En solskenshistoria så här på lördagskvällen

 

Nu tänker jag berätta en liten solskenshistoria som hänt idag. Kommer ni ihåg denna bild från förra bloggen? 2266 med sin kalv som vi "hittade" igår.

När vi skulle hämta henne efter middagen så låg hon på detta viset och vägrade kliva upp. Inte kall om öronen (vilket är ett kännetecken för kalvningsförlamning) . Men så försökte hon ta sig upp men vinglade och föll ihop igen.

Vi ringde efter veterinären (samma en som var på den kossa som oförklarligt tappat sin kalv). Hon kom snabbt och då pratade vi om den första kossan , att hon var tom. Men denna hade ju fått ut sin kalv som bevisligen låg framför hennes nos.

Han låg så lugnt och väntade på att mamman skulle kliva upp och servera mer god mjölk. Han var rund och fin om magen , så han hade hunnit förse sig med god vit dryck.

Men det började mörkna och mygg och knott attackerade så vi beslöt att låta kossan kliva upp i sin takt och vi hämtar henne på morgonen efter.

Efter att drängen gjort morgonpasset for vi till sinkobetet i samlad tropp , med hjullastare och kraftfoderhinkar. 

Kossan hade tagit sig upp nästan till vägen men så hängig ut. Så kalven hämtades (låg nästan på samma ställe som kvällen innan). Men när kossan klev upp så vinglade hon och vägrade gå hem. LO gav en kalkstav, för hon reste sig ju emellanåt. Kalven fick åka hem och krypa in i en box och fick mjölk. Men när LO for till kossan med vatten och mat så ville hon inte äta och tillslut låg hon på sidan och, allvarligt, trodde jag att hon skulle "kvälla in".

4 styckna for till kossan för att se vad som skulle göras. Jag stannade hemma och började rensa finaste lingon som vi fått. LO började fundera och tänkte att kanske han skulle känna efter om nått var fel inne i kossan..... Mycket riktigt , han fick dra fram en fin kalv som nog inte klarat sig länge till. 

Han ringde veterinären (tur det var samma som tidigare) och berättade att kossan nog behövde en "hutt" kalk till. Veterinären kom och pytsade i kalk och så ställde hon sig upp och åt gladeligen.....

Den kalv vi trodde var hennes var alltså den andra kossans som var försvunnen. 

LO tog grimman på och ledde hem henne. Hon var lite ivrig att komma hem, men med assistans av dotter och Z så gick det lugnt hem till kalvningsboxen.

Jag stannade hos kalven (också en tjurkalv) och stoppade om honom med hö så att han skulle hålla värmen. Turligt hade jag plockat fram en flaska råmjölk . Så när jag kom tillbaka till ladugården ställde jag den på värmning och LO som är där nere för kvällsronden ger lite extra gott till den nyaste innevånaren.  

Den kalv vi trodde var borta myste ner sig i sin box mätt och nöjd. Det kändes olustigt då jag tänkte på vad som kunde hänt med den. Vilket rovdjur hade kunnat "gömma" en så pass stor kalv på nån dag bara????

Jag hastade hem och kokade upp 2 grytor med lingon. I morgon fortsätter jag med syltkoket.  Då det är ca 16 liter kvar tar jag nog och rensar det och fyller påsar och stoppar i frysen, för senare kok... 

Bondelivet har sina "ups and downs". Detta är en "ups" om något 😍. Såna här händelser blir nog kvar i mitt medvetande länge. Två fina friska tjurkalvar är ju väldigt roligt.... Och finaste lingon är jättegott att hitta i vinter.... När jag kommer att hämta upp en syltburk , kommer jag nog alltid att förknippa denna sylt med en rolig historia om  kalvar som först försvinner och så plopp så finns den där och så får man en till. Att båda korna är på benen nu är jag mycket tacksam över.

God natt💗

Skörden är klar och kalvar föds i lagom takt.

 

Lycka 💖 , nu är skörden bärgad. Kallade den för silo III 2 . Vi hade nog 5 lass kvar i den vi öppnat tidigare, men då vi var tvungna att få in tredje skörden så trampade vi till återstående lass i botten och så lade vi på nyslaget både rajgräs med insådd och lite vall som vuxit till sig.

Så nu är det fullt. hoppas vi. Och att det dessutom är bra ensilerat.

Dagens kalv har vi inte hämtat hem än . Ser ut som att det är en tjurkalv. Men vi fick plocka hem en ko med kalvningsförlamning i onsdags. Ingen kalv hittade vi och kossan var svajig men klarade att gå (läs stappla vinglande) hemåt och in i kalvningsboxen. Veterinären stod och väntade och fixade kalkflaska snabbt. Kon klev upp och läckte mjölk. Men hon var inte öppen än så vi väntade på kalvning. Silon täcktes och LO gjorde kvällspasset. Men han bestämde sig för att dräktighetsundersöka och konstaterade att kossan var tom. Alltså hon hade kalvat och kalven är borta???? Troligen en dödfödd och räv och kajor har dragit iväg med den. Sorgligt men "naturen städar" .

Veckan som var fick vi 5 kalvar och denna vecka en kalv, plus den dödfödda. Så det fyller på. Att vi får hämta två samtidigt är lite ovanligt faktiskt. (Det var förra veckan)

Besiktade kattungarna igår och det blev MVG+ enligt veterinären. Bondkatter är oftast tåliga och välmående. Jag fick hitta på namn till dom så att jag skulle kunna hålla isär deras papper. Längst fram sitter Grålle, sen Busen (heter Minus nu) . Så har vi Lurvas och sist (och minst) Maja Gräddnos. Man har ju läst Pelle Svanslös. De kommer att få nya namn de andra tre också.

De tre hanarna åker till sina nya för-alltid-hem i morgon. Gräddnos blir kvar tills lämplig köpare dyker upp. Det blir tomt , men skönt ändå både för kattmamman och för oss. Tänk, man får sitta ifred på toa utan att ha en katt som kryper i byxan eller drar i skosnören.

Idag har vi räknat nya fodergivor till kossorna. Så det blir nått jag får knappa in i datorn i morgon. Sen har vi även gått igenom och bestämt vilka som ska åka på slakt nu på måndag. Det där sorgliga som man tyvärr måste göra för att det inte ska bli överfullt. Vi ska ju in med dräktiga kvigor som går ute och ska börja kalva i januari och framåt. Sen måste vi köpa in några då det blev sånt avbräck under våren med alla kadaver  (på grund av det dåliga ensilaget).

Nu är det fredag eftermiddag. Det blir nog hamburgare till middag och så får vi se om vi inte ska hämta hem den lille tjuren med mor innan det mörknar. Passar bäst direkt efter middagen annars är drängen iväg och hämtar hem balar.

Det är snart september och kanske lite mer höstlikt. Kan inte minnas när jag senast såg så mycket rönnbär på alla rönnar?  Undra om jag kommer ihåg till våren vad som stämmer med talessättet att "rönnen bär bara en börda". Det vill säga mycket rönnbär - lite snö... Fast jag tycker att det borde vara mycket rönnbär då det är mycket snö. Därför att fåglarna ska hitta mat. Men undra om naturen tänker som jag?

Idag är det riktig varmt och skönt. Kanske blåser lite, men kortärmat funkar bra. Skulle kunna ha kortbyxor också, men då jag i princip bara suttit still på en stol har det varit skönt med långbrallor. 

Nu tycker jag att vi tar helg..... Sen vi hämtat kalven;

Idag är det skolstart för barnbarn.

 Nu körs det en "strölimpa". Det vill säga gammal vall som legat utslaget och "dött av". Det torkar lite snabbare än hö. Vi försöker hämta från de fält som ligger lite längre bort och har fått mindre gödsel. Efter det har vi bara en liten silo som ska fyllas med insådd och ensilagelägdor som vuxit till sig igen.... Kan man kalla det för en tredje skörd tro? Men först ska vi tömma denna silo som är fylld med första skörd och utfordras just nu.

I söndags gjorde vi en mini-utflykt ner till stranden och grillkojan vi har där. En liten lugn stund behövs alltid.

Ett kvig-gäng ställde upp sig och kollade utifall vi hade nått gott med oss till dom. Men tyvärr så var det inte dessa som skulle utfordras så de knallade iväg bort mot skogen istället. Däremot så kom en ormvråk flygande och satte sig ner på en gren. Där satt den länge och glodde på oss (tror jag) jag kände mig ut-tittad i alla fall... Kanske tänkte den att vi skulle lämna nått gott efter oss. Men vi städade noga efter oss, då det alltid är roligt att komma till ett utflyktsmål och det är rent.

Idag så börjar 5 av mina barnbarn skolan. Lucas i förskoleklass. Aron börjar tvåan. Siri börjar fyran och fick byta skola också då hennes gamla bara har upp till tredje klass. Axel börjar sexan . Albin har också bytt skola och fortsätter högstadiet där.

Jag fick såna där "vibbar" av min egen skolstart. 1967 (oj så länge sen) . Mamma följde mig dit och jag fick en egen bänk att sitta i. Under uppropet så hörde jag alla fina namn på mina klasskamrater. 

 Eva Margareta.... Rita Agneta Marianne......Per Urban.... Bo Erland.... Valborg Anita... Kerstin Maritha.. Det var flera också och de hade också flera namn. Fröken Hjördis ställde nån fråga till varje barn när hon fått svar att de var där... De flesta fick frågan vilken dag de var födda så jag var väl förberedd.

 Sist på listan var ju Iris?????  Jo jag hade bara ett namn vilket jag naturligtvis reflekterade över. Tänk att få säga Valborg Iris eller Iris Margareta???? Men jag svarade ja (väldans tyst och försiktigt) och var beredd att säga när jag var född..... Då frågade fröken min adress?????? Min adress???? Tittade på mamma desperat för jag visste inte min adress.... Det var ju bara vi som bodde på Sundsnäset så det borde väl alla veta.

Kan ju tillägga att när jag konfirmerade mig så skulle jag ju döpas och då valde jag Veronica alldeles själv. Så nu säger jag Iris Veronica  med lite stolthet... Ett namn som både min dotter och dotterdotter också bär som "extranamn".

Vi fick en massa böcker: atlas, ordbok (på min klistrade Bosse K en liten lapp där det står "Bränn boken" vilket jag nog skrattar åt än) psalmbok, bibel, linjal, kautchuk (så hette den då , alltså en sudd), några blyertspennor, 2 krit-askar både vanliga och "fetkritor"... Och så alla andra läroböcker. Den jag gillade minst var välskrivningsboken där man skulle skriva vackra bokstäver både små och stora. Det skulle vara rätt lutning och så vidare.

 När man öppnade bänklocket var den så gott som full. Så är det inte nu minsann. Nu får de en platta och kan från den lära sig att läsa och söka information. Skriva med "tangentbokstäver". Skriver jag skrivstil behöver dagens unga nån slags Enigma-apparat för att tyda.😂

Mitt första år fick vi gå även 3 timmar på lördagar. Men jag hade problem att ta mig till skolan dessa dagar då vi hade 3 km enskild väg med tjälskott och bubblande lervälling, samt vintertid massor med snö så pappa hann ibland inte skotta oss ut till skolbilen... 

Men vi flyttade från Sundsnäset sommaren 1968 och då fick vi dessutom 5-dagars skolvecka och det var bra.

På fredag börjar Z som går gymnasiet. Men idag trampar han "strölimpan" med hjullastaren.

Två kor har kalvat. En kviga som tyvärr fick en dödfödd kalv och så den andra av mina "parkarbetare" fick en kvigkalv. Hon fick kalvningsförlamning, men såg hon står på benen ordentligt idag. Så det känns lugnande. Lite krångel med andra ord.

Som ni ser njuter Vipp att få vara med nere vid stranden . Fast han går inte ut i vattnet alltför långt . Man kan ju få gegg mellan tårna..... Mel simmar gärna långt ut för att hämta kastad pinne, medan Ice går ut tills att vattnet killar under magen och inväntar Mel så hon kan plocka pinnen ur hennes mun. Varför blöta ner sig i onödan?

Nu är det hushållsarbete igen som gäller. Har varit nere i ladugården och kollat lite djur och matat kattungar och höns. Bara att växla "identitet" och livskall, för- och eftermiddag...... Men jag ser likadan ut.

Tänk jag tror jobbet aldrig tar slut....

 

Så har gruppen som betat på "grannbetet" gått ner till älvens strand och blivit sjökor. Borde kanske skriva sjö-kor , det läses bättre kanske. Vi skickar nog ner en tjur snart dit men Junior ska bara bli van vid stängslet först. Det heter nästa tjur, Junior af Lövsjö..

Men det ser väl idylliskt ut. Om de fortsätter åt vänster på bilden så blir det skog och mycket bete upp, närmare ladugården.

Det har ju gått några dagar med mycket arbete sen sist. Hinner inte skriva. Men den stora silon täcktes seeeent på måndag 5/8 . För allt händer ju när man har bestämt att man ska täcka eller så. Bland mycket annat rymde kvigorna i Bredånger. De rundade sjöstängslet så det blev ilfart ner dit. Så det blev till att täcka i nattens mörker... Det var enklare än att jaga kvigor i mörker.

Tänk det blev så pass torrt att vi kunde göra små balar till fåren. Dessa ligger regnskyddat men glesa väggar så att det kan blåsa igenom och torka lite till. Tror det blev ca 170 balar. Pressen är gammal men sköter sig bra varje år... Lite arbetskraftskrävande, så både stor och liten får hjälpa till.

Men att köra in i höladan gav vi upp och faktiskt har vi rundbalat en massa. Både , förhoppningsvis, ganska torrt hö och hösilagebalar (lite mindre torrt alltså).

Vi går nog runt med balar till ungdjuren denna vinter. Plus att det går att blanda in nån bal till kossorna också.

Vi har fått minst 6 kalvar, varav denna sötis (kallad Bruna, har så många Pia redan) är den sista just nu. 2 kvigor har hamnat i kalvningsbox och torde nedkomma inom en snar framtid. 4 av de 6 kalvarna blev tjurar... Men jag gillar denna kalv faktiskt. Sen så har hon kanske inte bästa härstamningen.... Men man kan överleva på söthet också har jag hört....

Just det, här är den andra kvigkalven... En av våra "parkarbetare" fick den första kvigkalven. Tror den heter Malin...Tur de har betat ganska bra där under björkarna för vi flyttade ner båda kossorna. Det är inte smart att låta en vara kvar alldeles ensam.

Det är slaget en hel del gammal vall, som ska bli strö och det får ligga några dagar till. Det ska i en "strölimpa" som redan är påbörjad och provisoriskt plastad.

4 sinkor har kommit på ett bete längre bort mot Gottnehållet. Så dessa måste man ju hälsa på ganska ofta. Det är nog längre in på hösten de har kalvningsdatum, men man måste fara och prata med dem så att de inte glömmer sin bondes röst.

Alla kattungar är borttingade nu och det är ju skönt, för hur lätt är det inte att tänka : Blir nån kvar,  behåller vi  den själva.... En katt mer eller mindre???? Siri gör ett jättejobb med att "socialisera" dom. 

Idag har jag försökt plantera om några blommor och städat bort en del damm ur fönster och på golvhörn. Gav mig till och med på en gullranka som jag har stående bakom soffan. Den har sett lidande ut ett tag så jag hoppas den tar sig. Lite ny jord och en större kruka kanske livar upp. Ska förresten duscha bladen också lite.

Då vi åt tacos igår (tacofredag är ju så inne) och det blev tacokött över , så tänker jag göra taco-pizza idag. man ska ju ta reda på restmaten eller hur?

Snaaaaart är silon full....

 Och så har vi kommit in i augusti. Vi försöker köra in lite ensilage och trots att "vädergudarna" inte riktigt vill samarbeta, så är vi på sista dagen . De försöker köra in sista lassen fram till en framskjuten middag. och sen ska vi täcka innan vi släpper in John Blund.

Måste faktiskt berätta att Z har suttit och trampat. Fast nu blir det bara på toppen han kör. Backen bakåt och på kanterna får LO ta. Det är högt upp. Men jag tycker han är duktig som vågar.

Men det är en kamp mellan regnskurarna. SMHI med fler appar säger en massa millimetrar, men faktiskt har det bara kommit en bråkdel av vad de hotat med. Fast visst en eller annan störtskur har smattrat ner.

Mellan ensilagelass och regnskurar så dyker ju en del andra akutinsatser upp. Djur rymmer och vi måste tillkalla veterinär på grund av nått juverproblem.

Typ ett gäng åringar som helt plötsligt måste springa genom stängslet. Nått måste ha skrämt dom, men med lite fyrbent och även tvåbent hjälp löser sig de flesta problem.

Ja och så kommer väl den sedvanliga kalven... Allt för att vi ska täcka ännu senare. Men det har faktiskt gått två veckor sen förra kalvningen så jag ska inte klaga på kossorna. Vi behöver fler mjölkande. Efter mjölkbekymret i våras ha vi fått skicka flera kor som kadaver. Jag tror (läs övertygad) att det dåliga fodret gjorde så att, framför allt, de äldre korna tog stryk och gick ner sig nått alldeles då de var kalvtunga och sen när de började mjölka så tog de sista reserven. Så ska jag räkna förlusten så måste jag tyvärr även ta med alla tappade kor. 😢 Har aldrig skickat så många med den bilen bara på några månader.

Så kalva på . Men dom får helst börja när ensilaget är täckt.

Jag måste ju också berätta att den 3/8 åkte flaggan i topp och tårta serverades. LO och jag har firat vår 39nde bröllopsdag. Så vi marscherar nu mot "rubinen" nästa år. Hur vi firade? Vi tog det till middagen mellan all ensilagekörning. Vi får försöka planera lite bättre nästa år och kanske, kanske ge sjutton i att jobba den dagen.... Fast är det skörd på G så går sånt före.... Alltid. Sånt är bondelivet. 

Att se till att det finns inhemsk mat, det är ett kall som man har svårt att pausa.... Och nu med  det väder- variationer som verkar komma varje år, så gäller det att hålla tungan rätt i munnen och inte tänka på sig själv det minsta... Fira kan man göra när snön kommer??? Fast då är det snöröjning ????

Eftersom det blir sen middag kanske jag hinner svänga ihop en "Björnakaka" att ha till efterrätt? Men då är det bäst att jag börjar nu.