Begravningen är över och nu är det till att återgå till vardagen igen.

 Så är denna dag över. Det är tungt att ta farväl då svärfar lämnar ett stort tomrum efter sig.

Han har påbörjat sin färd till det mål han strävat efter och arbetat för. Vi hade en fin stund i begravningskapellet.

Vi hade valt att all musik , förutom solosången, skulle spelas på orgel. Klart att på en organists begravning ska det vara orgel. Gammal fäbodspsalm började akten och en  komposition som heter Adagio avslutade . Solot sjöngs av en Mari H "Vi ska ses igen" då kunde inte jag hålla tillbaka tårarna. Jo jag brukar inte kunna hålla tårarna tillbaka för går man på en begravning är det ju oftast en som man haft en god relation till. Och en svärfar man känt i 40 år minst är en sån.

Sven-Olovs barnbarn kom alla och så är det en hel drös av barnbarnsbarn och äkta hälfter. Barnen , LO och Elisabeth, och vi respektive var också med. Men jag tycker att ungdomarna var finast att ha på bild.. (Förlåt svägerska med make).

Nu är talen och alla 100-talet minnesgåvor hållna och upplästa . Kaffet är urdrucket och vi är hemma igen. Luften har gått ur lite. Nu är det definitivt.

Kusinerna har många, många, många sommarminnen tillsammans. Är ungefär i samma ålder och trivs bra tillsammans.

Satt med kameran och då fick jag se en härlig solstråle svepa över Sven-Olovs foto. Det tar jag som en hälsning från svärfar, hur glad han är att vi alla, barn, barnbarn och barnbarnsbarn, kommit för att minnas honom. Han är ju delaktig i alla och väntar nog på oss vid "pärleporten".