När olyckan är framme.....

 Silo 1 blev välfylld och täckt på midsommardagen.

Vi tog en lugnare söndag och så sparkades silo 3 (en liten en) igång. Men så var olyckan framme. Stackars Drängen skulle kliva ur traktorn för att kolla nått på den vagn LO körde (båda vagnarna var igång då vi hämtade foder lite längre bort från gården.) Han halkar och får in benet ovan det nedre trappsteget (med taggar) och "plöjer" en fåra ovan underbenet. 12 cm längst med och så djupt att benpipan syntes.... In med ambulans och där efter diverse våldsamma rengöringsmetoder och stelkrampspruta så fick han sy 12 stygn. 

Självklart har han inget i ladugården att göra. Men han "klappar väl traktorerna lite". Så snabbt det kan hända en olycka som sätter käppar i hjulet för alla planer. Vi skulle ju fortsätta med en silo till direkt innan nästa regnoväder.

Det bästa med skadan var att inga muskler, senor eller artärer blev skadade. Men det är synd om Drängen som annars har väldigt svårt att "sitta still".

Så nu har jag full ladugårdstjänstgöring. Fast jag har toppenhjälp av semestrande dotter och Z. Annars skulle jag nog gå bet på mycket. En 63-årig bondtant tappar mycket muskler om hon övergår till mer "kontorstjänstgöring".  Det är 45 kalvar som ska ha mjölk i hink och så 3 kor som mjölkas. Utfodring av alla djur  och dyngskrapning får jag ju underbar hjälp med. LO är ju där också såklart. VMSarna behöver kunnig tillsyn och han huserar mest i mjölkningsladugården.

På förmiddagen innan Drängens hemska olycka fick vi hämta hem en nykalvad kossa med finaste tjurkalv. Hon heter Rosa och får nästan bara tjurkalvar. Tror vi har en kviga efter henne. Jag gillar att ha en ko som heter Rosa. Liksom ett "ursprungsnamn" på kossor tycker jag. Vi får se om det blir nån kalv till från henne . Trots allt var detta hennes 8:e......Men hon ser pigg ut , trots att hon räcker ut tungan, som för att säga jag vill inte vara med på bild.

En utlovad grisbild. Blev 2 av de 5 som fick vara fotomodeller denna gång. Glada och pigga små raringar . Med rejäla knorrar på svansarna. Gillar att bli kliade.

En titt in i kattboet visar att raringarna fått ögon och börjar förflytta sig lite mer. Fräser lite då man plockar upp dom. Men tänk så söta kattungar är ändå.....

När jag for ner till ladugården i morse så kunde jag inte låta bli att ta ett foto över vackraste vyn. Härlig morgonsol strålade över hela "min lilla värld". Tänk att det blir så mycket lättare att ta sig ner till jobbet med en sån bild på näthinnan. 

Nu är en stadsresa i antågan. Ska köpa mer grisfoder och lite annat smått och gott. Men fy så tröt jag är när jag kommer upp för att äta frukost... Men idag har jag inte slumrat till efter kaffekoppen.

Midsommar med finväre`

 Midsommardagen idag med halvklart väder och relativt varmt. Jag har återigen hissat flaggan för idag är det ju allmän flaggdag.

Klart flaggan var i topp igår också. Midsommarafton tycker jag också borde vara allmän flaggdag. Veckan som varit har ju varit tänkt till ensilagekörning i massor. Men kalvningar, rymmande kvigor, robotkrångel, regn och en massa andra akutstörningar har gjort att det dragit ut på tiden. Men i morse (förresten redan igår kväll) sas det att idag ska silon täckas äntligen. Men det är bara att dra igång två andra små silosar. Så det saknas inte arbete om nån nu trodde det.

Senaste "kalvplocket" syntes väldigt bra från altanen. Tror det var i onsdags. Jag plockade fram spionkameran för jag orkade inte gå ner och hjälpa till. Har varit sådär tröttsamt förkyld ända till torsdag eftermiddag/kväll . På torsdagens förmiddag släpade jag mig till affären för att "bunkra" inför helgen. Kom hem satt mig och slöade en stund och sen släppte det succesivt . Så nu är jag nästan som vanligt igen." Tjo flöjt i Kapernaum som Janne Vängman sa".

Slut på gnäll. Sen på onsdagens eftermiddag ringde en bondebekant och meddelade att våra kvigor rymt några km bort. Jag stannade hemma , men 4 stycken drog iväg laddade med kraftfoder, bra "springskor", vallhundar och ett lite nervöst humör.... Skulle de få tillbaka alla kvigor lugnt och sakta?

En femte person anslöt nere i Bredånger och tänk, gruppen höll ihop och allihop kom tillbaka in i hagen efter en stunds vandring på grusväg, förbi flera hustomter och mindre stickvägar.

 Ström är bra att ha på stängslet, men det är åtgärdat nu.

Midsommarafton firade vi tillsammans med Peo och Jennie med familjer och Z och L.

Provade göra marinerad rostbiff . Alltså jag stekte den i ugn och så stoppade jag den varm i påse med steksky och marinad. Knöt åt och så fick den ligga så till nästa dag och klar för att skäras och serveras. Jennie gjorde en potatissallad med smaschad färskpotatis till. Så var det vanligt småplock med sill, gubbröra, västerbottenostpaj med tillbehör och naturligtvis tunnbröd och "blana".

Detta blev min middag. Jag lovar medicinen håller igen magsäcken. Proppmätt men en liten tårtbit blev jag bara tvungen att kämpa att få ner. Maten räcker idag också trots att alla andra åt betydligt med än mig. (idag satsar jag mer på Gubbröran och sill tror jag. Lite kött också kanske)

När såna här moln kommer rullande så är det bäst att söka skydd. Kom en rejäl skur fast den räckte tack och lov inte så länge. Men naturens växlingar är mäktiga skådespel.

Tänkte jag skulle ta ett foto och lägga in på våra nyanlända grisar. Men det får bli en annan dag.

Nu åker jag ner till hönsen och matar dom. Hoppas jag får några ägg också.

Så här kan det se ut när jag går på toan på morgonen. Kattgubbar , nyss inkomna, som varit ute hela natten. De gör mig sällskap. Påminner lite om ett utedass med flera sittplatser, eller hur?

Sommar, sommar och sol... Ensilaget i full gång och säsongens första kalvplock..

 Nu är nästan alla festligheter överståndad för denna gång. Blir ju Midsommar nästa helg. Det har varit skolavslutning.

Klockan 8.00 den 11 juni startade klockringningen för Siris klass 3 (ja för-,1an och 2an  från Mycklingskolan också). "Idas sommarvisa" och "Den blomstertid" sjöngs unisont. Blockflöjter kompade psalmen.  Barnen sjöng några egna fina sommarsånger också och prästen talade om ett tomt paket där det stod siffran 71 i botten.. Hon gjorde en liten miss då hon frågade vad den siffran stod för... Din ålder sa ett litet spjuver. Prästen är flera år under 40 😆..

Aron slutade 1an klockan 9.00 Ungefär samma repertoar, fast 1ans elever sjöng en fin kanon om blommor och prästen undvek att fråga vad siffran 71 stod för...

Axel slutade  5an klockan 10.00 och tänk vi sjöng samma unisona låtar och prästen kom med det fina paketet. Men en skillnad var att 6ans elever spelade ett coooolt slagverksarrangemang. Det var bland annat xylofoner, bastrummor och virveltrummor. Undra om inte en triangel figurerade också. Men all musik var jättetrevliga De två senare klassavslutningarna sjöng också ett Astrid Lindgren och Georg Riedel potpuri.

Det är min glädjande plikt som mormor/farmor att försöka vara med på barnbarnens skolavslutningar och uppträdanden. Vi lyssnade i alla fall till 3 avslutningar efter varann.

Albin ska byta skola så han hade ingen egentlig avslutning. Lucas börjar "miniettan" (eller vad det heter nu för tiden) till hösten. Töserna uppe i Skellefteå har nått år kvar tills de börjar med regelrätta avslutningar. Men dessa kommer vi nog sällan kunna vara på.... 9:an kanske och så studenten såklart.

Undrar ni över vad siffran 71 stod för? Paketet skulle visa på sommarlovet och att så där på skolavslutningsdagen är ju sommarlovets alla dagar (71 st) tomma. Men man kan fylla dessa med nått, stort som smått. Äta glass, bada vara med kompisar och kanske träffa nya kompisar och mycket annat.

Igår rullade ensilageskörden igång.

Det har ju tack och lov kommit lite regn så vi har dragit lite på starten.

Men nu rullar vagnen och en stor silo ska fyllas nu först med fint gräs. Det blir absolut en eller två små också för jag vet inte hur länge fjolårsensilaget räcker och en ny silo bör få gotta till sig några veckor innan den öppnas och blir mat.

Och så blir det ett avbrott i körandet för en kalvhämtning. Det blev en renaste vit tjurkalv. Inne i ladugården fick vi en lite "mindre vit" kvigkalv. Hann inte flytta in kossan till kalvningsbox då hon behagade överraska med att kalva tidigt i morse. Utekalvningar är alltid att föredra.

LO trampade ut några lass i silon och så släpptes kossorna ut. Lite tjo och tjim, men inte alls så där som det var förr i tiden när de stått inne på ett bås hela vintern.

Och så är svensk sommaridyll fulländad.... Nu går ensilagevagnen igen, eftermiddagspasset i ungdjursavdelningen är på gång och själv ska jag snart byta i diskmaskinen och sen blir det hamburgare till middag....

Allt i sin ordning... Fast en liten stund tänker jag nog sätta mig på altanen och njuta av betande kossor.

Måste ju bara visa bild på den "skogsfödde" lille gossen.  Finns inget mysigare än en solvarm, nyfödd, sprallig kalv. Hela hjärtat blir varm av att  se och känna.

En lite spak bondkärring.

 Ett efterlängtat ljud är väl ändå regnet utanför fönstret. Men jag bet mig i läppen lite, för jag fick stå och vänta medan de lastade slaktkorna och trycka mig mot väggen så jag slapp få alltför många dropp på mig. Men jag fick äran att traska efter chauffören till lastbilen och skriva på leveransordern. Utan paraply eller regnrock. Vem tänkte på det??? Stora droppar som föll och blötte ner mig. Då tänkte jag faktiskt att varför måste det regna just nu när jag måste vara ute? Förlåt jag tänkte bara på mig själv. Vi har sått allt klart förutom lite nere vid sjöstranden (då frösåmaskinens vajer gav upp) och en liten klut som vi tänker så solrosor på (bara för att). Annars är lite drygt 30 hektar sått. Och varför det är uppskattat med regn är att vi har inte fått ett dropp under hela maj månad

Tänkte bara visa hur det dammade där nere och för några veckor sen, stod vattnet så man kunde tro att den lilla grillstugan låg på en ö. Nä, jag for hem och drog av yttertröjan och fick värmen i mig igen. Det får regna nu. Tack tack och åter tack.

Andra bönder har redan kört sin ensilageskörd eller åtminstone delar av den. Men vi planerade att vänta några dagar till (utan tanke på att det skulle regna).

Vi har skickat ut sinkor på sitt "övervakningsbetet" (dvs jag har koll på dem från min altan) och ett gäng årskvigor till ett grannbete (som vi kallar för Anneli`s) och så en grupp troligen dräktiga damer till stora betet nere i Bredånger. Ett gäng med småkvigor går ute på ranchdriften för att lära sig eltråden för sen ska de ut på ett bete i närheten.

Kvigorna på Anneli`s de rymde flera gånger (elakingarna). Värsta gången så ringer Drängen och säger att ett gäng är på gång upp mot vårt hus... Jag kastar en blick ut från altanen och ser en massa koskallar rusa upp mot äppelträden och vidare (paniken kröp) mot den nya flaggstångsplanteringen.

Jag är inte så snabbstartad i vanliga fall. Men för mitt inre såg jag hur koklövarna skulle härja likt Djingis Khans mongolarme, ni kanske ha hört att där deras hästar drog fram växte det inget grönt nått mer.... Men kvigorna drog rätt upp mot järnvägen, men svängde ner i ravinen och rusade via grannens gräsmatta och in genom stängslet till den övre biten av betet..... Min plantering klarade sig oskadd. Tack och lov. Vet inte om dottern skulle känna sig hågad att göra om det nämligen.

Sen har de bara brutit sig ut nere vid vägen och gått att få in ganska snabbt. Inte en gång under natten.

Nu regnar det rejält minsann. Men allt behövs och tas emot av tacksamma åkrar och lägdor.

Kalvningarna duggar ner och tack och lov blir det några fler tjurkalvar.

Och fler ynglar av sig. Smulan /Kajsa vår gråvita hona 2 år överraskade med 4 små söta ungar.... Hon hade gömt dessa i papperskorgen på toan i ladugården.... Tills vi kom på det? Ibland syntes hon och ville ha mat på toan och vi begrep inte vem som släppt ut henne då hon inte syntes till.... Fast det var bara ett dygn som hon "spökade" för oss. Smart kisse. Det värsta som finns är när de hinner smita ut och får ungar på nått krångelställe under takåsarna eller djupt ner i höet eller så. I alla fall så är två ungar gråa och lite vita och två är lik sin far, svart vita. Jag har sett honom så jag vet. Han brukar hälsa på här när löptiden är inne. Vet inte vem som äger honom.

Själv har jag mått pyton. Nått fel med medicinen (en ny som heter Rybselsus tror jag) . Den ska sakta trappas upp med 1 månad 3mg , 1 månad 7 mg och så 14 mg på topp. Min mage kraschade i tisdags, efter en runda på UH med en gooood masarin med kaffe och glassbilens ankomst precis när vi kom hem då jag smakade en ny sort. På natten meddelade magen om uppsägning och jag har inte ätit speciellt mycket sen dess.

Bara konstatera att det är slut med livets goda..... Vad gör man inte för att få ner sockret och kanske gå ner i vikt lite.... Men som jag mått under denna vecka, så vet i sjutton om det är värt det. 

Kanske ska tillägga ett annat ordspråk.... Sent ska syndaren vakna....

 Gammkissen (Kissongen) stoppade mig nere vid "Lill-stugan" och fick åka uppför backen... Hon börjar nog bli lite gammal och sliten och hör när bilen kommer. Hon ställer sig mitt i vägen och och stirrar på en rätt i ögonen och tänker nog STAAAAANNAAAAA !  Med sin hypnotiska blick tvingar hon en att göra som hon vill. Klok katt 2.

Ska göra mig klar för middag hos grannen och sen tänkte jag mig iväg och rösta. Min medborgerliga plikt.... Men svårt att veta på vem.... Vilket parti tänker stötta inhemsk matproduktion fullt ut??? Vilket parti tänker på att vi är med i NATO och en arme behöver mer än vapen och ammunition för att försvara landet. Ska skolor och sjukhus fungera då behövs maten. Ska fabrikerna med arbetande anställda, kunna hållas igång så är lösningen mat.

Flera partier anser att jordbruket kostar för mycket inom EU och det kanske gör det. Men om alla stöd därifrån försvinner så kommer ju det behövas ett högre matpris ute i affärerna. Och det räcker ju inte med att bonden höjer sitt pris med tex 2 kr.... Då ska ju affärerna ha minst det och kanske det dubbla. Alla ska ha höjd lön för att matkostnaden får inte ta över så mycket av levnadskostnaderna då folk vill ha nått över att spara till resor, teknikprylar  mm.

Nu är det vila en stund och sen middag hos dottern.