Nu har det hänt. Vi har avslutat ett kapitel som verkligen känts som en process med ett motstånd som varit näst intill omöjligt att forcera, att tänka i nya banor, att frångå nått man vet fungerat i århundraden... Vi har avslutat kapitlet "löshö".
Det finns fortfarande hö kvar men det ska utfordras snarast och så ska det byggas vidare inne i höladan för där blir det lite yngre avvanda kalvar i vinter. När vi byggt klart så kan det bli lite större djur också men för att det inte ska bli alltför svårt att hålla rent så har vi valt ett antal yngre damer än så länge.
Jag tror nog att jag har haft svårast att acceptera förändringen. Har ju än så länge aldrig upplevt en sommar utan höintag. Har ju fått vara med om både hässjning, löspressade balar, köra löshö med en mindre "Strautmanvagn" och blåst upp på lon och nått liknande i Västerhus fast betydligt större vagnar och 50 - 60 ton uppblåst i högolvet. ... Men vi kommer att ha torrare hö ändå, fast i rundbal. För hö är ju nått som kalvar och sjuka/nykalvade kor kan bli frestad av att börja mumsa på. Direkt ensilage till små sötnötter tycker jag inte är ett rekommendera. Så ni ser "även en gammal hund kan lära sig att sitta" (om man mutar dem på rätt sätt).
Nån som minns denna skönhet, som föddes för ett par år sen? Alltså inte bondkärringen utan Dockan, som prytt min kontaktbild ett tag.
Nu har hon blivit stora damen och har fått komma in i lösdriften, för invänjning inför kalvning i början på nästa år. Tror inte hon får en "vitrygg" för det blir nog sjunde generationen Docka. Men man kan ju alltid önska och hoppas. Gillar dessa kor så mycket. Är så enkelt att känna igen dem på håll som ni förstår då var och en ser totalt olika ut. Återkommer nog när hon kalvat.
Vi har haft en otroligt fin oktober skrev jag i förra bloggen. Men några dagar då det skulle regna massor. Vi tyckte att det kändes lite jobbigt i och med att ganska många kvigor var ur på betet fortfarande och vi hade liksom inte plats för dessa under tak riktigt än...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar