Nu är det som vanligt igen

Tror jag lyckades fånga enda soldagen i november -19 på dessa bilder. Fast lite mulet var det där också. Tråkväder och slaskigt regnblött. Jag längtar efter frusen backe och snö. Livet blir liksom ljusare och skorna blir inte lika geggiga. Nä inte ska man gnälla på vädret. Finns säkert någon fördel med detta också.

Livet har återgått till mer normala gängor . Vi (LO,Z och jag) huserar i ladugården hela helgen. Jag har 3 nya kalvar att mata förutom de 33 som är födda tidigare och är inom "mjölkdrickarfönstret". Då LO flyttat ut 3 kor som ser "pigga och nyktra ut" efter kalvningar så blev det bara 2 kor kvar som jag ska mjölka på bås. Så mitt jobb i ladugården är inte så betungande just nu. Tror jag ska fundera ut vilka av de äldre mjölkdrickande kalvarna som man skulle kunna tänkas att torrlägga inom en snar framtid. Jag tittar sällan på ålder utan jag gillar att dom vuxit något så när bra. Om dom sen är 3 eller 4 månader det struntar jag i.

Här det den näst senaste kalven ( en stor och fin tjurkalv). Måste säga att det är synd det nte blev en kviga. Modern heter Svala (bara namnet skulle förgylla) och så mjölkar hon bra. Igår föddes en kvigkalv som heter Baroness och ser ut som en riktig holstein. Ska se om hon fastnar på bild i eftermiddag.

Då det är lite tröstlöst väder är det svårt att riktigt vilja göra nått. Men nästa vecka ska vi ju åka bort (snälla, snälla förkylningar och andra basilusker, håll er borta ) och så ska det ju bli 1:a advent den helgen .Gardiner ska bytas och julljusen ska fram. Saffransbröd ska bakas Och varför inte ta och dra en extrasväng med dammsugaren. Så den veckan torde swisha till och så är den över. Kanske det är bra att ta en lugnare helg nu då.

En köttgryta står spisen och kokar . Tänker göra dopp-i-gryta till mig och eventuellt Z om han vill. Annars får han och LO potatis och sås till köttet och de kokta rotfrukterna. Gör som vanligt ganska mycket så att det även räcker till morgondagens middag. Är så skönt att ha "snabbmat" att ta till så här under helgpassen. Blir det nån schemaförändring (kalvningar eller utgödslingen krånglar till exempel) och passet tar längre tid, jamen middagen finns tillgänglig i alla fall. Sen gillar jag ju långkok och gammeldags husmanskost emellanåt. Arbetar man måste man ha näring. "Man kan inte arbeta på ingenting" som John-Erik sa när han tyckte mamma skickat för få mackor i matsäcken då han "hjälpte" min far i skogen.

Läste i tidningen Land om en som hade sina orkidéer i vaser. Vet ni att det fungerar. Bara jag byter vatten på dom nån gång per vecka så det inte blir för mycket alger. Mina blommar om och om igen. Känner mig riktigt glad när jag ser orkidé-kvistar som bågnar av blommor. Och det utan större ansträngning från min sida.

19 november är en fin dag

En regnig och grå dag. Igår var det minsann vitt av snö men nattens blöta eliminerade det. Då det började kvällas och vinden slet i flaggan så att flaggstången vaggade oroväckande så har jag precis dragit ner en plaskblöt flagga. Trots detta dystra tycker jag att denna dag är en fin och härlig dag ändå. Varför hissa flaggan en sån här dag ?  Och varför det ? Jo det är Jennies födelsedag. (Förresten hissade jag inte upp vimpeln)

Hur mycket hon fyller? Ja det ska man väl inte diskutera men så här såg hon ut för 9 år sedan och hon fick en tavla av mormor då hon fyllde 20.

Vi ska gå över dit om en stund och gratulera. Det är härligt att ha barn och barnbarn som grannar. Tänk om alla bodde lika nära.

Jag har varit förkyld och så där omotiverad att blogga och över huvud taget göra nått alltför hjärnkrävande. Vilket betyder att det inte händer nått varken i blogg eller hemmavid.

Jag fick panikbokföra inför momsredovisning och så var jag uppe i Umeå på Fullmäktigemöte och kände hjärnan ungefär som en tvättsvamp. Det är faktiskt jobbigt att sitta och lyssna och delta i allvarliga diskussioner och tänka att nu hostar jag ut lungorna och sen somnar jag. Måste erkänna att under vissa föredrag blev det "sekundbortfall" av skärpan.

När man är så hängig kan man heller inte besöka små söta bebisar. Agnes och Ingrid (det är deras namn, fina eller hur?) väntar ännu på besök från farmor och farfar. Men till veckan då är det inplanerat ett Skellefteåbesök. Är det någon som förstår hur mycket vi längtar? Töserna växer så snabbt, så jag vill hinna träffa dom innan dom tar studenten ju.

Gården rullar på som vanligt. Fast det har kalvat en hel del. Jag har ju varit hängig och orkeslös och idag så tog jag tag i kalvningsrapporterna. 14 stycken blev det. Ops slarvigt av mig, men då man inte orkar så blir det så. Jag har beställt öronmärken. Vi hade klövverkning i veckan som var och då skrev dom upp vilka som saknade ett och två märken. Hela 3 stycken saknade båda. Men nu är dessa på ingång hoppas jag.

Ladugårdsstädningen är i full gång. Kalvar har flyttats hit och dit och med tanke på mängden nya kalvar så måste jag nog raska på med börja avvänja de som har åldern inne för det och se till att alla tjurkalvar får nya hem. Kanske några kvigkalvar också.

Helgen som var inträffade nått som nog inte hänt på många år.... Minns faktiskt inte nått tillfälle sedan vi blev egna bönder att vi varit lediga och bara varit hemma. Ingenting inplanerat. Ingen resa eller möte eller så. Inget besök av folk. Vi hade kunnat åka uppöver då, men förkylningen bet sig fast och gav upp först på söndag för mig.

Men känslan att kliva upp när man vill och ordna en frukostbricka och sätta sig framför TVn och slötitta. Sen kanske ta en diskmaskin för att sen sätta sig i en fåtölj och virka. Ja LO kunde inte hålla sig utan gick ut i ladugården och kollade lite grann. Han sa att han skulle ner och träna. Men nån ko kalvade alla tre kvällarna och klart att han kollade upp dessa. 

Varför vi kunde vara lediga var för att två av våra drängar tog varsin dag och jobbade och slet för att vi skulle få njuta ledighetens rofyllda tillvaro. Och det måste jag erkänna, visst gav det mersmak. Det är slitigt att vara i beredskap 24/7. Även fast vår personal jobbar som bara den under veckorna så är ju LO och jag där dom dagarna också samt att vi tar helger själva. Nu  ska vi försöka ta en ledig helg i månaden på liknande sätt. Ja vi kan ju planera in nått då, men nog är det gott att bara få vara nån dag också.

I morgon onsdag ska vi på Norrmejeri kretsmöte. Det blir nog en hel del diskussioner där om än det ena och än det andra. Men jag tänkte på en sak när jag var uppe i Umeå nu senast. Tänk att kunna ha ett företag som jobbar för att göra gott för Norrland. Som tar hand om mina råvaror och gör fina mejeriartiklar. Sen finns det en hel massa norrländska konsumenter som är så köptrogna trots att Norrmejeriernas mjölk och fil är lite dyrare. Västerbottenosten är ju ett flaggskepp, men vi producerar även en hel del annan god ost också. Fjäll- och Verum-produkter går heller inte av för hackor.

Nä jag känner mig stolt över mitt mejeriföretag.

Nästa onsdag åker vi bort så ni vet.