Plötsligt hände det....

 LOs syster ringde och tyckte att vi skulle ta en ledig helg på Krokholmen... Vi funderade en stund.... En kort stund och så blev det planerat en lång weekend.

Fast vi ska väl börja från början. Först så hämtade vi hem 2 kalvar. Den övre skulle inte kalva än, så hon gick på ett bete lite längre bort ( nån kilometer bara) mot Gottnehållet till. Men en söt liten kvigkalv med finaste och näst intill perfekt hjärta i pannan.. När den var hemma så var det bara till att ta sig iväg till sinkobetet och hämta hem ytterligare en kvigkalv , lika söt och näpen.

Sen åkte vi ner till Bredånger och morsade på våra kvigor där. De kom ångande fram till stängslet för de visste att det vankades kraftfoder. Vi räknade dessa och visst , de ska dräktighetsundersökas, men de ser dräktiga ut hela bunten. Vi hämtar hem dem snart. Men en vackrare höstdag än onsdagen för man leta efter....

Det ska vara torsdag morgon i såna fall. Vår resdag. Jag tog en morgonbild bara för att ha nått att titta på utifall vädret skulle vara tråkigt i Stockholm. Vi stannade till vid vår solrosåker för de har börjat slå ut... Vi tänker njuta av dessa solrosor tillsammans med andra. Man får åka dit och plocka och så swisha en 20a till mig som oavkortat går till Filippus arbete i Ukraina.( En svensk etablerad hjälporganisation som funnits i Ukraina i mer än 30 år) . Nu har nog nästan hälften slagit ut.

Solsken över hela Sverige. Klart att Norrlandsportalen får komma med som start på resan.

Magiskt månsken kvällen vi kom fram. Jag bara njöt av den utsikten

Och om månen strålade magiskt så måste jag ju faktiskt hävda att soluppgången var minst lika trollsk.. 

Alltså vi hade hur fint väder som helst och kunde ta tillvara på alla timmar med fint väder. Ända till söndagen då vi ändå skulle hemåt. Så inte gjorde det nått att det var mulet (men det var inte kallt).

Inga segelbåtar under fredagen. men när helgen kom ordentligt så dök det upp flera stycken. Jag var först lite besviken för det var mest vita segel och lite vanliga båtar. Men så kom denna, visst är det en typ av djonk? Undra om den seglades av Singh-pirater??? Ja ursäkta, jag har nog läst för många Fantomentidningar i mina dar.

Men vi hann fiska i sjön Maren, en sjö som man kunde nå via en "hemlig passage" från en havsvik .Vi fikade härliga mackor på klippstranden och varmt väder nått alldeles. På båda sidor av sjön dök  köttdjur upp. På vår sida var det nog Simmental . De började mua och jag tänkte som så, att tänk om det är en tjur med(vilket det var). Så vi hoppade i båten (okej i vår ålder liknas det nog hellre med att kravla sig in i båten) och for ut på böljan den blå (blåste knappt en krusning på vattenytan).. På andra sidan dök ett antal Angusdjur upp och tog sig ner till stranden för att dricka sig otörstiga. Jag fotade faktiskt för det så så harmoniskt ut. Min svåger log lite, så jag förklarade att bönder gör så... Man är alltid nyfiken på jordbruk runt om , även på semestern. Handen på hjärtat, hur många bönder åker och tittar på andra jordbruk, traktorer med och utan redskap, djur och annat kopplat till yrket? En ren yrkesskada.

Vi har haft det så trevligt. God mat, många trevliga pratstunder och massa vila.

På väg hem så började det regna en bra bit söder om Sundsvall. Vi nådde "Norrlandsporten" och vips var vi hemma.

Vi åkte en snabbis in till staden idag. Det skulle vara några nya klammer till gödseltunnan och hydralolja och sånt som kan behövas så där akut. Jag passade på att handla lite. När vi åkte in så bestämde vi att vi skulle ta hem de 2 sinkor som går på betet här hemma... Såg att en av dom började få fullt juver. Det hotades med regn och det är roligare att ta in korna innan man måste kånka in en regnblöt kalv. När vi kom hem efter nån timme så var det bara till att planera att plocka hem 3 djur. Medge att detta är en fin kvigkalv. Mamman är mormor till en av kvigkalvarna vi fick innan vi åkte. Så hon är en SRB..... De gick hem så snällt och inget regn än.... Då i alla fall. När jag lämnade ladugården så var bilen blöt.

Vacker utsikt som jag bevarar länge på näthinnan....

Minnen från barndomen dyker upp

 

Jadå tranor och Canadagäss är kvar än. Och tro det, med den sommarvärme som etablerat sig över hela landet. Men mer och mer ser jag "plogformade" fågelstreck. De tränar nog och kollar vem som ska vara teamleader .....Tror inte att de lämnar närmsta dagarna i alla fall.

Jag känner mig lite rådvill vad jag ska ta itu med idag. Har påbörjat bokföringen, men det känns inte rätt att slösa bort en sommardag som denna. Så jag for hem och vad gör jag??? Sätter mig vid datorn????

Men jag ska ut och hitta på nått trevligt arbete snart. 

För 2 dagar sen plockade jag av ett äppelträd, med de finaste äpplen jag sett på det trädet. LO fick det på sin 30-årsdag av hans faster Ingegerd. Hon sa att det var ett Sävstaholm (namnlappen finns kvar) . Tänker göra must. Så 6 hinkar/grytor står ute på altanen fylld med äpplen och vatten som ska gotta till sig i 5 dagar enligt recept. Jag måste vara där och röra om en eller ett par gånger om dagen. Sen ska det silas och så tänkte jag pressa ur det sista ur äppelbitarna så ingen "vätska" ska gå till spillo. För nån vecka sen var jag in på Granngården och frågade efter en fruktpress (hade sett ett exemplar hos dem tidigare. Men jag var 2 timmar för sent ute. Den sista visningspressen var då såld.... Elände tänkte jag, men man kan ju klämma för hand också. Fast jag testar Jula, det kan finnas där.... Mycket riktigt , en exakt likadan press hittade jag på deras hylla. Tror till och med den var lite dyrare. Så jag behöver inte använda handkraft.

Jag hr fyllt lingonförrådet , både färdig sylt och påsar att koka senare. Det känns väldigt bra. Nu sitter jag och bligar mot mina plommon-körsbärsträd (visste ni att de kallas Mirabell?) . Det är små och söta bär. Gul-orange  när de mognat. Tänker göra marmelad kanske eller? Grenarna är alldeles fulla, sitter liksom på rad utefter hela grenen.

En bild med omogna plommonkörsbär. Plommonet är lika stor som ett körsbär typ. På denna bild ser de ju att ha samma storlek som äpplen ju. 

Enda bekymret jag har att fundera på är hur jag ska få bort "stenen" ur varje bär. De torde inte gå att "koka lös" dom? Nä det blir nog till att "plugga in" en bok i örat, sätta sig på altanen och pillra ut dessa oätliga saker (läste nånstans at man ska vara försiktig med kärnorna då de kan innehålla cyanid 😱. Men jag har ätit flera, men naturligtvis spottat ut hela kärnan och överlevt i flera år. Så jag tror att med stenen avlägsnad så löper man ingen risk.

I torsdags kom det ett lass med nya dräktiga kvigor. Jag satte genast in dom i datajournalen. Det var massor med nya namn. Olivia, 2 stycken Tärna, 2 stycken Irma, Pärla, Ebba, Henny , Hulda och sist men inte minst Majken. Hemma i föräldrahemmets ladugård har det funnits både Pärla och Tärna fast det var då SKB-kossor. 

Två av dessa hade fäder med roliga namn.... Gatedancer ???? Kunde man ha den tjuren lös??? En annan hette Slam Dunk, farlig tjur som dunkar???

Men jag log igenkännande när jag fick till mig en Majken. Det hette den enda SLB-kossan som mor och far hade. De hade annars mest SRB lite mindre och mer bestämda djur. Hade betydligt mer temperament än var våra SLB-kossor hr idag. Men min barndoms Majken hon var lite eljest. En gång kom det en grabb som traskade in bland våra kor. Majken lade huvudet på sned och försökte se lockande ut. Pojken knallade fram och vips satte den inte så snälla kossan hornen under hans armhålor och slängde upp honom i luften. Varför hon gjorde så vet jag inte, men det var väl en markering att ingen okänd skulle komma in på hennes bete....  När vi köpt Majken försökte hon "mopsa upp sig" mot vår fina ledarkossa Louise, en SKB som alltid varit den som bestämt. (Fick hon inte det saboterade hon alltid koflocken när de skulle gå till betet) . Majken använde sina horn och försökte stånga Louise (som var hornlös). Ledarkossan höll på att förlora då hon var mycket mindre. Men det lustiga var att de andra korna gav sig på Majken och försvarade Louise. Tror de ville ha Louise som boss även i fortsättningen.

Sen var Majken en snäll kossa som nog gick i mitten av ko-raden när de skulle ta sig mellan betet och ladugården.

Dessa nya kvigor är stora och fina. Ska kalva nu allt eftersom i höst. Vi behöver ju ett tillskott då vi förlorat så många kor i år. Vi har ju skickat på slakt också ett antal.

Vi har ju skördat allt klart. Drängen har kört skit och LO har reparerat krånglande utgödsling och det var nått på VMSen också. Han har också flyttat över kor som ska hälsa på tjuren Bengt som kommit ut för några veckor sen. Ja de fick flytta över även så att vårt nytillskott av kvigor ska få plats.

Nu tror jag att det blir städning i ladugården som står på tur... Man vet aldrig vad som händer och sker. Förhoppningsvis är det lugnt på kalvningsfronten nån vecka till.

Nej nu ska jag ut. Har skrivit av mig lite. LO stänger om åt fåren och tänker nog träningsvalla lite. Jag ska sätta på mig hörlurarna och fortsätta lyssna på "Kievs döttrar" handlar om Stalins skräckvälde i Ukraina.