Julhelgen är överstökad. Vi fick nog den finaste julklapp en farmor/mormor och farfar/morfar kan få. Den 23/12 kom dom ner från Skellefteå, med söt-töserna på glatt humör och full aktivitet.
strålande som solen oftast och alltid i rörelse men på ett snällt vis underhöll dom oss mellan ladugårdspassen. Vi hade köpt såna där barnvänliga "Rubens-barn-dockor" åt dom som tomten gömt under granen..... Men Mels pipande tuggben var att föredra??? Man kan ju fundera på nästa års klappar.
Granen kom in i tid detta år. Z och jag klädde den. Siri hjälpte till med att ställa fram julkrubban.
Delar av tomtesamlingen kom fram , men på en ny plats. Några av dom är från mors samling så då passar dom väl bra under hennes konstverk och ovanpå fars snickarlåda.
Var ju tvungen att hitta ny plats för tomtarna då vi möblerade om lite så där strax innan jul. Men här satt vi och åt julmiddagen. När alla i familjen är här så räcker det inte längre med köksbordet. Tror vi är 16 styckna (än så länge) som ska få plats. Men vi får se vilket som blir "barnbord" kontra "vuxenbord". Fast beror på när stormiddag blir , om det går så länge att vi kan blanda.
Vi hade ladugårdspassen från och med julaftonskvällen och till och med söndag kväll. Drängen Erik lät oss vara hemma på morgonen så vi fick lite extratid med Agnes och Ingrid.
Snälla kossor har vi i alla fall. På juldagen fick vi 2 kalvar en av varje sort.
På annandagen fick vi denne lille gosse. Ja inte så liten. Han ska heta Stefan, då det var sån namnsdag. Rödaste mulen har han och är hur gosig som helst. Får se hur länge det håller i sig.
Och i söndags föddes denna rara lilla kvigkalv. Z hittade henne alldeles nykalvad i gödselrännan . Så han bar henne till spånvagnen och jag lovar, det är ingen liten sak. Vi lyfte upp henne tillsammans i vagnen. Då kände jag hur tung hon var.
Så det blev fyra kalvar totalt denna helg. Men fortfarande har vi några kossor som inte har kalvat trots beräknad tid som passerats. Det kommer väl en Nyårshelg snart och då är vi där igen.
Dom åkte hem till Skellefteå igår (söndag) . Men på lördag eftermiddag så kom alla i familjen förutom mina A-barnbarn ( Peos söner som alla har namn på A) och åt korvgryta med fetaoströra eller om man ville en kall senapssås, ute på altanen.
Så nu är det bara gårdsfolket kvar här hemma. Till och med Z åker bort en dag.
Men söndagskvällen blev alldeles nattsvart och tråkig. Rex blev dålig. Han började vingla och tappade helt balansen. Så då blev vi tvungna att ta ett oundvikligt beslut.
13 år och drygt 2 månader blev han.
Han kommer att fattas oss.