I got mail! Alltså riktig post.

Är det fler än jag som hoppar av glädje när ett handskrivet brev dimper ner i postlådan? Jag har en underbar faster som brukar skriva långa, glädjefyllda och roliga brev fylld med information om allt som jag behöver veta nerifrån "södern" några gånger per år. Jag försöker svara så snabbt jag kan (kan bli några veckor då jag ska hitta lämpligt skrivpapper, kuvert och frimärke). Nu skyller jag på lite dumma grejor , för nått jag alltid har i börsen är just en karta frimärken.... Kuvert finns alltid i gömmorna och kollegieblock ligger lite varstans, då jag ofta har skrivklåda och måste kladda av mig.
När jag var yngre hade jag flera brevvänner . Hade en i Egypten (fast bara några brev blev det, då han bums ville jag skulle skicka pengar), en i Indien som ville komma till Sverige och gifta sig (det hade jag inte tänkt) och en kille från Ghana. Han åkte till USA och har studerat högt på Princeton University och kallar sig numera Dr Senyo Opong inom nått tekniskt område . En norsk tös som jag skrev med i flera år.  Tror jag även hade en brevvän som jag skrev till på spanska.... Men den gav jag upp då språket blev lite tungt. Ja det var nog några till fast det blev bara några brev och sen tog det slut.
Numera mailar man eller smsar kort och snabbt. Men när jag mailar kommer jag på mig själv att börja med "Hej! och skifta till ny rad".
Att stå där vid brevlådan och se ett handskrivet brev, det är såååå roligt. Faster Anna är min bästa brevvän ändå.

Hösten börjar ta över, men inga frostnätter än. Ofta får jag se morgonsolen värma upp Billstasidan innan vi får känna nån solvärme . 

Jag äter ju oftast frukost nere i ladugården och jag gör tet´n (hemmagjord långfil) och förvarar den i kylen hemma så var morgon tar jag en tallrik med en portion ner till ladugården. Jag tycker den är så god då jag strör på ingefära och så vispar (slår) jag den så den blir lite tunnare , strör liiiiite socker på och njuter. Tet`n ska vara seg och när en droppe segar sig över skedkanten blir den säkert en halvmeter innan den släpper .

Jag lärde mig idag att utvandrarna som for till USA inte fick ta med sig bakteriekulturer (som tet-ämne är) in i landet. Men hellre brödlös än rådlös. Ifrån Sverige kom brev med preparerade frimärken. Dom satte en liten klick med tete eller nån användbar bakteriekultur bak på frimärket och från det kunde immigranterna starta egna bakteriekulturer som påminde om hemlandets underbara smaker. Smart va ?

Jag fick ett "ämne" i fjol av en god vän. Vid nått tillfälle hörde jag att man kan frysa in ett "ämne" för att starta på nytt senare. Jag testade och för några veckor sen (typ när skolan började) tänkte jag att nu är det dags att testa...… Ha ha voila jag har världens finaste tete (är inte säker på om jag ska stava tete eller täte)  nu var morgon..... Gör en ny bytta när jag har virka 4 dl kvar . 1 - 1,5 dl till ny sats som jag blandar med 1,5 liter ljummen mjölk och så var sin portion till Z och mig morgonen efter. Gör alltid på kvällen så den får stå framme över natten och då jag tar ut den gamla för det sista, ställer jag in den nya. Jo den var fryst i 10 månader minst.

Jag är väl lite fjaskig , men jag upplever detta lite som närhet till mina förfäder och bevarande av gammeldags tradition. Baske mig om jag ändå inte ska ta mig i kragen och göra det jag drömt om många år - att göra egen ost...… Den konsten närmar sig också. Vänta bara. Har fått recept på både hårdost och fetaost.

Vad som händer på gården är att ett gäng kvigor börjat kalva. Vi har under förra veckan fått 3 st förstakalvare . En  i söndags ( klart det kommer nån under helgen) och tydligen en nu i kväll som inte gick så bra. Men det är ett antal kvar. Sen har LO sinlagt en hel drös till förutom de sinkor som går ute än på bete.

Vi ska snart stalla in , men ladugården ska tvättas dessförinnan. Drängen har kört ut gödsel och tänker nog plöja ner det snart. Vi har fyllt en liten silo till ( sen några veckor) och går och tittar på rajgräshektaren som verkar vilja skördas en gång till. Vi får väl se när nästa lilla silo är tömd och hur vädret samarbetar.

Måste avsluta med barnbarn nummer 5 som åker spånvagn…… Tror jag haft alla på en sån bild.Det är alltid roligt att få åka där verkar det som. Och hjälpa till med kraftfodret.

Kalven ovan är från i söndags. Det blev en kvigkalv. Tror hon heter Hanna och då är hon ett antal generationer från 350 Hanna en ko som faktiskt blev 15,5 år. Inte för att jag vill skryta, men hon var också en 100-tonare som vi fått diplom för. En långlivad ko att minnas.

Tankar i väntan på jobb

Sitter vid datorn och inväntar hjälp att dräktighetsundersöka ett gäng kossor. Det är gråväder ute och jag fick helt plötsligt lite "barndomshemlängtan". Ibland kommer såna tankar över en. 

Är en kille som bor i min hemby som flyger drönare och tar såna bilder som ger mig hemlängtan och en massa minnen "ploppar" upp. 

Denna ö heter Storholmen och där brukade vi ta båten och ro till. Det gick att meta från "klipporna" och bada gick väldans bra. Strax till höger ligger "Storhollmshälla" där canadagås och mås håller till.

Ibland är det så högt vatten att hällan inte syns annat än att det blir lite "vattenskum" när vågen sveper över...

I detta sund mellan Torsbacksdelen av Ledingssjön kan vinden få till riktiga stormvågor  om den kommer längst med, för Ledingssjön är ganska lång.

Jag och syster fastnade där en gång och båtmotorn la av. Vi rodde och rodde och kom inte en meter framåt i motvinden. Men mor och far såg vår nöd, så pappa lånade grannens båt och kom till oss med lugnande årtag, tog vår reptamp och rodde hem båda båtarna med kraftiga jämna årtag.

På åkrarna ner mot sjön fick jag stå på vagnen bakom löspressen och stapla balar. Vi hade en 2-axlad gammal  hövagn ( vi körde hem hö från hässjor på dom tidigare) där vi staplade ca 150 löspressade höknippen. Det var en konst att få lasset att vara stadigt. Men hemresan var alltid topp ett. Man låg där uppe på höet och tittade upp i himlen och kände härlig hödoft och när jag tänker på det nu så visst var det stor njutning. Hemma så lastades balarna av först på en elevator som drog upp balarna en och en och så landade dom på en band elevator som hängde i taket och därifrån spreds balarna jämt ut över trallgolvet i torken.

En vacker flygbild över själva Ledings by får mig att tänka på farbror Kristoffer som kom en dag hem till mamma och pappa och hade studerat bykartan. Ha ansåg att byn var så vackert planerad, med alla hus jämt fördelade och i rad utefter byvägen.Visst hade han en poäng. Det är en vacker by och mina minnen därifrån är mest ljusa och varma. Många snälla äldre som bjöd på saft, läsk och hembakt. Kompisar i olika åldrar som alla kunde leka tillsammans .

Nu blir det dräktighetsundersökning.

Innan åskan drar in.....

Vi har fyllt nästa stora silo, men nu inväntade vi en lucka mellan regnvädren som SMHI visade tidigare i veckan..... Tänk att man alltid blir dragen vid näsan. Drängen drog iväg och slog ut några hektar i går kväll. I natt började det regna och det slutade strax innan lunch. 23 mm hittade jag i regnmätaren. Nu har det lovats att det inte ska regna förrän sent fredag eller lördag. Det kanske går att hinna få in 15-20 lass innan det "blötar" på igen. Skulle vara angenämt att få in dessa lass också.

Nu känns det att hösten närmar sig. Hornborgasjöns dansande tranor mellanlandar på åkern som vi tack och lov redan slagit. Även där vi sått vete (som blivit ensilage) har dom hälsat på. Man har ju hört om att "även en blind höna hittar korn". Gäller tydligen tranor också ….. Grisarna skuttar dom också, fast kanske inte lika graciöst som tranorna.

Måste säga att det har varit mycket elände några veckor. Såna där händelser som är  riktiga energitjuvar, som sänker modet och lite livsglädjen. Saker som sårar och trasar sönder många planer och drömmar. Kanske återkommer till det senare. Det är saker jag inte riktigt vill "prata om". Men idag fick jag ett glädjande besked som uppväger lite i alla fall. 

Nu kom jag ihåg att det blir ett kretsrådsmöte ikväll. Där det ska diskuteras, stötas och blötas prissänkningar och annat . Kanske inte så upplyftande heller.

Oj nu mullrar det rejält. Bäst jag avslutar denna skrift. Lite "åskrespekt" har jag minsann. Fast jag blir oftast så in i vassen sömnig då det åskar......

Nä nu tar jag ett tag om hösten och hoppas den blir fin också..... Och jag hoppas all "smolk i min bägare" tunnas ut och det blir bättre.

Kram och ta hand om varandra .

Okej då, näst senaste kalvningen. Vi har fått ytterligare en tjurkalv dagarna efter denna.

Aron ville inte på förskolan idag. Han skulle hem till farfar och slå med "butterfly". Gullungen...