Så är det lördag igen.

En av Clivia-plantorna som jag fick av mamma blommar för fullt. Om jag tittar på de andra så finns det oranga blomknoppar på väg fram där med. Men kan nån förklara varför det inte blir såna framstående blommor utan dom gömmer sig mellan bladverket. Först när blommorna börjar trilla av så kommer dom fram i all sin prakt. Gammal jord? Eller vad?

Tänker att jag ska muntra upp mina ord lite innan jag berättar att fredagens kalvning blev en dyster tillställning. En kviga kalvade , med fint juver och allt. Kalven ( en tjurkalv) är pigg och matglad. Men mamman förblödde direkt efter kalvningen. Jag vet inte när vi var med om det sist, om än nån gång. Sen så skulle pigan mata kalvarna under eftermiddagspasset och då ligger en kalv ca 3 veckor gammal stendöd. Hon hade ätit som vanligt på morgonen och inga problem där inte. Men utan egentlig förklaring så dog hon????

Så det förstår ni väl att det var en aning sorgligt igår. Jag har anmält till kadaverbilen.

Lite roligare var det när jag fick vara tillsammans med Lucas en stund efter lunch. Jag plockade fram en bilderbok om traktorer och jordbruksredskap. Ooooooooooooooj säger Lucas, för han gillar traktorer. Det är så roligt att se honom när hans ögon sveper över traktorerna och jag tror att röda och blå traktorer är finast  enligt hans beteende.

Sen på kvällen igår tog jag min virkning och satte mig i sovrummet. LO ville se på hockey, så jag nötte ögonen på Lets Dance  Egentligen virkade jag mest, men när fingrarna sysselsätter sig betyder det ju inte att hörseln är upptagen. Ögonen kan ju "multitaska". Och visst såg jag en och annan häftig sväng om. Glad blev jag över Mendez samba .Lite svängde det i jazzfoten. Fick nog riva upp några maskor då det kanske inte blev riktigt i takt med  5 luftmaskor. . . .Och så åker han ut ????  

Idag har jag ladugårdstjänst. Ingen kalvning än denna dag. LO, Z och Drängen försöker reparera ett lastbilssläp som vi ska förvara mineralgödseln på. Den kommer på måndag, så man ska vara ute i grevens tid. Jag brukar inte skryta om detta rep-gäng. Men jag är inte ett dugg orolig att dom inte fixar det. 

Så hoppas jag att LO tar med sig en traktor med skopa så att skräpet från "biblioteket" får åka iväg på nån lämpligare plats. Lämpligen när vi ska äta kanske.

Nu ska jag gå och kolla vad kissungarna hittar på. Dom små har börjat komma fram nu och springer, som små nystan rullar ungefär.  Häftigast är de två som kommer att bli "lurviga". Men den korthåriga trefärgade honan är mest framåt.

Som synes är alla får välfrisserade och då måste ju Blackie också få sn päls borstad eller ryktad ska man väl säga då det gäller häst. Hela familjen  från upp i backen var nere och hade en stund i fårhagen. Jo även katten var där. Han följer alltid med då dom är ute runt gården. Inte bara en gång han smitit in hos oss då dom varit och kollat på kattungarna. Mozart är lite lik Vår Norris. Fast om man tittar så har han betydligt skarpare svarta ränder.

Jag vet att jag fjaskar på med katter men hur härliga djur är inte dom.

Såg att en ny lag träder i kraft 1/4  att man inte får överge husdjur som tyvärr hänt med många så kallade sommarkatter. Fast jag läste nånstans att det kommer att gälla alla husdjur. Även kvigor som drar till skogs måste tas om hand snabbt. Men jag undrar vilken nötboskapsägare som inte tar itu med en sån förlust.

Nu ska jag vara husmor ett tag . Efter maten är det åter till kossorna. Undra om det blir någon kalvning i helgen?

Lite vårspritt i själen . . .

Börjar det kännas som vår ? Jag fick en sån vacker vårbukett i fredags då jag var ner till Härnösand och LRFs regionstämma. . . Alltså helt oförtjänt om jag ska vara ärlig. Jag har suttit som revisorsuppleant i 2 år och jag har inte gjort nått. Jag har inte tagit den tiden till att "förkovra mig" inom den uppgiften. För även om man är suppleant måste man hålla sig uppdaterad och liksom veta vad som händer utifall man måste rycka in. Gör man inte det så ska man inte vara kvar.

Jag blev uppringd och blev tillfrågad om jag ville vara kvar. Jag förklarade att man inte ska ha en så overksam person med. Nöjd lutade jag mig tillbaka och fortsatte med det jag höll på med då. . . 

Sen föll detta ur mitt minne och jag åkte ner till Härnösand som fullmäktigedeltagare från Själevad. Så under sista punkten på dagordningen var det dags för avtackningar. . . Jag blev uppropad ????Vad har jag gjort???? Det är en jättefin bukett given med hjärtlig värme  (men jag tycker jag inte gjort mig förtjänt av den).

Förresten en stämma som var väldigt lugn och trevlig. Utan några hårda diskussioner eller sura påhopp. Vi avhandlade både val och motioner med en bra fart utan att man missade kontentan av vad man röstade på eller för. Ett härligt presidium som höll ordning i salen ( Har ni  sett hur det kan gå till i den engelska politikercentrat ???? Där kan det verkligen hetta till). Jag fick träffa både en nybliven "gammelmorfar" och så trevliga bonde-kollegor , 

Denna tulpanbukett har jag däremot gjort mig förtjänt av. Jag ordnade nån liter råmjölk till en granne som jag vet gillar kalvdans. Fick både ett gulligt sms när dom ätit första portionen och så dessa vårliga tulpaner. Så jag har lyckan att njuta av båda buketterna samtidigt.

Igår tog LO och jag en sväng söderut. Vi hämtade ett återtag för att fylla upp frysen igen. 

Vackert väder och Höga kusten. . . Behöver jag säga mer. Jag vill inte skryta, men nog bor jag mitt i skönheten allt, om jag får säga så.

Om jag ska avhandla vad som händer på gården så kan jag ju meddela att ytterligare en kalv föddes i morse. LO har klippt fåren klart . Lammen lade sig i solen och vilade och njöt medan mödrarna blev friserade. 

Jag har börjat röja ute i groventren, mitt bibliotek. Måste nämligen se vad som kan göras för att rädda mina pelargonior. Dom ställde jag därute i höstas ,med tanke på att det rummet är svalt och jag kan ju enkelt komma åt och pyssla om dessa när det är dags. 

Men i och med att det behövs ställen att gömma undan grejor och kartonger på, så "brötades" det in en massa där under jul. Jag provade, med risk för  bestående livskador , att klättra, klänga, smyga mig in och över för att vattna nån gång. Alltså i ett rum som är 8 kvm blir till en riktig djungelstrapats och när jag når blomfönstret förväntar jag mig att höra "Mr Livingstone I presume". Kan inte begripa varför jag är så oorganiserad och sparar vad skräp som helst.

Nu är dom (pelargoniorna alltså) framme, nerklippta och rensade från torra blad och blommor. Har ställt dom framför ett fönster inne i huset. Jag hoppas dom vill börja spira. Blir det nått av dom så är det bara god växtvilja från plantornas sida. Deras o-omhuldrande husmor ska minsann inte ta åt sig den äran efter denna vinters vanvård.

I morgon är det en sammankomst vi ska på en stund efter lunch som inte har med jordbruk att göra. Jag ska försöka fortsätta med "biblioteket" och få det användbart igen.

Men en tanke for genom min skalle nu :-Tänk när man kan börja plocka ut blommor på altanen igen? Tänk när man kan ställa fram möbler och sitta där ute med en god kopp kaffe och bara njuta av fågelsång och vårvärme. . . Det är inte så många dagar kvar till kaffekoppsstunden funkar. Några fler dygnsgrader upp innan blommorna får komma ut.

Tänk om man skulle. . . .

byta yrke . . Tänk om jag skulle modernisera mig och bli influencer ??? Skulle vara nått det.
Chockerande???? Nä varför det????
Sitter och kollar lite slött på datorn och unga töser (några grabbar också) , knappt torra bakom öronen ska veta hur man lever livet. Vore det inte tryggare att lyssna till någon i klass med underbara Dagny 106 år. Hon har väl livskunskaper som få når upp till. Man "ska inte gamla till sig" som  hon säger. Tycker jag är ett kanontips.
Om jag skulle försöka vara influencer (varför man måste använda utrikiska?) Vad skulle jag då försöka påverka ? Jag kan ju inte komma med några resetips. Eller kanske??? Jag kan ju lära ut hur man gör om jobbresor till en trevlig utflykt. Det finns en hel del grejor på Granngården som man kan "privatisera" fast det är jobbrelaterat. Man kan inhandla fina plantor att sätta utanför dörren till ladugården. Man kan inhandla sköna solstolar att ha under lunchen (när Hem till Gården tagit semester förstås). Man kan sitta i bilen och drömma sig bort. Drömma att man trycker ner gaspedalen när man kommer till södra rondellen i Ö-vik och stannar inte förrän bränslet tar slut. Eller nästan, man kan ju svänga i på en mack nånstans söder om stan, tanka och rulla vidare.
Jag kan ju alltid försöka introducera långkok (som jag brukar vurma för). Finaste recept på rejäl husmanskost. Jag kan ju höja rösten för att handla svenska råvaror och att man planerar menyn efter den svenska odlingssäsongen. Knäppt att komma med recept på vårprimörer i soppan i november typ. Köttgryta med rotfrukter i september, dä ä grejern dä.
Nu läser jag att dessa unga töser och killar är väldigt duktiga på datorer. . . Dom kan fotoshoppa ???? Det är därför dom kan vara både här och där i världen med nån timmes mellanrum. Eller byter kläder och frisyr snabbare än en kameleont.

Måste ju faktiskt berätta om dagens lunchmacka, köttfärslimpa med picklad rödlök. Kvarblivet sen söndagens middag. A och E var ju hemma i helgen. På lördagen lagade dom god mat som dom bjöd oss alla på. Moussaka (riktig sådan med aubergine) med tzatziki och godaste salladen till. Hur underbart njutningsfullt är det inte att sitta och titta på medan andra lagar mat?

Då tänkte jag kontra söndagsmiddagen med det jag vet av erfarenhet att familjen gillar. Köttfärslimpa, kokt potatis och brunsås. Jag fixade snabbt picklad rödlök och "glägg" (burkade ärtor och morötter med majonnäs ihoprört), medan morötterna kokade klart så att jag fick till morotsstuvning. . . Ska jag vara riktigt ärlig så gick lunchmackan ner i ett huj.

Eftersom jag gärna styrs av traditioner blev det idag våfflor med "Skellefteplockade" hjortron (dom kommer färdigsyltade i burk, helt fantastiska) och vispgrädde. Ett glas mjölk sköljde ner hela anrättningen. Jag blev tvungen att införskaffa ett nytt våffeljärn förresten. Det gamla bara brände fast. Jag fick inte byta recept för då kraschade våfflorna till smulor. Men mitt nya skötte sig helt efter instruktionsboken.

Undra om jag skulle ta och påverka min omgivning med lite kalvdans också ? Det är nyttigt för mage och själ. Både att titta på dans "in real Life" och att äta kalvdansen som nu står på spisen, färdig att inmundigas.

 I helgen har vi verkligen haft dans. En kalv föddes i lördags och fyra kalvar på söndagen, varav dessa tvillingar kom efter lunch. . . Hennes mjölk var så fin att jag "flaskade" en del ( behöll så att det räcker till kalvarna såklart), har frusit ner två flaskor för senare behov, ringde två vänner för att dela med mig av det kulinariska och gjorde själv två formar med kalvdans.

Som kronan på verket så kalvade en ko till idag blev en tjurkalv denna gång tack och lov. Nio kvigkalvar på raken tidigare. 

För att återgå till influencieringen så kan jag ju även försöka påstå att umgås med kor stärker en, rakt in i själen. Förresten att få umgås med djur över huvud taget är en ren lisa för livskvaliteten. 

Nä slut på mina försök till arbetsbyte. Jag har lite svårt att förstå att man kan sitta och fotoshoppa ihop lite mode och några reseskildringar, lägga till lite ovårdat språk för att verka inne och cool och få betalt för det. Att försöka få andra att tycka att just mina funderingar är ett rättesnöre. Inte lyssna efter de "gamlas visdom" har sänkt mången ungdomlig plan. 

Jag räknar nog bara kronor och ören som man tjänar ihop med valkar i näven och koskit under skorna. I grund och botten är jag väl bonde. Tror det känns ändå tryggast (för alla). 

En underbart solig vinterdag

Efter några dagars kräksnöande så kändes det ända in i ryggmärgen då morgonsolen strålade så här glatt över Billstasidan. Jag vet att det kommer mer skitväder, men inget kan ta ifrån mig denna dag.

Jag har börjat förbereda mig inför helgen och städat "gästrummet" så att A och E kommer in dit , då de ska hälsa på i helgen. Barnbarnen får annars använda det som lekrum. Kan man tänka att det nästan inte finns golvyta att ställa ner mina 39:or ? Men det är trivsel då rum blir använda. Minns "kammarn" hemma hos mor och far som oftast hade dörren stängd och var betydligt svalare då man knappt fick gå in dit för att vattna blommorna.

Kan ju skvallra att när syster och jag var där uppe och städade ur hemmets härd, så smet vi in och fikade där . Buuuuuusungar. Tänk att den där "förbudskänslan" kom över en trots att det faktiskt var vi som bestämde då. Vi var faktiskt då över 50 båda två. . . . Och vi sölade inget.

I alla fall så plockade jag undan i "gästrummmet" och drog till sängöverkastet, då det "klack till i skallen". Sängöverkastet har min farmor virkat. Det är nog från henne jag fått mitt "virkbegär".

Ofta när man hälsade på henne på ålderdomshemmet Björnaborg, satt hon med ett handarbete i händerna. Hon virkade nog ett tjugotal sängöverkast. Dukar och gardiner med både lagom tjock garn och tunnaste, tunnaste. Hon broderade både stramalj, korsstygn och långstygn och så, på den tiden då ålderdomshem verkligen var det hem som var anpassat för aktiva åldringar, tog hon hissen ner till terapin och vävde.  Hon bodde ju på 2:a våningen och hade svårt att gå. Medan farfar levde så hade dom två rum, ett sovrum och ett vardagsrum. Det fanns en liten diskbänk så dom kunde bjuda på kaffe . Men maten gick dom ner till matsalen och åt tillsammans med de andra inneboende.Hon löste även korsord.

En ungdomsbild på farmor kan jag ju förgylla denna blogg med.  En fin bild som faktiskt hänger på väggen i vårt fikarum, tillsammans med alla våra andra anfäder.

Och så blir det några födelsedagskort på henne. Överst tillsammans med sina barn Kurt, Freed, Helge (min älskade far) och lille Kjell (han som fått smeknamnet "färbrorn från Grönnäs"). Farmor har sina båda döttrar Götha och Gertrud på var sida. Faktiskt bara farbror Kjell, nyss fyllda 80, som lever nu.

Nedre kortet är nog en senare födelsedag och det är faster Birgit (gift med Freed) som kommit för att gratulera.

Farmor Linnéa somnade in den 10 juli 1986. Vi låg 4 generationer i 6 timmar på Ö-viks sjukhus. Min pappa hade fått en stroke, med förlamning och afasi. Farmor tacklade nog av, trots att hon alltid varit ståndaktig, när hennes äldste son blev sjuk. Jag födde äldste sonen Peo tidigt den morgonen. Så det är ett datum jag aldrig glömmer.

Klart jag aldrig glömmer farmor och så har jag ju det fina överkastet som jag äntligen hittat en lämplig plats åt.

Om ni återgår till första kortet så står det 2 blommor i fönstret. Det är blommor som kommer från min mormor. Oxtunga kallade vi den för där hemma och var skott från en blomma mamma tog med sig från sitt hem 1952. Så det är en välbevarad planta. Men jag har också sett namnet "målarpensel" på den. När den blommar förstår man det senare namnet och utan blomma förstår man ju oxtunga. Men mormor Kristina tar vi en annan gång.

Denna vecka har ett ganska trevligt schema. Igår var vi på Kretsmöte för Norrmejerier. I morgon kväll har jag kurs (Livslinjen heter den) . Torsdag ska jag vara barnvakt ett tag. På fredag ska jag i egenskap av fullmäktige , ner till Härnösand och få vara med på LRFs regionstämma. Och så är det helg och vi har ladugårdspasset.

Förra veckan fick vi skicka 14 kor och det märktes knappt då vi plockade in lika många kvigor utifrån som ska dräktighetsundersökas och får dom grönt ljus blir dom kvar inne. Annars åker dom ut igen till tjuren.

Nu ska jag se om jag ska ta och kolla hockeymatchen AIK mot Oskarshamn. . . Kanske inte min dröm-tisdags-kvälls-tittande, men LO måste väl också få regera över TV-dosan nån gång. . . Min tid kommer. . . Då jag kan påminna - vem fick titta på den matchen utan att jag gnällde ? Ni vet kvinnans list. . .  osv

Braskaminen sprakar och värmer

Morgonstund har guld i mund! Vissa dagar kan man inte annat än att försöka memorera i hjärnan . Ni vet på den platsen i hjärnan som man tar till när allt bara känns skit och även fast  regnet eller snön vräker ner, blir man varm ända in i själen när bilden på en soluppgång med löfte om en vacker dag utan nått elände belägrar insidan av ögonen.
Nu har jag haft och har några såna där superstressande dagar då jag helst vill dra täcket över huvudet och inte kliva upp. En sak om det bara vore vanlig bokföring, men en massa andra hjärnkrävande uppdrag dyker upp hela tiden. Nån tid för Iris finns liksom inte. Nog för att jag försöker "tjuva" mig nån stund emellanåt, men när det finns deadlines som man måste ta hänsyn till är det inte så bra att försöka "dega" bort minuterna som kan behövas till viktigheter.
Snöat har det gjort och det smälter och så kommer kallare väder och så snöar det igen. Det är blåst som lurar bakom hörnet när man går ut, i det man tror, soliga vädret.

Vi har ju flyttat hönshuset (har ett nytt  på gång) och det blev skottat en sandhög framför dörren så att det går att komma upp (vagnen står på hjul). Men med ömsom snö och ömsom tö blir det lite svårt att ta sig uppför denna  kulle. Jag har ju ett knä som inte gillar bondeliv just nu så jag tar sikte på dörrhandtaget och sen försöker jag med ett klumpigt skutt försöka få grepp och dra mig upp . Brukar fungera faktiskt väldigt bra, men ser nog inte så graciöst ut. Men så när jag matat och pratat med hönsen (nog kan ni börja värpa nu , när ni har det så fint och varmt och Göte , det är inte snällt att ge mig onda ögat ! Trots allt kommer jag ju med mat åt er), så ska jag ta mig nerför denna kulle ( som då känns som K2 eller nått liknande- alltså fullkomligt omöjligt att ta sig ner för) Det behövs bara två steg men med miniskproblem så är det näst intill omöjligt att vinkla foten snett nedåt och parera halkrisken. Men vi kan säga som så, jag ska inte gnälla alls. "Det blir bättre och bättre dag för dag" trallala. .Men jag försöker göra denna resa när det är minst med folk ute. Man ska inte bjuda på alltför många roliga skratt.
I morgon ska jag fortsätta papprandet och vara företagarmässig ut i fingerspetsarna. Jag ska dessutom försöka göra en dispensansökan och så ska jag handla (om jag hinner).
Förresten i helgen gick mjölkningen som en dans. LO servade mjölkorganen till rörmjölkningen och hur nice är det inte att mjölka med fungerande duovac?
Kom just på en låt som en Delavalförsäljare på 70-talet brukade sjunga:
Tänk att jag mjölkas av Duovac
lilla jag, lilla jag av Alfas Duovac.
Tänk att bli urmjölkad av en sån
liten följsam sak. . .
Ni vet melodin är Tänk att jag dansar med Andersson. . . .
Vissa sångtexter gnager sig in i hjärnan och man kan ta fram dom precis som med soluppgångar, för att muntra upp. Andra melodier gör en ledsen, i och för sig kan en solnedgång också påminna en om nått sorgligt eller en stor saknad.
Ibland kan en somrig solnedgång påminna om när jag satt och rodde drag, vittjade näten eller långrev med pappa på Ledingssjön. När väl solen gick ner blev det svalare och vi rodde hem. Det var så ljuvligt att lyssna till pappas lugna årtag som inte plaskade utan det porlade på ett alldeles speciellt och tryggt sätt. Åran skar ner direkt genom vattenytan och förde båten med stadigt framåt. För att roddaren skulle ha rätt kurs så pekade man på  "hemmahamnen". När pappa rodde så gick färden rakt utan att han behövde rätta kursen med ett "mellan-årtag". På slutet lyftes årorna och man gled lugnt genom vassen, in till bryggan ( eller stenpiren som vi hade). Ibland satt katten och väntade. Och så gick vi uppför åkern och hemma väntade kvällsmaten. Och just nu fick jag smaken i munnen av mammas stekta gädda på hembakt tunnbröd. Oj såååååå gott. Nu blev jag ju hungrig.

Sportlov

Blomman, hon med ett stort hjärta i pannan är faktiskt Zs kossa. Hon ska kalva i maj. Lite av en solskenshistoria. Z fick henne när hon föddes och han byte namnet till just Blomman. I somras var hon nere i Bredånger på kvigbete tillsammans med Jerka (cool tjur) . Vi blev nerkallade en dag i juli för några kvigor (däribland Blomman) och tjuren hade brutit ut sig. Våra gulliga kvigbetesgrannar (däribland han som äger betet) hade redan fått in dom Hur kom dom ut och varför? 

I början på augusti var dom framme igen, nästan på dagen 3 veckor efter förra "rymningen" och då noterade vi att det var just Blomman och Jerka???? Ska man skylla på brunst???? LO tog hästburen och hämtade hem den vi skyllde mest på, nämligen Blomman. Hon blev dräktighetsundersökt i september och inget kändes. . "Koskit" men vi måste vara hård och rensa ut de som inte är lönsamt dräktiga.

När kvigorna kommit hem från Bredånger i november och lugnat ner sig körde vi en dräktighetsundersökning på alla kvigor. För att vara säker på Blomman inte ändå var dräktig, så fick hon också en ny koll. Tänk hon är dräktig , tack och lov.Hon är beräknad precis efter dagen hon blev hämtad nere från kvigbetet. Det hade ju varit lite surt om just Zs kviga skulle vara den som åkt till slakt, då vi behövt fodret till de dräktiga. Kan ju faktiskt påpeka att alla 28 kvigor var dräktiga. Och jag som planerat flera återtag .

Ikväll fick vi ynnesten att vara barnvakt några sekunder hos grannen. Jag kan inte sluta beundra deras utsikt. Medan Siri och Lucas tittade på Bollibompa såg jag en räv som "raskade" över åkern och 3 rådjur som girigt skred fram med siktet inställt på ensilageintaget nedanför ladugården. Dom planerar nog en raid i skydd av mörkret. Det har nog spillts lite godis där.

Undra om fodret räcker? Undra om det blir en sån vår att man kan släppa djur tidigt, tidigt eller att det börjar gro så snabbt att man kan börja ge korna grönt på foderbordet??? Önsketänk.

Det kommer nått lamm då och då. I fredags fick en tacka trillingar. Jag tänkte ögonblickligen :- Neeeeeej inga flasklamm i år. Jo det känns "gruvsamt".

Men denna underbara tacka (ja hon är oklippt men vi kommer att klippa snarare än snart) hade stenkoll på alla sina små. Jag plockade upp 3 runda och nyätna små. Hon vakar som en sann mor över de sina. Pust oron gick över på en gång.Alltså jag hoppas ni förstår att det är inte enkelt att ha just flasklamm. Tänk då jag hade Bättan inne i 2,5 månader. Hon har blivit en mycket folklig tacka, men nu först har mina blommor återhämtat sig. Blöjlagret är slut och jag vet inte om jag orkar att ha "dygnet-runt-babyvakt". Fast blir det ett gulligt tacklamm så torde väl mitt bondehjärta dra igång. . . Ja söta bagglamm kan nog svepas med också.Men då köper jag ett till hundbur. Hade ju ett stort nere i ladugården där Bättan huserade medan jag "papprade" och matade kalvar. Undra om hon lärde sig nån bokföring??? Fas hon var duktig som Arkivator (fick hon tag på minsta pappersflik, drog hon in det i buren och helt sonika lade det i magen????!!!!!)

Hade två sportlovslediga töser på besök idag. Fårhagen tyckte dom var "bajsiga" och jag var inte säker på att dom skulle vilja gå in till kalvarna i ladugården. Gammelmorfar Åke ropade åt sig töserna och dom följde med honom på en gång. När dom kom ut var det en som ville ha bondgård när hon blir stor. . . Det ska vara en gammelmorfar som kan väcka sånt intresse.

 Hoppas att hennes önskan vårdas ömt och att hon behåller det till vuxen ålder. Såna drömmar måste nog många förverkliga om vi ska kunna odla och föda upp svensk mat åt alla i framtiden.