måndag 28 september 2020

60 år .... Svårt att begripa....

 Ska jag vara riktigt ärlig , så känns det inte som att jag upplevt så många. Men börjar tänka efter så kanske? 


Jag fyller år idag. Sitter och försöker minnas mina egna föräldrars 60.årsdagar. Känner mig inte så gammal, som jag tyckte dom var. Många år av hårt arbete och pappa märkt av svår sjukdom. Pappa fyllde 60 år 1984 och då gick han med kryckor. Idag plockade jag fram en av hans 60-årspresenter.... En tenntallrik med älgjaktslagets alla namn inristade.... Kan än idag höra hur dom satt vid köksbordet och fikade tårta. Alla jakthistorier gick i repris även då. Många av dom hade jag hört förut (flera gånger och det är nog plus både på kronspiror och hur lång tid dom suttit och inväntat just det skottet, vinkeln och träffsäkerheten). Minns att farbror Kristoffer var med också.

Mammas kalas 1987, då hade pappa fått hjärnblödning och afasi, satt i rullstol. Hon hade lyckan att vara mormor till två små glädjeämnen  nämligen Peo (min äldste son) och Anna (min systerdotter). Mamma fick ett set med oljefärger, penslar samt några panåer. Både jag och syster , ja även 5 barnbarn har tavlor son hon målat uppsatta i våra hem. Hon var riktigt konstnärlig min mor. När jag fyllde 50 fick jag ett av hennes sista verk.... 

Min egen 60-årsdag firar jag i lugn karantän.... Är ju förkyld, fast på bättringsvägen . Man säger ju att  60 är nya 40 och jag måste nog hålla med..... Känner mig inte en dag äldre än 20.... 40...... Men så ser jag på körkortet och då står det där. Svart på rosa (körkortsfärg), född -60!    

Men jag tänker inte sammanfatta mina 60 bast , nä nä. Men däremot har jag tankar om framtiden. Barn och barnbarn, dom som sakta men säkert växer ikapp och om mig.... Jo alla tre barn är längre än mig. Barnbarnen kämpar på och jag garanterar att mormor/farmor blir kortast ändå i slutändan.


         Jag har fått blommor och en airfryer, ett fint smycke och en vacker glasko (obs ko och inte askungens dito sko), Tog fram kameran och ställde fram blommorna för att fota.  Kollade lite snabbt vad som tidigare fastnat på bild. Döm om min förvåning, där kikar nästa familjefotograf fram.... Visst ser han nöjd ut? Sen raderade jag säkert 10 foton på sopskaftet och en sida på en lerskål. Men två foton tycker jag blev riktigt fina. selfiemannen Lucas.... Klart jag sparar detta foto.


I morse, på väg in till affären, plingade det i telefonen och jag fick ett mess med dessa sötnötter... Försigkomna som dom är skrev dom Grattis farmor från Agnes och Ingrid..... Min mor hade nog sagt om alla sina 9 (snart 10) barnbarnsbarn , "dom är sä före se sä allihop".... Hur förkyld man än är blir man av med sjukdomssymtom då man ser dessa små, ja även de större.

Nog om ålder och sånt tjafs. Vi knallar fram här på gården. Jag låg däckad hemma i soffan hela helgen. LO och Z fick kämpa genom alla passen själva.  Vi har bara några kvigor som borde vara kalvnings-klara som vi går och väntar på.  Alltid svårt att riktigt fastställa fribetäckningar . Kan ju  hända alla på en gång eller så kan dom komma utspridda över månader. Fast tjuren har visat rätta takter och har blivit far till flertalet kalvar. Tror nog det kommer några kor om någon månad . 
Drängen har kört en massa gödsel och börjat plöja. LO har dikat rådiken från älven upp till vår byvägen.  Ladugården är städad och fönstren är putsade. Balar ska köras hem innan ishalkan. Tror klövverkning borde vara på gång snart. Jag tänker bli frisk väldigt snart för jag är less på att sega på detta sätt.... LO småtränar Melia så ofta han kommer åt. När han åker ner för att göra kvällsrundan så gilar hon att åka bilen ner och kolla så han gör vad som ska göras. Bevaka foderbordet lite och kanske kolla in nått gäng rymmande kalvar.... Livet på landet  är nog gott för en border collie trots allt.
Nu har jag 2 timmar kvar av min dag.
Min mor berättade att kvällen den 27/9 rodde mor och far över Ledingssjön för att ta sig till "Molanders båtland". Dagen innan hade de tagit upp pärern. Månskenet var nått alldeles utöver det vanliga så att vattnet riktigt glödde varmt och vägvisande. När dom landsteg så knarrade frosten under deras steg. På andra sidan väntade en bil som tog mor och far till Örnsköldsviks BB. Väl där tog det några timmar . Solen hann gå upp, 28 var den dagens datum och så föddes en liten tös...Deras andra dotter.... Den tösen  det är jag det....

.

                                                                                         

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar