Fars dag och så min älskade Vipp

 Idag är det fars dag. Naturligtvis är flaggan hissad och den vajar vackert mot den blå himlen. När jag hissade den regnade det minsann.

För 38 år sen firade jag min far för sista gången "in real Life" som man numera säger. Fast han finns i tankarna ofta och minst varje dag. På fotot har han firat 50-års dagen. Sitter på "salen" som vi sa. Där inne var man bara vid stora högtider . Sällan man gick dit förutom när det skulle vattnas blommor och så. Eller det kom nån som skulle sova över, så länge vi bara bodde på nervåningen.

Min svärfar blev firad också men det var för 2 år sen. Igår var vi till hans grav och tände ljus. Men dessa två finns med i tankarna när flaggan åker upp på fars dag.

Jag firade LO lite genom att koka en havregrynsgröt till frukost. Lite snäll kan man ju vara en sån här söndagsmorgon. 

Jag tänkte skriva en glad blogg, men just nu går det inte så där jättebra.

Vipp , min kompis, fick ett epileptiskt anfall (tror jag) så vi blev tvungna att låta honom somna in. 14 år och drygt 10 månader blev han. Han har vallat massor, mest tillsammans med Rex men han har gjort rätt för sig och mer därtill.  Men de senaste åren har han hängt med mig mest. 

Vi köpte honom en bit utanför  Söderhamn. Han var 16 veckor gammal och pigg och gullig.

Han var en typisk fårvallare, fast han fixade korna också. Det vill säga han vallade med avstånd och gick inte på som Rex (han var född ett par år innan Vipp) som hade nötvallartakter i sig. Nått bra med dessa två polare var att de kunde valla åt var sitt håll. En tog högersväng och en tog vänster.

Det här är en tung dag. Men tyvärr en sån där dag som vi som har djur måste vara beredd på att ta. Det är ett ansvar man har . Jag kommer att sakna honom nått alldeles, för de andra två vi har, är det husse som gäller. Han har dom ju med sig jämt.

Får väl hålla mig till katterna nu hädanefter. 

Nu måste jag återgå till farsdag och börja tillverka middagen. 

Man blir aldrig för gammal att leka tydligen. 

Jag som tänkte att jag skulle berätta hur långt vi kommit med fas 2 i vår nysatsning. Byggnationerna är i full gång nedanför ladugården. Det ska ju bli ett foderkök ca 20 m x 11 m. Men jag tror jag tar det en annan dag. Är bara ledsen idag. 

Första steget i vår förnyelse är taget.

Nu ska vi se till så att alla kossor förstår sig på allt det nya. Samt att maskinerna fungerar som de ska.

 

Tisdag så monterades de gamla VMSarna ut och nyare blå mjölkare sattes in. Ett ganska mastigt jobb men ändå enklare än jag trodde.

Första VMSen startades vid 14.00 efter en del "pyssel". Det är inte så enkelt ändå att bara dra igång. Den andra VMSen kom igång först på kvällen vid 21 -22 nån gång. Det behövdes en hel del erfarenhet av byte av robotar också. 3 erfarna Delaval - grabbar var här  och jobbade på, en elektriker och en rörmokare och så vårt eget arbetslag. 

Kossorna hade väldigt lite förståelse för att de måste vänta med mjölkning och vänta med att få nån mat. Vi var ju tvungna att ha foderbordet rent då vi skulle dra in och ut robotarna via foderbordet.

Men så tillslut så började det rulla på. Igår fick vi in "Smartgaterna" . Nu kämpar de på att få dessa programmerade så att de gör som vi vill. Inte släppa förbi alla kor både de med och de utan mjölkningstillstånd. Sen jagas det kor som väntat för länge att mjölkas och kanske behöver en omteachning. Men det är igång.

Jag är glad att det inte ska börja byggas på foderköket nästa vecka, för tiden behövs nog till att få in kossor i systemet. Nästa vecka är ju dessutom skollov. Men vi har inte mycket planerat annat än att se till att kossorna kommer igång ordentligt igen.

Mitt i installeringen så kommer naturligtvis en kalv. Blev en präktig tjurkalv. Mamman är en andrakalvare som verkligen har matat sin son nått alldeles. Han är rund och ser välnärd ut. Men nu ska hon in och testa nya mjölkningsstationen. Jag inbillade mig att jag skulle vara duktig och hjälpa till att "jaga kor". Vad händer? Mitt vänstra knä bråkar med mig så pass att jag knappt kan gå. Googlade för skojs skull och första förslaget var "sportknä" . Men "det tipset gick jag inte på". Artros eller "gammeldommen" är mitt tips.

Ingen passande tidpunkt att bli orörlig på. Slut på gnället, gården har bra personal som fixar det.

Tråkväder är det , men fortfarande finns det flyttfåglar som ligger och kajkar runt i älven. Jag ska snart ta mig till Granngården och fylla på småfågelmatsförrådet. Tycker det är så trevligt att sitta och titta på när de kommer flygande till fågelmatarna. Men då bör jag ha nån smidigare person som följeslagare, så att jag tar mig runt i affären och får ut säckarna till bilen.

Innan tråkvädret började ( i lördagskväll) sprakade ett av de mäktigaste Norrsken jag sett, över himlen. Är så vackert och lite skrämmande då man funderar på naturens krafter. Undra hur mycket energi det finns i ett riktigt Norrsken?

Ikväll kommer Skellefteå-sonen med familj ner. Ingrid (en av tvillingarna) ringde och berättade att :- Farmor vet du? På fredag ska vi komma ner 💖. Och jag blev så glad, fast jag visste det redan då Andreas redan ringt. Men det är så roligt att få umgås med alla älskade barnbarn... Ja barnen med respektive är ju också trevligt att träffa 😍. Men jag har försökt att planera mat som jag slipper stå och gå mycket för.

Har aldrig gått så sakta nån gång på affären . Nu ska jag laga middag igen. Vad sägs om tjockpannkaka (eller ugnspannkaka som det påstås heta)? Tänker vispa grädde till och så finns ju alltid sylter, både hallon och hjortron. "Man kan nog klämma ihop en lort av det med", som tant Signe sa.

Ikväll är det hockey och väldigt sen match 20.30 . Hur ska jag kunna hålla mig vaken?  Hoppas naturligtvis på MoDovinst. 

Nu ska jag röra på mig igen. Ha en trevlig helg... Det tänker jag ha 💘.

Förnyelsens vind viner över Änget Gård.

 Idag går vi med en liten klump i halsen. Det är sista dagen tillsammans med våra gamla mjölkningsrobotar .

Det här är vår äldsta "mjölkare", R2D2. Såklart den ska få ett "intelligent" namn. Den startade att mjölka i februari 2002. Ska inte säga att den gått klockrent. Men det är som under en förlossning, det gör ont. Men när barnet väl är fött då glöms smärtorna bort. Den har tjänat oss i 23 år, 8 månader och ca 11 dagar. 

När den sattes in så funderade man på att den skulle kanske hålla i 7-10 år. Det var ju inte så utbrett med VMS-mjölkning då. Vårt koncept var att ha en VMS på en sida gropen och så en 5:a fiskbensstall på andra sidan.

Det var en del "barnsjukdomar" till att börja med . Då tänkte man att varför satsa på nått så nytt så man måste ta alla smällar själv. 

Men inte en dag har vi ångrat att vi investerade i en "framtidsmaskin". 

Men då vi började upptäcka att det blev fler och fler i fiskbensstallet som skulle mjölkas konventionellt då R2D2 hade fullt ja då fixade vi en till VMS , C3PO flyttade in i juni 2007. Den har alltså mjölkat i 18 år, 4 månader och och (kommer i morgon att bli) 8 dagar.

Vi har inte haft så där jättestora krascher. Klart nått har hänt. Spenkoppsdisken funkade inte så att en hel drös kor fick juverproblem. Tror kameran har pajat nån gång. Och lite sånt där. Men jag minns inte att nån ko sparkat sönder nått eller så.

Klart är att vi har trivts med våra "mjölkningshjälpare".

Idag är det den stora "utbytardagen" så jag fortsätter min VMS-story i morgon.

Men jag kanske borde tillägga, om vi bönder inte är investeringsvilliga och gör allt för att svensk matproduktion ska öka, så skulle svensk befolkning få lita till ännu mer importmat.  Jo vi får bidrag, men faktiskt så satsar vi massor alldeles själva både i ekonomi och livskvalitet. Tror inga andra  än egenföretagare och framför allt bönder skulle acceptera 1 dygns semester/ år om ens det. 

 Nu ska vi alltså jobba på och få in dessa robotar. Kossorna ska invänjas. Vi ska varsamt förklara för kossorna varför det tar sån tid att få mat och bli mjölkade idag. Vi drar in och ut robotarna på foderbordet. Men snart åker den andra roboten ut och då kommer Drängen att börja mixa och köra in maten. Och förhoppningsvis går det fort att koppla in andra roboten och starta mjölkningarna.

Det är inget skryt och jag vill klappa mig för axeln och inbilla mig att folk tycker jag är duktig. Det är inte det jag är ute efter. Jag älskar att vara bonde. Det är livskvalitet för mig. 

Men man blir så ledsen då det gnälls över att kossan är den som förstör luften med sina rapar och pruttar. Bonden kör med sina nyköpta stora dieseltraktorer och förpestar luften. Dessutom är det bondens fel att EU kostar så mycket- vi får ju tillbaks allt i bidrag (i massor) till bondens egna fickor alltså. Och matpriserna? Varför kostar det så infernaliskt mycket? "Svensson" måste avstå 12 % av sin månadslön till mat??? Det är hutlöst, när man behöver sina surt förvärvade slantar till annat. För att inte tala om att vi är i vägen med vagnar och andra jordbruksredskap då andra bilister har bråttom in till nått evenemang för att förlusta sig en stund. 

Nu är jag kanske orättvis men nog kan man känna att vårt slit med att få till mat åt det svenska samhället inte alltid uppskattas. 

Vi har haft 3 kalvningar under en vecka, och det har varit äldre kor. 3 st kalvningsförlamningar. En dog knall och fall under behandling. En annan kom aldrig på benen trots 3 omgångar veterinärbehandlingar. Så henne blev vi tvungna att avliva. När den tredje lade sig i lördagskväll, sjönk modet och jag tänkte att jag måste väl larma kadaverbilen igen. Sent på lördagkväll var veterinären här och kan man tänka, en kvart efter behandling steg kossan upp och verkar pigg fortfarande. Tack och lov. Vill inte ha mer krångel nu.

Idag när vi håller på med robotbyte så är jag (som vanligt) kokerska. Började morgonen med att fixa en 6-kaka. Sen åkte jag på affären och handlade till middagen. De har matlådor med sig till lunch så en middag kanske räcker. Då sockerkakan inte svalnat till 9-kaffet så blev det wienerbröd (inköpta) för att pigga upp.

Till middag blir det ris och kasslergryta. Det är sån där mat som man kan ha het och åka ner till ladugården och servera.

När robotarna väl är igång så blir det till att kolla så att alla blir "inteachade" ordentligt. Har vi tur så kunde teknikern få över datan från vårt program. Men troligen måste vi vara där och kolla ikväll. Nytt program på datorn blir det också, som man ska lära sig. Men informationen ska ju vara densamma. 

Vi har rivit räcket på altanen och LO håller på med att förbereda för glas-skjutdörrarna vi ska sätta dit. Men det gör han på lediga stunder. Eller snarare stunder han kan "stjäla". För, tack och lov, byggnationerna av foderköket blev framflyttat en vecka, alltså till v 45. 

Nästa vecka är det skollov och nu på fredag kommer Skellefteåborna våra och hälsar på över helgen. Känns så bra att det inte blir en massa med byggnationer att göra. 

Sen hoppas vi naturligtvis på att de inlejda byggjobbarna kommer och tar itu med gårdshuset. För där behövs inte vi så mycket . Där är det helt utrivet och bara väntar och längtar efter att få bli renoverat. Vattenledningar och värmeelement ligger ute på backen och väntar på bortförsel. Men det skulle ju vara trevligt att inte behöva jobba där i minsgrader.

Nä nu ska jag ta itu med att börja skära grönsakerna och kasslern till grytan. Det är väl det som tar längst tid.  😁

Vardagsliv

 Idag skiner solen nått alldeles vackert. Men det är så pass kyligt att vi flyttat in middagarna nu nån vecka.

Vackert solsken på morgnarna och mystisk dimma , som påminner om vadden som mamma lade mellan fönstren inför vinterns kyla. Fast hennes vadd var ofta prydd med lingonris och sånt.

Det har kalvats både på sinkobetet och inne i ladugården. Faktiskt övervägande kvigkalvar men en och annan tjurkalv också. De flesta kalvningar har gått bra, förutom en som troligen fått nått problem så hennes kalv var död. Kan ha varit att den kom bakvägen eller så. Sånt kan ju hända då de kalvar ute på betet och man har ju inte koll på dom på natten.

Sista kalven för denna betessäsong blev i alla fall en tjurkalv. Vi hade stallat in alla djur förutom 4 sinkor som gick nån kilometer bort från oss. Vi planerade att hämta dessa dagen efter. Men då en kalvade oplanerat så var det bara till att hämta alla 4.

Den dagen var inte så rolig annars för 2 kor (äldre damer) fick kalvningsförlamning och en dog under behandling och den andra, som fick en extra flaska (hon hade redan fått en omgång tidigare), hon fick vi avliva dagen efter. Sånt som bönder måste göra fast det smärtar nått alldeles. Nu är endast fåren kvar ute på betet.

Betongplattan till foderköket är klar och 4 hål är uppskurna där nya ventilationen ska in. Väggar och sånt kommer upp om ett par veckor. Men nästa vecka blir det robotbyte. Alltså det rullar på.

På det privata planet så har det varit födelsedagar bland annat har jag fyllt. Fick ett fint AI-ritat kort . Titta noga så ser man att det är ganska likt mig. Axel, Albin och Andreas har fyllt och så i morgon fyller Ingrid och Agnes 6 år. Så det är ganska mycket chans till tårta dessa månader. 

Förresten på min dag blev jag bjuden på god taco-fredagsmys med goaste tårta i efterrätt av  "tantpolaren" Och syster bjöd mig på skönsång i Själevads kyrka så firad blev jag minsann.

Det var kören Nota Bene som stod för vackraste toner. De bjöd på allt från gånglåtar till Laleh. Mycket bra "örongodis".

Så har vi även startat vårt drömprojekt. Räcket på altanen är bortrivet och där ska det bli glasdörrar heeeeeela vägen. När dessa är uppsatta så kanske man kan sitta därute lite längre på hösten. Lite infravärme så borde man kunna njuta av höstsoliga dagar och kanske lite kallare stunder också. Men vi får se.

Norrsken är det var och varannan kväll. Mäktigt att få se. 

Sen fick en liten naturupplevelse jag och Siri. Jag satt vid robotdatorn då det small till i fönsterrutan bredvid. En fågel hade flugit in i den och låg avsvimmad på trappavsatsen ner till ladugården. Jag öppnade dörren snabbt och såg till min fasa att Lynx en av ladugårdskatterna stod bredvid den lilla Bofinken och verkade fundera på hur han skulle "bereda" denna fågelmiddag. Jag tog upp fågeln snabbt i handen och bar in den. Lynx blängde surt efter mig. Bofinken andades i alla fall men var alldeles stilla. Så jag gick ut och den fick följa mig och hämta posten. Då kom skolbussen med Siri som gladeligen tog över fågelbärandet. Inte alla gånger man får "närkontakt" med en bofink .

Men den blev piggare och piggare, så jag satte den på en stolpe bredvid. där satt den kvar en stund, tittade på oss och så svisch flaxade den till och flög iväg.

Alltså bofinkar brukar inte vara inne i ladugårdar, men då vi öppnat upp för ventilationsfläktarna så är det väl så enkelt att flyga in, för även bofinkar kan nog hitta god mat inne på foderbordet.

Nu ska jag gå över till grannen och äta middag och sen blir det till att förbereda sig för hockeymatch. Alltså att bli bjuden på mat det är bara så trevligt för då hinner man ju göra en hel del ostört. Putsade ett par fönster, men jag ser att ett av dom måste jag nog göra om.... I morgon blir det.

Ett fint skördeår och jag får säga så.

 September månad  är väl en fin höstmånad. Vi har faktiskt skördat klart för denna säsong. 

Vi har fyllt alla 4 silosarna. faktiskt en har vi matat upp 1:a skörden och ny-fyllt med en sen, kan vi kalla den för 3:e skörd. framför silosarna ligger en korv fylld med krossat korn.

Det har rullats en massa rundbalar fyllda med ensilage 1:a skörd, grönfoder, torrt fint hö och så ett antal torra fina halmbalar. Det har varit ett bra skördeår detta år.

Kossorna har slitit ont ändå , då det varit tokvarmt i nån månad . Ja bönderna har nog också tagit en del stryk. Det är svårt både för de som ska stå för produktion (alltså kossorna) och för de som ska vara ute i solen och försöka skörda så fort som möjligt.

Men observera att jag tänker inte klaga. Jag kommer att minnas denna sommar för all fin skörd och många sköna stunder på altanen.

Vi har ju liksom inte haft nån semester, men nästa helg smiter vi två dagar för att hälsa på Skellefteå. Är så nyfiken på deras nybyggda hus. 

September månad betyder även födelsedagar . Min blir i slutet av månaden . Så har jag Axel som fyller tonår den 11/9. Har tvillingkusiner som fyller 1 september. Sen kom jag på att min farfar skulle ha fyllt  130 år den 4 september. Han föddes år 1895 och dog 1970. 

Han var en bestämd man, men väldigt barnkär (som jag minns).

Farfar var en duktig möbelsnickare och torpare . Har hittat en skrivbok där han skrivit upp pris för fönsterkarm, stolar, bord med mera. Han var nog lika dålig affärsman som jag. De priser som stod uppskrivet kan knappt ha täckt träkostnaderna. 

 När min pappa föddes och kunde börja gå till den fina snickarboden, på väg upp till "Byströms berget", så satte farfar en handtag i lämplig höjd så att sonen kunde komma in alldeles själv. Där fick han vara och lära sig att snickra och hantera diverse snickeriverktyg och trä-kvaliteter.

Farfar gjorde ett fint ekipage till Helge och Gertrud att leka med. Det där hästhuvudet fanns med länge, så pass att till och med jag lekt med det (då som käpphäst).

Sen när nästa två söner föddes, så var de mer företagsamma och kunde hitta på mer bus. Då skrek min farfar :- Försvinn båla jordklote!!! Så det "lua mella liern".

I unga år högg farfar sig i benet så illa att knäet förstördes och han fick ett "styv-ben" . Men han tog sig fram och kunde minsann nästan springa , fast det såg lustigt ut.

Har ett sånt där synminne från tidig barndom. Pappa var uppe i skogen, söder om Sundsnäset på ett ställe som kallades "Storflaka" och körde hem timmer med vår häst Brunte. Han satt på timmerlasset och körde . Men hans fot fastnade i en gren och drog hans fot under timret och hästen drog så han satt fast nått alldeles. Han fick stopp på Brunte och drog hårt i tömmen. Han skrek i högan sky för att uppmärksamma de som var hemma på gården. Vi hade en lapphund som hette Tussi och om hon kom hem eller om hon hörde från gården men i alla fall uppmärksammade hon sin älskade husses olycka.

Då minns jag att farfar sprang och det snabbt. Han slängde benet på ett speciellt sätt. Pappa kom loss och fick nog åka till sjukhuset. Men tack vare att hästen ändå höll sig lugn och att farfar hann fram så gick det bra.

Jag tyckte att farfar var så lång. Ser inte ut så på denna bild där han är ca 15 år tror jag (här tillsammans med sina älskade systrar Anna, Hulda och sittande Helga). Men när han gick in i köket där han bodde så böjde han alltid på huvudet.

Nån gång på senare 70-tal var jag dit och hälsade på min faster och farbror som tog över det huset som sommarställe. När jag gick in i köket så kändes det som om jag var tvungen att böja lite på huvudet jag med.

Nä nu blev jag för djupt ner i historien igen. Sorry.

Åter till verkligheten. Veckan som kommer ska nog LO börja och gräva och jämna till där vi ska bygga det nya "foderköket". V 38 - 39 kommer det folk som ska gjuta plattan. Sen första veckorna i oktober blir det VMS - byte. efter det kommer det byggare och sätter upp huset där mixer och fodervagn ska husera. Alltså det är nog de enda dagarna vi kan vara ledig och åka bort alltså 12-13 september...

Det gäller att ha almanackan framför ögonen och verkligen planera allt. Undra vad farfar skulle ha sagt om en mjölkningsrobot?

Min mor (också bonde i många år och testat allt från handmjölkning till rörmjölkning) idiotförklarade oss från början då vi berättade om vår tänkta investering. Men när hon såg hur det fungerade så sa hon att detta hade hon fått för sina nöd-böner (hon slet nog mycket med mjölkning både för hand och med maskin).

Blir nog en berättelse sen om R2D2 och C3PO när de blir utbytta. Den förstnämnda startades 13/2 2002. Och den andra 12/6 2007. Så de har gjort rätt för sig.

Nu ska jag börja med middagen.

Nu blir det en historielektion eller vad man ska kalla det.

 Dagens inhemska nyhet ( en av dessa som jag hörde på TV-nyheterna) är att 2024 års stridsuniformer i svenska armen inte går att använda och måste sys om. De små storlekarna fungerar, men de större har för korta ben bland annat. Gör om, gör rätt eller hur säger man? Tror det skulle bli nya skräddare till 2025 års uniformer.

Då jag hörde detta så fick jag en liten flashback på nått min far berättat.

Denne välklädde och allvarlige man hette Erik Eriksson Edin och var min farfarsmorfar. Han föddes i Leding 1827 , bodde tydligen i Björnabyn och dog 1904 i Björna. Han var skräddare och tydligen en duktig en.

En familj på "Hällsveja" (som vi fortfarande säger) vid Ledings badplats, hade en son som skulle konfirmeras. På den tiden tror jag att det var kortbrallor som gällde tills det var dags för konfirmation (sen betraktades pojkar som vuxna). De beställde ett par riktiga herrbyxor till gossen. Kvällen innan konfirmationen kom Skräddare Edin gåendes (tror det var ca 5 km enkel väg att färdas) och tog mått på pojken.  Han tackade och meddelade att han skulle leverera byxorna i morgon innan tillställningen.

Han gick hemåt och jag kan tänka mig att familjen med byxbehovet nog var lite oroliga. Morgonen efter när de skulle gå och mjölka och göra klart sysslor innan kyrkresan, hängde ett par välstrukna nysydda byxor på trappräcket enligt löfte. Naturligtvis handsyddes byxorna. Han gick en mil, satte sig hemma och klippte till och sydde byxan (allt i enlighet med måtten han tagit) strök dem med finaste pressveck säkert och så gick han en mil för att avlämna. Undra om han inte gick till kyrkan själv och tittade på sitt (eller han kanske sytt till fler), sina verk.

Där blev det inte för korta byxben inte.

Igår gick ett slaktlass. Däribland mäktige Bengt. Han har varit med kviggäng och senare har han gått med korna (på VMS 1 sidan) Han är pappa till en hel drös kalvar. Växer de lika mycket som han så blir det finfina djur.

Han hade respekt för hundarna och de älskade att jaga iväg honom när han stod och råmade bakom VMSen eller när han jagade nån ko lite för burdust. Lite av den äldre modellen SLB. Lite lägre (inte långbent som Amerikansk Hollstein) men kraftigt byggd. Och hans nacke!!!! Där kan man snacka tjurnacke!

Varför han har namnet Bengt? Hans seminfar heter Buzzard vilket betyder Ormvråk. Frans G Bengtson skrev Röde Orm och mitt sätt att komma ihåg Orm (-vråk). Jag är född lite galen så där. Gissa vikten?

Vår spionkikare är väldigt bra att ta till när man vill kolla över sinko betet. Såg jag inte nått som ändå rörde sig där bredvid kossan?

Jojomensan Där är hon , en ny Stina. Mycket bra kikare, detta är taget genom kikaren från vår altan.

Här är kossan 2511 Stina inne i boxen med sin kalv 2821 Stina. Ganska lika varandra eller hur? 

Idag har drängen kört hem balar (massor kvar, men en god början) . Tröskan har nog fixats nu med nått nytt lager och säkert nån slang också som man alltid behöver bytas (tror jag) så den ska vara i toppform tills vi ska tröska några hektar. Ska prova att krossensilera i korv. Voine, voine, Tänk att man tror sig prova nått nytt. På 70-talet tröskade pappa och fyllde plastsäckar med nytröskat korn. Man knöt åt på ett visst sätt så det blev riktigt lufttätt och så fick säckarna stå ett tag och sen öppnades dom och man krossade till kossorna. När den ensileringen funkat så luktade det så gott. Korna älskade att få det som tilltugg.

Sen måste jag ju bli kvar en liten stund vid helgens bröllop. Detta är jag och min syster i "körka", glada innan vigseln. Min syster fick mer av skräddare Edins gener än jag. Har inte gillat att sy så där värst mycket. Men hon till exempel sydde min brudklänning.

Utan att vi visste om varandras klädval..... Man kan tro att vi har lika klädsmak eller hur?

Bröllopshelg

 Så kom dagen vi alla väntat på här på gården. Lördagen den 16 augusti så blev det bröllop. När jag så sakteliga vaknade så hördes det att väderlekstjänsten haft rätt när "de läst sin kaffesump" eller hur de nu får fram sina prognoser. Det smattrade mot plåttaket och det regnade och regnade.

Som man kan se blåste det nått alldeles. Jag fick så lov att åtminstone hitta ett par strumpbyxor, i och för sig av nylon, men lite skyddar väl såna. Klänningen är en tunn och ledig sommarmodell. Tack och lov har jag sedan tidigare införskaffat mig en kofta som tursamt nog matchade klänningen.

Vi åkte till Själevads vackra kyrka klockan en stund före 13.00, då det var vigsel .

Underbar musik spelades. Ingångsmusik blev Perfect av Ed Sheeran. Sen kom (efter lite prat och en psalm) You`re still the one av Shania Twain. Lite mer vigselakt mm och så fylldes kyrkan igen av Can`t help fallin` in love (åh en Elvis-låt satt som en smäck för Elvisdiggaren Iris). You are the reason av Calum Scott. Och som utgångslåt blev det Att älska och Älskas av Sara Thuresson. Allt framfört med vacker sång och spel på piano och Cello.

 Varför jag skriver musikstyckena är för att den om är intresserad att få lyssna till "örongodis" kan söka rätt på dessa via nätet. Såååå vackert var det.

Sen att sitta och titta på ett VACKERT brudpar gjorde hela stunden.

Jo jag hade näsduk med. Fällde mången glädjetår.

Faktiskt var det uppehåll när vi kom ut från kyrkan. Men det blåste kallt nånting.

Bröllopsfesten hölls i en bygdegård en bit från oss ( ca 20 minuter bort) . Regnet det öste tag vis ner. Festlokalen var vackert inredd och två superduktiga "toastmadamer" som höll låda hela kvällen med roliga filmsnuttar och lekar. God mat , grillbuffe´ med inslag av "kött från egen gård" 😁. Jordgubbstårtor och efterrättspajer.

Och så händer det som alltid händer när bönder drar hemifrån i en stund stilla invaggad i tron allt "ALLT ÄR LUGNT". Vi har två duktiga jobbare som skötte ladugården denna helg.... Men när de åkt hem och gjort kväll så hände det oundvikliga. Våra nertystade telefoner ringde och jag fick flera okända telefonpåringningar. Men jag var ju på bröllopsfest och det gällde ju även LO och drängen. Tillslut gav LO upp och svarade. Tror det var ett känt nummer som ringde. Då sätter han upp en bekymrad min och jag såg på en gång att nått var på tok. Kalvar på rymmen. LO börjar genast "jaga" våra helgjobbare. Jag fick ett samtal från en granntant som sa "jag har kor på gräsmattan" .. Jag svarade :- men jag sitter på bröllop . Men oj, säger tanten men ta det lugnt sitt där ni i lugn och ro . Detta måste vi ordna. Gulliga Ulla-Britt som ser dåligt och är 87 år, hon tänkte försöka att hjälpa till 💕. LO pratade med en granne som ställde sig till förfogande tillsammans med vår piga och hennes sambo, Sommarjobbaren med två familjemedlemmar (tror det kom fler också)  och de kämpade på. Men de sa att det var transpondrar på djuren. Det betydde att kor inifrån ladugården hade rymt ut. Kvigor och småkvigor hade minsann skött sig. 

Det tappra gänget kämpade och fick in ett antal , men mörkret började krypa på så de såg till att djuren fanns inom stängsel och vi kanske kunde ta in morgonen efter.

Jag lovar, Ulla-Britt gav sig ut , beväpnad med käpp och hjälpte till så gott hon kunde.

Tack för finaste anställda och underbara grannar 💓 som ordnade "biffen" själva. LO var beredd att åka hem och hjälpa till. Men att vara tvungen att lämna sin dotters bröllop det kändes lite väl jobbigt.

Här ser ni ett pris som kunde vinnas i några tävlingar. Det är alltså stora maschmallows. Finurliga töser de där "toastmadamerna" eller hur.

När vi tillslut åkte hem for LO ner till ladugården och räknade korna på rymmar-sidan och där fanns 27 av 56 inne. Alltså fanns 29 kossor ute i mörkret. Men de fanns inom stängsel i alla fall.

I morse väcktes jag av ett muande och råmande som jag förstod utan nån "translate-app". 29 mjölkstinna kossor ville in till roboten. Jag bet ihop tänderna, täckte öronen med kudden och tänkte att de kunde gott lida en stund då de var så dumma att de smet ut enda kvällen gårdfolket slagit sig lös.

Det fanns kor hos småkvigorna och på ett ordinarie bete för kossorna samt några strosade på vår "strandväg". LO, Drängen och Z fixade detta på 20 minuter. För det var villiga kossor som ville in omedelbums.

Så är det att vara bonde. Dessutom tror jag att vädermannen som styr maskinen vet att det var många med bondekoppling bland gästerna och för att de skulle kunna koppla av och inte sitta och tänka på att de borde vara hemma och köra ensilage eller förbereda tröskan för skördetiden mm.

Så efter kofösningen åkte nästan alla (inte jag) iväg och städade ur bygdegården.

Det blev "så mye maut" kvar så vi kommer att äta go`mat i flera dagar. Måste nog frysa in också.

Så naturligtvis blir det ett kalvplock ikväll. Blir nästa "bröllopsmarsch" för herr och fru Larserud.

Det blev en gullig liten kvigkalv som kunde hetat Pia, men jag tyckte det passade med "Lova" för denna helg symboliserar Love och löften.

Tänk att man får ha roligt nästan jämt när man är bonde.

Idag har minsann strålat hela dagen fast det har blåst en hel del. Jag har bröllops glädjen kvar , den stannar nog länge. Tänker på det vackra brudparet och deras lycka. Det kröner nog sommarens alla aktiviteter. Nu har alla gäster åkt hem. Andreas med familj, likaså Elisabeth (alltså LOs syster) med familj.  Alla långväga och kortväga gäster. Jag hoppas de hade lika trevligt som jag. 😍

Flaggan har varit på halv stång denna vecka. Men nästa helg blir den i topp.

 

Veckan har varit lite dyster. 2 begravningar. En i onsdags, men den var nere i Nässjö, så den var jag bara med i tanken. Men flaggan satt på halv stång. Jag är "drillad flagghissare" från min barndom. Pappa och mamma var noga med hur den sköttes.

Sen i fredags hamnade den på halv stång igen, för då var det begravning efter en kusin till LOs pappa. Fast jag kallar honom vän till familjen. Det är så gott att tänka på när han kom in genom dörren till fikarummet och alltid hade nått roligt att prata om.

 Han var bonde och hade en gård i Hållen och körde postbussen i många år.. Alltid glad och trevlig. Brukade komma förbi och kolla om skörden gick bra. Han och hans fru , när vi byggt nya ladugården började komma på mellandagarna och bjuda på goaste julfika nere i ladugården. Kan ju nämna att sju sorter räckte inte kanske 10 sorters kakor och så mjukkaka och kanel- eller vaniljbullar. Som Rut (hans fru) sa :- en gång är ingen gång, två gånger en vana och tre då är det tradition.

Hon gick bort för minst 10 år sen , men nu dog snälle Åke som gillade kalvdans (med hallonsylt på) och han gillade att se att hans åker blev omskött efter god jordbrukarsed. Ja han var bonde i själ och hjärta.

Jag plockade i några kornax i våra handbuketter. Det var en ljus och stämningsfylld begravning. Två personer som fattas oss och kommer att vara bevarade i våra tankar.

Torsdags fick vi en fin kvigkalv ute på sinkobetet. Det är en 2:a kalvare tror jag som heter Pia. Och idag föddes tydligen en kalv inne i ladugården en av kvigorna som vi har kvar. Alltså bara två kvar av det gänget. Men 13 "sinisar" ute och några nysinade som ska ut om någon dag eller två. Så vi väntar fler kalvar. 🐮

LO, drängen och emellanåt Z har snart fyllt en till stor silo med fint gräs 2:a skörd. Så ska vi tömma en av de små (korna blir serverad därifrån nu) klart och så fylla med de hektar vi kört rundbalar på. Har haft folk (piga och dräng) som staplat balar på sidan av de åkrarna, för vår balvagn är trasig och firman som ska leverera fälgen, skickar fel grejor hela tiden.... Sommarjobbare så klart. 

Men staplade balar funkar också tillfälligt för det går inte att köra slalom mellan balar. Hem ska de så fort det bara går.

Här är sinkossorna som kommit upp från älvkanten för att kolla om det vuxit upp nått betesgräs på denna åker och här nedan är det 5 söta, slumrande grisar. Som gärna håller sig i sin nybökade grop, tätt tillsammans.

Nu tror jag det är dags att sluta vila och tänka på nästa helg. Då är det bröllop. Spännande och lite tårfyllt, för det är ju dottern som gifter sig. Ska bli sååååå roligt. Min utstyrsel är klar. Hade en moster som kunde det där med finkläder och hon hade alltid ny dräkt/klänning, hatt, skor , handskar och handväska som matchade så elegant... Måste ju säga att jag känner mig helt utstyrslad i hennes anda. (Fast ingen hatt eller handskar. Inte liksom min grej.) Hoppas på bra väder och att gästerna (jag räknar mig som mor/svärmor och jag vet att jag får trevligt 😍) kommer och får en trevlig kväll tillsammans med brudparet.

Idag är det Lars som har namnsdag (jo jag har hissat flaggan) och sen blir det Susanna och så Klara ,  brukar bondens förhoppningar fara. Allt enligt bondepraktikan

Men vackert idag (Lars-mäss) betyder en god höst och en sträng vinter. Tror jag står ut med sträng vinter bara hösten blir fin.... Vi ska ju tröska.