Eftersom jag tydligen betraktar mig som intelligent ( helt enligt Zlatan), investerade vi i ett vardagsrumsbord på IKEA . Har ju både bokhyllor och TV-bänk därifrån. Fotpallar och gungstolar hittade jag på samma affär. Men det är en Miosoffa, så lite får möblemanget variera . Man kan ju inte vara på topp jämt.Och IKEAs soffor har inte sån där hög rygg (tror jag).
I fredags kalvade en ko. Jag konstaterade att även den kon var intelligent nog att kalva under veckodag. Stor i korken som jag är så trodde jag att nu får vi en luuuuugn helg. På sätt och vis blev det så. Söndag morgon jobbade drängen och han skickade en bild på en nykalvad ko. Jag var ju ledig så hon räknas inte.
Vi fick meddelande om att vi finns med på slakt-väntelistan. Inom ca 2 veckor får vi skicka en hög med foderätande kossor. Vissa mjölkar på fortfarande. Men ska fodret räcka får man tidigarelägga resan för dessa. Sen ska jag anmäla fler kalvar till liv. Måste rensa lite mer, för som många andra vill man at fodret ska räcka helst utan att man ska behöva ransonera alltför mycket.
Äntligen har Kissongen ( jag vet att hon har ett tråkigt namn) nedkommit med 4 små sötingar. Hon jagade mig både fredag och lördag. Lite konstigt beteende för när hon fött första ungen glömmer hon mig och sköter om den lilla och så föder hon resten allt eftersom. Det känns som att hon "kniper" tills jag har tid. Så nu ligger hon i sin kartong inne på toan här hemma. Norris är inte det minsta förtjust då dom där små läskiga sakerna ligger precis nedanför hans matställe. Det verkar störa honom. Men nu ligger han och snarkar lätt i soffan bredvid mig.
Igår kväll fick vi lite hjälp med kvällspasset. Aron drog på sig overallen ,mössan och så klämde han dit hörselkåpor, för farfar har ju såna. Sen följde han med oss och matade kalvar, tittade på när kor mjölkades, hjälpte farfar att lasta ensilage, kollade in när det kördes fram hölass med den stora höklon, vinkade till farfar där inne i högolvet, åkte spånvagn och en hel del andra saker som en bondpojk får hänga med på.
Men faktiskt är det såna där stunder som etsar sig fast på hornhinnan , när man får en liten stund att fundera med de små grynen .Och tänk jag lyckades få den att fastna i telefonen.
Jag undrar hur många gånger jag suttit med far och mor och grunnat på "livets allvar" på det viset. Pappa och mamma mjölkade sina 10-12 kor och använde varsitt mjölkorgan. Så dom tog mjölkpallen och satt bredvid den kon som mjölkade. Jag kanske stod på gången bakom eller kanske jag vände en hink och satt och väntade, lyssnande och pratande om ditten och datten. Dessa stunder finns bevarade inom mig. Så värdefulla i minnet och jag hoppas att mina barn och barnbarn känner likadant.
Nu tror jag att jag gör som Rex. Vila huvudet, fast jag tror jag söker rätt på kudden.
Nu tror jag att jag gör som Rex. Vila huvudet, fast jag tror jag söker rätt på kudden.