En ny era på Änget Gård

 Nu har det hänt. Vi har avslutat ett kapitel som verkligen känts som en process med ett motstånd som varit näst intill omöjligt att forcera, att tänka i nya banor, att frångå nått man vet fungerat i århundraden... Vi har avslutat kapitlet "löshö".

Det finns fortfarande hö kvar men det ska utfordras snarast och så ska det byggas vidare inne i höladan för där blir det lite yngre avvanda kalvar i vinter. När vi byggt klart så kan det bli lite större djur också men för att det inte ska bli alltför svårt att hålla rent så har vi valt ett antal yngre damer än så länge.

Jag tror nog att jag har haft svårast att acceptera förändringen. Har ju än så länge aldrig upplevt en sommar utan höintag. Har ju fått vara med om både hässjning, löspressade balar, köra löshö med en mindre "Strautmanvagn" och blåst upp på lon och nått liknande i Västerhus fast betydligt större vagnar och  50 - 60 ton uppblåst i högolvet.  ... Men vi kommer att ha torrare hö ändå, fast i rundbal. För hö är ju nått som kalvar och sjuka/nykalvade kor kan bli frestad av att börja mumsa på. Direkt ensilage till små sötnötter tycker jag inte är ett rekommendera. Så ni ser  "även en gammal hund kan lära sig att sitta" (om man mutar dem på rätt sätt).

Nån som minns denna skönhet, som föddes för ett par år sen? Alltså inte bondkärringen utan Dockan, som prytt min kontaktbild ett tag.

Nu har hon blivit stora damen och har fått komma in i lösdriften, för invänjning inför kalvning i början på nästa år. Tror inte hon får en "vitrygg" för det blir nog sjunde generationen Docka. Men man kan ju alltid önska och hoppas. Gillar dessa kor så mycket. Är så enkelt att känna igen dem på håll som ni förstår då var och en ser totalt olika ut. Återkommer nog när hon kalvat.

Vi har haft en otroligt fin oktober skrev jag i förra bloggen. Men några dagar då det skulle regna massor. Vi tyckte att det kändes lite jobbigt i och med att ganska många kvigor var ur på betet fortfarande och vi hade liksom inte plats för dessa under tak riktigt än...

Men så började det regna och regna. Det trummade på taken och det blev rena rama vårflöde i älven. Våran grillstuga blev återigen ståendes på en halvö och vatten stod i  små sjöar upp över betena. Men regnmätaren visade bara 21 mm. Bekanta skrev 60 mm, 80 mm och ännu högre... Tänkte att nått stämmer inte.... Och mycket riktigt, det hade blivit en spricka i plastbehållaren på regnmätaren. När jag kollade hönsens vattenbehållare som jag visste varit tom morgonen innan det börjat regna såg jag att minst 65 mm och kanske ännu troligare bortåt 70 mm hade fallit under dessa 2 dygn som det vräkt ner. 

Men så en dag när jag knallade ner till ladugården så får jag se en ny vacker vinkel över Moälven. Sen har det varit fint, lite morgon frostigt och under 10 grader dagtid... Men fint.

Vi har hunnit vara förkylda, men är på bättringsvägen nu. Så ska absolut inte klaga, då det bara är "högfärdshostan" kvar. Har sett supermånen (försökte få in en bild men tyvärr vill inte programmet samarbeta), men jag har inte fått ögonen på asteroiden som ska visa sig troligen oktober ut.... Nästa gång den kommer att synas väntas om 80.000 år och då vet i sjutton om jag orkar ha koll på den.

Nu ska jag avnjuta resten av denna söndag. Det kanske blir en kort stund i soffan och virka, men sen ska det lagas mat och planeras inför kommande arbetsvecka.

Har varit ner ochh kollat läget i frysboxen och tänk hittade en rulle, som jag har på tining just nu. Gott att skära skivor, steka och efterkoka länge då det är ett relativt "hårt" kött. Så blir det en god kryddig brunsås till och strips. Enkelt fast det tar tid.

Undra om jag ska kosta på en efterrätt idag också???? Är ju i alla fall söndag.....

Oktober är än så länge en fin höstmånad

 Nu har det gått några dagar igen det blev nån skrift. Har fyllt år, Skelleftefolket har hälsat på, vi stallar in, drängen kör gödsel och förbereder för höstplöjningen. 2 av våra nyinköpta kvigor,  Hulda och Ebba, har kalvat varsin fin kvigkalv.

Jag fyllde ju år och fick träffa dessa två "kvicksilver". Hos farmor är det Verum och Fjällfil som gäller (tror det är likadant hemma hos dom). Sen hade jag ju en riktig "god-ost" som är nylanserad "Godare", en mild och smaklig ost som uppskattades av de barnbarn som jag vet smakat (4 stycken). Alltså den rekommenderas å det varmaste. En ost typ hushållsosten, smakrikare,lite dyrare men med norrländska råvaror. Siri och Lucas kom också och firade A-barnbarnen var sjuka och kunde inte komma (snyft) älskar att träffa dom alla 💕

När man fyller 64 år så får man välja tårta eller hur? 😍 Gissa vilken som föll mig i smaken?

Vi har börjat stalla in djur och tre sinkor var kvar på ett bete vi har ca 1 km från gården. LO och drängen hämtade en av dom för att sen hämta återstående två. Jag stannade kvar som "moraliskt stöd" till dom. Då ringde telefonen, ett okänt nummer. Tyckte det såg tryggt ur och svarade. Det var en av mina okända FB-kompisar. Har aldrig pratat med henne förut. Men så roligt det var.  Vi hade trevligt samtal om jordbrukarliv och en härlig sommarresa hon och hennes man gjort ända upp till Kiruna. Nu fick vi en röst att känna igen båda två. Alltså ingen okänd FB-vän längre 😍

Kossorna kom hem lugnt och stilla och Bredångerskvigorna går hemma, sen tisdag, på Plattan (ranchdriften) för att dräktighetsundersökas. De flesta av dom (hoppas alla) hamnar inne bland korna, om de är dräktiga.

 Bengt åkte ut till strandkvigorna. Han började mopsa inne i ladugården och Junior som vi skickat ner, han var för ung och kvigorna var dumma mot honom. Stångade in och sen ut genom stängslet... Får man göra så? Kallas mobbing ju.

. Nu går Bengt nere vid stranden och muar och sparkar upp jordkokor... När någon okänd närmar sig eller han inte känner igen husse. Så jag vet en som ska åka slaktbil inom en snar framtid. LO och dräng har börjat seminera inne bland mjölkkorna. Men det vore bra om Bengt hann betäcka dessa töser så att vi inte behöver "kuta ut med sprötet" under vintern. För det blir två kviggrupper ute, strandgänget och den andra gruppen är lite för unga än för betäckning. Blir bättre fram i mars-april när Junior vuxit på sig.

4 oktober är ju kanelbullens dag och för oss är det Andreas födelsedag. Flaggan i topp hela dagen såklart. Klart att jag fick "sno till" några bullar för att fira. Handduken som ligger på bullarna är hitkommen från "Staterna over there" via en kär vän som tyckte att den passade mig. Tjusig eller hur?

Solrosåkern har faktiskt fått en hel del beröm. Blev en vacker färgklick i vår "västerhusiska" fauna. Vi annonserade självplock och 20:- kvisten. Slantarna (allihop) gick till en organisation som heter Filippus och som kör hjälpsändningar till Ukraina. 

Vi sådde lite för sent så nu har frosten nupit blommor och blader ( de ser lite trötta ut). Men en 1000-lapp skickade jag in. Nästa år ska vi så tidigare och försöka med samma deal till bybor och även grannbyar. 

Igår var det strålande väder så LO träningsvallade lite tillsammans med Bodil. En duktig vallhundsinstruktör och tillika svärmors bästa polare. Det går bättre och bättre LO vallade med Mel, Ice och Boss (grannens hund) . De blir bara bättre och bättre. Bodil hade sin Jack med och hon påstod att han var olydig. Men icke då, hon visslade en gång och han begrep omedelbart. Hämtade fåren lugnt och gjorde allt hans förare ville.

Elake Bengt gick fram till stängslet och muade dovt, sparkade jordkokor och försökte visa sig . Fåren sprang till honom ( är ju stängsel emellan) i tron att han skulle skrämma hunden... Men icke då, en bestämmande blick från Mel vek han undan och fåren fick vackert följa tillbaka. 

Vackrare höstmorgnar får man leta efter. Men SMHI hotar med en massa regn till veckan... Bäst att passa på att njuta och att ta foton så när det är riktigt dåligt väder, kan man plocka fram nått vackert att vila ögonen på inkrupen under ett värmande duntäcke.