Ingrid och Agnes föddes 16 0ktober 2019. Ni är två underbara gåvor till släkten. Ja både på Emma och Andreas släktsidor gick vi och längtade och önskade att ni båda skulle födas nån gång. Lite oroliga var vi nog alla då vi fick höra att ena bebisen (Ingrid) växte sämre. Men i vecka 36 fick vi äntligen bilden.
Två välskapta töser , om än så små, var födda. Allvarligt så grät vi nog alla lite till mans av ren glädje. Agnes och Ingrid blev alltså deras namn.
Jag tituleras åter igen alltså farmor . En mycket stolt farmor är jag (Jag vet att farfar, mormor och morfar känner likadant. )
I dessa pandemitider träffas vi ju inte alls. Det känns ända in i hjärteroten. Men er mor och far skickar bilder så vi får njuta av er båda på foto och filmsnuttar. Tänk idag fick jag se Ingrid krypa, ja dra sig fram med händerna för att nå en leksak.
Som farmor har jag vissa skyldigheter. Jag ska lära er allt jag kan om lantbruksdjuren och jordbrukarliv. Jag måste visa er hur man hoppar i hö och åker hölass, mjölkar en ko, hjälper till vid en kalvning, gör kalvdans. Jag ska lära er att det godaste man kan stoppa i munnen är nybakta kanelbullar och dricka mjölk "direkt från tanken" (men jag vet att era föräldrar också hjälper till med det). Plocka ägg och göra sockerkaka.
Ni måste vara här några dagar så att farfar kan hjälpa till och bygga kojor , där blir det nog kusiner som också hjälper till. Vi måste åka ut på Moälven och ha med fikakorg.
Sen måste jag berätta släkthistorierna så ni kan föra dom vidare.... Berättelser från min barndom, mina föräldrar och mor-/far-föräldrar och alla deras bravader. Ja farfar måste göra detsamma.
Jag hoppas jag får läsa sagor för er och ni kan få bada i poolen. Jag önskar att jag får steka tunnpannkakor till er... Jag får kanske vara med på skolavslutningar och olika uppträdanden (fast sånt är väl inte så mycket av nu för tiden).
Sen har jag ju mina förmåner. Jag kanske får mysa med er , se på film, prata med er och höra hur det är på dagis, skola, jobb och så vidare. Tänk när ni blir så stora att ni kan ringa farmor och berätta nått spännande.
Jag kan gå i ladugården och skrapa bås och ta en paus. Stoppa handen i fickan, plocka upp telefonen och titta på bilder på er och era kusiner. Kan inte förstå att varje gång blir man så lycklig och leendet inne hjärtat förtar allt annat mörker.
Ni två, Ingrid och Agnes tillsammans med Albin, Axel, Aron, Siri och Lucas är 7 underbara skapelser som fyller mitt (farmor/mormor) och farfar/morfars hjärtan. Tack för all glädje ni ger och kommer att ge.
Egentligen är det ingen lång resa till Skellefteå. Men som jordbrukare är det liiiite krångligare för man kan liksom inte ta med sig korna över en helg. Men då det ska bli dop så har Emma och Andreas fixat det så att dom kommer ner till Själevad och har dopet här. Bara för att jag får skryta lite, i Sveriges vackraste kyrka...… Omtänksamt och så får vi gosa lite extra med våra gullungar. Jag längtar....
Här på gården har LO kört ut mineralgödseln nästan klart. Drängen kör skit och sliter i ladugården för en dräng sitter fast i Sudan fortfarande och nästa dräng är sjuk. Jag har "papprat" klart för idag och planerar för bak kanske efter middagen. LO fyller ju år på lördag. Ingen kalvning på ett par veckor men det står några "damer" på kalvningslistan nu . Blir väl att dom gör bort det innan betessläppet.
Nu ska jag ut med hundar och sen blir det middagstillverkning.... Varför så oinspirerad? Ska se vad jag får till utav en entrecote ? Ska inte grilla den för grillen behöver viss reparation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar