Fruntimmersveckan verkar hålla tätt.

 Skulle tro att denna fruntimmersvecka går till historien som en av de varmaste. Man har ingen lust att göra nått, fast man måste ju. Det är några dagar kvar . men som meteorologerna säger så blir det ingen nederbörd förrän tidigast till helgen.

Vi har flyttat runt lite djur. 10 kvigor har fått träffa Alf-A nere vid stranden. Härligt bete med egen strand så de kan gå ut och blöta fötterna förresten ända upp till magen. Kossor är simkunniga men det går en strömfåra strax utanför så jag tror de drar sig från nått sånt.

Vi bytte bete till ett större gäng ungdomliga kvigor. Och så släpptes 19 kvigkalvar ut på grönbete (grannbetet som jag omnämner som Annelies).De yngre har gått på "plattan" och tränat sig på ström . Så vi hoppas de håller sig till stängselreglerna. " Aja baja ni kan få en stöt". Känns inte roligt att jaga rymmande kvigor i denna värme.

Hönsen behöver ha extra godis och vad passar bättre än melon och kokt potatisskal. Sen brukar de hoppa i vattenbaljan och doppa fötterna. 

Vi blev tvungna att ta hit veterinären för det är en ko som har juverinflammation med feber och dålig mjölk i en spene. Inte roligt alls, men tur att det upptäckts och blir behandlat i tid. förra bloggen sa jag att vi bara fått en kalv förra veckan, men det blev två. Denna vecka har vi fått en (än så länge). Det blev en tjurkalv.

Nu tror jag det bara är 4 styckna kvigor som är okalvade utav 18. Han var väldans effektiv i kvig-gruppen. Vi hade nog släppt 10 först och efter några veckor kom 7 till in. och så betäckte han en när han hoppade över till den andra gruppen, för det var en jättebrunst där. Det är bra med sommarkalvningar.

Men kossorna gillar inte denna värme. LO och drängen gjorde en duschkonstruktion som bara "dimmar" vattnet över kossorna. Det gillade dom förträffligt.

Men det sägs att till helgen blir det svalare och kanske lite regn. Det behövs. Och jag hoppas vi hinner bala grönfodret som drängen slagit ut. Då blir det 10 klövar av 10 möjliga på det. 

vi har inte börjat med andra skörden än och det blir nog nån vecka bort typ. Vore bra att få hem den skörden och så köra flytgödsel och det regnar. Men man kan inte få allt här i världen.

Och så är det maten nu igen. Fyndet jag gjorde denna dag är en full glasslåda med färdiga köttbullar. Potatis ska på och så en brunsås. Undra om jag skulle ta och fixa inlagd gurka och kanske till och med inlagd rödlök.... Det kan bli mums. 

Och varför passar jag på att blogga en dag som denna? Med AC i huset vill man inte gå ut. 😂

Dä ä "färbrorn från Grönnäs"

 Så skojade han alltid vår farbror Kjell när han ringde. Troligen hade hans farfar nån bror som bodde där. Men det har jag inte fått riktigt klart för mig vem färbrorn va.

Idag fick jag höra att pappas yngste bror gått bort. Kjell-Evert nästan 87 år (18 oktober skulle han ha fyllt). Här står han framför barndomshemmet på Sundsnäset.

Han blev äldst av den familjen. Farmor hann inte fylla 85 år för hon dog 10 juli 1986 (vet det för hon dog samma dag som min äldste son föddes) och hade då lite drygt 3 månader kvar till den dagen.

De hade ett jordbruk på Sundsnäset, som ligger söder om Ledingssjön. Några kor, höns, och häst. Säkert några får också. Här står de på vad jag alltid kallat "Byströms Berget" och där på andra sidan sjön ligger Torsbacken. 

3 st systrar kom över från Torsbacken och gifte sig med 3 pojkar från denna by (Sundsnäset alltså). En med efternamnet Nilsson (minns inte förnamnet) gifte sig med Signe, en hette Albert Byström som gifte sig med Katarina och så den tredje Erik Vågström gifte sig med Linnea.

Kjell-Evert var den yngste av  Vågströms barnaskara. 

Det skiljde drygt 14 år på min far och Kjell. Men det fanns nog ett speciellt band dem emellan. När jag kom med i bilden (alltså föddes) så bodde Kjell i Nässjö och träffade där sin käresta Britt-Marie (vi sa alltid Bibbi). De fick tvillingsöner -63. Sen har dessa 4 varit lite av "sommar" för mig. De kom nämligen alltid upp på sommaren och hjälpte till med höhässjningen några veckor då de hade semester. Man gjorde så förr i tiden. 😃

När vi flyttat till Leding gjorde de likadant. Minnen jag har av Kjell är att han tar en rökpaus på bänken vid ett syrenbuskage. Han satt där och bolmade en stund så där på kvällskvisten , troligen med kameran bredvid sig. Det är sällan det händer ,men känner jag doften av piptobaken "Greve Gilbert Hamilton" vill jag gärna kolla om inte farbrorn är i närheten.(Men det är nog ett bra tag sen han slutade röka.

 Och som kom John-Erik och så satt de där och "irritera" som John-Erik sa nån gång. Det vill säga att de satt och mediterade. De pratade om ditt och datt. Jag vet att John-Erik brukade ringa Kjell även under vintrarna. För han gillade att prata med Kjell, som alltid var lugn och vänlig och lyssnade till alla.

1981 blev det fint kalas på Björnforsen för det året skulle farmor Linnea fylla 80 år (sittande i mitten) och Freed (nr 2 från vänster) fyllde (eller kanske skulle fylla) 50 år.

Övriga är från vänster stående Kurt (tvilling med Götha f 1929), Freed (f 1931), Helge min pappa (f 1924), Kjell-Evert (f 1938) och sittande Götha (tvilling med Kurt f 1929), farmor  Linnea (född 1901), Gertrud (f 1926). 

Då levde alla syskonen och deras mor (som synes) Fadern Erik (min farfar dog redan 1970).

Sen efter -81 blev det kanske lite mindre av att de kom upp. 

Kjell minns nog alla som den vänligaste själ som gått i ett par skor. Har har alltså 2 söner och 5 barnbarn. Bibbi dog för flera år sen ( -18 tror jag). 

Nu har jag bara 2 ingifta fastrar kvar från den generationen.  På denna sida är vi 11 kusiner (jag och syster givetvis inräknade.)

Lite info från gårdsjobbet;

Här på gården kör vi en strölimpa dessa dagar. Vi har några "utmarker" med gamla vallar som slagits och legat på sträng som är så torra att vi bestämt oss för att köra hem och lägga i limpa. Gjorde så i fjol också med mycket  gott resultat. Blir finhackat då det hämtas med Pöttingervagnarna. Problemet är att det blir väldigt varmt för hjullastaren.

Efter det blir det nog hämtning av balar både från när och fjärran. 

Kalvar har det bara blivit en denna vecka. men förra veckans 8 styckna kompenserar.  Det är underbart väder än. Varma solstrålar och lagom med svalkande vind. det verkar vilja fortsätta några dagar till. 

Men lite av en sorglig dag. Kjell är saknad av många. Jag har hört at han saknade sin Bibbi, så nu är de väl återförenade. 

Men det finns många goa och soliga minnen som man bevarar i hjärterummet.

 

Soliga härliga sommardagar

 Solen är varm, solen är toppen. Solen är skön, målar brun hela kroppen. Solen som gör det blir ljust varje dag, solen i Västerhus är bäst tycker jag 😁.

Grisarna har kommit ut. Men faktiskt är de lite tröga att vara ute. Men då räcker väl det gröna längre. Grisar gillar ju att böka och käka både det som växer ovan jord och under jord. Nu är det mer än en vecka vi haft sommarens bästa väder. Dagtid är det 32-35 grader och tack ock lov kan det blåsa lite i alla fall.

 Flaggan har varit uppe 2 gånger denna månad än så länge. Äldste sonen Peo fyllde 10 juli och så är ju den 14 juli allmän flaggdag då Kronprinsessan firar sin ( i år 48 år) födelsedag.

Vi blev bjudna till sonen på goda hamburgare. Lite av tradition faktiskt. Är så trevligt att "lämna gården" och få en lugn stund på annan ort.

Men annars så har det varit nermejning av de lägdor som inte fått plats i silosarna och har blivit till torra, fina höbalar.

Och slutklämmen kom igår kväll (och lite idag på förmiddagen) då de gjorde "fyrkantsbalar" till fåren. Den gamla hårdpressen fungerar och gör sitt bästa varje år. Jag hör att de som jobbar mest med den nog gärna sett att den ville krångla så de slapp. Men förr i världen gjordes hållbara maskiner (tack och lov). Tror det är bortåt 100 ton torraste rundbalar och inte fullt 200 små balar. Torrt hö är enklare att förvara än blöta ensilagebalar (speciellt om plasten runt går sönder). 

Vi har ju lagt ner hötorken sedan 2 år. Till min stora sorg, då jag vet hur roligt barnen tycker det är ett hoppa i höet och bygga gångar och kojor. I fjol sommar gick det inte att få någon bra längd på hötorkningdagar (även om vi har torkar så är det alltid bra att få in så torrt hö som möjligt, då det jagas lägre energiförbrukning överallt) och de kom på att vi kunde ju bygga boxar där till trångbodda kvigor. För den delen, så fick vi bara in max 60 ton innan det var proppat i torken. Nu blev det ju 40 ton till. Jag ger mig, då det inte är jag som står och kastar in i hökanonen...... Men ändå.... Att sitta där uppe på höet och lukta på inkört solvarmt hö. Den aromen kommer nog för alltid etsas fast i min "näsa" , ett minnesdoft som jag kan plocka fram och njuta av. Bara ledsen att jag inte kan erbjuda barnbarnen samma....

Nog med gnäll om det.

Gångna veckan har det fötts 8 kalvar, så höet behövs, samt framtida platser till de kvigkalvar som fötts nu.

Detta är nog den senaste (tror jag) med stora fina öron, för att "han ska kunna höra bättre" kanske. 

En kvigkalv har lite brunt påbrå. Tror mormormor till kalven är en SRB (alltså "röd"). I alla fall är det övervägande tjurkalvar.

Är nog dags att snart anmäla ett antal till försäljning. Kan ju inte behålla pojkkalvar , trots utökad plats i högolvet.

De flesta som kalvat är kviggänget som Bengt betäckt. Och de kalvar väldigt jämt. Men de är lugna och fina , lyfter inte en fot när de mjölkas i VMSen. Sånt uppskattas mycket.

Värmen är ju väldigt påtaglig så här mitt på dagen. Kvigorna nere vid stranden badar för att få svalka.

För några kvällar sen åkte LO och jag ner för att hälsa på dom och även njuta av en härlig solnedgång. Kvigorna och Alf-A kom fram och höll oss sällskap. Gick ner till vattnet och tog en härlig slurk vatten.

Hundarna tyckte de var jätteintressanta och hade full koll på gruppen.

Solnedgången gick inte av för hackor.  Stilla och fridfull.

Alf-A smyguppvaktade några damer . Undra om han använde sig av den romantiska solnedgången?

Arbetsivern finns i alla generationer. Lucas tycker arr det är trevligt att skotta hö.