"Bekymmer, sorger och oro präglar denna vecka.

 Tänk idag skiner solen minsann. Igår hotades det med 34 mm nederbörd och på väderprognosen visades det som snö??? Ha ha det regnade i massor och så blev det snöinblandning i allt. Det innebar att det blev säkerligen 20-25 cm snömodd. Hjulspåren blev hemska fällor för stackars bilister. 

Jag skulle in med bokföringen till min revisor och då jag redan testat väglaget in till Själevad på morgonen kände jag ångesten komma krypande. På morgonen var det nästan bara regn och halka klarar jag och Volvon lätt. Men efter lunch kom det snöinblandning och då kom jag på att någon i familjen (läs dotter) behöver säkert träna sina körkunskaper på eländigt väglag. Klart man ställer upp och hjälper sjukvården med vältränade ambulansförare.... Förlåt att jag skojar om allvarliga saker. 

In kom vi till stan och jag snabbhandlade på vägen hem. Sen åkte dottern på nattjobb och LO och dräng drog iväg för att röja vägar . Det är nog enklare att röja bort 30 cm fluffsnö än 20 cm blötaste snömodd.

När de är ute och kör så larmar vattenkällan att tanken töms fortare än den hinner fylla på..... Så det är byns arbete idag. Vattnet är avstängt för att de ska kunna lokalisera läckan.. Måtte den hittas fort. Vi tar ju vatten till kossorna via den och blir ladugården "torrlagd" , då blir det inte roligt. Drängen kom hem klockan 21.30 för han gör morgonpasset och LO var hemma klockan 02.00. 

Nästa bekymmer är att vi har fått blåbärssmak på mjölken. Så mjölkbilen kommer hit och tar prov som avsmakas på mejeriet dagen efter , men vi får tömma tanken, diska och starta mjölkningen igen. Invänta nästa dag mjölkbilen kommer och tar prov , tömma tanken och hoppas att smakningen dagen efter resulterar i ett positivt svar. 

Vi har några åtgärder vi kan ta itu med. 

Det första är att det kommer för lite mjölk i tanken innan propellern börjar snurra, för kraftig bearbetning av för lite mjölk resulterar i sönderslagna fettkulor som i sin tur kan orsaka smakfel.

Den andra åtgärden vi testar är att flytta över fler kor som mjölkar och äter kraftfoder till ena sidan där den kraftfoderstation, som styr kraftfoderfyllning till alla stationer, står. Kraftfoderstationerna är så konstruerade att även fast det inte finns något kraftfoder i behållaren så när kon sticker in huvudet så drar utmatningsvalsen igång och det registreras att kon ätit, fast hon inget fått. Får kon inget kraftfoder börjar hon mjölka på hullet och då kan felsmak på mjölken uppstå.

Sen kan det vara nån individ som mjölkar lite och inte ska gå i tank....

Vi får se om vi lyckas hitta felet snabbt. För det är mjölken som åker till mejeriet vi lever av. 

När vi ska tömma mjölktanken, i avloppet, tyckte "tryckaren" , som styr ut skiten i brunnen, att det var helg och la av.... Men den är igång nu i alla fall.  Mjölken flödar ur tanken. LO håller på att sätta på en spetsplog så att det går att göra vägen körbar upp till pumphuset. Sen är det bara till att stänga en stoppkran en bit ner på ledningen och se om det byggs upp nån ny vattenbuffert och funkar det far de längre ner på ledningen och stänger av och kollar igen om det finns vatten kvar. Detta för att lokalisera eventuell stor läcka.

Alltså det är bara från ena till det andra..... Jag tänkte ju att det är ju helg och lite lugnare????

Men men, solen skiner nu en stund och jag har varit ute och fyllt mat åt mina små bevingade vänner. Tänker ladda diskmaskinen i hopp om att vatten kommer snart. Sen blir det till att försöka få till nån slags lunch och hoppas på att allt krångel ger med sig snart.

I ladugården har det kalvats en del. Jag tror vi fått 16 kalvningar i år och minst 14 av dessa är kvigkalvar....

Får väl igen från föregående år de det var en markant övervikt på tjurkalvar, vilket jag nog hellre tar. Det är så svårt att skicka kvigor till slakt.  Fast det är svårt att få iväg tjurkalvar också. Jag begriper inte att staten accepterar att det inte föds upp inhemskt välbehandlat kött. Tycker att det ska komma till förutsättningar för de bönder som föder upp tjurkalvar. Vart finns den så omtalade "Livsmedelsstrategin"? Vi är i skriande behov av bra och "välbehandlat" kött på våra mattallrikar.

Igår gjorde jag ett härligt storkok med fläsklägg. Mycket salt och jag faktiskt frångick mammas rekommendation med 10 vitpepparkorn, 10 kryddpepparkorn och 1 lagerblad..... Jag dubblade det...

Tänk så gott och med hemgjord rotmos till (potatis, kålrot och morot). Men läggen fick nog koka åtskilliga timmar. Det är roligt att laga riktig husmanskost fast det tar tid. Jag förstår alla heltidsarbetande som inte har den tiden. Och lite förbaskad är jag på samhället som orsakat detta. Ingen ska säga till mig att dessa "färdiglagade matportioner" ska vara nyttigare . Men jag har full förståelse för att man tar till såna. Man kan inte leva på fil och flingor allenast.

Nu ska jag hitta på nån enklare lunch. Tur jag gjorde en sockerkaka för några dagar sen. Gott till kaffetåren. Det tycker Ice också.

Ett intensivt umgängesschema

 Vi lyckades komprimera "en veckas aktiviteter" på två dar.... Det var ju begravning på torsdagen. Men sen beställde vi bord på Il Romanos Vi var ju 21 personer och ställa sig vid spisen efter ett sånt avskedstagande kändes inte så där trevligt.

Vi fick hela långsidan i restaurangen. Så det beställdes pizzor, hamburgare och tror en gyrostallrik... Sen åkte vi hem och åt efterrätten kladdkaka med glass och grädde på burk (förlåt jag brukar minsann hålla mig märkes-troget till äkta vara). Men jag skäms inte för att erkänna att det gick att äta...

Sen på kvällen kom Andreas familj ner så att vi nästan blev fulltaliga. Bara en av LOs systers söner hade sin familj hemma (fru och två söner).

Fredagen startade kall och grinig. Tror termometern var nere på -25 grader. Men solen strålade otroligt vackert, men så där vinterkallt som vintersolen brukar göra.

Vi funderade på en skoterutflykt. Det blev ett rejält pusslande och klurande då vi skulle få upp 27 personer till Milleniumstugan uppe på Visarberget.

7 skotrar och två inlånade slädar med kapell och en släde utan. Vi lånade in en skoter med förare som hade en bra släde. Man måste klura och tänka. Och som sagt det gäller att det finns skoterkort och goda förare.

Lite senare än planerat fick vi upp hela karavanen.... Vissa skotrar ville inte starta i denna kyla. Men tillslut så mullrade alla maskiner som de skulle.

Vi grillade korv och fikade. Njöt av naturen såklart. Det är roligt att få visa på ett stycke natur som slår det mesta.

Så plockade vi ihop allt och alla och drog hemåt igen. Bara en skoter fick soppatorsk. De vuxna drog iväg med skotrarna för att busköra lite medan vi andra gick hem för att laga middagen.

Vi har ju liksom inte så stort hus. Men jag tror att alla fick äta, om än i omgångar. Menyn bestod av potatisgratäng och kallskuren rostbiff/ pastrami, brunsås och bearnaise-sås. En sallad lyckades vi svänga ihop också.

Efterrätten blev glass, sprutgrädden och blåbärspaj. Så jag tror alla var nöjda..... Förutom småtöserna från  norr. Dom tyckte det var jätteorättvist att de inte fick någon glass. Fast de nekade flera gånger  för de måste leka klart. Men då de var kvar på lördagens middag, så blev det glass på tallrik åt dom.

Det var en av LOs syskonbarn som sa att det kändes som att de varit här en hel vecka. Vi hann med mycket, både sorg och glädje.   

Sörlänningarna åkte hem på lördagens förmiddag och Skellefte-folket åkte efter middagen.

Men just det, på lördagen så fick vi också tårta till efterrätt. Z klarade skoterkortet. Och sånt måste firas med pompa och ståt. Framför allt med tårta!

Märker ni att inte ett ord om gården. Den skötte drängen och LO tog kvällspassen.

Men från och med nu ikväll ska jag bli bondkärring igen.  Momsen väntar och så ska ett antal tjurkalvar komma iväg i morgon. Tisdag blir det foderplanering med Kalle.... Och jag kan tänka mig att efter  att vi fått iväg kalvar  så blir det omflyttning i ladugården i väntan på 7 kalvningar som vi har nu framåt på nån vecka.

Sen hotas det med snö igen.....

Gårdagen bjöd på en vacker solnedgång. Snacka om att jag känner mig trött. Men lite bokföring kanske piggar upp hjärnan sen ikväll. Om jag bara håller på en stund....... Då blir det mindre i morgon jag behöver sitta med siffror.

Begravningen är över och nu är det till att återgå till vardagen igen.

 Så är denna dag över. Det är tungt att ta farväl då svärfar lämnar ett stort tomrum efter sig.

Han har påbörjat sin färd till det mål han strävat efter och arbetat för. Vi hade en fin stund i begravningskapellet.

Vi hade valt att all musik , förutom solosången, skulle spelas på orgel. Klart att på en organists begravning ska det vara orgel. Gammal fäbodspsalm började akten och en  komposition som heter Adagio avslutade . Solot sjöngs av en Mari H "Vi ska ses igen" då kunde inte jag hålla tillbaka tårarna. Jo jag brukar inte kunna hålla tårarna tillbaka för går man på en begravning är det ju oftast en som man haft en god relation till. Och en svärfar man känt i 40 år minst är en sån.

Sven-Olovs barnbarn kom alla och så är det en hel drös av barnbarnsbarn och äkta hälfter. Barnen , LO och Elisabeth, och vi respektive var också med. Men jag tycker att ungdomarna var finast att ha på bild.. (Förlåt svägerska med make).

Nu är talen och alla 100-talet minnesgåvor hållna och upplästa . Kaffet är urdrucket och vi är hemma igen. Luften har gått ur lite. Nu är det definitivt.

Kusinerna har många, många, många sommarminnen tillsammans. Är ungefär i samma ålder och trivs bra tillsammans.

Satt med kameran och då fick jag se en härlig solstråle svepa över Sven-Olovs foto. Det tar jag som en hälsning från svärfar, hur glad han är att vi alla, barn, barnbarn och barnbarnsbarn, kommit för att minnas honom. Han är ju delaktig i alla och väntar nog på oss vid "pärleporten".