Ibland känner jag av tidens tand. . . Om inte annat så när tekniken stiger över mitt huvud. Ser ni den söta lilla MF 565 med "gaffelsidräfsan" där bak? Den körde jag ofta hemma hos mor och far. Jag körde både en knivbalks-slåttermaskin och en rotorslåtter som hade 2 rotorer med knivar . I år har vi investerat i nya maskiner. Jag lovade ju att lägga ut bilder på nyanskaffningarna men jag har bara fått med strängläggaren "in action". . . Den strängar ihop ca 8 meters strängar. Lägger ihop flera strängar som den nya Butterflyen med frontslåtter mejar ner. . .
Tyvärr har jag inte lyckats få en bild på slåtterekipaget i arbete. Men den som slagit med en slåtterknivbalk förstår skillnaden när man står bredvid denna jättemaskin. . . Blir alltså 3 strängar varje varv för de oinvigda.
Som ni förstår kör inte jag nått längre. Men handen på hjärtat är det nått jag saknar så är det just slåttern med det där speciella ljudet när knivarna far snabbt fram och tillbaka och gräset lägger sig ner. Att ha bakrutan öppen och så aromen som tränger in från det nyslagna gräset. Eller ta gaffelsidräfsan och köra iväg och stränglägga och lyssna till fraset av torrt hö som susar längtansfullt att det vill in under tak. . .
Men så är det med jordbruk idag. Har man bortåt 200 munnar att mätta får slåttern ta lika lång tid som när man hade 16 djur. Det är ju lika många dagar man har på sig. Då fungerar inte redskap som tar max ett par meter och som man måste krypköra för att inte kniven ska gå av.
Lite bonderomantiksförstörare för mig, men jag ser att bonden och drängen njuter. . . Jag får fortsätta med min hemtjänstgöring.
Sen jag flyttade från föräldrahemmet och fick egna barn, har jag haft sommartjänsten i köket (bortåt 33 år minst). Från början kastade jag nog längtansfulla blickar mot traktorn, men det fanns duktigare chaufförer, (först LO, svärfar och svärmor, söner , grannpojkar och så blivande dräng) och jag får väl trösta mig med att ingen gick (eller går kanske det ska stå) hungrig under skörden (oftast).
Nu är skolavslutningarna bortgjorda och vi har börjat med ensilageskörden. En liten silo (ca 20 Jumbolass) är klar och nu körs en stor silo (blir bortåt 80 Jumbolass i den). Jag måste ju villigt erkänna att det fungerar bra med dessa nya maskiner. Drängen har mejjat ner en massa hektar och bonden själv har jagat med strängläggaren. Tror det är några hektar som inte är strängat än. Men nu går vagnen för fullt och jag hör hjullastarens brummande från silon där LO trampar.
Men jag ska inte klaga på kökstjänsten i år. Dottern är med och vi jobbar tillsammans. Det känns bra. För det är inte alltid lätt att hitta på växlande middagar till hungriga skördearbetare. Det är lätt att hamna i samma meny vecka ut och vecka in.
Idag blev det "laxknyten" tillverkade på grillen. Alltså "foliepåsar" fyllda med skivad färskpotatis, purjolök och portionslaxbit. Salt och citronpeppar samt smörklickar förhöjer denna kulinariska rätt. . . Ja kronan på verket är ju romsåsen förstås. Den gjorde vi själva också.
I ladugården har vi fått ut ännu fler djur i och med att detta gäng kom till "Annelies bete". Alltså grannåkern som vi får arrendera så snällt. Då får vi ut några mindre kvigkalvar inifrån ladugården till "ranchdriften" där de kan träna på stängsel och större gemenskapsgrupp. Nu är det bara mjölkdrickare och 12 stycken nyss avvanda kvar inne. Känns genast mycket luftigare.
Nu börjar jag bli trött. Men jag tror jag hinner virka några varv innan ögonen faller ihop. Man kan inte gå och sova nu redan för då vaknar jag klockan 03.00 och det känns alldeles på tok för tidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar