Djur och natur- kalvningar och bonderomantik

 Skulle mata hönsen och Siri följde med. Då sa hon nått som gladde mitt bondehjärta. Hon sa:- Mormor, det är som en dröm att jag får bo på en bondgård... Tror att det är stärkande för barn att växa upp så. Att ha flera generationer runt om. Att få lära sig arbeta och att ta hänsyn till alla individer.

Att det finns en av varje och alla kan vara olika, fast de kanske tillhör samma art.  Men jag är glad över att jag fått växa upp på landet precis som Siri. Framför allt är jag lycklig att jag fått den ynnesten att låta barn och barnbarn få uppleva jordbrukarlivets positiva upplevelser och att jag även får visa på allt slit det är  och att man måste respektera och vårda sina djurvänner vare sig man fyller år, firar jul, är dunderförkyld eller att solen skiner och man helst vill vara på "playan".

Vi , nä LO ska det vara,  håller på att valla in ett gäng kvigor som ska iväg på sommarbetet. Mel är snabb som en vessla och jobbar stenhårt med att hämta flocken, följa husses alla krokar och så fösa undan dom vid behov. Är ju viktigt att djuren är invallade då de ska åka en bit bort. Händer det nån rymning så är det underbart att få ta hunden med i bilen och åka snabbt ner och valla hem dom till hagen igen. Sen är det också bra att djuren kan ljudet på vår "Lille Skutt" (Berlingon alltså). För de vet att den har fina blåa hinkar med gott kraftfoder där bak. Man bör ha flera utvägar att locka djuren till sig. Vip var också med men han börjar bli så pass till åren att han bara får göra det enklaste och det han känner för.

Och så var det kalvhämtning efter lördagens middag... En kvigkalv som nog heter Maja.. Men jag hade sett ett annat juver som jag tyckte var mer fyllt än denna kossas.

Jag spejade mot sinkobetet då jag hjälpte LO in med kossorna från betet. Det vill säga jag öppnade grinden då några kvigor inte kände för att följa flocken in....

Jag såg då, rätt sent på lördagkvällen, att en vit ko precis hade fått sin kalv. Gjorde klart det som var kvar av kvällssysslorna och så efter duschen såg jag ingen kalv och kossan såg lite stirrig ut. 

Tog bilen och tänkte att kalven kanske rullat ner i nått dike och kossan inte kom åt den.....

Inte var det någon fara inte. Jag gick sakta ner på betet och kossan spetsade öronen och bevakade mig när jag närmade mig lugnt. Bland några tuvor hade hon lagt sin kalv. Det såg så gemytligt ut att vi bestämde oss för att låta dom vara ifred till söndagen. Ko och kalv i solnedgång- kommer nog att fastna på "mitt sommarminne" detta år.

Glad i hågen skulle vi hämta dom på söndag.....Men detta är ju inte den kalv jag såg igår inte... Nä en till hade kalvat under natten. Vi upptäckte den äldre kalven efter ett tag . Den smälte in i den brun/beiga växtligheten (det är massa grönt i botten men "jegarn" blir så hög att det inte syns)). Hon var tvungen att röra sig lite för att upptäckas. Vi har delat upp sinbetet i två fållor , men man kan nå båda betena nerifrån . Kossorna hade valt var sin fålla. Perfekt.

De två senaste är också kvigkalvar. Tror det är en Kransa och en Malin om jag inte minns helt fel.

Nu är det minsann kväll. Ingen fin solnedgång utan det har regnat en skvätt nu en stund.

 LO är förkyld så det har varit en lugnare arbetsdag idag. Jag har handlat och så har vi vallat hem kvigor till "Plattan" då det är enklare att lasta dom på djurbilen  i morgon då de ska ner till Bredånger.

Vi dräktighetsundersökte ett antal kvigor och kor i fredags och av 18 kvigor är 12 dräktiga. De kvarvarande kvigorna går hos tjuren sen början på juli så de får vänta med att kollas till höst nån gång.

Men 4 av de dräktiga åker ner med småkvigorna som "barnvakter". Ska inte kalva förrän i januari- februari.

Så är det att vara bonde, man måste ibland ta sig ner och jobba viktiga uppgifter så att djuren har det bra, att allt följer schemat.