Funderingar och gråväder

 Hade fullmäktigemöte igår via datorn. Visst är det alltid trevligt att få lyssna och diskutera ditten och datten med vettigt bondefolk.

Det är lite mysigt ändå att sitta där , hänga med i all information och ha sitt egna "liv" runt om. Man hinner fixa snabblunch och räkna maskorna som man lägger upp till en ny grytlapp. Jo jag tycker att jag ska virka nått som man inte behöver bry hjärnan så mycket med.... Hjärnan behöver man till att förstå vad VD:n och ordförande pratar om. Ja ekonomen och resten av fullmäktige har också viktiga inlägg som kräver en hel del hjärnkapacitet.

Det pratades mycket om släpslangar, lösdrift, kovälfärd och metangasusläppsåtgärder. Mejeriproblem, världsmarknadsläget, matpris och konsumenter som sviker ICA och COOP till förmån för de billigare Lidl och Willys.

Vi funderade på varför kolinlagring i vall inte räknas i klimatkollen utan kossan naturliga metangasusläpp är minst 62% och det med basta . Ingen diskussion!!!

Varför är livsmedelsförsörjningen den största klimatboven? Kors metangasutsläpp bryts ner på naturlig väg, bevisligen inom 10-12 år. Medan Thailandsresan, vars utsläpp finns kvar länge, länge.

Matpriserna får inte stiga, för då kanske konsumenten inte har råd med sina semestrar... Nä nu är jag elak.

Vi behöver mat och Norrland har alla förutsättningar att producera animalisk mat med hög kvalitet. Men tydligen ska bakterier ta över proteinmarknaden och fasa ut köttbönder. Kallas visst "precisionsjäsning" och kräver 1700 gånger så mycket mindre mark???? Bakterierna livnär sig på väte eller metanol, vatten koldioxid och lite gödsel. Då får man fram ett mjöl som innehåller 60 % protein.

Det blir alltså bakteriepannkaka eller bakteriegröt som huvudmåltid i framtiden.

I all denna diskussion funderar jag:- VART FINNS BONDEN i allt? Det bönder gör, verkar ju bara vara ett enda miljöförstörande? Alla bönder vet att en glad välmående ko ger fin mjölk tillbaka. Kons välfärd ligger varje bonde varmt om hjärtat. Men man hör aldrig vad en trött ,utarbetat och sliten 24/7 arbetande bonde ger? Vet svensk befolkning vad som krävs i arbetstid för att få fram  frukostmaten, grädden till födelsedagstårtan och en massa andra matvaror som folk är vana vid att hitta i affären? Och till en billig penning? 3000 mjölkbönder, dessutom får jag inte glömma bort ett antal kött-och gris-bönder eller höns och ägg- bönder samt sädesodlare,  har som  "kall" att  få fram alla dessa produkter på ett nyttigt och djurvänligt sätt.

I vårt älskade Norrland finns många små bönder med uppbundna kor (som sköter om sina djur efter konstens alla regler).  I Norrland finns också lite större gårdar, oftast med lösdrift. Men de små har ju inte ekonomi att ha anställda, så dom är ju bundna till gården alltid. Vi med robot vet ju att det kan gå månader i lugn och ro och sen kan det bli några nätter med larm och sömnbrist. Man har ständig jour.

Djurvälfärden är mycket viktig, men den måste täckas upp av "bondevälfärd". En glad bonde kompar bra  tillsammans med en glad ko eller gris med knorr.... Eller hur?

Gråare värld får man leta efter. Allt går i grått. Vädret och livet i sig. Svärfar är fortsatt på sjukhus och har problem med att äta och framför allt svälja. Men helt plötsligt pratade han om julmat, fatost, blana och revbensspjäll.... Vilken dröm det vore om han kunde äta detta. Tänkte på det, här har jag lärt mig att koka fatost som mor gjorde, men om inte SO ska ha, vem ska jag då använda den åldriga kunskapen till? Vem ska jag lära fatostkokningens hemligheter?

Två kalvar föddes förra veckan och det trots att jag var sjuk... Ska inte gnälla alltför mycket, det var en helt vanlig förkylning. Men tänk hur "klen" man känner sig numera då feber och hosta sätter igång. Men en kalvningsförlamning blev det . Fick en flaska på lördag.  Den kossan hade svårt att komma upp på benen så det blev en kalkstav först och ett nytt veterinärbesök med medföljande kalkflaska till.

Men nu så står hon på benen i alla fall.

Nu äntligen har jag fått upp ljusstakar och stjärnor. Och äntligen lyser flaggstångsgranen.... 

Dyster och grå dag....

 Gråväder och bara lite snö. Förkyld och allmänt deppig. Igår var vi på begravning efter svärfars fru Hjördis. En ljus och fin begravning,

Men man blir alltid nedstämd. Svärfar har legat på sjukhuset sen vi kom hem från Lycksele (han fick åka in på söndag morgon och vi kom hem vid 13.00 typ). Men i morse blev LO och E (min svägerska) inringda och nu sitter dom där och väntar. Svärfar är så trött och han har blivit så tunn....

Man känner sig lika hängigt grå, som gråvädret utanför. 

Så här mycket har Pippi vuxit och jag är ganska säker att det kommer att bli en höna av henne. Hon brukar hålla sig i sitt egna kryp-in. Men då nätet var trasigt kryper hon in till de stora hönsen emellanåt.

Men hon försökte krypa tillbaka i morse när jag var där (har satt nytt nät och försökt täcka hålet)  och fastnade trots att hon tagit sig igenom tidigare (för stora nätmaskor) . Då kom en elak brun höna och skulle hacka Fy så arg jag blev. Schasade bryskt undan vampyrhönan och hjälpte Pippi i säkerhet... Gav henne extra mycket brödsmulor bara för att den elaka hönan skulle få mindre... Jag har misstänkt nån av de vita hönorna, men detta var en brun fuling...

Inte enkelt att vara hönsbonde heller. Tur jag har få.

Vi har faktiskt fått lite snö nu. På bilden är det bara frost. Har väl kommit några centimetrar, 3 kanske. Svägerskan med make vittnar om snökaoset  Stockholm där dom bor. Där har det fallit 40 centimeter och på vissa ställen ytterligare mer. Jag har full förståelse för problem i biltrafiken och järnvägarna. Vinterdäck behövs även på SL-bussar och även på många stadsboende bilar. Varför har man slutat med snöplog på loken, som det fanns förr i världen? Bara undrar?

Det här med julande, det kommer nog att vara tyngre i år än tidigare. Den riktiga julglädjen verkar dröja. Men jag fick en påse från en väninna, som överlämnades med ord som "så du inte ska vara ledsen". Visst är kossekannorna söta. Jo jag blev gladare och tittar på bordet med ett leende. Duk och blomma närmar sig jul i alla fall. Stoppade in julgardinerna för ett uppfräschande bad i tvättmaskinen. Tänkte som så att en röd gardin som jag har i vardagsrummet har jag nog tvättat så ofta så den färgar inte av sig???? Jo du de andra , som har vit botten , blev rosa. Jag tvättade dom en gång till , men dom är lika rosa ändå..... Då gjorde jag som så att jag slängde dom och beställde nya på rea nånstans. Alltså de gamla var ju köpt på Rusta för mååååånga år sen. Så jag måste förnya mig.... Eller hur?

Men som sagt ingen bra dag idag. Alldeles för snuvig och jag fryser och är allmänt nere. Sitter och väntar och skulle kunna göra massor, men vill inte. I morgon går vi på helgskiftet i ladugården, kanske blir lite bättre då.

Ska göra en ny brasa i kaminen för det är lite ruggigt kallt faktiskt. 

Lantmannadagar och Fars dag

 Har kommit hem från en trevlig ledig helg i Lycksele och "Lantmannadagar". Åkte upp i fredags och hem idag (söndag).

Vi har bott på hotell Lappland i Lycksele . Massa vacker natur runt om, men tid att njuta av den kanske inte riktigt var schemalagt. Fredagen började med middag och gemenskap med övriga lantmän och  lantkvinnor. Lördag morgon presenterades dagens program. En hel del företag med koppling till norrländskt lantbruk hade intagit olika rum och stod där med smakprover och massa information som nog kanske borde förbättra en massa ute på gård och äng om man är lyhörd. Det ska en lantman /lantkvinna vara.

Smakade renkorv och skinka från Nyhléns Hugosons och Scan, pepparkaksfil från Norrmejerier, pepparkaka med ädelostkräm från Arla. Musli , svensk conchiglie (durumvete-pasta), korvbröd och chia-bröd från olika Lantmännen bagare. Och en massa annat. Plockade reklampennor , kepsar och mössor med reflextråd. Hittade Växas bord och fick tag på "ett måste" , den större brunstkalendern. Pratade med Hushållningssällskap om markkartering.... Tittat på en fin mindre eldriven traktor och en STOOOR Valtra. Ja ni förstår säkert att dagen fylldes med en massa järngympa och mycket prat.... Och magen... I vart och vartannat rum fanns det kaffe med dopp... Och då menar jag dopp. Kladdkakor i formar som man var tvungen att fundera på hur man skulle kunna dela den med nån för stoooora kanelbullar och fyrkantiga bitar citronkakor säkert snudd på tunnlandsstora låg på var sida. Personal kom och såg till att faten var fyllda hela tiden. Jag åt bara en kanelbulle.... Men lite ångrar jag ändå att jag inte smakade en citronkaka........ sch och kladdkakan också för den delen.

Lunchbuffé och sen knatade man på lite till för vetskapen att man fick sitta klockan 14.30 då en paneldebatt var utlovad. Mycket intressant med både politiska och företagarinslag. För att hålla mig skärpt så hade jag virkningen med....

På lördag kväll blev det en tre-rätters middag. Först fick vi en god västerbottenostsoppa med både svamp och stekt fläsk i. Kom inte med på bild. Men varmrätten var stekt småpotatis och svensk ryggbiff, rödvinsås och "gröning" till. Efterrätten vaniljpannacotta, hjortron och nån jordgubbssås till.

Men efterrätten fick jag snabbsluka för jag satt med ryggen mot scenen och ville naturligtvis inte missa......

...några av min ungdoms favoriter.... The Boppers , som höll låda 1,5 timmar... Gubbarna kan rocka loss än. Men en låt förstörde dom lite.. "Under the Boardwalk", ni vet den med The Drifters från 60-tal. Den plågades fram och även om den mörka basrösten fanns där så blev det inte bra. Ja till och med Bruce Willis framför den helt underbart.

 Men jag fick ändå höra en massa andra godbitar. Jag lovar mina fötter hängde med i takten hela tiden.... Fast jag tillhör dom som gärna sitter och lyssnar . Ställer mig inte framför scenen... Det får andra göra. Är väl en sån där stämningsneddragare.... Men så är jag funtad. Vill titta på scenshowen.... Tittar och njuter av piano-liret i multum-rocktempo eller kollar in gitarrsträngarnas "kliande" och fingrarnas grepp för att få fram de mest klatschiga tempoändringar... Se glada sångare som klämmer i av hela sin själ.

I morse åt vi en underbar hotellfrukost och så packade vi bilen och drog hemåt.

Skog, skog,, skog . Nån by, skog, skog, skog, sväng av och in på en ny väg med rätt nummer och inget samhälle att köra igenom förrän Björna kom. Och så hemkomst till vår gård som välkomnande, badade i sol. Med oss i påsar hade vi godaste fika att bjuda älskade barn och barnbarn på för det är ju fars dag idag. Jag hissade flaggan på en gång jag kommit hem.

Naturligtvis går mina gratulerande tankar till min egen far. Det är sååå länge sen han lämnade oss men finns väl bevarad i mitt/vårt hjärterum. Om ni undrar vad han håller på med på nedre bilden så smälter han tenn. Det är en nyårsafton och då brukade vi alltid "lö" Det vill säga vi smälte tenn och tänkte ut en bra önskan inför det nya året och så tippade vi "degeln" innan tennet stelnade igen rätt i snön. Då blev det fina "krusidull-figurer" som man kunde försöka tyda som svar på önskningen.... Man kunde se allt möjligt. Sen kan man ju tyda det mesta på ens eget sätt.

Men jag ber min käre far om ursäkt för det hann bli mörkt innan jag mindes att flaggan hängde kvar. Bara att klä på sig och hoppa i stövlarna och gå ut och hämta. En dödssynd enligt far att flaggan hängde kvar i mörkret. Och över natten???? Nä fy fy.   Han var signalist och sergeant i det militära och kunde detta med flaggningsregler. Vilket han drillade oss barn med. Ja han var ju van att drilla meniga i större kompanier, så två döttrar var väl ingen match.

Fast nu har dessa regler nog försvunnit lite i den svenska folksjälens glömskande hav.... Eller?

Lämnade ladugården till Drängen och vår nya Piga och vet ni, inte ett larm från VMSarna. Ett tag funderade vi på om dom där hemma stängt av modemet...

Dom har skött sin uppgift med bravur. Vi har vilat och haft det lugnt och skönt med vetskap att våra djur blir omskötta med god hand. Mel, Vip och hemmakatterna har dottern haft ett extra öga på.

Men när man kört över järnvägen och svängt höger på Ängetvägen och så ser man dessa "blånader" så tänker man oftast att varför lämnar man detta vackra? Men jag tröstar mig med att det är bättre att åka bort nån gång emellanåt så man inser hur gott det är att komma hem.