Nu ska jag pladdra lite...

 Onsdag och nu börjar de fylla en stor silo (tror vi kallar den silo 1.. Igår (och lite idag) slog Erik ut runt 40 hektar och i går kväll och nu idag har LO suttit stränglagt. Hjullastaren mullrar på nere i silon och jag vet att LO ska trampa och sen ska det läggas plast på väggarna. Då är Z och säkert Lucas behjälplig .

När vi täckte första silon (en liten en) så blåste det som vanligt. Jag, Siri och Lucas vi fick vara ballast på kanter och hörn. Jennie, Erik, Zebastian och LO fick sköta tungjobbet med att dra ut film och plast. Sen när rätta plasten kom på fick barnen tillsammans med alla vuxna förutom jag (som fortfarande höll kanten) klättra upp och sätta sig strategiskt så att inte plasten skulle fyllas som en luftballong och susa iväg.

Nån timme efter vår täckningskamp var det alldeles stilla.... "Änt` dä`lickt så säj"?

Kalvar har fötts nu några dagar. Här är två av dom. Den nedre är faktiskt vår 100-tonare , 791 Dagros (pinsamt men jag var tvungen att ringa LO och kolla kossans namn) som har nedkommit för 10 gången och det med en tjurkalv. Tycker hon ser ut att klara en laktation till. Pigg och matglad kossa är det. Vi har fått några kvigkalvar efter henne, så jag hoppas att nån av dom håller lika länge. Jag gillar kossor som klarar sig till hög ålder. 

Den övre kossan är inköpt från Boden. Hon fick en kvigkalv om jag inte minns fel. Hon är en riktig utbrytardrottning. Vi har investerat i magnetlås på utgrinden till robotarna, för hon har lärt sig att trycka upp grinden och knalla ut när hon blir less att mjölka..... Men jag kan rekommendera att ordna sånt lås.... Nu blänger hon bara surt på en och vet att något utbrytningsförsök är inte lönt.

Kossor kan hitta på en hel del.

Söndag fick vi en rejäl  regnskur fylld med åska. Och då snackar jag åska med både blixt och rejält dunder. Men strömmen klarade sig trots att fönsterrutorna skallrade och flera blixtar svischade fräsande genom luften. 15 mm regn och lite hagel också blev det också... Jag är inte åskrädd, men jag blir alltid så sömnig när det bullrar och har sig.

Nu har mina hönor vant sig vid att jag har nått gott med mig på morgonen. I morse blev det gammalt bröd. Men jag funderar på om dom värper sämre på sån föda, trots att dom har tillgång till älskat värpfoder. 

Avslutningsvis måste jag ju visa "älvdansen" igår kväll. dimslöjorna svepte så stilla över beten och ängar. Men nu snart ska kossorna få komma sig ut. Drivgångarna har varit så "geggiga" så det har inte varit lönt att låta dom knalla ut än. 

Förresten så fick jag ett sånt där kärt besök i eftermiddag. En tremänning hälsade på .En sån där som man växt upp med och man kan prata minnen och nutid med och som vet vad man talar om. Typ kyrkstig från Peresjö och mot Björna. Jag vet inte vart den går, men jag vet att den finns om än ej riktigt uppröjd. Men Erik B ( min släkting vet), han förklarade så jag fick ett hum om den ungefärliga sträckningen.  

Han visade också bilder från ett trapphus i mitt allra första barndomshem där han hjälper ägaren ( min kusin) att skrapa och måla om trapphuset. När jag såg bilden så minns jag att mor och far berättat att vår katt släpat in en stooooor råtta levande och ilsken. Tor pappa försökte sparka iväg den. men råttan skulle bums uppför trappen. Men efter många om och men tog katten död på eländet (eller om pappa fick död på den). Jag har alltid tyckt illa om råttor....

I alla fall kommer nog min kusin bli nöjd med hans målning för det är något som Erik har "i blodet". Både far och farfar var duktiga målarmästare båda två. Fadern påminde mig alltid om Lasse Lönndahl, både utseenda och för han sjöng ofta och mycket bra när han målade. Farfar ska jag berätta om en annan gång.