Kan man uppvigla konsumenter att vara rädd om svenska bönder?

 Löften ska man visst hålla och jag lovade ju en bild på senaste kalven Ylva.

Detta är alltså Ylva som verkar bli mörkt kopparfärgad. Mormor är SRB.... Är liten och nätt. Men äter och mår gott. Nu har det varit lugnt på kalvningsfronten ett tag. Det som pockar på uppmärksamhet just nu är mest utgödslingsreparationer och svetsning av ensilageuttagaren . Ja inte att förglömma snöröjning och sandning/underbettskörning av isiga vägar. Men i morgon verkar det ska börja snöa igen.

Norrmejerier meddelade att de ska sänka 3 öre/liter. Vi har ju fått höjt en hel del under förra året, men nu börjar jag fasa för att vi ska få lägre och lägre i "löningskuvertet" igen. 

Motivet för denna sänkning verkar vara att det köps mindre k-mjölk och sånt som gått starkt här i norr. NM har haft en fin marknad på färskvaror här inom vårt område). Våra underbara norrländska konsumenter har varit väldigt köptrogna. Men tydligen är det färre som dricker mjölk och allt fler känner att närproducerad mat blir för dyrt. 

Vad folk kanske inte tänker på är att när bondgårdarna "bommat igen" för gott är det väldigt svårt att dra igång igen. Hur fort växer inte åkrar igen? Ska vi förlita oss på importmat, så då måste vi säkerställa att vi får hit mat även i orostider. 

Det tar flera år att få fram en ny mjölkko. Först ska en ko (blir väl till att förlita sig på en från utlandet då vi bommat ladugårdarna)  bli seminerad. 9 månader och 10 dagar tar det innan kalven är född och då förhoppningsvis en kvigkalv. Sen ska den kalven få i sig mat så hon växer till ca 15-17 månader innan hon ska semineras . Likt som ovan 9 månader och 10 dagar kommer det en kalv och kvigan börjar mjölka.... Den kalven kan ju bli vilket som, en tjur kan födas upp till mat och en kviga kan man ju behålla så det blir 2 kor.....  och så vidare...

Men dessa djur ska ju ha tillgång till foder som ska  odlas fram och skördas. Rätt förvaring så att det klarar vintern. Sommaren ska det vara betestillgång. 

men sen ska man väl kunna ta hand om mjölken och kunna vidareförädla till dryck, fil, yoghurt, grädde (kanske man vill unna sig nån gång) och ost.. Man behöver ju bara ha en sort av varje produkt....

Men många litrar behövs för att få alla något så när mätta. Till exempel till 1 kg ost behövs ca 10 liter mjölk av god kvalitet . 

Och samtidigt detta scenario gäller kött från olika djur, ägg, mjöl. Det är tufft att dra igång en "matproduktion" från scratch. Gäller även kunskapen. Hur många kan använda lie och höräfsa? Hur många kan sköta en ko? Hur många kan handmjölka? Hur många kan ysta en god hård ost? Hur många kan plöja en åker? Hur många vet när sädeskornet är lämplig att tröska? Kan ställa "hur många" - frågor i dagatal.

Nä jag talar väl i egen sak, men nog ska man kunna värna svenskodlat lite mer.

Jag är jättenoga med att kolla svensk flagga när jag handlar. Ännu bättre när det är riktigt närproducerat. Händer det nått i världen så att våra gränser stängs, då behövs inhemsk mat och det i betydligt större mängder än vi producerar inom landet nu. Men att kämpa och öka produktionen då, är ju kanske enklare för kunskap, gårdar och djur finns redan ....

Sen kan man ju fråga sig vart Livsmedelsstrategin tog vägen? Jag tycker att när coronan slog till borde det ha uppkommit en stor förståelse för att vårt land måste ha en beredskap som gäller samhällets bevarande vad gäller vård, skola och omsorg. Där klämmer jag in matproduktionen som A och O för att ett samhälle över huvud taget ska ha en enda chans till överlevnad.

 Äntligen fick vi tillfälle att ta oss upp till Milleniumstugan (Visarberget) och ta lunch igår. En ren ögonfröjd och själen spritter av glädje varje gång man kommer dit upp. Sen när man kommit hem lägger sig själen till ro och vilar i fantastiska vyer som fastnat på näthinnan. 

Under helgerna så är det så mycket folk där, för det är ett mycket välbesökt utflyktsmål, då det finns skoterled hela vägen upp , från flera håll. Men en "vardagslunch" då är det så lugnt att man kan både lyssna till fågelkvitter och tallsus. Jag är ingen grillkorvfantast, men den jag fick igår smakade likt "gudarnas nektar och ambrosia" för att tala klartext.... Måste vara norrländsk höghöjdsluft....

Snart kan nog Lucas börja ta över morfars sysslor.... Fast kanske han ska vänta tills stövlarna stannar på foten när han ska gå.... Är detta en framtida bonde? Det finns ju en hel del barn som faktiskt har anlagen och kan få kunskapen då de håller till på gårdar runt om  Sverige. Men ska man uppmuntra dom eller? 

Alla måste vi ju ha möjlighet att leva på våra jobb och kanske man ska se till så att de inte ska behöva slita 24/7 hela tiden. Men hur hjälper man dom till det, då det är både svårt att få tag på  bra och kunnig personal och att kunna betala dom så höga löner i och med låga råvarupriser, så att de vill jobba kvar?