Solen är varm, solen är toppen. Solen är skön, målar brun hela kroppen. Solen som gör det blir ljust varje dag, solen i Västerhus är bäst tycker jag 😁.
Grisarna har kommit ut. Men faktiskt är de lite tröga att vara ute. Men då räcker väl det gröna längre. Grisar gillar ju att böka och käka både det som växer ovan jord och under jord. Nu är det mer än en vecka vi haft sommarens bästa väder. Dagtid är det 32-35 grader och tack ock lov kan det blåsa lite i alla fall.
Flaggan har varit uppe 2 gånger denna månad än så länge. Äldste sonen Peo fyllde 10 juli och så är ju den 14 juli allmän flaggdag då Kronprinsessan firar sin ( i år 48 år) födelsedag.
Men annars så har det varit nermejning av de lägdor som inte fått plats i silosarna och har blivit till torra, fina höbalar.
Och slutklämmen kom igår kväll (och lite idag på förmiddagen) då de gjorde "fyrkantsbalar" till fåren. Den gamla hårdpressen fungerar och gör sitt bästa varje år. Jag hör att de som jobbar mest med den nog gärna sett att den ville krångla så de slapp. Men förr i världen gjordes hållbara maskiner (tack och lov). Tror det är bortåt 100 ton torraste rundbalar och inte fullt 200 små balar. Torrt hö är enklare att förvara än blöta ensilagebalar (speciellt om plasten runt går sönder).
Vi har ju lagt ner hötorken sedan 2 år. Till min stora sorg, då jag vet hur roligt barnen tycker det är ett hoppa i höet och bygga gångar och kojor. I fjol sommar gick det inte att få någon bra längd på hötorkningdagar (även om vi har torkar så är det alltid bra att få in så torrt hö som möjligt, då det jagas lägre energiförbrukning överallt) och de kom på att vi kunde ju bygga boxar där till trångbodda kvigor. För den delen, så fick vi bara in max 60 ton innan det var proppat i torken. Nu blev det ju 40 ton till. Jag ger mig, då det inte är jag som står och kastar in i hökanonen...... Men ändå.... Att sitta där uppe på höet och lukta på inkört solvarmt hö. Den aromen kommer nog för alltid etsas fast i min "näsa" , ett minnesdoft som jag kan plocka fram och njuta av. Bara ledsen att jag inte kan erbjuda barnbarnen samma....
Nog med gnäll om det.
Gångna veckan har det fötts 8 kalvar, så höet behövs, samt framtida platser till de kvigkalvar som fötts nu.
Detta är nog den senaste (tror jag) med stora fina öron, för att "han ska kunna höra bättre" kanske.
En kvigkalv har lite brunt påbrå. Tror mormormor till kalven är en SRB (alltså "röd"). I alla fall är det övervägande tjurkalvar.
Är nog dags att snart anmäla ett antal till försäljning. Kan ju inte behålla pojkkalvar , trots utökad plats i högolvet.
De flesta som kalvat är kviggänget som Bengt betäckt. Och de kalvar väldigt jämt. Men de är lugna och fina , lyfter inte en fot när de mjölkas i VMSen. Sånt uppskattas mycket.
Värmen är ju väldigt påtaglig så här mitt på dagen. Kvigorna nere vid stranden badar för att få svalka.
För några kvällar sen åkte LO och jag ner för att hälsa på dom och även njuta av en härlig solnedgång. Kvigorna och Alf-A kom fram och höll oss sällskap. Gick ner till vattnet och tog en härlig slurk vatten.
Hundarna tyckte de var jätteintressanta och hade full koll på gruppen.
Solnedgången gick inte av för hackor. Stilla och fridfull.
Alf-A smyguppvaktade några damer . Undra om han använde sig av den romantiska solnedgången?
Arbetsivern finns i alla generationer. Lucas tycker arr det är trevligt att skotta hö.
