Nu blir det en historielektion eller vad man ska kalla det.

 Dagens inhemska nyhet ( en av dessa som jag hörde på TV-nyheterna) är att 2024 års stridsuniformer i svenska armen inte går att använda och måste sys om. De små storlekarna fungerar, men de större har för korta ben bland annat. Gör om, gör rätt eller hur säger man? Tror det skulle bli nya skräddare till 2025 års uniformer.

Då jag hörde detta så fick jag en liten flashback på nått min far berättat.

Denne välklädde och allvarlige man hette Erik Eriksson Edin och var min farfarsmorfar. Han föddes i Leding 1827 , bodde tydligen i Björnabyn och dog 1904 i Björna. Han var skräddare och tydligen en duktig en.

En familj på "Hällsveja" (som vi fortfarande säger) vid Ledings badplats, hade en son som skulle konfirmeras. På den tiden tror jag att det var kortbrallor som gällde tills det var dags för konfirmation (sen betraktades pojkar som vuxna). De beställde ett par riktiga herrbyxor till gossen. Kvällen innan konfirmationen kom Skräddare Edin gåendes (tror det var ca 5 km enkel väg att färdas) och tog mått på pojken.  Han tackade och meddelade att han skulle leverera byxorna i morgon innan tillställningen.

Han gick hemåt och jag kan tänka mig att familjen med byxbehovet nog var lite oroliga. Morgonen efter när de skulle gå och mjölka och göra klart sysslor innan kyrkresan, hängde ett par välstrukna nysydda byxor på trappräcket enligt löfte. Naturligtvis handsyddes byxorna. Han gick en mil, satte sig hemma och klippte till och sydde byxan (allt i enlighet med måtten han tagit) strök dem med finaste pressveck säkert och så gick han en mil för att avlämna. Undra om han inte gick till kyrkan själv och tittade på sitt (eller han kanske sytt till fler), sina verk.

Där blev det inte för korta byxben inte.

Igår gick ett slaktlass. Däribland mäktige Bengt. Han har varit med kviggäng och senare har han gått med korna (på VMS 1 sidan) Han är pappa till en hel drös kalvar. Växer de lika mycket som han så blir det finfina djur.

Han hade respekt för hundarna och de älskade att jaga iväg honom när han stod och råmade bakom VMSen eller när han jagade nån ko lite för burdust. Lite av den äldre modellen SLB. Lite lägre (inte långbent som Amerikansk Hollstein) men kraftigt byggd. Och hans nacke!!!! Där kan man snacka tjurnacke!

Varför han har namnet Bengt? Hans seminfar heter Buzzard vilket betyder Ormvråk. Frans G Bengtson skrev Röde Orm och mitt sätt att komma ihåg Orm (-vråk). Jag är född lite galen så där. Gissa vikten?

Vår spionkikare är väldigt bra att ta till när man vill kolla över sinko betet. Såg jag inte nått som ändå rörde sig där bredvid kossan?

Jojomensan Där är hon , en ny Stina. Mycket bra kikare, detta är taget genom kikaren från vår altan.

Här är kossan 2511 Stina inne i boxen med sin kalv 2821 Stina. Ganska lika varandra eller hur? 

Idag har drängen kört hem balar (massor kvar, men en god början) . Tröskan har nog fixats nu med nått nytt lager och säkert nån slang också som man alltid behöver bytas (tror jag) så den ska vara i toppform tills vi ska tröska några hektar. Ska prova att krossensilera i korv. Voine, voine, Tänk att man tror sig prova nått nytt. På 70-talet tröskade pappa och fyllde plastsäckar med nytröskat korn. Man knöt åt på ett visst sätt så det blev riktigt lufttätt och så fick säckarna stå ett tag och sen öppnades dom och man krossade till kossorna. När den ensileringen funkat så luktade det så gott. Korna älskade att få det som tilltugg.

Sen måste jag ju bli kvar en liten stund vid helgens bröllop. Detta är jag och min syster i "körka", glada innan vigseln. Min syster fick mer av skräddare Edins gener än jag. Har inte gillat att sy så där värst mycket. Men hon till exempel sydde min brudklänning.

Utan att vi visste om varandras klädval..... Man kan tro att vi har lika klädsmak eller hur?

Bröllopshelg

 Så kom dagen vi alla väntat på här på gården. Lördagen den 16 augusti så blev det bröllop. När jag så sakteliga vaknade så hördes det att väderlekstjänsten haft rätt när "de läst sin kaffesump" eller hur de nu får fram sina prognoser. Det smattrade mot plåttaket och det regnade och regnade.

Som man kan se blåste det nått alldeles. Jag fick så lov att åtminstone hitta ett par strumpbyxor, i och för sig av nylon, men lite skyddar väl såna. Klänningen är en tunn och ledig sommarmodell. Tack och lov har jag sedan tidigare införskaffat mig en kofta som tursamt nog matchade klänningen.

Vi åkte till Själevads vackra kyrka klockan en stund före 13.00, då det var vigsel .

Underbar musik spelades. Ingångsmusik blev Perfect av Ed Sheeran. Sen kom (efter lite prat och en psalm) You`re still the one av Shania Twain. Lite mer vigselakt mm och så fylldes kyrkan igen av Can`t help fallin` in love (åh en Elvis-låt satt som en smäck för Elvisdiggaren Iris). You are the reason av Calum Scott. Och som utgångslåt blev det Att älska och Älskas av Sara Thuresson. Allt framfört med vacker sång och spel på piano och Cello.

 Varför jag skriver musikstyckena är för att den om är intresserad att få lyssna till "örongodis" kan söka rätt på dessa via nätet. Såååå vackert var det.

Sen att sitta och titta på ett VACKERT brudpar gjorde hela stunden.

Jo jag hade näsduk med. Fällde mången glädjetår.

Faktiskt var det uppehåll när vi kom ut från kyrkan. Men det blåste kallt nånting.

Bröllopsfesten hölls i en bygdegård en bit från oss ( ca 20 minuter bort) . Regnet det öste tag vis ner. Festlokalen var vackert inredd och två superduktiga "toastmadamer" som höll låda hela kvällen med roliga filmsnuttar och lekar. God mat , grillbuffe´ med inslag av "kött från egen gård" 😁. Jordgubbstårtor och efterrättspajer.

Och så händer det som alltid händer när bönder drar hemifrån i en stund stilla invaggad i tron allt "ALLT ÄR LUGNT". Vi har två duktiga jobbare som skötte ladugården denna helg.... Men när de åkt hem och gjort kväll så hände det oundvikliga. Våra nertystade telefoner ringde och jag fick flera okända telefonpåringningar. Men jag var ju på bröllopsfest och det gällde ju även LO och drängen. Tillslut gav LO upp och svarade. Tror det var ett känt nummer som ringde. Då sätter han upp en bekymrad min och jag såg på en gång att nått var på tok. Kalvar på rymmen. LO börjar genast "jaga" våra helgjobbare. Jag fick ett samtal från en granntant som sa "jag har kor på gräsmattan" .. Jag svarade :- men jag sitter på bröllop . Men oj, säger tanten men ta det lugnt sitt där ni i lugn och ro . Detta måste vi ordna. Gulliga Ulla-Britt som ser dåligt och är 87 år, hon tänkte försöka att hjälpa till 💕. LO pratade med en granne som ställde sig till förfogande tillsammans med vår piga och hennes sambo, Sommarjobbaren med två familjemedlemmar (tror det kom fler också)  och de kämpade på. Men de sa att det var transpondrar på djuren. Det betydde att kor inifrån ladugården hade rymt ut. Kvigor och småkvigor hade minsann skött sig. 

Det tappra gänget kämpade och fick in ett antal , men mörkret började krypa på så de såg till att djuren fanns inom stängsel och vi kanske kunde ta in morgonen efter.

Jag lovar, Ulla-Britt gav sig ut , beväpnad med käpp och hjälpte till så gott hon kunde.

Tack för finaste anställda och underbara grannar 💓 som ordnade "biffen" själva. LO var beredd att åka hem och hjälpa till. Men att vara tvungen att lämna sin dotters bröllop det kändes lite väl jobbigt.

Här ser ni ett pris som kunde vinnas i några tävlingar. Det är alltså stora maschmallows. Finurliga töser de där "toastmadamerna" eller hur.

När vi tillslut åkte hem for LO ner till ladugården och räknade korna på rymmar-sidan och där fanns 27 av 56 inne. Alltså fanns 29 kossor ute i mörkret. Men de fanns inom stängsel i alla fall.

I morse väcktes jag av ett muande och råmande som jag förstod utan nån "translate-app". 29 mjölkstinna kossor ville in till roboten. Jag bet ihop tänderna, täckte öronen med kudden och tänkte att de kunde gott lida en stund då de var så dumma att de smet ut enda kvällen gårdfolket slagit sig lös.

Det fanns kor hos småkvigorna och på ett ordinarie bete för kossorna samt några strosade på vår "strandväg". LO, Drängen och Z fixade detta på 20 minuter. För det var villiga kossor som ville in omedelbums.

Så är det att vara bonde. Dessutom tror jag att vädermannen som styr maskinen vet att det var många med bondekoppling bland gästerna och för att de skulle kunna koppla av och inte sitta och tänka på att de borde vara hemma och köra ensilage eller förbereda tröskan för skördetiden mm.

Så efter kofösningen åkte nästan alla (inte jag) iväg och städade ur bygdegården.

Det blev "så mye maut" kvar så vi kommer att äta go`mat i flera dagar. Måste nog frysa in också.

Så naturligtvis blir det ett kalvplock ikväll. Blir nästa "bröllopsmarsch" för herr och fru Larserud.

Det blev en gullig liten kvigkalv som kunde hetat Pia, men jag tyckte det passade med "Lova" för denna helg symboliserar Love och löften.

Tänk att man får ha roligt nästan jämt när man är bonde.

Idag har minsann strålat hela dagen fast det har blåst en hel del. Jag har bröllops glädjen kvar , den stannar nog länge. Tänker på det vackra brudparet och deras lycka. Det kröner nog sommarens alla aktiviteter. Nu har alla gäster åkt hem. Andreas med familj, likaså Elisabeth (alltså LOs syster) med familj.  Alla långväga och kortväga gäster. Jag hoppas de hade lika trevligt som jag. 😍

Flaggan har varit på halv stång denna vecka. Men nästa helg blir den i topp.

 

Veckan har varit lite dyster. 2 begravningar. En i onsdags, men den var nere i Nässjö, så den var jag bara med i tanken. Men flaggan satt på halv stång. Jag är "drillad flagghissare" från min barndom. Pappa och mamma var noga med hur den sköttes.

Sen i fredags hamnade den på halv stång igen, för då var det begravning efter en kusin till LOs pappa. Fast jag kallar honom vän till familjen. Det är så gott att tänka på när han kom in genom dörren till fikarummet och alltid hade nått roligt att prata om.

 Han var bonde och hade en gård i Hållen och körde postbussen i många år.. Alltid glad och trevlig. Brukade komma förbi och kolla om skörden gick bra. Han och hans fru , när vi byggt nya ladugården började komma på mellandagarna och bjuda på goaste julfika nere i ladugården. Kan ju nämna att sju sorter räckte inte kanske 10 sorters kakor och så mjukkaka och kanel- eller vaniljbullar. Som Rut (hans fru) sa :- en gång är ingen gång, två gånger en vana och tre då är det tradition.

Hon gick bort för minst 10 år sen , men nu dog snälle Åke som gillade kalvdans (med hallonsylt på) och han gillade att se att hans åker blev omskött efter god jordbrukarsed. Ja han var bonde i själ och hjärta.

Jag plockade i några kornax i våra handbuketter. Det var en ljus och stämningsfylld begravning. Två personer som fattas oss och kommer att vara bevarade i våra tankar.

Torsdags fick vi en fin kvigkalv ute på sinkobetet. Det är en 2:a kalvare tror jag som heter Pia. Och idag föddes tydligen en kalv inne i ladugården en av kvigorna som vi har kvar. Alltså bara två kvar av det gänget. Men 13 "sinisar" ute och några nysinade som ska ut om någon dag eller två. Så vi väntar fler kalvar. 🐮

LO, drängen och emellanåt Z har snart fyllt en till stor silo med fint gräs 2:a skörd. Så ska vi tömma en av de små (korna blir serverad därifrån nu) klart och så fylla med de hektar vi kört rundbalar på. Har haft folk (piga och dräng) som staplat balar på sidan av de åkrarna, för vår balvagn är trasig och firman som ska leverera fälgen, skickar fel grejor hela tiden.... Sommarjobbare så klart. 

Men staplade balar funkar också tillfälligt för det går inte att köra slalom mellan balar. Hem ska de så fort det bara går.

Här är sinkossorna som kommit upp från älvkanten för att kolla om det vuxit upp nått betesgräs på denna åker och här nedan är det 5 söta, slumrande grisar. Som gärna håller sig i sin nybökade grop, tätt tillsammans.

Nu tror jag det är dags att sluta vila och tänka på nästa helg. Då är det bröllop. Spännande och lite tårfyllt, för det är ju dottern som gifter sig. Ska bli sååååå roligt. Min utstyrsel är klar. Hade en moster som kunde det där med finkläder och hon hade alltid ny dräkt/klänning, hatt, skor , handskar och handväska som matchade så elegant... Måste ju säga att jag känner mig helt utstyrslad i hennes anda. (Fast ingen hatt eller handskar. Inte liksom min grej.) Hoppas på bra väder och att gästerna (jag räknar mig som mor/svärmor och jag vet att jag får trevligt 😍) kommer och får en trevlig kväll tillsammans med brudparet.

Idag är det Lars som har namnsdag (jo jag har hissat flaggan) och sen blir det Susanna och så Klara ,  brukar bondens förhoppningar fara. Allt enligt bondepraktikan

Men vackert idag (Lars-mäss) betyder en god höst och en sträng vinter. Tror jag står ut med sträng vinter bara hösten blir fin.... Vi ska ju tröska. 

40 årig bröllopsdag

 

Idag firar vi 40 år som gifta??? Alltså tiden går fort när man har roligt sägs det. Vi har det är enkelt att tänka tillbaka på hur vi träffades. Vi gick i samma klass på Nordvik Lantbruksskola . 

Nä jag drar inte den historien. Men vi har känt varandra i 45 år faktiskt. Båda med jordbruksbakgrund och intresse för detta yrke. Vi byggde vårt hus  och flyttade in 1988. Då var vår äldste telning född  och jag väntade nummer 2. Dottern föddes 1990. Så vi har haft våra bopålar på denna plats länge.

Nu är barnen vuxna och har egna familjer. 7 älskade barnbarn har vi fått.  1997 blev vi riktiga bönder då vi köpte LOs familjejordbruk. Då med 36 båsplatser. 2001 bestämde vi oss för att bygga ut för vi ville ha ett jordbruk som skulle kunna hålla så att vi båda kunde jobba och inte ha nått jobb utanför. Vi har båda trivts med att jobba tillsammans. Många timmar har vi fördrivit med att stå nere i ladugården och pratat och funderat på allt mellan himmel och jord.

Tänk att han stått ut med mig.💖 Det är en ynnest att ha fått det liv som jag ville ha. Redan som barn sa jag att jag ville bli bonde. Alltså mitt drömyrke. Skulle jag leva en gång till så skulle jag nog välja samma jobb. ( Och karl måste jag väl få tillägga 💑)

Vi har ju Drängen som heltidsjobbar och en Dräng som jobbar halvtid. Så har vi en Piga (en tös med sisu) på ca 80%  och i sommar har vi en sommarjobbare. Sen tillkommer 2 x "låneson" och så det där eviga "barnarbetet" som vi alla bönder håller på med. Våra söner och dotter, några grannbarn  har fått köra somrarna igenom med ensilage och hö. Jagat kor och kalvar som rymt eller ska ut på bete och så vidare. Hjälpt till i ladugården och behöver jag förklara mer.

Sönerna har heltidsjobb numera Peo i Ö-vik och Andreas i Skellefteå, så det är svårt att sätta dessa i arbete. Peo är vår datasupport och löser det mesta av dessa konstigheter. Alltså jag förklarar ofta att jag lärde mig räkna med räknesticka jag . Innan jag slutade nian så fick jag min första miniräknare av märket Casio. Mina klasskompisar hade en finare modell av märket Texas och de kunde programmera dessa. Var alltså redan datakunnig när de började gymnasiet.... Men jag kunde räknestickan jag.....

 Vi "smygfirade" under lunchen idag med tårta. Nu ska jag egentligen inte blogga utan jag ska sätta fart på middagen. Ska nog hämta en påse strips och så grillas det korv till barnen. I morse svängde jag ihop en rostbiff och så blir det potatissallad till och en grönsallad kan jag nog fixa också. Vill ju ha en enkel mat så att jag också kan sitta och njuta.

Tro inte att vi bara sitter och firar. Nä livet på "ranchen" rullar på. För några dagar sen blev det ett hejdundrande åskväder. Det small och blixtrade och en av kviggrupperna sprang chockade genom stängslet och så in till den yngsta gruppen, som tack och lov höll till högst upp i sin fålla. Sen bullrade det lite till och och jag och Z skulle åka till affären. När vi svängde ut från gårdsplanen vår så ser vi 26 kvigrumpor på väg mot Själevad. Jag backar bilen och kör upp förbi vårt hus och tar mig (snabbt) bort mot "korset" övre och nedre Ängetvägen. Jag hinner före kvigorna och kan stoppa deras rusning... Där har Pamplona nått att lära sig. Jag och Z lyckas vända odågorna och så kommer resten av gårdsfolket, beväpnade med duktigaste vallhundar och hämtar upp dom . Alltså jag skulle ju på affären och hade mina finsandaler. Jag fick hoppa mellan koblajorna för inte kan man komma med koskit in på affären.

Här är "syndarna" där de ska vara.

LO sinlade 9 kossor och vi transporterade dessa till sinkobetet med god hjälp av cykel, springare och hundar. Drängen får agera "lockbete" och springa först. Jag öppnar grinden 😀. Man kan ju välja sina uppgifter.

Sen har väl några kor kalvat (tror att förra veckan föddes 3 tjurkalvar, men ingen denna vecka). Kattungarna är besiktade och med beröm godkända och 2 av dom har åkt till sina "forever home". 

Jag har plockat lite hallon redan, men de är redan i pajer som ska vara till den 16/8. Den dagen gifter sig min dotter med drängen klockan 13.00 i Själevads kyrka. Ska bli så trevligt med en fest så där mitt i augusti. Men först ska vi köra in en andra skörd ensilage och så har vi en begravning vi ska bevista. Ingen ro och ingen vila. Bara gno och bara kila. 😄

Denna utsikt har jag haft i 37 år alltså. Jag kan aldrig se mig mätt på Moälvens dalgång. Sommar , höst , vinter och vår har alla sin tjusning. Efter regn kommer solsken.

Nä nu är det bästa att jag går ut och plockar hallonen som hänger på grenar. De bara ropar efter att bli plockade, annars faller de ner.