Idag firar vi...

 .... gårdens patriark, min svärfar Sven-Olov. Han fyller 88 år idag. LO och jag var dit naturligtvis och hälsade på. Köpte en blomma , en Mårbackapelargon. Tror att han ser till att någon sköter vattning och förresten nån av oss är ju där rätt så ofta så det löser sig.

Han sitter i rullstol och har ingen kraft i benen. Reumatismen har gjort hans händer och fingrar krokiga och stela. Men han spelar ändå på sitt piano. Han har ju spelat orgel sen han var 13 år och det har ju följt honom genom hela livet. 

Han har varit organist i Fridhemsförsamlingen i dryga 60 år . Han jobbade 25 år åt MoDo på kättingkajen där han körde bogserbåt och drog timmertravar till fabrikerna. Sen när de byggt ny ladugård på mitten av 70-talet blev han efter några år bonde på heltid tillsammans med LOs mamma Doris. Men musiken har alltid följt honom. Han har spelat orgel, piano, dragspel, fiol och mandolin. Trots att han är lite dement och har svårt att prata så sjöng LO början på en sång och SO hittade åt vilken dur hans son sjöng. Det var inte den dur som svärfar brukade spela den sången i. Men han hittade rätt ton och spelade melodin och drillade ljuva ackord till. 

Tidigare har vi satt upp en tavla till honom med bild på hans ättlingar. Barn har han 2 stycken, barnbarn har blivit 6 stycken och så 13 barnbarnsbarn (ska man skriva än så länge?). Den gillar han i alla fall. Kör rullstolen och stannar nära. Pekar ofta på sina barn och nämner dom vid namn.

Peo känner han igen. Alla vi andra tog bilder där vi sitter eller står så snällt och ler in i kameran. Men glassbilden gillar han och skrattar.... Och känner igen Peo vid namn...

 Idag har jag gjort lappar med namn på oss alla och satt vid respektive foto. Det är inte enkelt att minnas alla 13 barnbarnsbarn vid namn.

Nästa vecka kommer svägerskan upp och då är det tänkt att det blir tårtkalas på hans avdelning och så tänker vi eventuellt bära ut elpianot till matsalen och SO får underhålla medan tårtan serveras.

Jag filmade när han spelade "Han har öppnat pärleporten" och jag fick tårar i ögonen. Det är inte lätt att bli gammal och acceptera att man inte klarar allt det man gjorde som ung. Men om jag kan spela gitarr hälften eller bara en fjärdedel, så bra som SO "kliar elfenbenstangenterna" när jag fyller 88, då skulle jag vara evigt tacksam. Ska tillägga att jag vore glad om jag spelar över huvud taget då.

Helgen har varit lugn och bara en kalvning. Det blev en kvigkalv som lystrar till namnet Ylva. Syns att mormor är SRB för kalven är mycket svart, med "röd lyster".... Lite mörkt kopparfärgad nästan... Men har jag fångat henne på bild???? Oh no..

Förra veckan fick vi två kalvar , en av var sort. Så det fylls på igen. Men ladugårdsjobb har inte varit högsta prio för det har snöat fredag-lördag. Så drängen körde och körde hela dagen lång (förresten både lördag och söndag)  båda våra områden och  extra då en lastbil pajat. Ni vet, bönder kan... Och drängar med...

Och nu i eftermiddag har det börjat igen, så det blir tidig kväll i kväll för i natt ska LO köra ett av våra områden (och eventuellt en extratur också) och drängen tar det andra.

Men först ska jag få semmel-bullarna färdiggräddade... Det är ju semmeldagen i morgon och då måste man ju ha semlor till fika.... Men i år har jag nog rullat lite stora bullar..... Oj jag blir mätt bara att se dom jäsa på plåten och hur stor blir dom i ugnen????

Okej dom blev stora, enormt stora. En plåt klar och nu är den andra i ugnen.... Visar nog bild i morgon när dom är fyllda och smarriga.

Faktiskt har jag använt mig av ett recept jag hittade i Land nån gång på 70-talet. Har haft det inklistrat i en receptbok som håller på att falla sönder. Har nog använt den en del och så stoppat in andra urklippta recept så den blivit sprängfyllt.... Det receptet innehåller hjorthornssalt, så de blir extra fluffiga.

Hade förresten hjälp i ladugården i lördags. Lucas gillar hö-grippern. När han har fullt lass hör man backvarningen, så då kan man inte komma dragandes med mjölkhinkar fulla näven (ja fulla näven? brukar bära två i var hand). Det är bara att stå och vänta på passage-möjlighet. För hö-grippern har alltid förkörsrätt. Så det så.

Barnbarn är stor hel del av mina ljuspunkter här i livet.

Februari bjuder verkligen till

 Gårdagens kvällshimmel, lovade fint väder idag. Men min telefon påstod att det var mulet.

Jag tänkte som så att jag tar ett foto och så får jag se om John-Eriks förutsägelse håller än idag... Har skrivit det många gånger förr.

:- Dä ry snöckt då bli`ne vackerväre i mararn !

Bara kolla in så vacker morgon och lunchtid vi haft. Men närmare middagstid började molnen rulla in och det mulnade på.

Men jag hävdar fortfarande att John-Erik visste hur man kan tyda tecknen. Det har i alla fall varit en fin dag idag. Nästan så att man skulle ha tagit sig en sväng ut med skotern, bara för att. Men idag har det inte funnits tid för såna nöjen. Det kommer väl fler dagar.

Jag försöker få klart pappren inför ett bokslut. Kollar olika konton och ibland så klappar jag mig på axeln och inser att jag inte längre kan skylla allt på "covidhjärnan". I början på 2022 så hittar jag en massa såna oförklarliga bokföringsfenomen som jag inte kan förklara . Men ju längre året gått så ser allt klarare ut. Men nu gäller det att klara ut vad som är galet och hur i tusan ska jag passa ihop alla siffror och kontonummer.

I torsdags , förra veckan, hoppade LO och jag i bilen och drog iväg på en lång tripp för att hämta en hanhund från södern. Boss, som han heter, ska få bo hos drängen och dottern. För det behövs en hund till på gården som kan valla. Om en gör sig illa så finns en till. Det kände vi då Mel skadade klorna. Tänk om det varit under betesperioden och korna rymmer? Då korna är vana vid att en hund kommer och hindrar dom att springa till grannbyn eller grannens gröna fält, så inte hjälper det med en bondkärring med ett löpsteg, sämre än en sengångare, som står och skriker :- KOMMA KOOOOSSEKOOOO....Jag riktigt ser hånleende Holstein och nån illvillig SRB som vänder mulen mot friheten....Hem kan man gå, sen man hittat gröngräs.

Han är fin i alla fall. Vi åkte 124 mil ungefär på en dag. Måste erkänna att vi var ganska möra.  Men tänk att komma till en bondfamilj och man börjar prata, så går det ta mig sjutton inte att sluta. Jämför man våra olika gårdar och liv , så ser man hur lika upplevelser vi har. 

I alla fall så är jag övertygad om att Boss kommer att trivas hos mina grannar. Sen är han ju nere i ladugården med oss de flesta dagar för Drängen har honom med så korna vänjer sig vid honom. När de åker bort nått längre tag hälsar han på hos oss. Mitt enda problem är att han gillar att valla katterna. Jag säger NEJ och han går undan, lägger sig ner och släpper inte katten med blicken. När han närmar sig  katterna så fräser dom och slänger iväg en kloförsedd tass, som träffar ibland och då gnäller han till och kryper iväg. Våra katter är ju hundvana om något och dom ligger till och med sida vid sida eller hälsar på varandra ute utan att försöka jaga varandra. Men han lär sig snart.

Apropå detta med att korna ska bli van en specifik hund. Jag blir så fundersam då jag läste om en kvinna i England som blev ihjältrampad när hon genade genom en kohage (tror det var köttdjur). Hon hade sin hund med och hon fick ut hunden från hagen men hann inte ut själv. Ko-ägaren sa att hans kor var hundvana för gården använde vallhund tror jag.

Men jag vet att korna känner sin egen gårdshund och kommer en främmande jycke, även om det är samma ras och liknande "teckningar" så attackerar ofta korna för dom ser skillnad hur bra som helst. Är det en riktigt duktig vallhund så kan den säkerligen stoppa "nötterna". Men jag har sett grannens hundvalpar blir vettskrämda när de stora djuren sätter ner huvudena , fnyser och attackerar hej vilt. "Bråka aldrig med en arg ko" - Dagens ordspråk att efterlevas. Men visst så hemskt då någon ska förolyckas i kohagen. Måste vara en hemsk upplevelse för de anhöriga och djurägaren.

I helgen for vi ner till älven igen och grillade korv och njöt av en fin vinterdag.... Och det blev en del skoteråkning också.

Rådjuren höll sig på behörigt avstånd, men höll ihop gruppen så att när vi lämnat kunde de knalla upp till sitt "mathak".

Melia var lite sur för att hon inte fick springa med husse när han drog iväg med skotern. Men hon fick åka i hans famn både ner och hem då vi är väldigt försiktiga , så hennes klor läker som de ska.

Okej, lite spring blev de trots allt. Jag lånade detta fartfyllda foto av LO. Går inte att motstå att det kanske spirar en ny vänskap.

I morgon ska jag träffa barnbarnen igen. Skulle tro att det blir en hel del utevistelse trots att dom har snökul under förmiddagen på skolan. Efter tolv ska lärarna ha en halvdag för sig själva så barnen får åka hem.

I morgon ska jag kolla upp två nya kalvar som fötts idag.. Två förstakalvare är det så det är spännande att se ur dom kommer att bli som kor.....

All for now!

En helg som kan hela en trött själ.

 Några minusgrader ute idag. Just nu lite grå himmel. Men helgen har varit fin. Okej då, lördagen var kall, så pass kall att vi höll oss mestadels inomhus. Det fungerade ju väldans bra då LO och jag hade en ledig helg. Passade så perfekt att Skellefteå-folket var här.

Skellefteå-folket är alltså vår andre son Andreas  med familj Emma (fru) och tvillingarna Agnes och Ingrid. Dom gillar "farfarmackor" (lingongrova med smör) och farmorfarfar-mjölk (alltså ren komjölk direkt från tank). Två små spjuver som alltid har en massa tankar i huvudet. Gillar att leka med kusiner och katter. Duplo, traktorer som finns i "Skattkistan" och så titta på film. Bästa film just nu är Mulan, fast dom fick se Marsha och Björnen så då blev det en favorit också.

Vi planerade en skoterutflykt under helgen, men lördagen var alldeles för kall for faktiskt ner unde -20 grader. . Men söndagen bjöd på betydligt varmare temperaturer.

Lucas är en van skoteråkare och gillar fart, men när väl töserna åkt lite så fick nog pappan ta och gasa på lite. För det är kul att åka över de "vita vidderna" (alltså den frusna Moälven). Vi åkte ner lite sent så solen började krypa till kojs. Men jag hann med en kopp kaffe och de andra hann grilla Maschmallows och klämma ihop mellan Mariekex. Fullt tillräckligt....

Men innan vi åkte hem så fick vi se dessa två....

Dessa kom "älgande" från södra sidan (Billsta-sidan) lite högre uppför Moälven och så upp på land. Men när vi fikade så kom dom över ängarna ca 150 meter ovanför oss. Då verkade dom tänka att dom skulle raka spåret till Själevad.... Alltså det är mäktiga djur. Kroppen håller samma höjd medan benen lätt tar sig över både stock och sten, mest snödjup denna rusch. Det är faktiskt länge sen jag såg älg här nedanför oss. Bara rådjur som numera älskar ensilage med vete/ärt-inblandning.... Finsmakare  kan man tänka.

Här på gården har vi återgått till vanliga rutiner... Jag har bokfört och  anmält bort lite kvigkalvar som vi skickat. Fy så jobbigt det är. Jag menar att välja ut fina och söta kvigkalvar till slakt.... Jag är alltid inställd på att få behålla allihop. Men tyvärr finns ingen plats och finns ingen efterfrågan på livdjur (vilket jag beklagat mig över förut) .  Sen förra bloggen har 2 kor till kalvat och under veckan som var, (duktiga kossor som väljer vardagskalvningar) . Den 10:e tjurkalven på raken föddes och så ÄNTLIGEN en kvigkalv....

Drängen har plockat in ett antal dräktiga kvigor som ska kalva framöver,  sen mars och april. Så dessa får på sig transpondrar idag och ska börja lära sig kraftfoderstationerna och acklimatisera sig i mjölkningsladugården. Blev ju lite mer plats nu då kossor åkte till slakt tidigare.  Sen ska det flyttas om mellan grupperna och sinläggas en hel drös... Nä så många är det väl inte då det ska kalva en hel massa kvigor framöver.. 

Efter det ska LO hälsa på sin far som numera bor på Rosenbacken (ålderdomshem i Själevad). Han ska ha med sig tidningar och så ska jag se om LO kan ta ut ett paket åt mig på "Posten". Har beställt nya Ice-bug.... Ja det är utan S för tror det inte är "orginalmärket". Dessa har dragkedja fram . Är så less på snörningen på mina gamla. Rosetten går upp och jag snubblar på snöret... Måste inse att jag börja bli lite "stöppligare" eller kan jag skylla på att katterna tuggar sönder så att ytterhöljet på snörena repas upp och tunna, tunna mer färgglada trådar visar sig och dessa går absolut inte att knyta bra rosetter med.... Läs inte det där med stöpplig. Det är katternas fel, enklare att skylla på andra........  

I morgon ska jag fixa fodergivor till korna.... Tror inte jag går ner och gör det ikväll...

Måste ju avsluta med en helgbild till. Tror det är Vikingen med Z på "kuskbocken", som försöker köra ifrån solnedgången.... Bara så ni vet, det är inte vi som kört alla dessa skoterspår. Det är många, många som kör där förbi . Är liksom en större skoterled som går där , precis nedanför vårt "båt-land".