Lite tråkig stämning, men snart blir det vårsol, och då....

 Har kommit in i en sån där period då det är svårt att hitta motivation att göra nått. Jo jag försöker hålla ordning på papper, se till att djuren har det bra, håller ordning på kalvar och lagar mat här hemma varje dag. Till och med fyller jag diskmaskinen så ofta det behövs, men diskbänken blir full så hiskla fort.

Försöker komma i påskstämning genom att plocka fram påskprydnader och en och annan duk som ska inspirera till snart helgfeeling. Men det är en hög mur jag ska ta mig över.

Fick ett brev från Växa där det stod att 791 Dagros passerat en gyllene gräns... Det vill säga vi har en 100 tonare till. Jag gillar ju att få ha kossorna kvar så länge det bara går. 100 ton är icke att förneka. Dessutom så kalvade hon någon dag efter att brevet kommit. 

Jag kan ju förtälja att detta Dagrossläkte kommer från Hackås i Jämtland, där ifrån vi köpte 10 dräktiga kvigor när vi var klar med nybygget 2002.... 19 år sen, men många ättlingar från dessa djur finns fortfarande kvar.

Måste visa en bild jag hittade på ett minne jag fick fram. Här är 350 Hanna en av våra "Grand old ladies". En 100 tons mjölkare och hon blev 15 år. Sista året mjölkade hon inget speciellt, men hon fick vara kvar så länge hon mådde bra. Hanna-namnet dyker ofta upp. Jag brukar kolla hur många generationer bort 350 är och numera kan hon dyka upp så långt bak i ätteledet som mormorsmormor. Så hon har lämnat många avkommor i flera led. Men ingen som hållit lika länge som henne än...

För ett par helger sen blev det ett utekalas hos grannen (drängen fyllde i början på mars) . 5 vildar körde snowracer nerför vägen och så byggde dom ett snöfort (med hjälp av Peo). Det bjöds på grillkorv och wookad kebab i pitabröd... Mycket gott.  Tänk så roligt dom har tillsammans. Nu får vi hoppas att covid 19 släpper sitt grepp och tillåter besök så att Agnes och Ingrid får skoja med sina kusiner också. Inte för att dom  kan åka snowracer och kan springa obehindrat som dom andra. Men snart kan dom leka på lika villkor. Alltså hjärtat skuttar lite glatt då jag ser dessa små telningar, som kanske inte är så små längre. Den äldsta är ju 10 år. Längtar så efter de två yngsta också. Tack och lov skickar  deras föräldrar ner foton och filmer  så lite får vi njuta av dom fast avståndet är på tok för långt.

Jag tror att min nedstämdhet och dåliga motivation har en hel del med covid att göra. Jag försöker tvätta och sprita händerna när jag ska in på mer offentliga ställen, det vill säga affärer och såna mer folksamma ställen. Till och med munskydd använder jag emellanåt. Försöker att inte träffa så mycket folk.

Igår kl 9.35 kände jag en konstig förnimmelse att jag höll på att glömma nått....... Jo vi hade ju Kretsmöte för Nolaskogs (Norrmejerier)... Vi skulle ha anmält oss den 15:e.... Klantiga Iris. Men jag skickade in ett "nödmail"  till NM:s huvudkontor och ett par minuter i 10 var jag uppkopplad och beredd att hänga med. Kammade håret bara lite. Men så fort jag var uppkopplad kopplade jag bort bild så kamningen var helt och hållet bara för min egen skull. Det är ju den stora fördelen med Teamsmöten att man kan gå i pyjamas och ingen ser. Fast jag brukar vrida dataskärmen så att man inte kan se diskbänken. Men hörlurar på kan man plocka i diskmaskinen allt medan VD:n redogör för olika ekonomiska frågeställningar. Men fy så jag saknar bordssnacket under och efter sammankomsterna.

Våra höns värper ända från tårna numera verkar det som. Siri hjälpte mig i helgen att plocka och tänk 10 ägg från 10 hönor. Oftast blir det 9 , en måste väl få vila ett äggande pass. Blir spännande att se när de yngre tänker börja... Och i det fallet när jag vågar försöka släppa ihop dom igen. De små har nog vuxit så pass att dom är lika stora som bovanerna nu. Inte den gråa hönan men de andra tre.... Från början blev det små, små ägg. Men nu är det mer normalstora. Kommer att bli en "äggrik" påsk.

Nä nu tror jag att jag skrivit klart och ska flytta över till fåtöljen och virkningen en stund.

Har faktiskt varit ner till ladugården två kvällar i rad ( är ju inte där så mycket på veckorna) . Fixade till provmjölkningen så att den kom iväg med mjölkbilen morgonen efter och så har LO seminerat flera kossor på raken, en per kväll. Kanske lite dålig planering, men dessa kossor kommer att kalva mellan jul och nyår. LO och jag har inte planerat nån speciell ledighet då och vi behöver säkerligen mjölkande kor då också. Så det gör inte så mycket.

I veckan som var dräktighetsundersökte vi en hel drös med kossor och kvigor. 46 dräktiga blev det. En god skörd.... Dessa kommer att kalva juni (15 kvigor) och resten utspridd juli - oktober.... Kan bli en god säsong framöver.

På samma minne som kossan Hanna med kalv fick jag syn på en somrig bild på våra "sjökor" . Fick helt plötsligt en enorm längtan efter sommar.... Visst ser det härligt ut?