Djurliv och en begravning

 Lördag förmiddag och det är väldans lugnt just nu. Har helgpass och det känns bara bra. Låter fånigt men jag gillar att vara bland våra nötkreatur. Har mjölkat 2 kor och matat 27 kalvar. Jag har plockat ägg och matat hönsen. Efter lunch ska jag ta itu med fåren och så blir det en ny vända med kalvar och kor. Middagen blir efter em-passet på grund av att det är MoDo-match  klockan 18.00.

Vi började morgonen med att hämta hem 13 rymlingar. De två vita på den nedre bilden stannade kvar i hagen , medan de andra hade brakat genom stängslet och tagit sig bort till sinkohagen på andra sidan ladugården. Jag undrar varför? Det var kört nyslaget gräs åt dem igår så mat fanns. Där nere vid Moälvens strand brukar det inte finnas några större rovdjur vad jag vet.

På vägen hem blev jag stoppad av denna katt som älskar att åka bil om det så är bara uppför backen. Hon skulle kunna åka hur långt som helst tror jag. Men det är lite svårt att köra då hon måste krama bilratten . Kissongen (hon är nog bortåt 15 år)  har alltid älskat att åka bil av någon anledning. Man bara öppnar bildörren och frågar (vilket knappast behövs) "Vill du åka med"? Och katten skuttar in i bilen hur enkelt som helst.

Jag har provat med nån annan av katterna med resultat att jag fått rivna ben.

Igår var vi på en begravning. Det var en bondfru (hon hade en egen karriär inom ett annat yrke, men jag titulerar henne ändå som bondfru) som vi känner, som avlidit. Begravningar kan vara tunga och dystra. Men denna var annorlunda. Minst 150 kom till kyrkan och där var det psalmsång och vacker solosång - "Haleluja" med vackraste gitarrkomp . Avskedstagandet vid kistan tog tid då många ville hedra med en blomma och tysta hälsningar. Många tårar såklart, men tillslut vilade kistan på ett hav av rosor.

Sen gick alla till Församlingshemmet för Minnesstund. Där blev det lite annorlunda genom att det bjöds på Buffé och gott fika efteråt. Denna bondfru  påstods inte ha ordet "lagom" i sitt vokabulär utan gjorde allt med mer än hela hjärtat och allt gjordes så det räckte och blev över. Så buffén fick gestalta hennes vilja.

Jag åkte från denna minnesstund med ett litet leende på läpparna och kände allt som en ljus begravning av en människa som betytt mycket och gjort mycket gott för många.

 Många deltagare berättade och delade med sig av de allra vackraste minnen som kanske blir en tröst att ta fram när vardagen utan henne kommer. Många varma tankar till hennes familj och anhöriga, som gjort detta avsked så vackert.

Åter till min vardag. Ska alldeles strax ta mig ner till em-passet, men jag måste dela med mig bilder på de 2 kalvar som fötts två tjurar om jag inte missminner mig. Den övre har sånt vackert hjärta i pannan eller hur?

Efter en kopp kaffe och en god Ungherre (ja så heter kakan) så tar jag mig neråt. Måste ju ladda inför kvällens hockeymatch MoDo - Timrå.... En match som förhoppningsvis "inte går av för hackor".