En bonde har gått ur tiden , vi har sorg.

 Nu har vi sorg . Min svärfar, LOs pappa har fått flytta till det himmelska  landet. Han skulle ha fyllt 89 år nu den 20 februari.

Han föddes här på Änget Gård och hans mamma och pappa hette Ester och Axel. Dessa var också bönder.

När SO var 13 år började han spela orgel och det har följt honom hela livet. Musikalisk som få. Han spelade dessutom piano, fiol, dragspel och mandolin. Han blev tidigt organist i sin församling Fridhem som han  tillhörde hela livet.

Många berättelser har han delat med sig. Men den som jag kommer på nu är när han cyklade över spången mellan Västerhusänget och Billsta. Det var en spång som fanns när flottningen höll på som mest. Spången hade vå 90 gradiga kurvor. Sven-Olov skulle med en buss och var (som vanligt) sent ute. Han drog iväg över spången men klarade inte kurvan , men lyckade hoppa av cykeln innan den flög ut och landade i vattnet. Men den sjönk inte för mandolinlådan höll den flytande.

Han jobbade med flottningen och så blev det jobb på kättingkajen där han körde timmer-bogserbåt.

 Sven-Olov och Doris (som gift sig 1960) blev bönder 1966 då Axel avled. De hade dessutom tidigare fått sina två barn, Elisabeth och Lars-Olov.

Doris skötte ladugården tills de hade byggt en ny och det blev mer jobb. Tror han blev bonde på heltid -76 ungefär. Sen fortsatte han med det fram till 1997 då vi köpte och tog över.

Mitt första minne av Sven-Olov var i åk 1 och vi hade en kvällsträff på Nordvik där föräldrarna fick vara med. LO fick låna Nordviks MF 590 som Rättaren Hellsmo inte släppte ifrån sig bara så där. Men LO hade ju en sån hemma i föräldrahemmet.  Det var nämligen så att SO och Doris var sen och körde väl liiiiite fort och hamnade i diket. Jag spelade faktiskt gitarr där (tillsammans med Micke) och jag minns att han satt och log. Han gillade musik.

Sen har vi ofta tjafsat om vilket bilmärke som är bäst. Jag höll på Volvo och han på SAAB.

Många år framåt hjälpte han oss med traktorkörning. Han brukade köra såmaskinen för bara han kunde inställningarna (ha ha). LO köpte en ny när han började vilja slippa. Slåttermaskinen var också hans "redskap". Många år tog han kaffeflaskan och smörgåsar med , hoppade upp i traktorn och for iväg för att putsa alla diken runt om Änget och upp till Backe.

Han gifte om sig med Hjördis 2011 och bodde i "stärbhuset " fram till november 2022 då först Hjördis avled och SO blev så dålig att han fick, efter en längre sjukhusvistelse, flytta till Rosenbacken i Själevad. Då var han så illa där an, satt i rullstol och kunde inte äta utan fick mat och medicin via pegg. Men efter sin 88-årsdag då han äntligen fick äta tårta och dricka kaffe, så togs peggen bort och han fick äta som vanligt igen.

Var så sorgligt att komma och hälsa på och han satt i sin rullstol, utan att kunna flytta på sig. Men LO sa åt honom att han borde ha sån erfarenhet utav all traktorkörning att nog borde han klara köra en rullstol. Han visade honom hur han skulle styra hjulen både framåt, back och hur han kunde svänga enkelt. Vips så började han rulla ut och skoja med personalen. 

LO fick höra en "bushistoria" nu när de suttit och vakat. Sent en natt kom SO utrullande från sitt rum baklänges. En vårdare kom och "skällde" lite på honom. :-Men vad gör du här ute, du ska ju sova. SO flinade lite lurigt och tog fram chokladasken han hade i knät och sa :- Tänkte jag skulle bjuda på en chokladbit....

Vi tog dit ett el-piano och tänk, ackorden sitter bevisligen i ryggmärg och fingrar. Han spelade på rummet och ibland flyttades pianot ut i samlingsrummet. Hans musikrepertoar fyllde ofta avdelningen till glädje för många.

Jag brukade skoja med honom och säga att mina barn är musikalisk som sin farfar men taktfull som mamma. Riktigt så taktfull tyckte han nog inte att jag var med det uttalandet. Men han skrattade gott åt att han lämnat goda arvsanlag.

Han har levt ett rikt liv, har 2 barn, 6 barnbarn och 13 barnbarnsbarn. Hans tro har följt honom hela livet och jag vet att nu har änglakören fått en ny organist som gärna tar till dragspelet också.

Nu hojtas det med "krigsbuller och vapenskrammel"

 Snacka om växlande väder. För några dagar sen orkade inte termometern ta sig över -20 grader och just nu säger den +6grader. Det sa bara swosh... Takdropp, ishalka och  marskatter som skriker trots tidig januari. Det är så konstigt.  Tittar man på 10-dygns prognosen så återvänder kylan nu på torsdag, då den verkar sega sig från -4 till -20 .... hur ska den som styr "vädermaskinen" ha det egentligen?

Då det var lite varmare passade vi på att hämta en kalv strax norr om Höga Kusten bron. Behövs alltid 2 tjurar nämligen en man kan använda inne bland kor och så en som kan se till kvigor ute på ranchdriften och på sommarbetet. Det gäller ju att hitta de bästa.

Än så länge är han namnlös ,men det är en fin liten parvel. Vi tänkte att vi passar på att åka och hämta honom när det inte är så kallt och tempen var ju riktigt behaglig.... Men vi tänkte inte på blåsvädret... Det blåste rejält, så hästburen vi (läs LO) körde med bak bilen, krängde och kastade emellanåt. Jag var riktigt glad att vi inte skulle över Höga Kusten bron för där varnades det för 14 sekundmeter. Vagnen är ju rätt hög och en liten kalv ger ju ingen speciell tyngd. Men hemvägen gick det ändå bättre. Tror vinden avtog lite.

Om allt går bra så ska denne tjur om ungefär 1,5 - 2 år gå med ett gäng kvigor/kossor och bli pappa till några kvigkalvar, ca 9 månader senare efter tjursläpp . Som i sin tur ska växa upp och få egna kalvar om ytterligare  2 år . När de har kalvat så börjar de mjölka och så får vi K-mjölk, fil, yoghurt, smör, ost, grädde mm. Men det tar tid, minst 2,5 år innan kon mjölkar så att det blir nått i tanken och för mejeriet att jobba med.

Då LOs syster var här , for vi ut och åt en kväll. Jag kan verkligen rekommendera Il Romano här i Ö-vik. Ja ja ja det är lax på tallriken. Vi äter så ofta kött hemma så det är trevligt med god tillagad fisk. Mat är gott och en viktig "tegelsten" i det svenska landsförsvaret..... Tänker jag och kanske fler med mig. Men de styrande i landet, hur tänker dom?

Nu går Folk och Försvars rikskonferens ut med att "Det kan bli krig i Sverige" . Både myndigheter och privatpersoner ska förbereda sig mentalt på det. Man pratar om att vi måste stärka vårt försvar, bygga mer vapen, kalla in fler "soldatämnen" , försöka säkra infrastrukturer . Hur sårbar är vi inte när det gäller elförsörjning och telekommunikationer?

Den tid vi har för uppbyggnad är ju uti fall det blir vinst för Ryssland i Ukraina.... Ryssland återuppbygger sin armè och utifall Nato blir splittrat (om Trump blir president igen och hoppar av Nato, vilket han har "hintat")......

Men var någonstans funderas det på vart maten ska hämtas? Ingenstans pratas det om att landet måste ha inhemsk mat.... Utifall vi får stängda gränser (har jag tjatat om många gånger redan) hur mycket mat ha vi att röra oss med? Vi har väl nånting mellan 50 - 70% självförsörjning på  de flesta matvaror vi kan producera inom landet. Förutom morötter  som är nästan 100 %, men det är med det behov landet har nu.

Kött, grönsaker, potatis och bröd kanske vi har till halva befolkningen. Vilken politiker tänker ställa sig  på städernas torg, ställa upp befolkningen och säga :-"Du får äta , men inte du"..... Hur ska bönderna kunna öka råvaruproduktionen då vi inte får betalt för det vi gör i rimlig mängd. Nä basproduktionen ska alltid dra ner på sina kostnader, trots att de produkter behöver för att få fram mer mjölk, kött, säd, foder inte sjunker då marknaden vill ha lägre och lägre matpriser. 

Men jag kan ju säga att i augusti i år hade vi fått sänkt mjölkpris med ca 1.34 men handeln höjde 2.9 % ut till konsument?????? 

Den berömda, men bortglömda livsmedelsstrategin är tydligen inget vi behöver. ICA och COOP har ju så fina och billigare egna varumärken så det räcker väl ????

Ett samhälle utan mat klarar sig inte länge.

Än så länge kan jag åtminstone mata småfåglarna. Skator och kråkor kommer faktiskt inte åt maten i dessa behållare. Så jag kanske har börjat att välja ut vilka som ska få mat?????

God kväll.

 

Kylig start på 2024

 Arktis-kylan drabbar de norra delarna av landet. Det har aldrig varit så kallt de senaste 20 åren sägs det. Men jag har i minnet att under min uppväxt 65-80 talet ungefär så var det minst nån vecka under januari-februari som klämde till med -30 och lägre. Man var liksom alltid beredd på det.

Brevbäraren kom punktligt varje dag. Ingen skolbuss ställdes in. Fast man drömde om att det kört längst ini Uttersjö och frusit ihop. Man stod och väntade och frös, tittade på klockan och laddade för en missad skoldag, då bussen kom rullande, kall och hemsk (hade säkert inte hunnit få upp värmen trots dan kört nån timme redan) och med den dystra känslan att ha missat en ledig dag, klev man på och satte sig på ett kallt säte för att få åka de 3 kilometrarna som jag hade till skolan. Minns att busschauffören (ägaren själv) ibland klappade på instrumentbrädan och smackade manande på bussen (som man brukar skynda på en häst) som stånkade sig uppför nån backe.

Snö hade vi också gott om då. Såna snöhögar fanns lite varstans vintertid , då jag växte upp. Denna bild är tagen på Sundsnäset (vintern -62) alltså söder om Ledingssjön. Det är jag tillsammans med vår hund som hette Tussi. Vi har inte några såna högar nu. Men kylan kan man ju poängtera att det inte varit över -18 grader nu några dagar. Just nu närmar det sig -23 grader. Men det är inte så fasligt kallt . Finns de som har det betydligt värre. Dessutom strömlöst.... Huvva. Ja och Skåne som har milslång bilkö och de kan ha fått stå där i ett dygn... Ännu mer huvva..

Jag tackar verkligen de högre makterna att vi inte byggt kall lösdrift. Finns inget värre än frysta gödselrännor och fruset vatten. Läser i tidningen om en gård i vår närhet, som vattnet frusit i ladugården.

Minns 1982 då var min far riktigt dålig och mor gjorde ladugården själv på veckorna. Jag gick ju lantbruksskolan då. De hade sån där skraputgödsling (fastgödsel ) och skraporna drog ut skiten genom en glugg. Från början föll den ju ner men tillslut blev det en kulle som den drog uppför. När det var vinter och kyla så var man tvungen att se till att den var slät och avskrapad innan det frös. Men så gick en kedja sönder och innan den hann bli lagad  så frös den där "skitbacken" så utgödslingen inte fungerade. Jag brukade ringa hem varje dag för att kolla läget... Måndag sa mamma :- Jag har skottat gödsel idag... (det var 6 fulla skottkärror som man var tvungen att styra ut genom porten och tippa i traktorskopan. Blev nog 2 kärror per gång som far kunde köra och tippa. )

På tisdag sa mor lite tystare :- Idag har jag skottat gödsel..... Och så onsdag viskade hon helt utpumpad :- Idag har jag skottat gödsel.  När jag kom hem på fredag så var det 12 skottkärror som jag fick hjälpa till med. Usch så jag led med henne (och pappa också så klart). Men jag var imponerad då hon klarade så mycket själv ändå.

Frusna utgödslingar är en skräck för mig.. Just nu håller LO, Z och dräng på att byta en kolv i tryckutgödslingen i ungdjursavdelningen. Den är inte frusen, men tillika ett elände då det är betydligt svårare att handskotta dessa gödselrännor än hemma i Leding. Hoppas de blir klara innan Sverige ska möta Tjeckien i Junior-VM.

På tal om juniorer. Här ska jag presentera vårt nya stjärnskott Junior af Lövsjö  . En ståtlig herre som förhoppningsvis ska växa sig stor och stark och ge oss några finfina kvigkalvar. Han gillar när man kommer och pratar och gosar med honom.

Nyår firade vi (LO, Z och jag) tillsammans med Andreas med familj. Ingrid var lite febrig, men efter en powernap och lite mat i magen (Verum Blåbärsfil), kvittrade hon på som vanligt.

De åkte hem på Nyårsdagen, men Andreas klättrade upp på vindan och hämtade ner Legokartonger våra barn haft när de var små. Det var väldigt svårt att slita sig från byggandet.... (Gällde även tösernas pappa).

Med en till glad vinterbild , med min underbare hundkompis Bill  så tänker jag avsluta och fixa middagsmenyn. Vad sägs om Thaikyckling och ris???? Läste receptet i nån tidning och det såg så gott ut att jag inte kunde motstå att prova.

Svägerskan med make är på väg upp i detta nu. Svärfar har åkt in på sjukhuset med en elak influensa. Förhoppningsvis blir han piggare efter en omgång medicin. Men han är gammal, blir 89 år 20 februari.