telefonlista. Hon kanske rymt in till ladugården??? LO kollar noga , men ingen 997. Vad har hänt då? Det är en äldre ko och vi hade ju noterat en ganska svart kossa med stort juver tidigare och hon har kalvningstiden inne. Har hon lagt sig och dött nånstans? Kalvat och fått kalvningsförlamning ? Kalvningen har kanske varit komplicerad och hon inte klarat att få fram kalven? 

Jag har haft en massa hemska bilder för mitt inre.

Men så tog LO, drängen och Z och gick ner till det bete vi har rätt nedanför ladugården ner mot älven. Ja LO tog 565:an och för säkerhets skull kalvtransporten.

Mellan detta bete och sinkobetet finns en rejäl skogsdunge som vi inte har tillgång till. Dom spred ut sig och började leta enligt "skallgångsprincipen" (tror jag). 

LO kom fram till kossan först;

Där nere vid älvkanten, på en mindre udde, låg en söt, (måste nog säga en bland de sötare) kvigkalv med gräset fint nertrampat så hon skulle ligga mjukt. Kanske kossan markerat hur långt kalven fått röra sig , så hon inte skulle dratta i älven.

Efter att ha haft ett rent skräckscenario i huvudet och sen få uppleva en sådan här idyll, det är det som får en att förstå tjusningen med jordbrukarlivet. Alla sena kvällar med trilskande robotar, ensilagekörning till mitt i nätterna, bokföringstimmar och papperselände , blåsor i nävarna och andra dysterheter, glöms för en stund. När man är mitt upp i eländet kan man plocka fram en sådan bild och då känns livet genast lite bättre.

Hur kossan tagit sig över till grannens skogsplätt vet jag inte. Men det kan vara så att kossan gick och lade sig långt ner i vårt bete, alldeles vid stängslet (kanske). Fått fram kalven som traskat under eltråden. Kossan som naturligtvis vill vara med sin kalv tar sig in dit och så lever dom ett undanskymt liv nån eller några dagar där i skogens gömsle, nästan som Robin Hood och hans följeslagare i Sherwoodskogen.... Undra om jag byter kalvens namn till Marion? Så hette ju Robin Hoods käresta (det blev ju en kvigkalv denna gång ju).

Finare kalvar än utekalvade solvarma små, det finns knappt.

Nu är denna dag på väg mot kväll. Jag har startat diskmaskinen för andra gången (begriper inte hur mycket disk det blir varje dag). Jag ska hänga upp ett nytvättat täcke på strecket ute. Det blir så härlig doft  när man tar in det och kurar under det i höst. Sen ska jag nog göra lite sånt där som rensar själen, det vill säga fram med virkning och "fem spänn" på att jag somnar nån stund också där i soffan framför TV:n.

Stora silon täcktes igår kväll , tror vi aldrig haft så många lass i den silon 84 jumbolass tror jag det blev.

Så nu är drängen iväg och mejar ner mer grönt som ska i den lilla silo vi har tom, den enda vi har kvar att fylla.... Beror på hur mycket det blir över. Som sagt en angenäm situation....Behöver inte klaga på fodertillgången i år. 

En augustisöndag som är som en vardag....

Ensilaget körs in och det blir mycket mat denna andra skörd. Det går inte att tänka på vilken dag det är. Jag är helt övertygad om att en dag i veckan ska man vila från allt sånt där extragöra. Det funkar ju inte att strunta i mjölkning och matningen av djuren. Men man behöver kanske inte stängsla nytt bete (om det inte är akut) eller börja måla om hus eller nått annat som kan vänta till veckan som kommer. Ja skördarna kan man ju inte schemalägga så att vilodagen hamnar mitt i. Då kör man tills det är klart. Men tänk så skönt att få ha ett sånt angenämt bekymmer... Hur skördar man in allt????

Volmarna är tjocka och matfyllda. Drängen och LO kör och kör. Och ändå håller vi oss på byn fortfarande. Denna helg har det varit perfekt att vår yngre dräng A kunnat sköta ladugården så jag har haft marktjänst och bokföring på mitt helgschema... Ja förutom, se nedan.

Igår var det ju lördag och självklart damp det ner en kalv. För första gången fick Melia följa med och titta på avstånd. Nog har hon vallintresse allt. Kossan däremot blängde lite surt på den främmande bruna hunden. Men hon insåg att valpen höll sitt avstånd så hon traskade lugnt hem till ladugård och kalvningsboxen där hon får vara med sin "lille son". Jag däremot stängde grindhandtaget och sen var det bara att låta benen jobba för Melia ville hinna med hjullastaren, drängar, ko och kalv... Ja helt hinna före och stoppa eller få dom att springa ännu fortare. Fast inte är det lätt att vara nästan sju månader, halvvuxen och släpa på en bondkärring som inte alls rör sig lika smidigt och blixtrande snabbt. 

Det är så viktigt att Melia får följa med och "praktisera på avstånd". Både för att hon ska vänja sig och framför allt för att korna ska bli van vid en ny hund som dessutom har en annan färg än dom är van vid. Fast korna ser ögonblickligen att det är nått nytt även om jag knappt ser skillnad på våra border collies och om det är en hund utifrån.

Idag lämnade jag Melia i fikarummet då det var dags igen för kalvplock. Nu måste vi nog fylla på med sinkor inifrån då det helt plötsligt bara är 3 som "lullar på" på det betet. Det börjar bli ny "mat" på betet där borta så dom behöver nog hjälp för att få det ner-gnagt igen.

Vila är också bra.... Om det inte finns nått man kan jaga (typ katt eller varför inte Vip) eller tugga på (min IKEA-gungstol är helt underbar att dämpa tandklådan tydligen).

Jag ska steka lax idag. Ett par påsar med färdig citronsås ovanpå laxen i formen och så skjuts in i ugnen ett antal minuter. Koka potatis och kanske någon påse med frysta grönsaker så har jag en alldeles fulländad middag idag. Vet inte om jag ska ordna någon speciell efterrätt. Vi blir bara 3 till middagen och vi åt blåbärspaj igår så vi får drömma oss tillbaka till de tuggorna och njuta på så vis....

Har inte bestämt om jag ska gå ner och köra lite bokföring till innan middagen. Men det är ju faktiskt söndag och jag har hela dagen i morgon på mig att få ordning på siffrorna. 

Lars, Susanna, Klara

Här flyger det och far än det ena än det andra.  Små propellerplan också och en och annan helikopter. Men lite ovanligare är väl ändå skärmflygare med motor, låter ungefär som jag tänker mig den flygande Karlsson på taket skulle låta om han susade fram över vårt tak. Kanske var han ändå.

Men igår morse, tidigt, tidigt svävade en ballong nere över älven. Det enda som hörs är när luften värms upp för att få farkosten att stiga lite. Den svävade fram och landade på andra sidan troligen nära Bredbyvägen vid Billsta.  Det är nog ganska lugnt att sväva i en ballong. Men jag är höjdrädd så tyvärr inget som jag tänker prova. Fast jag kan ju alltid fantisera …..

Ska jag tjata Bondepraktika igen? "Med Lars, Susanna och Klara skall sommaren fara". Idag är det Susanna.... så  på torsdag är det slut på det roliga.... Men ska jag vara ärlig så tror jag att go`vädret håller i sig ett tag till. Men det känns på morgonen att det är lite svalare att sitta ute på altanen och inmundiga frukosten. Och så stänger jag altandörren innan 22 för då riktigt tjälar det runt mina vader.

Nu tänker vi dra igång ensilaget äntligen. Men först igår (måndag) tog fjolårsensilaget slut så att det gick att städa upp silon och så får vi stå i startblocket inför andra skörden. Vi har nog aldrig haft ensilage som "räckt ihop" hela säsongen. Det har alltid behövts slå gröning för att köra in till korna för att betet inte räcker till och man ska få kossorna att vilja vara inne för mjölkningen.

 Det ser ganska bra ut med ärterna och veten... Men risken finns att vi kommer att få en hel massa ensilage som ska inhysas på nått bra ställe.... Ja även fälten vi tagit en skörd på redan växer som attan.

Hoppas vädret vill vara med oss och hålla igen sina regnmoln så att vi får köra på nyinsådda torra lägdor. Är så onödigt att få fula traktorspår som förstör traktorförarnas ryggar nästkommande skörd.

I söndags badade till och med badkrukan Iris... Inga bildbevis men faktiskt sant. Jag plockade mer hallon och pöschkans så solen värmde... Jag kände för att svalka mig i poolen . Ha ha ha… Jag doppade tån i och insåg snabbt att nån svalka var det inte tal om. De som redan låg i blötan skrattade gott och berättade att det var toppnotering på pooltermometern, 38 grader. Tror det kändes som att bada i en av Islands heta källor.... Kanske. Men trots allt kändes det skönt för värkande bondkärringaxlar.

Väl uppe så blåste det svalkande, så inte ska jag klaga.

I morgon ska det räknas foder igen. LO och Erik fortsätter köra ensilage . Just nu sitter Drängen och slår. LO ska stränga efteråt. Blir nog lass i silon först i morgon eftermiddag. Det tar sin lilla tid att meja ner det gröna också.

En stämningsfull bild från igår kväll. Nu ska jag slänga ihop middagen. Tror jag gör makaronlåda, för det blev en hel del sås kvar sen igår. Efter ska jag in till stan för en träff på UH och sen hem och krypa ner i TV-soffan hoppas jag....

Men en sak är säker, jag vill ha lite mer sommar innan jag hör talas om Höst... Jo jag gillar hösten också. Det är så vackra färger och luften är så ljuvligt ren och fyllig... Men ärligt talat , nog blev vi snuvade på sommarfeelningen i och med allt regnande under juli månad?

Jo nu kom sommarvärmen tillbaka med heta steg

Nu ska vi se om det går att skriva..... Jo det blev bara blå text förut. Men förhoppningsvis fungerar det som jag vill...

Sommarsolen har återvänt, tack och lov. Alltså det har varit liiiiite blött. Kanske till och med liiiiiite i överkant. Men jag ska inte gnälla. Grundvattnet behöver sitt och det gör ju så att man inte behöver vattna jordgubbar och annan växtlighet.

Men det är roligt att få sitta ute på altan och äta frukost utan att flen fryser till glass. Vi njuter av varje minut.... Men sen är det ju det här med på och av knappen. Är det varmt är det riktigt varmt är det regn är det riktigt med blöta. Och så vidare.

Det är ju några dagar sen jag skrev men den 5 augusti fick vi några fina kalvar. Först så föddes Alrik inne i ladugården (övre bilden). Sen föddes Ulrik ute på sinkobetet. Ulrik kikar lite så där blygt fram bakom sin mor, Blomman. Kan man tänka mitt i veckan kalvar dom. Tack för det.

Skönt ändå att det blev två tjurkalvar. Vi har ganska många kvigkalvar redan. Varför Alrik och Ulrik????? 5/8 är deras namnsdag. Var ju tur att det var två pojknamn.

Drängen har mejat ner resten av det som var tänkt till hö-rundbalar och det blir nog balat söndag eller måndag. Men sen står andra skörden på agendan. LO kom in med en stjälk ärtor. Vi ska hacka in det i silon tillsammans med veten och gräset. Kan väl bli någon form av "tigerkaka" som vår foderrådgivare säger . Bilden här ovan är tidigare balar i solnedgång... Stämningsfullt eller hur?

Sen har hallonen mognat med blixtfart. Jag plockar och plockar men inte blir det mindre på riset inte. Får se om jag tar min hink och går ut ikväll en stund. Har plockat 20 liter än så länge. tror det nog mognat minst lika mycket sen igår. Undra om någon vill plocka?

Får se om andan faller på. Nu ska jag visst fixa middagen. Blir potatisbullar och bacon, lingonsylten måste nog också fram. Igår hade vi 5 barnbarn här . Även om man blir trött så är det så roligt att vara med dom allihop.