Snart har september också stegat iväg...

 "Regntunga skyar vart än jag ser, nån sol finns ej mer utan dig"..... Så allvarligt är det inte. Jag saknar nog ingen , men regngrått ändå....

Gick ner till hönsen för att stänga in dom för kvällen. Har nån försökt jaga in höns som inte tänkt sig gå in? Jag gick till datarummet istället och matade katten ... Var tvungen att gosa med henne en låååång stund. Hon är nog bland det gosigaste jag vet. På onsdag ska hon till veterinären för operation. Ingen stor operation, men dom ska nästa fast tarmen med nått stygn. Trots medicin kommer tarmen utkrypande nån cm. Ser läskigt ut men katten bekymrar sig inte. Sen när mörkret kom krypande och det regnat en skvätt fick jag in hönsen. Var bara en kvar ute..

På tal om höns, Visst är mitt lilla Gullefjun sööööt.. Men Siri har bestämt ett bättre namn på den... Pippi ska den heta. Om det är en tupp eller höna får vi vänta med att avgöra. Ska jag vara ärlig är jag nöjd med en kyckling. Har inte plats för fler. Denna måste växa helt färdigt innan jag vågar släppa in den till mina "varulvshöns"..... Litar inte på dom, då de redan har hackat ihjäl 3 st (som var något yngre och av annan sortshöna) och har svårt att låta tuppen få några stjärtfjädrar. Han lufsar runt utan de där vackra långa stjärtfjädrar tuppar brukar ha...... Om jag visste vem eller vilka som är de skyldiga så tror jag att det skulle bli coc-au-vin fast med höns som huvudingrediens... Fast så grymma som dessa misstänkta är så blir det nog ett långkok... Är nog elakt sega tror jag.

Ska jag "spä på" med mer sött så kan jag ju alltid klämma till med Snövit. Igår eftermiddag fick vi nöjet att hämta henne och modern ute på sinko-betet. Hon var inte planerad än på några veckor. Men visst verkar hon helt och fullt "färdigbakad". Tycker jag gått och kollat efter juver på våra sinisar... Men 2283 Pia hon har dolt sitt juver väl. Vädret var i och för sig grått och mulet igår. Men ingen kyla och absolut inget regn. Tror det är så bra med utekalvningar under dessa förhållanden. Undra hur många gånger jag glorifierat såna. Speciellt denna sommar då kossorna lydigt följt oss hem och in i kalvningsboxen som om dom alltid gjort så.

Det börjar kännas som höst i alla fall. Träden gulnar , men jag väntar minsann på rönnbärsträdens röda löv....För jag ser inga rönnbär i år???? Ska det bli en vargavinter??? Och med hot om el-stopp och bränsleskattehöjningar känns det ännu grinigare... Undra om nu vår nya högerregering kommer att lyfta denna börda från svenska medborgares redan ok-tyngda axlar?????

Förra veckan lejde vi tvättare. Dom höll på i 3 dagar och spolade med sina högtryckstvättar. Oj så rent och fint det blev. Notera mina fint målade, blåa väggar. Målade dom för drygt 20 år sen.... Bra färg eller hur?

När dessa målades lyssnade jag på Paradiset av Liza Marklund..... Mitt i ett saftigt mord på nån kaj, där hjärnsubstansen flöt ut över backen kom en av snickarna och frågade mig om lutningen på trappen upp till datorrummet var bra?????? Jag skiter fullkomligt i trapplutningar  när såna läskiga mord ekar i öronen...Tror jag tittade på den stackars snickaren med fullkomligt nedlåtande ögon och jag morrade nog också lite så där frånstötande.

 Men trappen är fortfarande helt perfekt, precis som målarfärgen på väggen. De håller...

Väsch däg söm ha fott se myche snatterbär

 Detta tror jag att någon från förr i tiden skulle ha yttrat om de sett mina stora syltgrytor idag.

Kanske jag ska börja med översättning.:- "Lyckliga dig som har fått ihop så mycket hjortron"...  Alltså jag ska inte ta åt mig plockar-äran. Det är helt och hållet Zs förtjänst. Han var hos sin morfar under allra bästa hjortronmognartiden, gick och plockade varje dag. Han fick ihop 10.6 kg till oss???? Vi stoppade det i frysen så att jag kunde koka en lämpligt grå och mulen höstdag. Idag är en sån dag.

Det regnar och molnen hänger så pass så det är tur att trädtopparna kan stötta upp dessa. Än så länge har vi fått 35 mm blötvara. Jag var tvungen att ta på mig regnrocken för att gå till hönshuset. Men idag känner jag som så att "what ever" , jag har godaste guld i grytan som strålar lika varmgult som solen... Norrlands Guld kallas ju hjortronen också. Och regnet behövs. Det ska visst komma ännu mer närmsta dagarna.

Röstade gjorde vi i söndags. Har inte kommit på det där med att förtidsrösta än. Men jag tycker det är lite "värdigt" att rösta på "dagen D".  Det liksom ingår i min plikt eller rättighet gentemot våra demokratiska lagar och förordningar. I Sverige har vi ju den möjligheten att göra vår röst hörd, förhoppningsvis utan fusk.

I hur många fler länder finns den möjligheten?

Sen har jag glömt att berätta att jag fick lite äkta kultur att avnjuta för några veckor sen. Vi, 3 generationer töser, åkte in till Örnsköldsvik och avnjöt Nordiska kammarorkestern under ledning av Tomas Djupsjöbacka. Han både dirigerade och var cellosolist.

Först var det bara "blåsarna" som satt på scenen och spelade ett stycke... Jag ber om ursäkt , men den upplevde jag som att dom skulle stämma ihop musikinstrumenten... Förlåt.

Sen kom alla stråkar in och spelade ett stycke av en yngre Bach som var för cello och stråkorkester. Det satt en tant mitt i som satt och nickade och höll takten med huvudet.. Funderade en liten stund vad hon gjorde utan nått stråkinstrument i näven , men hon spelade Cembalo .. Och som sagt dirigenten körde cellosolo, samtidigt som han dirigerade alla de andra med snabba knicks med huvudet och lite handviftning och en massa leenden riktat åt de som skulle klämma i lite till eller hålla igen så att solisten kunde komma fram, med stråken... Ja även Cembalo-tanten fick någon nick och varma leenden. Det var vacker musik.

Till slut kom alla instrument på plats och de spelade Symfonin nr 103 som kallas "Pukvirveln". Ni skulle bara hört pukans åskdånande muller. Dovt och virvlande. Mäktigt värre. Men slita ögonen från dirigenten var helt omöjligt. Han trippade och dansade, viftade och pekade, nickade och styrde sin kammarorkester till storverk. Jag viskade till Siri att han höll taktpinnen som Woldemort höll sitt trollspö... Mellan långfinger och tummen så där fjäderlätt men ändå kraftfullt.

Oj så jag njöt. Detta var kultur ut i fingerspetsarna.

Min älskade lilla Smulan har fått problem. Hon har fått analsäcksinflammation och tarmen har inte lust att stanna inne där den ska vara. Vi åkte in till veterinären som försökte "stoppa" tillbaks den. Men när vi kom hem så ploppade den ut igen. Men nu åker den ut ibland och sen när jag hälsar på henne nästa gång är den på plats. Men jag har beställt tid för ett kirurgiskt ingrepp så att den håller sig på plats.... Lilla Smulan är ju så fin och gosig kisse, så vi är ju rädd om henne. Nu tänker väl nån att varför "görme" (göra sig besvär på norrländska) . Köp en ny.... Men det blir i så fall ingen Smulan. Nä nu ska detta ingrepp testas först.

I måndags kom ett gäng från Växa hit och håller på att städa ladugården med varmvattentvätt. Det ryker och ångar som bara den. Mina blåmålade väggar får åter sin valda färg tillbaka. Nu syns färgen till och med bättre då vi bytt lampor som inte gör alla färger till en gråskala, förutom vår himmelsblåa färg. Dessutom så är träväggen som jag valde rödrävsröd, fast den såg gråröd ut tidigare. Nu är den riktigt fint röd. Tänk vad val av lampor kan göra. Ska visa bilder sen. Blir sååååå fint.... Sen vad börsen tycker om att även förlora malen, vet jag inte. För det kostar en hel del. Men vad gör man då man inte har varken ork eller tid.... Viktiga är att det blir rent och fint. De blir klara idag i alla fall.

Nä nu ska jag ta och göra nått husligt. Undra om jag ska ta och baka bullar??? Nått att fira med nu då ladugården är nytvättad...

En dag i moll

 Jag har gått länge och funderat på att bråka lite om höjda elkostnader och naturligtvis även hemska dieselkostnader. Vem tjänar på dessa??? El-bolagen funderar nu på att hävda "force majeure" för att komma undan alla bundna avtal som naturligtvis är till stor nackdel för nämnda bolag.

Måste citera Hamlet (ja Sheakspeare snarare) "Nått är ruttet i det Danska riket".... Men byt ut danska mot svenska.... Vi kan ju faktiskt producera all el som behövs inom landet om det behövs. Ja handelsavtal med övriga EU jag vet. Men nu får jag väl ta tag i frågan om kärnkraft eller inte....

Jo jag tror på att kärnkraft är räddningen. Det är ju nästan 70 år sen  de första kärnkraftverken drog i gång. Men av 12 st så är 6 igång 2020 . 

Sen jag sett stora vindkraftfält uppe i Jämtland inser jag att det är nått som verkligen förstör natur och miljö. Jag vet att ett reaktorhaveri är livsfarligt . Men ska man inte lita på att de är betydligt säkrare än vad till exempel Tjernobyl var? 

Vindkraftverken är stora, kan ramla sönder och håller kanske 4 år????

Hur många timmar blåser det så pass att det kan generera ström?

Sen all omställning till ett elektrifierat samhälle skapar ju ännu större el-behov och är det billaddarna som ska ha först eller är det fabrikerna som ändå ska hålla uppe svensk produktion och arbetslinjer.

Ska lyssna på politikerdebatten och driftsäker el.

Men först måste jag berätta om Morbror Sven 97 år som somnade in igår 8/9lugnt och stilla.

 Jag samtalade med honom för ca 1 år sedan och vi diskuterade då-tid och nu-tid och skämtade och hade en trevlig stund i telefonen. Jag satt  ett parkeringsgarage inne i Ö-vik och hade egentligen bråttom hem.. Men jag fick en trevlig stund som jag kommer minnas länge.

Han var väldans musikalisk. Spelade både fiol och dragspel mycket bra. Bodde i Husum ca 3 mil norr om Örnsköldsvik. Jobbade som Kronofogdeassistent och var gift med Ingrid. De hade 3 barn (alltså kusiner till mig). Han älskade dessutom att skriva små berättelser och minnen från sin barndom och uppväxt. Han fick åtskilliga publicerade i ÖA som trevliga kåserier.

På nedre bilden visas alla syskonen Sjölund samt min äldsta kusin som hette Marianne. Hon var bara 9 år yngre än min mor, som betraktade henne som en syster. 

Moster Astrid, Moster Jenny, Morbror Erik, Moster Ragnhild, Moster Frida

Lilla kusin Marianne står där i mitten.

Morbror Axel, kära mor Siri och så Morbror Sven.

Åtta syskon som nu alla gått bort. De blev åldriga alla förutom moster Astrid som dog 1986 bara strax över 70 år (tror jag).

Torparungar som fick lära sig att hjälpa till hemma från barnsben. Sköta hem, djuren och jordbruk. Vet att dom ofta var hemma och hjälpte till vid slåttern. Men min mor som var yngst (hette Ottilia i andra namn för att visa att hon var nr 8 i syskonskaran), betraktades som klen och fick sköta hushållet. Hon lovade dyrt och heligt att hon skulle minsann inte bli bonde..... Men ack vad hon bedrog sig. Hon gifte sig med min far och blev bönder 1954. Morbror Erik blev också bonde och tog över hemstället.... Morbror Axel följde i sin fars fotspår och jobbade vid järnvägen. Moster  Astrid gifte sig med en lokförare och flyttade till Norrköping. Moster Ragnhild gifte sig och flyttade till Bjästa och jobbade som sömmerska (ofta pälsar). Moster Frida gifte sig med en som också jobbade vid järnvägen som konduktör. Moster Jenny gifte sig och blev missionär och åkte till Kongo i flera perioder. Och så Morbror Sven som utbildade sig och började som landfiskalsbiträde (tror jag ) och så till slut kronofogde-assistent.

Det är tråkigt att deras historier kanske tynar bort . Men så länge man bevarar deras minnen så känns dom nära och deras lärdomar finns kvar. 

Vet ni jag tror att dessa förfäder ändå skulle ha diskuterat  dagens el- och dieselpriser nått alldeles ingående. För det var nått de kunde allihop, att diskutera. Det lärde deras mor (min mormor) dem. Hon var från "röda Ådalen"...

Åter till gården. Så föddes hon, Dockan som jag väntat på. Skriver jag att jag längtat efter en sån som hon så händer väl nått tråkigt.  Jo det är en renrasig SLB/Holstein ... Bara så ni vet.... (Ha ha)

Nu närmar sig höst och alla djur ska in. Hö och ensilage är bärgat . Gödsel ska spridas och plöjas ner. Men då morgonsolen börjar värma en så känns det så "nedrigt " att man måste gå och gnälla om dyra el- och diesel-priser. Deppa över tråkiga Klimatkompensationsuträkningar som inte säger nått. Lyssna på politiker som INTE debatterar det viktigaste -MAT.

 Jag brukar försöka stanna upp och njuta några sekunder av glittret i kraftfodersilosarna som man möts av. Eller tänk att dimman lättar och visar gröna träd och blått vatten. Lämnar kvar frisk och lätt-andad luft. 

Allt för denna gång.