60 år .... Svårt att begripa....

 Ska jag vara riktigt ärlig , så känns det inte som att jag upplevt så många. Men börjar tänka efter så kanske? 

Jag fyller år idag. Sitter och försöker minnas mina egna föräldrars 60.årsdagar. Känner mig inte så gammal, som jag tyckte dom var. Många år av hårt arbete och pappa märkt av svår sjukdom. Pappa fyllde 60 år 1984 och då gick han med kryckor. Idag plockade jag fram en av hans 60-årspresenter.... En tenntallrik med älgjaktslagets alla namn inristade.... Kan än idag höra hur dom satt vid köksbordet och fikade tårta. Alla jakthistorier gick i repris även då. Många av dom hade jag hört förut (flera gånger och det är nog plus både på kronspiror och hur lång tid dom suttit och inväntat just det skottet, vinkeln och träffsäkerheten). Minns att farbror Kristoffer var med också.

Mammas kalas 1987, då hade pappa fått hjärnblödning och afasi, satt i rullstol. Hon hade lyckan att vara mormor till två små glädjeämnen  nämligen Peo (min äldste son) och Anna (min systerdotter). Mamma fick ett set med oljefärger, penslar samt några panåer. Både jag och syster , ja även 5 barnbarn har tavlor son hon målat uppsatta i våra hem. Hon var riktigt konstnärlig min mor. När jag fyllde 50 fick jag ett av hennes sista verk.... 

Min egen 60-årsdag firar jag i lugn karantän.... Är ju förkyld, fast på bättringsvägen . Man säger ju att  60 är nya 40 och jag måste nog hålla med..... Känner mig inte en dag äldre än 20.... 40...... Men så ser jag på körkortet och då står det där. Svart på rosa (körkortsfärg), född -60!    

Men jag tänker inte sammanfatta mina 60 bast , nä nä. Men däremot har jag tankar om framtiden. Barn och barnbarn, dom som sakta men säkert växer ikapp och om mig.... Jo alla tre barn är längre än mig. Barnbarnen kämpar på och jag garanterar att mormor/farmor blir kortast ändå i slutändan.

         Jag har fått blommor och en airfryer, ett fint smycke och en vacker glasko (obs ko och inte askungens dito sko), Tog fram kameran och ställde fram blommorna för att fota.  Kollade lite snabbt vad som tidigare fastnat på bild. Döm om min förvåning, där kikar nästa familjefotograf fram.... Visst ser han nöjd ut? Sen raderade jag säkert 10 foton på sopskaftet och en sida på en lerskål. Men två foton tycker jag blev riktigt fina. selfiemannen Lucas.... Klart jag sparar detta foto.

I morse, på väg in till affären, plingade det i telefonen och jag fick ett mess med dessa sötnötter... Försigkomna som dom är skrev dom Grattis farmor från Agnes och Ingrid..... Min mor hade nog sagt om alla sina 9 (snart 10) barnbarnsbarn , "dom är sä före se sä allihop".... Hur förkyld man än är blir man av med sjukdomssymtom då man ser dessa små, ja även de större.

Nog om ålder och sånt tjafs. Vi knallar fram här på gården. Jag låg däckad hemma i soffan hela helgen. LO och Z fick kämpa genom alla passen själva.  Vi har bara några kvigor som borde vara kalvnings-klara som vi går och väntar på.  Alltid svårt att riktigt fastställa fribetäckningar . Kan ju  hända alla på en gång eller så kan dom komma utspridda över månader. Fast tjuren har visat rätta takter och har blivit far till flertalet kalvar. Tror nog det kommer några kor om någon månad . 

Drängen har kört en massa gödsel och börjat plöja. LO har dikat rådiken från älven upp till vår byvägen.  Ladugården är städad och fönstren är putsade. Balar ska köras hem innan ishalkan. Tror klövverkning borde vara på gång snart. Jag tänker bli frisk väldigt snart för jag är less på att sega på detta sätt.... LO småtränar Melia så ofta han kommer åt. När han åker ner för att göra kvällsrundan så gilar hon att åka bilen ner och kolla så han gör vad som ska göras. Bevaka foderbordet lite och kanske kolla in nått gäng rymmande kalvar.... Livet på landet  är nog gott för en border collie trots allt.

Nu har jag 2 timmar kvar av min dag.

Min mor berättade att kvällen den 27/9 rodde mor och far över Ledingssjön för att ta sig till "Molanders båtland". Dagen innan hade de tagit upp pärern. Månskenet var nått alldeles utöver det vanliga så att vattnet riktigt glödde varmt och vägvisande. När dom landsteg så knarrade frosten under deras steg. På andra sidan väntade en bil som tog mor och far till Örnsköldsviks BB. Väl där tog det några timmar . Solen hann gå upp, 28 var den dagens datum och så föddes en liten tös...Deras andra dotter.... Den tösen  det är jag det....

.

                                                                                         

Snörvel och host, men ingen corona (tror jag)

 Jo lite förkyld är jag nog. Men jag snörvlar och har lite högfärdshosta. Tror jag fått detta från barn och barnbarn, men jag är inte säker för det r jag som åker och handlar på affären ... Men jag tycker jag spritar nävarna hur många gånger som helst. Nästan så att händerna stämmer up i en snapsvisa varje gång jag närmar mig ICA Supermarket. Jag assisterade sonen när han gjorde sitt covidtest . Så han har testat sig och konstaterat ingen Covid -19. Så jag bedömer mig som vanligt förkyld. Man ska väl alltid ta prov, men jag avvaktar.

Tänk jag har åter blivit firad . Fina hemstickade sockar . Blir bra till vinterns köldknäppar och små förkylningsstunder, framför brasan.

Jag fyller ju år och jämt är det, men jag har avsagt mig gratulationer på grund av slutkörd bondkärring och så har jag ett hemskt Demoklessvärd hängande över min skalp. Vad det är tar vi en annan gång. Funderar på att göra en liten utflykt på måndag (dagen D) så jag inte är hemmavid hela dagen. 

En söt liten Siri föddes i måndags. Hon har finaste lilla hjärta i pannan och är pigg som en mört. Det är så roligt med dessa små som sprätter så glada kalvdanssteg.... Oj nu kom jag på kalvdans.... Men jag tror mjölken räcker åt kalven och inte mer. Får vänta på nån ko som kalvar och mjölkar större kvantitet. För kalvdans är det länge sen vi åt.

I lördags var jag ju till IKEA Umeå tillsammans med 2 väninnor. Jag agerade chaufför.... Alltså jag har inte kört så långt på många år. Min nacke och mina axlar brukar protestera snabbt och i princip låsa sig . Men vår Volvo är så skön att köra, så tänk det gick som en dans.... Men det är roligare att sitta bredvid och virka. Vi åt god mat "Fish and chips"  med nån go'sås till. Och jag handlade nästan ingenting. Inga ljus, men ett paket med plastpåsar och en glasburk till min älskasde tete... Brukar ju byta mellan  två burkar, men en föll i golvet så jag har haft lite stiltje med tet-tillverkningen.

Idag har det varit riktigt höstlikt. Regn i morse, grått och trist hela dagen. Okej jag lånar en bild från igår bara för att det är så skönt att få se lite sol. Dagens tråkiga händelse är att flera av mina hönor och en anka har blivit ihjälbitna av en hund. Ska ha koll på överlevarna om dom klarar chocken. Tuppen låg inne i värpredet tillsammans med en skräckslagen höna. Ja så är det. Jag har varit så mallig över att ingen räv hälsat på i hönshuset på många år. Hat nog tänkt att tack vare stängslat och fint så göre sig inget rovdjur sig besvär......

I alla fall, jag har sagt ifrån mig all uppvaktning. Jag vill att alla ska vara coronasäkrade och hålla huvudet kallt, hjärtat varmt och händerna rena. Nu ska jag göra färdigt "pärmosen" och det blir Sibyllas kokkorv till. Tänk jag gillar hemgjord mos allra bäst. Jag har kokat med en kålrot också så att moset blir fylligare. 

En mycket smakfull födelsedagspresent

 Söndag och jag var ledig.... Gissa vem som sov till 8 i morse? Ja sov och sov, inget man kan förmå sig till bara så där i en handvändning, men jag låg kvar under det värmande täcket och slökollade på  TVn..... Dr Phil pratade allvarsord med någon som kastade sten från broar.... Inte nyttigt alls . Såna dumheter är dödliga. En ung pappa avled på grund av ett rent idiotitilltag.

I fredags fyllde mitt barnbarn nr 2 år. Tänk hela 8 år fyllde han , men vi gratulerade honom idag (söndag).

Barnbarnen växer snart ikapp mig. Men innan vi åkte och fikade så hände ju det som alltid händer när man ska iväg och en söndag är det ju också.

Naturligtvis kom det en kalv... Jag visste att en kviga som gått i Bredånger hade en sen december- betäckning . Men hon tyckte att det var dags nu redan . Annars räknade jag på fingrarna att hon borde kalvat runt 23 september. Kalven är så liten så nog kunde hon fått vara kvar tills dess. Men hem ska hon i vilket fall som helst. Vi tog med 2217, den sinko som fick stötta Minus. Det bara för att hon bums inbillade sig att det var hennes kalv. Ja kvigan som kalvat sin första kalv kanske behövde en "doula" som följde hela vägen. Men dominanta kossor kan göra stor skada om dom får ta över kalvar och dom inte har någon mat att erbjuda. Pigg och glad är hon i alla fall vår nya Camilla. Hon har fått god varm mjölk idag och även eftermiddag. Hon är i kalvningsboxen med sin mamma och tar det lugnt tillsammans några dagar.

Så fick jag duscha och vara farmor en stund. Blev bjuden på goda donuts och kaffe. Axel fick ett Nerf-gevär med extraskott. Hundan så "kulorna" flög.....

Sen blev det en ny bilresa till Strutsfarmen som ligger några mil in mot Sidensjö till, dit min syster bjudit mig och LO på födelsedagsmiddag. 

Jag fyller ju jämt snart, men tänker fira i "lönndom". Så inget storfirande blir det. Både Corona och annat hindrar detta jubileum. Men inte kan man tacka nej till sin syster.

Efter den sådan middag så sitter jag bara här hemma i soffan och njuter. Maten kändes bra både i ögat och smaklökarna. Har ni möjlighet så kan jag verkligen rekommendera detta matställe..... Gott nått alldeles. Lite högre plus är att hon som serverar är en Björna-tös.... Så lite "hemlands-snack" hann vi med.

Tack syster för en härlig och smakfull födelsedagspresent.

Nu väntar en ny arbetsvecka som bör innehålla snart tom gödselbrunn, snart färdiggrävt rådike, snart start av provmjölkning, snart färdigstädad ladugård, snart lökplantering (fy Iris har du inte fått ner de erbarmliga lökarna än) ..... Många snart, men det känns ändå som att vi hinner mer denna höst. Och det är en känsla som vi nog inte känt på länge. 

Nu ska jag ta en liiiiiten stund och virka. Sen ska jag sova och drömma om god mat.....

En blåsig men solig höstdag

Sitter vid köksbordet och försöker fördriva tiden tills jag ska åka till Själevad och tandhygienisten. Inget frligt alls, har gjort bort det som jag tycker är värst nämligen röntgen.... Ja det är barnsligt men jag kan inte för mitt liv få upp truten så pass att jag får plats med en "plåt" som känns lika stor som en 4 tum 4:a..... Snälla som dom är så brukar dom, när dom konstaterat att det inte går denna gång heller, ta fram barnstorleken och då blir det tandbilder.

Här på gården "roar vi oss" med lite lugnare höstsysslor. Inget ska tröskas (till LOs stora sorg) utan Sampon får stå stilla även i år. Vi tog hem Bredångerskvigorna och då äntligen fick Minus träffa dom. Några är redan betäckta och ska dräktighetsundersökas när de anländer till "Plattan". Men ungefär 15 av dom är i stort behov av att bekanta sig med Minus.

En sinko som ska kalva först i december fick ledsaga honom, då vi inte riktig visste hur han skulle bete sig ensam. Men allt gick bara så enkelt. Jag stod som stopp vid nerfarten till hagen och hade nog tvärdött om han kommit rusande mot mig. Så rädd som jag är för dessa stora kolosser.

Och visst gör kvigorna sina lovar runt "gull-gossen". Han är alltid omsvärmad av ett gäng groupies. Men dom går där och betar förnöjt och hela flocken följs år ner till vattnet och upp till det gröna. Fast nån egentlig bet kan man inte skryta med. Så det körs kvarvarande ensilage lägdor till alla djuren ute.

Bad och tennis har funkat nu några dagar. Men idag blåser det höstvindar ute. Känns så där. Tennisplanen är nyklippt men inga linjer blir målade i år. Melia tränar hej vilt att vara boll-kalle. Hämtade till och med en boll ner ifrån ravinen . Det tycker jag är kanonbra gjort. Grace , en vallhund vi hade för 15 år sen, hon brukade hitta bollen som sköts ner , men även förlupna bollar från fjolårsmästerskap. Hur hon hittade dom vet jag inte, men hon nosade väl upp dom.

Då vi räknade ut fodergivorna för denna månad igår så ska jag när jag kommit hem ta och knappa in dom i datorn så att alla får det dom "förtjänar". Sen ska jag fortsätta med Bok/Garnrummet, samt Gäst-/Lekrummet så att det kommer ur världen.  Vill så gärna få dessa mer beboeliga . Är så gott då barnbarnen kan krypa in där och få vara för sig själva lite. Och för en annan att slippa snubbla över garnpåsar och leksaker.

Sen ska jag söka tid för att gräva ner lökar som jag inhandlat på granngården... N vet tulpaner, narcisser, påskliljor och krokusar mm.... Nått jag inte brukar göra, men tror det blir spännande att se vad våren då bjuder för färgprakt.

Så fort jag tänker på att plantera tulpanlökar får jag en minnesbild av avbitna vackra röda tulpaner. I min hemby hade jag en kompis som heter Carina och hennas mor hade världens vackraste blomsterprakt och runt om det var ett stenparti eller en flaggstång minns jag inte, så stod en hel skog av de vackraste tulpaner röda och härliga gröna blad.

 Carina fick 2 killingar (kan ha varit lamm) men en dag när dom tittade ut hade "uslingarna" bitit av alla notera ALLA stjälkar och de vackraste röda tulpanblommorna lå runt backen färdiga för att bindas till kärvar (om nu man gjort det av tulpaner).

Nä nu ska jag åka. Håret kammat och tänderna borstade. Efter blir det Granngården och bland annat hönsfoderhämtning. Undra om jag hittar nått mer kul också? Äsch jag skulle ju fixa fodret.

Solen skiner kanske bara idag...

Har målarfärg på armen. Varför kan man inte hålla sig ren. Det är ju bara en liten vägg som ska målas . 

Jag har alltså kommit igång att förfärdiga mitt garn- och bokrum. Färdigmålat.... Nu ska jag få lite assistans från LO och få upp förvaringshyllorna på väggen och så är det bara till att packa över allt garn. Sen blir det storstädning i gästrummet/lekrummet.... Man ska alltid ha nått att ta sikte på. Tror jag kommer att trivas där de stunder jag hämtar garn och så ….

Igår kokade jag lingonsylt för allt vad tygen höll. Fick 20 liter hemlevererat till bron med nyplockade bär. Fick jättefin "gele´ig" sylt. Jag sorterade ut alla blåbär som följde med också och fick en rejäl burk med blåbärssylt också.... Blir gott att finna i vinter alltihop.

Annars så är det ladugårdspass som gäller denna helg (som vanligt). Just nu väldans lugnt på kalvningsfronten....

I onsdags hämtade vi hem våra 24 kvigor från Bredånger. Vi har så mycket foder som står på rot och betet började ta slut där nere. Då tänkte vi göra en smart grej , nämligen att utfodra dessa kreatur ute på betet här hemma med finaste ensilagevall och grönfoderlass.... Några av dom behöver hälsa på tjuren också. Kändes liiiiite spännande att köra ner Minus till Bredånger, som vuxit sig ganska så stor.. Nu ska vi bara lösa tjurfrakt till sinkobetet.

Ett regntungt foto , men man ser de hemkomna kvigorna mitt på bilden där dom står och kollar in vad de mindre kvigorna sysslar med på sjöbetet.

Stackars Mel fick valla några ankor. Efter mycken möda fick vi ut tre av dom från hönshagen.... Sen kom vi underfund med att även ankor måste vallas in... Men några varv runt och lite övning "klockan 12" blev det innan ankorna med draken i spetsen drog mot hönseriet igen... Då gick dom inte att stoppa. Jag fick lov att fånga och lyfta in dom.... Surfåglar , så det så. Men Mel var glad i alla fall.

Nu ska jag förbereda för middagen.... Tänker dra kammen genom håret och fundera ut vad jag ska byta om till och gå över till grannen.... Man har tur ibland. Undra vad för gott det står på menyn där?

 

Läste på nån kvällstidnings nätsida att det är nog sista soldagen nu på ett tag. I morgon börjar hösten????? Känns si så där. Men visst hösten har sin tjusning den med. När jag är klar med innegörat så då är det väl dags att flytta ner blommande pelagonior till lillstugan... Får väl gå dit och njuta av vackra blommor. Självklart börjar flera av dom att sticka upp med nya blomknoppar och verkar vilja blomma läääääänge än.