Nu fylls 3:e silon (ytterligare en liten en) Men det är långa transporter då de hämtat borta i Gala (8-9 km bort åt väst) och nu slår de borta i Gene (nästan lika långt fast ut mot kusten).
LO är där och stränglägger nu. Det behövs väl 8-10 lass till så att även denna silo blir välfylld. Jag sitter hemma och försöker "pappra" lite men fy så handikappad jag är utan bokföringsdatorn. Men nu håller Peo på med att få ihop allt. I kväll kanske blir det klart. Sen ska jag försöka få ner bokföringen från molnet... Och då.... då blir det bokföringsjobb i veckor..... Men på sätt och vis är jag glad att jag inte behövt sitta nere på kontoret/fikarummet i denna värme.... Nä jag klagar inte över varma temperaturer.... Vi investerade ju i en luft/värme pump i vintras... Höll värmen i huset njutningsbart under de kalla månaderna. Nu vänder vi på det hela och håller en njutningsbar kyla i hela huset... Strax under 20 grader. När jag öppnar altandörren möts jag av en kompakt värmemur.... Hundarna gillar att ligga inne dessa dagar. För att inte nämna Prinsen.... Han ligger på stolen bredvid och tycker att sällskapet av 3 hundar (Vip vår gamla gårdvar), Rocky- Peos hund och Helge- Andreas och Emmas Lagotto och matte dagtid är bara såååå gött.
Om ni funderar över min bild på strängläggaren och blått vatten bakom, så är det en bild sen LO stränglade förra veckan här hemma i byn. Jag åker inte runt och kollar att ett gott arbete utförs överallt. Jag vet att "gubbarna" kan sin sak och skulle jag lägga mig i det arbetet skulle dom nog bli lite fundersam.... Jag förbereder en god middag här hemma i "svalen" och mår bara gott.
Lite morgonutsikt (från igår) idag var det mulet men så där "tung-andad" luft, typ när det nalkas ett åskväder. Fast det nämns inte något sådant.... Tror John-Erik nog kommit med en åskvarning. Men vi kanske får köra in silon klart först.
Igår "sappade" jag in på ett program om Lennart Hyland. Det första jag hör är vinjetten till Hörnan han hade. Ni vet "Lalalalaalaalaala lalalalaa" Enkel text och alla som var födda då (senast under 60-talet) kunde den melodin som rann trallande genom ryggmärgen... Jag hade en favorit och det var Simon Brehm (spelade ståbas) Tyckte han såg så glad och snäll ut. Sveriges första "talkshow" inspirerad av USA, men helt försvenskad.
Det visades ett klipp där Tage Erlander kommer in som gäst och "Gubben i Lådan" (Carl-Gustaf Lindstedth i narrkostym) hoppar upp och säger :- Be honom inte sätta sig, för han går aldrig.... Man kunde driva med politiker förr också. Men jag minns att just Tage Erlander var en fantastisk historieberättare (alltså roliga) så han förstod och kunde ta skämt. Och på den tiden var skämt sällan elaka som de är nu för tiden.
Men 1969 pratade dom om den första stora TV-insamlingen nämligen "Röda fjädern". Tror dom fick in 7-siffrigt belopp i slutet på insamlingen. Min klass deltog och sålde röda dunfjädrar för 2 kronor styck och klister dekal med en röd fjäder på för 10 kronor. Insamlingen gick till Cancerfonden tror jag. Jag gick i min hemby Leding och sålde. I alla hus köptes det. Jag gick först bort mot "Dammen till". Tant Olga och farbror Ettmar, Tant Anna och John-Erik, tant Viola och farbror Hilmar, John Lundbergs och Salomonssons (undra om han hette John i förnamn?). Hos Salomonssons köpte dom en 10 kronors dekal. Där blev jag nog bjuden på småkakor upplagt ungefär som nutida kakfrossor. Frun där måste ha bakat jämt och hur många sorter som helst....
Sen gick jag hemöver . Mor och far fick lov att köpa och på vår övervåning bodde Tant Maria och farbror Jonas som också fick köpa en röd fjäder. Farbror Artur och tant Siri i grannhuset mot öst, och där på över våningen bodde farbror Kristoffer som frågade som någon köpt den dyrare fjädern och jag svarade sanningsenligt att Salomonssons köpt. "Då ska jag ha en sån" - sa farbror Kristoffer. Sen fick farbror Harry och tant Linnea påhälsning, Tant Olga Svensson och så farbror Martin och tant Kajsa.... Hela byn pryddes med dessa fjädrar.
Ja vet ni att när jag växte upp sa man oftast (läs alltid) tant och farbror till äldre. Sån var min uppfostran. Men John-Erik sa vi nog aldrig farbror till??? Varför vet jag inte.
Alla i min klass sålde ute i byarna och inne i centrala Björna. Vi sålde så bra att vi fick en fin tavla med en silverfjäder på. Det kändes som en stor utmärkelse. Den tavlan hade vi hängande i vårt klassrum från 3:an till 6:an. Då vi var uppdelade i 3 klasser på högstadiet, såg vi till att den hängdes upp på rektorsexpeditionen.... Tror den är borta nu..... Är väl en relik som ingen vet var den kom ifrån och vilket jobb som utfördes för att förtjäna den....
Min rosentry som jag trodde dött, blommar för fullt även i år. Faktiskt tror jag att den är bortåt 30 år gammal. För några år sen dog en kraftig gren på den. Nu hänger den grenen som "lamphållare" ute på vår altan.
Nu ska jag göra nått vettigt igen. Middagen blir förresten nått kött i bitar (lite avlånga såna), stekt och efterkokt läääänge så de näst intill faller sönder med goda kryddor. Strips, Tzatziki och sallad till. Troligen en god brunsås (steksky förgyller smaken på den). Man kan nog "vri` ihop en lort av det åh" som tant Signe More´n sa.